Jag fick precis reda på att färre än 2% av världens befolkning är blond.

Samtidigt tar vi in hundratusentals afrikaner och araber som kommer hit för att leva på bidrag och för att få sig en blondin. Och vi bara säger: var så goda. På TV visar vi rasblandning i varje reklamfilm - glatt!

Det kan verkar svårt förstå att det bara är 2%, men det blir cirka 150 miljoner människor. Det bor ju nästan inga blonda i Asien eller Afrika och ganska få i Sydeuropa.

Själv tycker jag vi borde försöka skydda våra blonda gener. Men var ska vi börja?

Om inte vi gör det, vem gör det då? Afrikanerna lär inte göra det. Och Afrikas befolkning är projicerad av dubblas inom de närmaste hundra åren.

Blandäktenskap har för övrigt sämre sannolikhet att hålla. Jag är emot dem och jag tror det kommer visa sig mer i framtiden varför de är dåliga. Tyvärr har vänsterfolk i Sverige såväl som i USA försökt övertyga oss om att "alla är lika" och de satsar hårt på indirekta metoder att krossa kärnfamiljen. De har varit framgångsrika också. På TV uppmuntras alltid fri sex, men sällan man ser något program som uppmuntrar kärlek inom familjen och relationer. "Stand by your man" kärlek. Eller "your woman", för den delen.

Enda undantaget jag kan tänka på är serien Mollanders som gick på SVT för några år sedan. Med tanke på all sörja som visas på TV blev jag chockad över att se en serie om en familj där man försöker älska varandra.

Kärlek idag handlar om förälskelser, sex och "vad kan du ge mig". Inte särskilt mycket om vad man själv kan ge. Det är liksom tänkt att lösa sig självt när man är kär. Sen tar kärleken slut och då säger man tack och hej, som en sann vänsteraktivist.

Nåväl, jag har gett min tjej ett löfte om att inte lämna henne i all fall, och det tänker jag försöka hålla. Ska det vara så svårt?

Som jag ser det måste vi försöka återuppbygga samhället från grunden och då börja med familjen och familjevärderingar. Ovanpå detta kan vi bygga ett samhälle. Sunda värderingar börjar i hemmet. I dagens familjer får man mest själviska - självcentrerade - idéer som gör ungdomar trasiga. Det finns heller ingen som talar om för dem vad som är rätt. Barn blir känslomässigt handikappade från unga år, och alla vuxna tycker det är utmärkt.

Varför? undrar ni kanske. Jo för att familjen ses som en kvinnofälla av feminister. För att kvinnan ska frigöra sig måste kärnfamiljen krossas, med dess patriarkala bojor. Den normala heteronormen måste också ifrågasättas och luckas upp. Alla ska göra det de vill när de känner för det. Att ge löften om trohet är meningslöst.

Jag tror fler och fler unga män och kvinnor inser det fördärvliga i att försöka bygga ett samhälle på familjer där man inte lovar varandra något. Kan man då lova samhället något? Eller är det "sålänge du ger mig något betalar jag skatt - annars är det hejdå". Vi har unga i arbetslivet som förväntar sig att jobbet ska "utveckla" dem och ge dem något. Inte en tanke på vad de kan ge jobbet. Visst är de unga och unga har alltid tänkt så. Men måste man göra det till en livsfilosofi?

Nåväl, vi kan fortfarande kämpa emot utvecklingen.

Jag tror faktiskt vi kan bygga upp ett starkare Sverige med starkare sammanhållning nu när vi vet vad vi har att förlora. Ännu finns det några miljoner blonda svenskar, så ännu finns det tid. Och ju fler svarthåriga som kommer hit, desto mer lär väl de blonda inse att de måste skydda sig och hålla sig till sin egen sort om det ska gå bra för dem och deras barn.