Jag läser just nu "Jag är ju svensk" av Cheko Pekgul & Nalin Pekgul. (https://www.bokus.com/bok/9789175176000/jag-ar-ju-svensk/)

Boken befäster egentligen det jag redan visste, och återigen frågar man sig varför dessa självklarheter liksom aldrig riktigt lyfts upp till A-listan av saker man debatterar i Sverige.

Det är som när professorn i journalistik, Jesper Strömbäck, säger att det finns inga studier som visar att medier mörkar. Nä kanske inte - men media väljer vilka frågor de vill ge en plats i rampljuset. Ibland driver de en viss fråga i flera dagar efter varandra som toppnyhet. Särskilt när det rör sig om korruption inom högsta politiken. Det beror på att de ser det som sitt uppdrag att skriva just om detta.

SVT ser det också som sitt uppdrag att skriva om "allas lika värde", vilket gör att de t.ex gör det till en toppnyhet när en muslim blir förolämpad någonstans. Ett välkänt är hijabuppropet 2014, baserad på en händelse som senare visade sig vara falsk. (tidigt exempel på fake news?)

Jag har läst från en journalist att tills en nyhet rapporteras i Ekot i radio så är det ingen riktig nyhet. Så mycket makt har SVT/SR.

Nalin Pekgul har i årtionden nu varnat för segregationen och den ökande islamisken i våra förorter.

Det är egentligen häpnadsväckande att denna demokratifara i princip ignoreras. Nazistdemonstrationer blir däremot "ekonyheter". Islamistnyheter... mja...

Islamismen bred år för år ut sig, och det verkar inte finnas någon hejd på det. Tvärtom gör statliga pengar att rörelserna kan bre ut sig ännu mer - detta trots att många muslimer inte sympatiserar med dessa extrama och demokratifientliga rörelser. Enligt Pekgul är första generationens muslimer ofta motståndare till islamism, men det är deras barn som söker sig en identitet i en "sann islam" och vänder ryggen till det svenska samhället. Tyvärr är första generationens muslimer ofta inte tillräckligt bra på språket och de svenska vägarna för att göra sin röst hörd. Och varför skulle de ens bry sig om det svenska civilsamhället? Oavsett vilket så är det den unga generation som är framtiden, vilket ju torde oroa än mer.

Viktigt känna till är att religioner, sekter och ideologier tenderar inte att självdö. Nazismen på 1980-talet dog eftersom den inte byggdes på ideologi utan på arga, hatiska unga män. Dagens nyfascism och alternativ-höger är däremot betydligt bättre underbyggd och jag kan inte se hur man kan "besegra" dem med kunskap, när deras egen kunskapsbank är så stor.

Detsamma gäller islamismen. Man gör ett stort misstag om man tror att islamism är en liten obetydlig rörelse som kommer falna med tiden. Islamism har en mycket gedigen ideologisk grund. De få forskare som satt sig in i det har blivit fanatiska motståndare till islamism, pga de insett faran den utgör. Magnus Norell och Aje Carlbom i Sverige är två exempel.

Svaret från de universitetsutbildade experterna är att påpeka att islamism är inte nödvändigtvis en del av islam, och det är ju sant. Men det är islamism som är problemet och det är islamism som ökar.

Nu vill jag citera lite ur Pekguls bok:

Under alla år sin vi har bott i Tensta har vi kunnat se hur segregationen förstärkts. Rörligheten är stor och de som är bäst integrerade flyttar härifrån och ersätts av nya personer som nyligen anlänt till Sverige.

När kommunen och landstinget inte tycker sig ha råd med den ordinarie samhällsservicen, men ändå vill framstå som handlingskraftigt i kampen mot segregationen blir lösningen projektpengar. Efter varje val - oavsett majoritet - regnar projektpengar över oss. Det är en förberedelse till nästa valrörelse då partier vill kunna peka på hur mycket pengar de satsat på Tensta.

Projektpengar kan naturligtvis användas till både gott och ont. Men tyvärr finns det många sätt att missbruka projektpengar. En del "eldsjälar" som arbetar i projektsvängen och får sin försörjning där är inte särskilt intresserade av att lösa problemen. Pengarna används också till att bygga maktbaser i föreningar så att man sedan inför myndigheter kan framstå som företrädare för en utsatt grupp och få mer pengar.

Projekten har blivit en luktrativ födkrok för elsjälar och en möjlighet för lokalpolitiker att köpa sig röster för att stärka sin ställning. Hjärtlösa människor från båda grupper stöder varandra. 

(sid 110)

Inför valet 2010 sade många människor i Tensta att det inte spelade någon roll om den som stod på valsedeln var en turk eller kurd bara han eller hon inte var någon muslimsk fundamentalist. Detta blev upprinnelsen till att föreningen Tensta Träff våren 2009 inledde en serie seminarier om Islam och Europa. Seminarierna drog en stor publik.

Under hösten 2009 kom en ny aggressiv public från andra delar av staden och landet. De störde talare, kallade dem idioter och anklagade meningsmotståndare för att vara islamofober. När en rappare berättade vilka problem han mötts av vid fester han försökte anordna, avbröts han av fundamentalister med hånfulla skratt och rop om att de har större problem med islamofobi och diskriminering än med att 13-åriga tjejer inte får dansa.

De som hade svårast med mötesordningen var välutbildade unga människor som försörjde sig på något av de många projekt mot islamofobi som staten och kommuner finansierar. Oftast tillhörde de Sveriges Unga Muslimer och Muslimska Mänskliga Rättighetskommittén. Dessa organisationer har fått miljontals kronor från Allmänna arvsfonden och Ungdomsstyrelsen för att arbeta med muslimska ungdomar och tolerans.

(sid 114)

De här organisationerna är flitigt förekommande i debatten. Man kan ofta läsa debattinlägg författade av dess medlemmar, som i princip alltid innehåller ordet islamofobi. Det rapporterades för övrigt för några veckor sedan att SUM mister sitt statsbidrag pga bristande respekt för demokrati.

Rashida Musa som leder SUM gjorde sig för övrigt känd i TV för några år sedan när han sa att det var islamofobiskt att be honom ta avstånd från ISIS.

Vad Pekguls bok i övrigt handlar mycket om är hur hård kontroll det är på kvinnor i förorterna. Det skrev hon alltså 2014, och det blev en "ekonyhet" först 2016 fast radikaliseringen togs upp 2015 men det verkar inte ha gjorts några egentligen insatser för att ändra utvecklingen:

Hashim Salad Elmi, ordförande vid Svensk-somaliska stödföreningen i Stor-Stockholm, menar att radikaliseringen pågått länge i flera förorter i Stockholmsområdet. Han säger att utanförskapet många lever i är en del av förklaringen till att flera har kunnat fångas upp av rekryterare till extremistorganisationen IS, Islamiska staten.

– Radikaliseringen har pågått länge. Den sker inte över en natt och är mer omfattande än vad myndigheter och politiker känner till. Rekryterarna gör olika stödinsatser och skapar först en trygghet hos familjer, sedan kritiserar de mannen eller frun för att inte vara troende och splittrar familjerna.

Enligt Hashim Salad Elmi förstår inte myndigheter och politiker hur akut problemet är. Och han är bekymrad över, som han upplever det, den bristande responsen.

– Det behövs snabba åtgärder. Sverige kokar, men jag tror att Sverige sover, säger han.

SVT Nyheter har också talat med debattören Mona Walter som beskriver en bild i vissa förorter där kvinnor blir utsatta för glåpord och tillrättavisanden för att ha fel kläder eller beteende som inte överensstämmer med religionen.

Mona Sahlin, nationell samordnare mot våldsbejakande extremism, bekräftar en bild av att radikaliseringen vuxit och att den ofta drabbar kvinnor.

Sahlin pekar på att det finns en dålig kunskap om vad den muslimska tron står för och att det är viktigt att bygga öppna religiösa rum för muslimer att utöva sin religion, i stället för att gömma undan moskéer i källare då radikalisering riskerar att växa i hemlighet.

– Man måste kräva att alla religiösa företrädare måste ta avstånd från fanatism och att sätta emot alla som vill förminska kvinnors rättigheter. Det är viktigt att försvara religionsfrihet men samtidigt visa att det inte är rätt att göra vad som helst i religionens namn. Man kan aldrig kompromissa med kvinnors rättigheter, säger Mona Sahlin.

Göran Larsson, professor i religionshistoria vid Göteborgs universitet, som har skrivit en rapport för Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, om radikaliseringen i Sverige säger att det inte enbart handlar om utanförskap utan att det ”sannolikt är många fler parametrar än så”. Det är enligt honom även högutbildade som lockas av radikaliseringen.

– Det handlar om utanförskap men också om övertygelse och om individuella, lokala, strukturella, teologiska och ideologiska motiv, och upplevelsen av att man är annorlunda kan komma först när man börjar studera i universitetsvärlden, säger han.

https://www.svt.se/nyheter/inrikes/radikalisering-i-fororter-drabbar-kvinnor-hart

Sedan dess har det väl egentligen bara blivit värre, och fortsätter att bli det.

Det är en bra bok i alla fall. Pekgul kommer att ses som en av dem som tidigt varnade men blev ignorerad för att våra politiker var för upptagna med att "stå upp mot rasismen".

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

      Mike Adams (https://en.wikipedia.org/wiki/Mike_Adams_(columnist) ) begick självmord 23 juli 2020. Detvar en vecka före det att han blivit tvingad avsluta sin universitetskarriär som professor (det engelska begreppet "professor" syftar på...

Pat Buchanan och William S Lind är två profiler inom det som skulle kunna den invandringskritiska högern. Ett annat namn är paleokonservativ, eller traditionell konservativ. Det som särskiljde dem från högern på 1980-talet är att högern utvecklades m...

Har inte bloggat på länge pga jag jobbat med boken som kom ut förra åren (egenpublicerad, kostade cirka 10 000 kr för att få 100 exemplar). Den finns att köpa fysiskt på t.ex. Adlibris för lite över 200 kr eller digitalt för lite under 100 kr. Tyvärr...

Man kan fråga sig varför jag ständigt skriver om detta ämnet, och svaret är att det är ett perspektiv som aldrig får höras annars. Traditionell media är ju som den är. Det saknar helt kanaler för att få ut en alternativ sanning. I Sverige serveras ma...

Jag recenserade nyligen boken "Haveriet" som jag inte ser som en särskilt välskriven och meningsfull bok.   "Migrationen i medierna", med undertiteln "men det får en väl inte prata om?" är en betydligt bättre antologi. Visserligen har de fördelen...