Senaste inläggen

Av allasolikavarde - Fredag 19 april 21:02

Jag har ägnat senaste tiden åt att skriva på andra sajter, för det kanske är mer givande.


Det som dock gör mig så arg och ledsen är att det blir allt värre i Malmö. Varje vår är det som att nya horder av djur släpps ut som skapar problem. De ligger i idé under vintern och sen släpps de ut liksom i kosläppen, och så går de omkring och blänger på folk. Igår höll en apa på att cykla omkull mig för han cyklade i full fart på trottoaren precis utanför livsmedelsbutiken där jag handlade.


Området jag bor i har hittills varit rätt fredat från apinvasionen men nu ser jag fler här också. Då vet man vad som väntar. De här halvidioterna saknar förmåga att resonera. De kan bara tänka i termer av våld. De stjäl saker, säljer droger och förstör. Vi var tvungna flytta från vårt förra område för 2 år sedan till detta som är lugnare. När vi flyttade in frågade min tjej om det var ett bra område och mäklaren sa "ja då, bara svenska namn i trappen".


Nu verkar dock flyttlassen dra in aporna hit, och med aporna kommer problemen.

Man vill förstås inte att ens barn ska växa upp i ett område med apor. De kommer de att identifiera sig med aporna och ägna sig åt samma typer av hjärndöda fritidsaktiviteter, vilket innebär att sälja och använda droger, samt att konstant tjattra. Andra fritidsaktiviteter som apor ägnar sig åt är att titta på fotboll och kasta sten.


De här aporna har förstört en stor del av mitt liv och av min tjejs liv också. Jag har fantasier om vad jag skulle vilja göra med dem, men jag lugnar mig med att vi måste arbeta långsiktigt för att bli av med dem. Jag känner också på mig att vi i ett 30-års-perpektiv kommer att få till en samhällsförändring, där aporna kanske hålls i sina områden så att de inte kan förstöra för oss laglydiga medborgare.


Mycket möjligt vi ser en total samhällsförändring om 30 år.

Tills dess måste man ligga lågt.

Jag känner att det är JÄKLIGT svårt för jag hatar de här aporna så mycket. Jag hatar deras korkade snack och hur de är så odugliga, och hur de allihop har samma mentalitet och attityd. Har man träffat en apa har man träffat alla. De kan inte tänka abstrakt - allt handlar om våld och dominans för dem. Helst skulle man ju åtminstone vilja resa sig och säga vad man tycker åtminstone en gång i livet. Känslan av att vara konstant nedtryckt av aporna, som dessutom har samhället i ryggen (för de konflikträdda svenskarna får man inget stöd hos), har vållat mig svåra psykiska problem.


Jag vill att vi alla ska vara lika inför lagen. Jag vill inte att apor ska få lov att bete sig hur de vill. Jag vill kasta ut alla apor som ägnar sig åt antisocialt beteende. Jag vill så gärna tala om för de här aporna hur odugliga de är och hur illa omtyckta de är i Sverige. Jag vill att de ska veta vilken skit-ideologi de har.


Men låt oss arbeta långsiktigt i stället.

Jag skriver mycket i AFS-tråden på Flashback. Jag hoppas att de inkompetenta nationalisterna kan börja inse att det är på allvar nu. Man kan inte hålla på tramsa runt med en retorik som främst drar till sig halv-nazister.


Fan alltså, svenskar är så jävla dumma och inkompetenta. Det är de själva som bjudit in aporna och nu är för korkade för att förstå hur man ska bli av med dem.


Jag hade varit en utmärkt tillgång vad gäller att hålla tal eller skriva debattartiklar, men den chansen har jag aldrig fått i livet. Jag undrar om jag någonsin kommer få den, men möjligheten finns ännu, så vem vet. Annars får jag fokusera på att skaffa mig ett barn, att försöka hålla nere mina känslor öppet i alla fall och istället lära ut till andra vad som behövs göras. Jag måste sluta bli så arg över apornas beteende även om det gör mig så fruktansvärt arg och ledsen att se hur ett lugnt och välfungerande land nu förvandlas till ett zoo -- allt medan det aningslösa vänsterpatrasket applåderar. Det är ju så man spyr. 


Vad är det för skillnad mellan apor och zombies?

Jag vet inte. Apor luktar nog lite bättre, det får man säga.

Annars gör ju båda grupper vad de vill, och båda förstör samhällen. Båda saknar samvete och båda tycker om att skada människor.

Apor är mer lättkränkta dock.


Svenskar är nog världens dummaste folk. Jag tror att alla andra folk förstår att man inte ska ta in gäster som vill bränna ner ens hus. Man kan hata gästerna för det, men oavsett hur mycket man hatar gästerna så måste man nästan hata de som bjöd in gästerna mer.

ANNONS
Av allasolikavarde - Torsdag 4 april 23:28

Jag har sedan mina tonår haft problem med att försöka förstå om det jag känner är jag, eller om det jag känner är pga jag har någon psykisk störning. Många i min familj har påstått att jag är "sjuk" och borde "söka hjälp", medan jag å min sida tycker att jag är befogad att vara arg på de saker i samhället jag upplever som felaktiga. Mina vänsterlutande släktingar har ju rätt att komma med svepande yttranden om alla onda och korkade högermänniskor (vilket inkluderar alla till höger om socialdemokraterna). Varför kan jag inte få lov att få ha mina åsikter?


Jag gick till en psykolog i träning under två timmar (det var gratis). Jag berättade bland annat stolt att jag rev sönder tidningar som jag störde mig på för att de innehöll för mycket felaktigheter och tokigheter. Detta var nog för övrigt omkring år 2004 eller så. Hon gjorde i slutet en bedömning om att jag projicerar mina känslor eller något i den stilen. Hennes analys tycktes mig helt felaktig, eftersom jag ju var irriterad på tidningarna för att de skriver så mycket dumheter. Hade jag gått hem och sparkat på katten så hade jag projicerat mina känslor.


Efter de två träffarna har jag heller inte haft någon lust att träffa fler psykologer. Jag vet även utifrån att ha läst psykologtidningar att psykologer till 90% består av vänsterkvinnor tillhörande den präktiga medelklassen. För den som inte tror mig kan jag rekommendera att läsa tidskriften Modern Psykologi, där man kan läsa sådana artiklar som "hur man bemöter Sverigedemokrater i samtal". Ett av förslagen är att bemöta dem genom att visa statistik och siffror om hur bra invandring är. Hmm jag undrar var man hittar de siffrorna? Psykologer kanske lever i en alternativ verklighet. Man kanske skulle skicka dem allihop ett exemplar av Tino Sanandajis bok Massutmaning.


Nåväl, till skillnad från vänstermänniskor så läser jag all möjlig litteratur. Till exempel Modern Psykologi. Jag vill så gärna se om vänstermänniskor har några bra, intellektuella argument som de kan övertyga mig med, men deras argument ligger alltid i nivå med mina vänsterfamljemedlemmars: "Fyyyy dig! Det DÄR var dumt sagt av dig! Tänk om du hade varit flykting!?"


Ja, eller tänk om jag varit Elin Krantz som blev våldtagen och ihjälslagen en i USA straffad etiopier-amerikan efter att hon gick av spårvagnen i Göteborg?

Eller varför kan jag inte bara få lov att tycka att det är fel att staden och landet jag bor i blir allt mer farligt och otryggt?

Varför måste man alltid tänka på andras känslor, och inte på sina egna?


Jag undrar snarare om det inte ligger närmare till hands att se vänstermentalitetens överdrivna sympati som något som lätt orsakar mentala problem. Jag kallar det sympati och inte empati, eftersom det snarare rör sig om klapp-på-huvudet än om att faktiskt engagera sig. Orden sympati och empati betyder olika saker.


Lyckligtvis läste jag nyligen en definition av hur man definierar mental ohälsa/psykisk problem/störning. Det är ett beteende som antingen gör det svårt för personen att fungera i sin vardag, eller att personen själv störs av det på så vis att det gör hans liv sämre.


Det innebär att en person som Donald Trump t.ex inte kan anses psykiskt sjuk eftersom hans beteende inte vållar honom något problem (enligt honom), och han lyckas ju uppenbarligen bra nog till att bli USAs president.


Vad man dock kan konstatera utifrån den här definitionen, är att man i princip blir psykiskt sjuk om man inte har ett arbete eller annan sysselsättning. Det är ju lätt att peka på en person som spenderar dagarna med att skriva hatiska grejer på nätet i sina underkläder, och säga "Han har någon störning som hindrar honom från att söka jobb. Därför sitter han bara här."


Har man ett jobb som man sköter och på det sättet tjänar pengar kan ingen peka på en och säga att man är psykiskt störd. Även om man beter sig lite irrationellt ibland. Det är först när ens mentala tillstånd orsakar en problem som man kan säga att man lider av psykiska problem.


Vad man också kan konstatera är att vilket beteende som kan anses som sjukt beror på vilken tid man lever i. För 40 eller 100 år sedan så hade de utåtagerande, gapiga feministerna kanske setts som psykiskt störda. För att inte tala om homosexualitet och transsexualitet. I dag är det istället de utåtagerande invandringskritikerna som anses behöva omprogrammering.


Jag tycker därför det är viktigt att man ser till att inte låta folks åsikter störa ens mentala tillstånd. Man måste se till att bibehålla den mentala stabiliteten och ge intrycket av att jag är normal, det är ni som överreagerar. Man bör undvika att umgås alltför mycket med folk som ständigt ska klanka ner på en och tala om för en att det man känner och tänker är fel, fel, fel.

ANNONS
Av allasolikavarde - Torsdag 4 april 00:22

Jag läser just nu en bok av Pat Buchanan som handlar om hans tid i Nixonadministrationen. Buchanan beskrivs av Wikipedia som "paleokonservativ", vilket är en typ av konservativ rörelse som fanns typ före 1970. Den skiljer sig från senare konservatism genom att inte vilja ha krig samt genom att fokusera på en balanserad budget.


I och med Reagan på 1980-talet så blev USAs konservativa mer krigshetsande och tyckte att man skulle sänka skatter och skapa hål i budgetar för att stimulera ekonomin. Samma sak gjorde de konservativa i England (Thatcher) och även i Sverige, där det plötsligt blev coolt att vara höger och vilja ha marknadsekonomi. Reinfeldt och Anders Borg blev moderater under denna period, och även Ulf Kristersson några år senare tyckte att det skulle vara coolt med frihandel och allt det där liberala.


Pat Buchanan ställde upp i presidentvalet 1992, enligt Wikipedia på en plattform av att minska invandring, social konservatism, motstånd mot mångkultur, aborter och homosexuellas rättigheter. (ordet "gay rights" är för övrigt ett komiskt begrepp, eftersom de homosexuella HAR ju rättigheter och ingen politiker vill ta ifrån dem dessa rättigheter. Vad konservativa stör sig på är homopropaganda där homosexuella förhållanden jämställs med heteroförhållanden)


Det jag tycker är så intressant med Buchanan är att han är en av få riktigt intelligenta konservativa. En person som inte heller dubbelspelar, såsom t.ex Newt Gingrich gör som talar varmt om konservativa värderingar samtidigt som han ständigt är otrogen och skiljer sig. Eller Bill O'Reilly på Fox News, som slutligen fick sparken efter att flera gånger stått anklagad för sexuella trakasserier.


Det roliga med de äldre gubbarna, såsom Buchanen, är att de hade rätt i det de kritiserade på 1970-talet. Även Nixon hade rätt när han kritiserade det moraliska förfallet. Det tog mig tid förstå hur saker hänger ihop eftersom vi lever i en värld dominerad av socialt progressiva idéer som att låta tonåringar byta kön - givetvis på skattebetalarnas bekostnad. Men det går en röd tråd från familjernas upplösning och "gör vad du vill"-attityden som spreds på 1970-talet, till de sociala problem vi ser i samhället, såsom en ökning av droganvändandet och barn som växer upp utan pappor och som drabbas av psykisk ohälsa.


Det är konstigt att ingen reflekterar över denna koppling. Det är en gammal vedertagen sanning i all moralisk litteratur ända tillbaka till Platon att man inte kan ha både nytta och nöje samtidigt. Ett samhälle baserat på nytta producerar, medan ett samhälle baserat på nöje gör av med pengar. Om man ständigt ska sprida irrläror som att vi måste "bejaka vår sexualitet" så fokuserar ungdomar på detta och de funderar ständigt på vad som är fel på dem som gör att de inte "mår bra". Tonåringar har dock mått dåligt i alla tider.


Vuxenvärlden ska då stå där som en fast och trygg punkt istället för att spela med i dårskapet. Detta kan man lära sig enbart genom att titta på Cesar Millan och hur han dresserar hundar. Men inte ens hundar skulle få vänstern att inse sanningen.


Buchanen och Nixon hade rätt när de kritiserade pornografi. Porr har en del positiva effekter men de negativa är så mycket starkare. Porren förvandlar ett samhälle från att vara normalt och där sex är något som är privat, till ett samhälle där det ses som coolt att ha sex på TV.


Jag tänkte faktiskt nyligen på hur skönt det är att slippa alla snuskreklamer på TV, vilket de har sent på kvällarna i Tyskland. Casinoreklam är visserligen störigt, men att se den ena 10 sekunders TV-reklamen efter den andra med tjejer som stönar och säger "Ruff an!!" (Ring!!) tar stämningen ur vilket TV-program som helst som blev avbrutet.


Hur skönt är det inte att slippa snusktidningar i butikerna? Dvs porrtidningar.


Allt sådant här kan vi ju känna inom oss. Ändå får vi inte uttrycka det eftersom vi inte ges ord för att uttrycka att för mycket porr faktiskt är distraherande och skapar negativa känslor inom oss. Vi får lära oss att man är pryd om man tycker så.


Hur som helst. Buchanen är en av få som aldrig sålt ut sig. Han har alltid stått för samma hållning och även om han ibland fått kritik för det så har han aldrig blivit direkt utkastad ur etablissemanget, vilket bevisar att hans åsikter inte är alltför extrema. Det finns nog inte en enda av hans åsikter som jag läser på Wikipedia som jag inte håller med om.


Nu är han förstås över 80 och lite seg, men här ett klipp från 1992 och hans omtalade Culture War tal:


Jag får upp en del träffar när jag söker på "Buchanen kulturkrig" på Google. Här är en: https://motpol.nu/oskorei/2007/06/21/pat-buchanan-ii-strategier/


Vad jag dock vill avsluta med är konstaterandet att Buchanen och hans konservativa grupp förlorade kulturkriget. Orsakerna till det får jag beskriva i framtiden.

Av allasolikavarde - Lördag 30 mars 23:56

En sak som jag funderat allt mer på är det faktum att svarta i USA är urusla på att hålla i pengar. Även en undersökning publicerad av New York Times för något år sedan visade att även de svarta som växer upp i medelklass eller överklass är mer benägna att hamna på botten.


Man kan se klipp på rappare och sportstjärnor, man kan se en video på Michael Jackson. För mig är det helt absurt att tjäna pengar och sedan slösa upp allt man tjänat - plus mer därtill.

Även i t.ex Kina ligger det djupt inböddat i deras kultur att man inte ska spendera mer pengar än man har, utan tvärtom se till att lägga undan lite. Bland de svarta, i alla fall i USA, är det däremot kutym att kasta omkring med pengar.


Ta t.ex den här artikeln som visar att två år efter avslutad karriär så är närmare 80% av NFL-spelare bankrutt. Detta är alltså personer som tjänar i snitt minst 15 miljoner kronor om året. Cirka 70% av NFL-spelare är för övrigt svarta.


Dt gjordes även en dokumentär på MTV om varför de flesta rappare är fattiga:



För att citera en av de första rösterna i videon: "En av de första sakerna en rappare gör när han får sin första check är att köpa sin rapper-starterkit. Juveler och accessoarer. Det kommer före att betala hyran."


Det blir ju närmast komiskt redan 1:40 in i videon när en rappare förklarar att man kommer inte långt med $500 000 (efter skatt). En bil, där är $100 000. Sen smycken, $100 000, för priserna har gått upp senaste tiden. Ett hus - $50 000. Sen behöver man ju beskydd för alla tror man är rik och vill stjäla. Det kostar $50 000 (eller möjligen behöver man dela ut $50 000 till ens vänner. ) . Sen $50 000 på nya kläder. Och allt detta kostar sen $20 000 varje månad att  upprätthålla.


Alltså, man häpnar över vilka problem de har. Det är som ett barn som säger "jag kunde inte hjälpa det".

Jag kan inte hjälpa att fundera över om denna brist på ekonomiskt sinne åtminstone delvis beror på genetiska faktorer. För själv känner jag väldigt starkt obehag när jag förlorar pengar. Jag kan tänka mig detta är genetiskt. Jag vet vissa människor som inte alls känner något obehag när de förlorar pengar. Det finns liksom inte inom dem.


Konstigt nog är det nästan alltid så att svarta som kommer upp sig slösar bort sina pengar, medan vita inte gör det. Det finns förstås duktiga svarta affärspersoner också, såsom Beyonce och Puff Daddy. Och det finns vita som är eländiga på det ekonomiska. Men överlag är det så oerhört mycket vanligare att svarta har det problemet.


Ta t.ex Michael Jackson. Tjänade mer pengar än någon annan artist men hade ett ekonomiskt sinne som en sjuåring. Så oerhört svårt kan det väl inte vara att ta hand om en inkomst på hundratals miljoner...?


Är det verkligen bara en tillfällighet att i princip alla ekonomer är vita män?


 

När jag googlar på bilder från toppuniversitet verkar de flesta studenter numer vara antingen asiater (kineser typiskt) eller vita. Dock svårt veta eftersom de ofta kvoterar in svarta när de ska ta foton. Här dock ett från Stanfords ekonomidepartment:


 

Av allasolikavarde - Lördag 30 mars 23:08

Jag funderar på att orsaken att jag nyligen fick så många besökare kan ha berott på dokumentären som visades på SVT nyligen om Annika Östberg, kvinnan som satt i fängelse i USA för att hennes pojkvän sköt ihjäl en polis. Snyft, snyft, nu ska vi alla tycka synd om henne. Jag skrev om henne i ett tidigare inlägg där jag även nämnde några andra personer som blivit dömda för brott och sedan frikända fast de troligen är skyldiga.


I USA har man hårda straff för polismord, och även för medhjälp till polismord. Annika Östberg laddade geväret som polisen blev skjuten med. Hon är inte ett oskyldigt offer bara för att hon är kvinna.

I Sverige är vi så jäkla sena med att inse att man måste bestraffa de som varit delaktiga.


Ta det beryktade Lindomefallet 1990. Två inbrottstjuvar bröt sig in hos en äldre man och den äldre mannen mördades. Man kunde inte bevisa vem som gjorde det och de båda inbrottstjuvarna gick fria. I USA hade båda männen dömts för mord. Hade det stått en flyktbil utanför så hade föraren av bilen också dömts. Det kan tyckas "orättvist" för en svensk, men hur ska man annars någonsin kunna veta vem som begått brotten?


Det är ju likadant som med IS terrorister. Bara för att man inte kan bevisa vilken IS-medlem som begått ett mord kan man inte frikänna allihop.


I Sverige frikänner man t.o.m gruppvåldtäktsmän bara för att man inte kan bevisa vilken roll de spelat. Men de var ju där??


Sverige är nog världens mest naiva land. Vi är så snälla att vi offrar vår egen befolkning. Allt efterhand att de grova brotten ökar kommer vi nog också vara tvungna lägga om lagstiftningen. Det kommer krävas några till Lindomefall, och gärna några som drabbar mäktiga personer med pengar och inflytande. Sedan kommer debatten helt plötsligt att gå från att "det är en viktig del i rättssamhället att inte döma någon potentiellt oskyldig" till att läggas förslag om att göra just detta, och eftersom media och etablissemang allihop sitter i samma båt så kommer det bli så. Men det kommer tyvärr dröja ytterligare 10-20 år.


När det väl kommer till kritan måste man döma så för allmänheten kräver det. Ta exempelvis Malexandermorden, då tre män mördade två poliser, men man kunde inte med säkerhet säga vem som avfyrade de dödande skotten. Helt plötsligt bestämde ändå rätten att man skulle döma alla männen för morden, något som aldrig gjorts tidigare. Ingen ifrågasatte dock detta.


Domen blev omdiskuterad eftersom alla tre gärningsmännen ansågs skyldiga till mord då de agerat tillsammans och i samförstånd, trots att tingsrätten inte lyckades klargöra vem av de tre som sköt de dödande skotten. Domstolen valde att tillämpa ett nytt begrepp för medgärningsmannaskap (tillsammans och i samförstånd) och dömde alla tre för mord.

https://sv.wikipedia.org/wiki/Malexandermorden#R%C3%A4ttsprocessen


Det är så det går till i verkligheten. Sen i efterhand kommer experna och ska förklara varför ett rättsamhälle "kräver" det. Samma som med gruppvåldtäkten i Fittja nyligen. Männen blev frikända, kanske för att det var en trashig person på jakt efter droger som blev våldtagen. Hade det varit någon känd person hade förövarna nog blivit dömda.


Jag nämnde i ett tidigare inlägg den amerikanska three strikes lagen. Den infördes 1994 i Kalifornien - som trots allt är den delstat i USA som är mest vänster. Vid detta laget har närmare hälften av USAs delstater infört någon variant av lagen, vilket kan tyda på att det är att gå i rätt riktning och att den efterhand kommer införas även i Sverige - men kanske först om 20-40 år, när vi tagit hit tillräckligt många våldtäktsmän och grovt kriminella (tidsaspekten beror på hur hög invandring vi har).


 

Kaliforniens lag fick stöd pga mordet på 12-åriga Polly Klaas (ovan). Hon hade blivit mördad av återfallsförbrytaren Richard Allen Davis som precis avtjänat åtta år av ett sextonårigt fängelsestraff för kidnappning. Innan dess hade han blivit dömd över 20 gånger för olika brott, som man kan läsa på hans Wikipediasida.

Pollys pappa Marc har sedan dess varit aktiv i att försöka få så många grova brottslingar som möjligt bort från gatorna. Han verkar vara aktiv på Twitter.


Så är det; rika, berömda och gärna vackra människor väcker sympati.

Så länge som brotten bara drabbar någon okänd tonåring i typ Borlänge eller Fittja så passerar det under radarn. Alla människoliv är inte lika mycket värda.

Av allasolikavarde - Fredag 29 mars 17:58

Stötte på detta gamla klippet.



Den man ser debattera ihärdigt är Tor Paulsson, som vid tillfället var med i Nationaldemokraterna. Han hade varit med i SD fram tills 2001, då en grupp splittrades för de uppfattade att SDs nya program var för mesigt och därför startade Nationaldemokraterna.


Tänk att videon laddades upp 2007. Det var fyra år efter att programmet sändes, och 12 år sedan nu.


Vad man även lägger märke till är en ung Gustav Fridolin som beklagar sig över rasismen i samhället, och journalisten Thabo Motsieloa, som jag minns från ett program på TV4 på 90-talet som hette Svart eller Vitt, men som jag inte sett på länge. Jag läser på hans Wikipediasida att han hållit i Brottscentralen på Expressen-TV sedan 2017. Jag ser på hans webbsida att han även ledde ett par TV-program på TV4 2005-2007 och ledde några galor. I övrigt försörjer han sig nog på att hålla föredrag.


Jag förundras ofta över de här människorna som verkar tjäna pengar på att vara kända. De åker omkring och säger lite saker som låter trevliga och bra, och så får de 100 000 kr för besväret. Delvis tror jag det är människor som inte har någon större kompetens eller ambition att arbeta. Det blir liksom bäst för alla om man kan låta dem åka omkring och apa sig. Bland vänstermänniskor är detta ett vanligt sätt att försörja sig, men däremot inte bland högermänniskor.


Angående Tor Paulsson så står det på Wikipedia att han dömdes för att ha misshandlat sin sambo. Det är säkert relevant att nämna när det kommer till högerpersoner. När det gäller Örjan Ramberg, som misshandlat alla sina fruar och flickvänner (bland annat Josefin Nilsson), tas den informationen däremot bort. Hans artikel är nu låst så att ingen ska kunna lägga in det igen.


Vad som även slår mig när jag ser debatten är hur öppen den var. Något liknande hade nog inte kunnat visas idag, i Det Nya Sverige. Det beror bland annat på att det Paulsson sa var rätt då, och ännu mer rätt idag. På den tiden gick det fortfarande att vifta bort.


Jag försöker googla på Paulsson och ser ett omämnande i Svegot (som är "högerextrem" och "står nazismen nära"):


Rubriken till reportaget lyder ”Hemlig nazistsekt har infiltrerat SD”, så Tidningen Svegot ringde upp Tor Paulsson som av ETC pekas ut som hjärnan i den nazistiska infiltrationssekten. Paulsson var i många år aktiv i Nationaldemokraterna, men har de senaste åren inte varit organiserad. Vi frågar:

Leder du en hemlig nazistsekt som har infiltrerat SD?

– Absolut inte. Hela artikeln syftar till att svärta ner SD. De är rädda för att SD ska bli största parti i Sverige och att det kommer att ändra hela det politiska klimatet. Då använder de mig för att svartmåla SD. Jag leder inget nätverk, det enda jag har gjort är att jag gått på föreläsningar och delat lite flygblad.

– Om sanningen ska fram så har jag varit ganska inaktiv de sista två åren. Jag skäms över att säga det, men det är faktiskt sanningen. Men i och med det här så kommer jag lägga ner allt jag har på att förändra Sverige till någonting bättre. Det här är en ögonöppnare för mig, det får mig att förstå att de här människor inte har alla hästar hemma. Bara en sån sak som att de hållit på i fyra veckor för att göra ett reportage, beställt domar, ringt människor som står mig nära och människor jag aldrig har träffat och förhört dem som om de vore kriminella.

https://svegot.se/2018/06/20/etc-panik-publicerar-sina-stasi-artiklar/


De påstår att Paulsson "slog till sin sambo för att han misstänkte hon var otrogen", och för detta fick 10 månaders fängelse. Men jag vet att dessa s.k högerextrema har en tendens att överdriva allt. Enligt wikipedia fick han ett år och fyra månader för grov misshandel. Det är mer än att slå till någon.


Det som även är lite synd är att Paulsson var så agressiv i klippet. Han känns som en lite obehaglig figur, även om han är uppenbart intelligent... men inte direkt någon glad kille. Måste de vara så arga? Och vad är grejen med högerextrema och kvinnomisshandel? Richard Spencer, ledare för alt-högern i USA, har också nyligen blivit anklagad av sin f.d fru för flera års fysisk misshandel.


I övrigt känner man ju igen argumenten från vänstern: Hitler, Nazityskland, rasism är hemsk, pizza är gott, bla bla.

Av allasolikavarde - Onsdag 27 mars 19:47

Jag råkade snubbla in på ett gammalt debattprogram från 1989 som gick på TV3 och hette Diskutabelt.


Det som är intressant är när man jämför detta med de debattprogram vi har idag och som i princip inte ger något att titta på. Dagens debattprogram innehåller ett antal "permanenta gäster", såsom Göran Greider, Henrik Arnstad och Peter Wolodarski, och kändisar såsom Mikael Wiehe, Malena Ernman och allt vad de heter. Jag har inte dem i huvudet just nu men de går in och säger sina välkända och repeterade åsikter och sen så säger nästa person sina repeterade åsikter.


Jaha, Alice Teodorescu tycker att Sverige haft för högt flyktingmottagande och att vi inte kan integrera dem.


Jaha, Peter Wolodarski tycker att vi måste stå upp mot de mörka krafterna som vi nu ser öka i Europa.


Det blir ju inte så mycket mer än så. I vissa debattprogram så hinner folk knappt säga en mening innan de blir avbrutna.


Man kan jämföra med Diskutabelt, som här handlade om invandring.


Vad de gjort här är att bjuda in olika personer med vitt skilda åsikter och sedan låta dessa människor få tala för sin sak.

Detta hade inte gått i SVT, eftersom SVT alltid måste in med pekpinnar.


I Diskutabelt tog de även in personer med nazistiska åsikter. Idag är etablissemanget för rädda. När Vavra Suk fick uttala sig fritt i Aktuellt röt Peter Wolodarski till på Twitter, och Wolodarski har fått någon slags maktställning inom etablissemanget, vilket fick Aktuellt att känna sig tvingade försvara hur det kom sig att Suk kunde få framföra sina hemska åsikter öppet. Sedan dess har Suk aldrig fått framföra sina åsikter. Däremot har man diskuterat Nya Tider -- utan att chefredaktören Suk fick vara med. Hans åsikter är ju så hemska att man inte kan visa dem.


SVT gjorde dock en timmeslång intervju med Suk. Eftersom Suk är så intelligent och vältalig så kunde man inte ta med särskilt mycket, men man fick till ett klipp där Suk lite kort uttryckte sig olämpligt om Förintelsen, som han inte ville kalla Förintelsen. Detta lyfte SVT fram.


Jag tyckte Suk gjorde ett dåligt intryck och han borde inte ha sagt som han gjorde. Men ändå. Någon öppen debatt tillåts inte med dem som har fel åsikter.

Det kan jag personligen tycka är trist även om jag förstår varför TV inte vill tillåta det.


Inte ens TV3 eller någon annan mindre kanal skulle tillåta ett debattprogram liknande Diskutabelt idag. Det tycker jag är intressant. Har samhället blivit bättre eller sämre som gör att vi inte längre kan diskutera känsliga frågor öppet?


Jag skulle vilja höra debattprogram som diskuterar kommunismen också, gärna med någon övertygad kommunist. Men allt är så slätstruket, och gästerna som bjuds in har så förutsägbara åsikter.


Det intressanta med debatten från 1989 är att det som SDs partiledare Anders Klarström sa visade sig vara helt rätt. Det är också det som gör det till en intressant debatt. Man kan faktiskt lära sig något av att se denna gamla debatt.


Hade vi inte haft Youtube så hade vi nog aldrig fått se denna debatt igen. SVT hade förstås inte velat visa gamla debatter där SD hade rätt.

Även det som Göran Englund säger är rätt: det hade varit bättre hjälpa flyktingar på plats än att ta in dem som kommer hit på bedrägliga skäl. Det är lika rätt nu som då.


Vad hände med alla människor med åsikter? Försvann de? Dagens debatter är så genomrepeterade.


I slutändan är det som så att man kan inte ha öppna debatter om man riskerar att ha fel. När invandringskritiker hade rätt var man tvungen att begränsa de öppna debatterna.

Av allasolikavarde - Måndag 25 mars 23:25

När jag var ung hade jag ganska allvarliga identitetsproblem, vilket kom sig av att min uppväxt i grunden var osund samtidigt som den på ytan verkade hur bra som helst. Jag tror det lätt skapar dysfunktionell personlighet eftersom man aldrig riktigt vet vem man är eller vad som är "normalt". Att försöka hitta detta kan ta många år och kan kräva en kraschlandning.


Jag tänker mig att Annie Lööf är en sådan personlighet. Nu vet jag ju inte, och man bör inte bedöma henne utifrån hennes offentliga personlighet. Kanske har hon en genuin sida när kamerorna stängt av. Utifrån hennes offentliga person kan man dock inte säga något säkert. Vad kan man säga med säkerhet att hon tror på? Vad kan man med säkerhet säga att hon tycker om?


Annie Lööf har vissa likheter med den amerikanska miljardärbedragaren Elizabeth Holmes. Hon är också en ytterst intelligent och driven person. Det har inte skrivits så mycket om henne i Sverige, men historian om henne är mycket fascinerande. Hon var, liksom Lööf, en feministisk förebild som skulle visa att kvinnor kan. När anklagelserna kom om att hennes verksamhet inte fungerade skyllde hon på att hon som kvinna blev hårdare bedömd och smutskastad pga sitt kön. Samtidigt var hon extremt hatisk mot de som vågade tala, och hon använde en av de mest ökända advokaterna i USA för att dra folk inför rätta om de avslöjade något om hennes blufföretag.


För att få mer pondus gick hon omkring med en svart polotröja, likt Steve Jobs, och hon föreställde sin röst så att den skulle låta mörkare. Det är faktiskt en smart strategi av affärskvinnor att låta mer manligt. Kvinnor lägger t.ex gärna benan på vänster sida, som männen gör, när de ska ge sig in i politiken.


Hur som helst. Annie Lööf är kanske en Elizabeth Holmes.



Det hon säger här är förresten också en lögn... Hon träffade knappt sin cancersjuke fasters man.


Annie Lööf är nog inte lika falsk, eftersom hon vet att allt hon säger kan användas emot henne.

Det lite lustiga är att jag uppfattar Jan Björklund som lika mycket i avsaknad av en genuin personlighet.

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se