Nyligen visades ett klipp från Lysekil, där några pensionärer var i slagsmål med några invandrare.

Vad jag funderade på är att sådant inte händer i de mer kulturberikade orterna. I Malmö där jag bor blev sådant otänkbart redan i slutet på 1980-talet, i och med att invandrarna blev för många och tog makten. Jag tror det först var jugoslaver som etablerade ligor. Araber med deras klanmentalitet och sjutton kusiner, farbröder och annat är också en omöjlighet att kämpa mot.

Jag läste nyligen att Lund har blivit en ort där svenskar blir rånade på mobiler och andra värdeföremål. Det börjar nu bli allmänt känt bland svenskar och påverkar hur de lever sina liv.

Även detta stadiet gick Malmö genom. Det var mot slutet av 1990-talet och början av 00-talet som svenskar blev systematiskt rånade av förortskidsen. Det har faktiskt upphört nu, vilket jag själv tror beror på några olika faktorer. Den första är att det inte är svenskar som styr längre. Svenskar är inte i majoritet (åtminstone inte av dem som vistas ute) och de vet det. Svenskar driver inte omkring i ungdomsgäng som skriker och har sig för de skulle fort bli nerslagna.

Det första stadiet är att det endast finns ett litet antal invandrare. De känner sig utsatta. I detta stadiet kan de bli offer för rasism. Det svenska etablissemanget verkar fortfarande uppleva att Sverige befinner sig på detta stadiet trots att varje ort har skolor där det nästan uteslutande går invandrare. (med "invandrare" menar jag i praktiken personer med icke-västlig bakgrund, oftast muslimer. Jag tror de flesta förstår det men vi vet ju hur debatten är i Sverige)

I det andra stadiet blir invandrarna fler och börjar hävda sig, men svenskar slår ännu tillbaka för de vill inte förlora makten över sin ort. De vill kunna fortsätta gå omkring i trygghet på sina gator. Det är i detta stadiet Lysekil nu befinner sig. En pensionär kan slåss mot en invandrare för han känner att han har ett samhälle i ryggen.

I det tredje stadiet är invandrarna så många att de kan göra det de vill. Jag minns en tidningsartikel från Malmö för en 15-20 år sedan, då en familj beskrev hur de hade polisanmält en ung rånare och nu hade hans släkt efter sig. Till sist fick de flytta. Lund verkar just nu genomgå detta stadiet.

Till slut hamnar man i stadium 4. Nu väljer man aktivt bort vissa områden. Man går inte provocerande omkring. Man undviker gäng. Man undviker bråk. Vill någon ha en cigarett så ger man dem en cigarett om man har. Tar de hela paketet så rycker man på axlarna och går vidare, glad att det inte gick värre. I det stora hela undviker man ögonkontakt, särskilt med folk av viss etnicitet, för det är bara dessa som utgör hot. Malmö befinner sig i detta stadium. I detta stadiet är invandrarna mindre kaxiga för de behöver inte hävda sig längre. De har fått det de vill, men det har kommit till ett pris: det finns inte längre någon enhet. Man kan inte längre lita på varandra. Om någon verkar göra inbrott i en bil eller stjäl en cykel så går man förbi.

Vad som kommer sedan vet jag inte. Jag har själv upplevt dessa fyra stadierna så dem kan jag vara en garant för att de stämmer. Ser man till olika städer i USA och England med stor invandring så är stadium 5 att olika samhällsinstitutioner inte längre går att förlita sig till. Det är var man för sig själv. Företag och myndigheter är korrumperade. Byggnader är fallfärdiga. Droganvändandet finns överallt, och med det följer stölder och annan kriminalitet.

Vissa vänsterfolk tycker faktiskt sådant är charmigt. Varför vänstern är så glad för misär är en bra fråga, men många vänstermänniskor verkar hämta sin kraft ur sin egen nedtryckande småborgerliga uppväxt och längtar efter lite äkta stank.

Malmö är på väg mot femte stadiet. Ännu bärs staden upp av det statliga utjämningsbidraget men det går fort utför, och samma öde drabbar stad efter stad.

Men vänta nu, säger ni kanske, Malmö har ju inte haft så mycket skjutningar detta året. Ja det stämmer - men det beror på att i princip hela södra Sveriges polis har kommenderats ner till Malmö för att hålla nere siffrorna. Det är ju valår. Då vill regeringen kunna säga att skjutningarna har minskat. Man drar loss lite plåster på olika ställen för att flytta till stället det blöder som mest just nu. Det fungerar dock bara kortsiktigt och snart kommer det märkas i de andra orterna samtidigt som skjutningarna i Malmö tar fart igen.

Finns det fler stadier? Ja. Fortsätter man driva en liberal vänsterpolitik som går ut på att vara snäll mot de kriminella och ständigt höja skatter för de arbetsamma för att ge till dem som inte jobbar så hamnar man i sjätte stadiet. De flesta städer i USA har kunnat undkomma detta eftersom det finns konservativa i dem som fokuserar på näringslivet och att sätta skurkar i fängelse. En stad som är på väg mot sjätte stadiet är super-vänsterstaden San Fransisco, där brottsligheten har blivit skyhög , särskilt vad gäller stölder, samtidigt som bostadsbristen också är alarmerande; den välbeställda medelklassen är dock glada för värdet på deras egna bostäder ökar ju. Den sexuella frigjordheten i San Fransisco har också som baksida att det finns många narkomaner, prostituerade, och HIV/Hepatit C-positiva. Just nu vill Sverige dock bli som San Fransisco eftersom vi vägrar se det negativa i mångkultur.