Idag råder en kultur inom myndigheter om att man får lov att mygla om det görs i "godhetens" namn.

Det tydligaste exemplet är när det gäller invandrare. Även om de inte har asylskäl så ska de få stanna ändå. Trots att det är uppenbart att de flesta så kallade ensamkommande är betydligt äldre än de påstår, så anses det acceptabelt att böja på sanningen, både från medier och myndigheter, i humanismens namn.

Det kan tyckas som en harmlös gärning. Ungefär som att man kör för fort om man har en sjuk släkting som behöver ta sig till sjukhuset.

Problemet är dock att om man myglar på ett ställe, så blir någon annan lidande. Om Olle får stanna, så tycker Kalle att han borde stanna. Då blir det orättvist om inte Pelle får stanna. Och då vill Niclas stanna. Och så vidare. Givetvis har de inte svenska namn...

Okej men vad är problemet med det då?

Jo att pengar är inte oändliga. De afghanska "ungdomarna" kostar oss cirka 30 miljarder om året. Det är mer än t.ex hela polismyndigheten kostar. Och polisen får tjata till sig någon miljard extra, som sossarna ger dem med pompa: "se, nu har ni fått extra resurser - vi bryr oss".

Pengar och resurser ÄR inte oändliga. Sveriges resurser räcker inte om vi ska försörja hela världen.

Detta kan tyckas självklart för oss tänkande individer, men otroligt nog lever mer än hälften av Sveriges befolkning i ignorans. De antar att alla sådana här problem är tillfälliga. Och man kan utgå från att de oftast är kvinnor, för det ligger i det kvinnliga tänkandet att spendera pengar på välgörenhet utan tanke på att hushålla med ekonomin.

Vi män, riktiga män, är förfärade. Men kvinnor och män som lagt sig platt for kvinnligt tänkande tycker: "kör på! Vi räddar liv!"

Nu har Robert Hannah (L) skrivit följande i Expressen. För två dagar sedan:

Kristna assyrier får avslag i Sverige eftersom myndigheterna har funnit att det finns interna skyddsalternativ för irakiska medborgare inom det kurdiska självstyret KRG. Trots att assyrier och yezidier har utsatts för folkmord av ISIS - det värsta brottet mot människor kan tvingas utstå – så har de inte ansetts ha skyddsskäl. Jag har alltid respekterat myndigheternas beslut eftersom samma lagar gällt för alla - oavsett var man kommer ifrån är det skyddsskälen som Migrationsverket har bedömt.

Men med regeringens nya förslag om gymnasiestudier för ensamkommande, som i praktiken är en förtäckt amnesti för afghanska män och pojkar, så gäller inte likhet inför lagen längre.

https://www.expressen.se/debatt/unga-afghaner-far-graddfil-men-kristna-som-flyr-is-far-avslag/

Så här blir det när man driver politisk efter personer och inte efter grupper.

Kvinnor använder gärna känsloargument. De visar upp en bild på en utförsäkrad och säger "så här lever Eva, 55". Jo men försök se helheten. Enstaka snyftfall går alltid att skaka fram. Oavsett vilket beslut man tar så kommer en part att få det bättre och en annan få det sämre.

Sverige har hittills kunnat leva på villfarelsen att vi kan göra det bra för "alla". Allas tårar kan torkas. Alla kan skyddas från krig och förtryck. Alla kan få en fristad i Sverige.

Det låg något i det, då, på den tiden när vi av praktiska skäl kunde ta emot ett begränsat antal asylsökanden. Men inte alla i världen kan få livslång försörjning genom svenska skattemedel.

Själv förordar jag alltid en praktisk lösning. Jag avskyr de aghanska snyltarna - MEN det går inte att trycka in dem i flygplan och skicka hem hur som helst. Vad vi måste göra är att dra in pengarna för dem och erbjuda dem återvändarbidrag. Vill de inte återvända får de försöka få sina sugar-mommies att försörja dem.

De ska inte få ta hit sin familj. De ska inte få några pengar. De ska ALDRIG få svenskt medborgarskap!

Lyckas de ändå försörja sig, så låt dem göra det då. Lyckas de inte, så får de vända sig till frivilliga krafter.

Faktum är att vi hade kunnat ha nytta av afghanerna om vi accepterade att afghaner har ett annat värde än svenskar. De som är födda och uppväxta i detta landet, vars föräldrar har betalat skatt och jobbat för att skapa svenskt välstånd, har mer rätt till välfärdssamhället.

Kommer folk hit och är beredda att jobba för småpengar, vilket t.ex thailändska bärplockare gör, så får de göra det, och vi kan alla tjäna på det. Arabstater tjänar mycket på liknande lågkvalificerad arbetskraft. Det är mycket klagomål på att det bryter mot "mänskliga rättigheter" (detta meningslösa tramsbegrepp), men de som åker för att jobba i en arabstat åker dit frivilligt och vet vad som väntar.

I Sverige gör vi istället raka motsatsen. I ren idioti tar vi hit massor av "vallboskap", folk som i många fall till och med ägnar sig åt att förstöra landet, och försörjer dem så länge dem lever. Det är inte hållbart, och de är inte ens tacksamma, för det är faktiskt ett skittråkigt liv att bara gå mellan TVn och soffan och känna sig värdelös.

Men vi förstår inte.

Vi tror att ger vi dem det de behöver materiellt, så blir de så glada man kan bli.

Vi får dem att känna sig värdelösa, för de är värdelösa för oss. De är värdelösa i sina barns ögon, som får en dålig moralisk bild av samhället.

Eftersom vi inte har råd försörja oändligt med folk kommer vi också efterhand vara tvungna stänga gränserna för dem. Jämför detta med ett land som FAE (Förenade arab emiraten) där cirka en tredjedel av befolkningen är gästarbetare. Tänk så lätt vi hade kunnat motarbeta rasism och främlingsfientlighet om vi tog hit folk som gjorde nytta.

Men svenskar är för dumma. De är för naiva. Man blir lite äcklad över den svenska snäll-naiviteten. Ta hit de mest våldsamma, lata och dumma människorna i världen och tro att de ska vara bra för landet.