Jag har länge funderat på vad som hände med den politiska satiren.

Under större delen av 90-talet var "skon" i princip ständigt närvarande.

Det syftade alltså på statsminister Ingvar Carlsson.

Äver Göran Persson drevs det flitigt med. Men sedan verkar det ha tagit stopp.

Jag funderar på om det kan ha med invandringen att göra?

Ta integrationsminister 2006-2010 Nyamko Sabuni. Hur skulle en satirbild av henne se ut?

Att göra satirbilder av mörkhyade ger inte så mycket handlingsutrymme.

"Tänk inte på apor... tänk inte på apor..." Hmm, ja det blir svårt vara konstruktivt då.

Nu var förvisso Nyamko Sabuni en duktig och klipsk person. Inget ont om henne.

Värre skulle det vara om man gjorde en satir av den kanske största tokstollen i svensk rikspolitik utanför SD: Victoria Kawesa.

Eftersom Kawesa ständigt klagar över rasism, måste en satirbild av henne på något sätt använda sig av rasismargumentet. Hur kan man göra det utan att vara rasistisk?

Det är detta som är problemet när man inskränker yttrandefrihet, i detta fallet genom lagen som förbjuder allt form av negativa yttranden mot en folkgrupp. Det går utmärkt att driva med rasister, men man får inte lov att driva med mörkhyade anti-rasister som ser rasism bakom varje kopp svart kaffe... eller om det är kaffe med mjölk de ser som rasistisk. Det beror nog på vilken hudfärg den har som tillverkar kaffet. 

Visst, kan någon invända, varför ska man håna någon utifrån folkgrupp? Eller sexuell läggning eller kön?

Eller för den delen, för att deras ansikte är långsmalt och påminner om en sko?

Eller om man likt Göran Persson är överviktig?

Ja, det kanske är "lika bra" att inte håna eller häckla någon, någonsin. Förutom SD förstås, för att de har så unkna åsikter.

Jag har lärt mig hur vänstern ser på detta med hån: man får lov att håna åsikter eftersom åsikter kan ändras. Däremot kan inte kön, sexuell läggning, hudfärg eller religion ändras lika lätt. (religion är en gråzon, men generellt sätt ändrar man inte religion från en dag till en annan - man är till stora delar född in i en religion)

Samtidigt tror jag att skämt är ett sätt för människor att visa att vi är eniga. Vi står på samma sida. Vi kan skratta åt samma saker. Nu är locket stängt för att ens påpeka att vissa människor har en svart hudfärg. "Alla är lika", punkt slut.

Många av de här människorna som vi tar in anser förstås inte att vi är lika värda som de är - de anser att de är värda mer än oss. Det låtsas vi inte om, trots att historian visar att är man för tillåtande mot minoriteter händer det allt som oftast att de bygger upp en motståndsrörelse i det dolda, och det brukar räcka med en 30% stöd hos befolkning för att kunna ta makten om man inte har motstånd. 

Att det inte går att skämta om mörkhyade har vi sett bland annat i skandalen med "Coolest monkey in the jungle" nyligen.

Jag drar mig även till minnas Mario Balotelli som sköt Italien till avancemang i senaste VM eller EM och vilket rabalder det blev när en tidning satiriserade honom som King Kong.

Ja det är inte lätt att vara ... svart.

Det gick bra att satirisera honom som Super Mario dock. Men tänk om italienarna blir kränkta av att ständigt se denne överdrivne karikatyr av en italienare som äter pizza? Vi får vara tacksamma att italienare inte är mörkhyade, för då hade det inte tillåtits göra satir av dem.

Jag frågar mig ändå: borde det inte vara tillåtet att satirisera en person hur man vill? Att någon kan känna sig kränkt eller sårad ligger ju i satirens natur. Är det verkligen bra att vi har ett samhälle där en persons känsla av att bli sårad är viktigare än andras möjlighet att satirisera honom?

Kanske minns ni Pippirull i P3. Ett skämtprogram som återkommande satiriserade Doktor Alban. 2001 drog Dr Alban dem till tingsrätten för grovt förtal, ett mål han dock förlorade.

Det är svårt tänka sig att något sådant skulle tillåtas sändas idag.

Samtidigt så kunde man skämta om dessa personer för att det kändes som att man kunde skämta om sådant som var annorlunda i ett samhälle där "vi alla" kunde skämta om samma saker. Nu vet man att man inte får göra det längre. Allt eftersom invandringen från Afrika förväntas öka dramatiskt de närmaste åren när befolkningen i Afrika exploderar, och de tenderar att komma hit och klaga på rasism.

Sveriges invandringspolitik påminner mig om något som Jesus sa: "Vad gör det för gott om en man vinner hela världen men förlorar sin själ? Med vad ska han köpa tillbaka sin själ?" (Matt 16:26 i 1917 års översättning)

Men okej, nu ska jag försöka inte driva iväg alltför mycket i mina tankar. :) Det får räcka där.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

      Mike Adams (https://en.wikipedia.org/wiki/Mike_Adams_(columnist) ) begick självmord 23 juli 2020. Detvar en vecka före det att han blivit tvingad avsluta sin universitetskarriär som professor (det engelska begreppet "professor" syftar på...

Pat Buchanan och William S Lind är två profiler inom det som skulle kunna den invandringskritiska högern. Ett annat namn är paleokonservativ, eller traditionell konservativ. Det som särskiljde dem från högern på 1980-talet är att högern utvecklades m...

Har inte bloggat på länge pga jag jobbat med boken som kom ut förra åren (egenpublicerad, kostade cirka 10 000 kr för att få 100 exemplar). Den finns att köpa fysiskt på t.ex. Adlibris för lite över 200 kr eller digitalt för lite under 100 kr. Tyvärr...

Man kan fråga sig varför jag ständigt skriver om detta ämnet, och svaret är att det är ett perspektiv som aldrig får höras annars. Traditionell media är ju som den är. Det saknar helt kanaler för att få ut en alternativ sanning. I Sverige serveras ma...

Jag recenserade nyligen boken "Haveriet" som jag inte ser som en särskilt välskriven och meningsfull bok.   "Migrationen i medierna", med undertiteln "men det får en väl inte prata om?" är en betydligt bättre antologi. Visserligen har de fördelen...