En googling på "Kampen om verklighetsbeskrivningen" hittar faktiskt flera träffar:

http://fnordspotting.blogspot.se/2014/08/kampen-om-verklighetsbeskrivningen.html

och några till...

Det är välkänt inom politiken att man måste vinna verklighetsbeskrivningen snarare än att beskriva sanningen.

Alla ideologier är egentligen lika sanna. Det handlar mest om vad man fokuserar på. I USA beskriver de konservativa Sverige som ett utfattigt land, eller åtminstone USA som ett rikare land. Och om man mäter BNP på ett visst sätt så är USA rikare, men deras rikedom hamnar i högre utsträckning bland de 10% rikaste, medan de 40% fattigaste i USA har det värre än de kanske 5% fattigaste i Sverige. Det behöver dock inte nödvändigtvis vara dåligt.

Frågan om huruvida ett klasslöst samhälle med planekonomi (alla tjänar lika mycket) är bra eller inte rasade under stora delar av 1900-talet. Det var först under 1990-talet som socialdemokraterna till sist bestämde att ta bort den punkten ur sitt partiprogram (något bloggaren Uvell nyligen skrev om).

I Sverige har makten länge sagt att små inkomstskillnader är bra. Det är helt enkelt bra för att det är jämlikt. Det är rättvist. En person som kämpar hårt som städare ska inte tjäna mycket mindre än en person som kämpar hårt som ingenjör, som exempel. Huvudsakligen har det just handlat om rättviseaspekten, vilken i sig utgår från den socialistiska grundprincipen om klasskamp: den fattiga, hårt arbetande majoriteten, som måste ta upp kampen mot den lata men rika minoriteten som äger kapitalet. Den fattiga majoriteten anses huvudsakligen förtryckt i sina huvuden, alltså pga mentala orsaker, ett slags mentalt slaveri. När de fattiga upplysts om hur orättvist det är att de måste slava medan de rika håvar in förtjänsterna så kommer de fattiga att göra uppror, ta över produktionsmedlen, och man kommer att ha ett jämlikt och rättvist samhälle där alla kan göra vad de vill hela tiden.

Detta är alltså den intellektuella grunden för vänstern. (Jodå, en sådan finns, även om de numer verkar vara gnälliga känslomänniskor) Deras verklighetsbeskrivning är förstås barnsligt naiv, men förvisso tilltalande, och den stämde faktiskt rätt väl en gång i tiden.

Dess styrka låg dock i att arbetarna utgjorde den arbetande massan. Det gjorde att de kunde utlysa strejker om arbetsförhållandena var för dåliga, och de kunde genom sin demokratiska rösträtt få genom sina krav på politisk väg.

Nu när vänstern främst vurmar om arbetslösa, bidragstagare, pensionärer, barn, invandrare, och så vidare, så är det svårare att se hur dessa minoriteter ska "resa sig" om de inte får genom sin vilja. Folket resning är inte en vetenskaplig sanning på det sätt socialisterna ser den.

När jag var i Folket Park i Malmö nyligen gick jag förbi en staty av Olof Palme.

Citatet säger: "Ett folks längtan efter frihet kan inte nedslås. Den kommer att leva och den kommer till sist att segra." Palme sade detta i ett tal i Malmö 1968, angående Soviets invasion av Tjeckoslovakien.

Det är så enkelt när man läser hela 68-rörelsens idéer, som ju sträckte sig in i 1970-talets proggmusik, att se hur vänstern var fixerade på frågan om det förtryckta folket som strävade efter frihet från förtrycket. I Sverige satt vi i vår avkrok och såg världens spektakel på distans och vi såg inte alla de konfliktbeskrivningar som fanns runt om. Vi såg bara två sidor, svart och vitt: den förtryckande makten och det förtryckta folket.

Palme hyllade ju på sin tid även Pol Pot regimen i Kambodja - den regim som i världshistorian dödat störst andel av sin befolkning. Så mycket för att de förtryckta reser sig mot förtryckarna.

Hur som helst, låt oss återgå till verklighetsbeskrivningen (vb). Det finns en sådan hos högern också, som handlar om individens kamp mot den förtryckande staten som vill ta in allt mer pengar i skatt för att göra medborgarna till får som inte kan ta ansvar för sina liv - vilket sker genom diverse välfärdsprogram som gör folket lata och känner sig alltmer berättigade till att få utan att behöva ge.

I Sverige slog denna vb aldrig rot. Istället spred vänstern och media en vb från USA som ett hjärtlöst land där individer får klara sig själva, och de som är fattiga tillåts vara fattiga. En viktig egenhet som dock inte nämns, men som jag nu insett är viktig i sammanhanget, är att ett välfärdssamhälle är skört och baserat på en viss grad av homogenitet. Om vi i Sverige t.ex skulle ha 10% zigenare med samma rätt till välfärd, så skulle systemet antingen kollapsa eller så skulle medborgarna rösta för att skära ner det.

Vänstern vill förstås inte att vi ska tänka i dessa termer. Det är därför de så systematiskt vill kväsa varje debatt i frågor om "vi och dom". Det finns inga vi-och-dom, säger vänstern. Eller ja - man säger inte ens det, man bara fördömer vi-och-dom-perspektivet. Man slänger ur sig "vi ställer inte grupper mot varandra - vi tror på allas lika värde". Sen har man sett till att trycka in det där lilla uttrycket allas-lika-värde i alla policies och verksamhetsbeskrivningar. SVT har t.ex en målbild av att vara neutral och objektiv, "utom vad gäller demokrati och allas lika värde". Ur deras sändningstillstånd:

Det finns ett viktigt undantag från opartiskhetskravet. SVT och dess programledare, reportrar med mera ska i sin programverksamhet hävda det demokratiska statsskickets grundidéer och principen om alla människors lika värde och den enskilda människans frihet och värdighet (den så kallade demokratibestämmelsen i radio- och tv-lagen). Bestämmelsen innebär en skyldighet att markera ett avståndstagande från eller att bemöta antidemokratiska uttalanden och att verka för att rasfördomar, våld och brutalitet bekämpas.

Jämställdhet mellan kvinnor och män ska hävdas.

http://www.svtb2b.se/?page_id=107

Utifrån denna vb kan man tyda att man inte anser att samhället är jämställt, utan att vi behöver mer feminism.

När man äger vb så kan man lätt dristas till att dra det till sin spets. Tjänar kvinnor mindre än män? Om ja - då är samhället inte jämställt och man kan göra massor av artiklar om det.

En annan vb hade varit att visa de studier som säger att den huvudsakliga anledning till att kvinnor tjänar mindre än män beror på att kvinnor väljer lägre betalda yrken, jobbar färre timmar, och löneförhandlar inte lika aktivt. Men man kan välja ignorera detta, och det gör givetvis SVT. Därför har vi nu en gapig ung kvinnogeneration som skriker att samhället är orättvist eftersom de i media och genom sin utbildning fått lära sig att "män tjänar mer pengar".

När man äger vb så kan man kasta ur sig vad som helst. Socialdemokraterna drev genom mångkulturen i mitten av 1970-talet. På den tiden var de tvungna förklara vad som var bra med mångkultur. Det hette då att det var charmigt med utländsk mat, folkdanser och klädstilar. Det skulle "berika" Sverige.

När man nu ser hur Sverige ser ut år 2018 så kan man dock konstatera att vissa kulturer har berikat oss mer än andra, och i synnerhet kulturer från u-länder har huvudsakligen bidragit med våld och brottslighet till vårt förut så trygga samhälle.

SVT får dock inte använda denna vb, eftersom det skulle kunna "spä på rasfördomar". Det är förvisso svårt att rapportera om somalier utan att spä på rasfördomar, men ibland så lyckas de göra något positivt reportage.

SVT är en femmiljardersindustri som vi alla betalar till. Det är därför oerhört svårt att konkurrera med deras vb.  Därför ser samhället ut som det gör, och därför sitter jag här och skriver anonymt på nätet.

Om man frågar i Palmes anda: "kan ett folks längtan efter en fri debatt nedslås?" Jag tror man hade kunnat tvinga fram en mer fri debatt om man hade haft bättre talare. Jag tror faktiskt jag själv hade kunnat driva på en sådan utveckling om jag hade haft en plattform, men jag kan inte direkt gå ut och ställa mig på en ölback på torget.

Det finns ett fåtal sätt man kan nå ut i den plattform som finns. Twitter är en ekokammare och inte så viktigt som de tror som hänger där. Man når några tiotusen personer, förvisso många med betydande ställningar, men man når inte folket. Facebook är en ekokammare det med. Bloggar läses bara av de närmast initierade. Att hålla tal på stan drar på sin höjd några hundra, och det är mestadels äldre och sådana som redan är engagerade.

I USA lyckades man sprida en alternativ vb genom lobbyverksamhet från företag. Detta gick dock bara ekonomiskt. Numer är det företag som delar ut pengar till kampanjer och därför får skattelättnader. De har förstås ett ekonomiskt egenintresse i att vilja ha sänkta skatter.

De konservativa gräsrötterna i USA har hittat ett sätt att nå ut till folket: AM radio. I början av 90-talet startade man från kust till kust radiostationer där man beklagade sig över hur vänstern tagit över landet. Fördelen med radio är att folket rattar in det och sedan lyssnar passivt. TV är också bra för det propagandasyftet, eftersom många tittar på TV flera timmar varje dag, och man tenderar att zappa förbi alla de kanaler man har tills man hittar något man fastnar för.

Eftersom vänstern äger i princip alla TV-kanaler i Sverige är det omöjligt att få in något annat än vänsterideologi. Det gör att minst 40% av Sveriges befolkning fortfarande tror på att kampen i Sverige går mellan de goda som vill rädda människor och göra världen bättre, contra de onda som är rasister och hatar allt möjligt annat också (homosexuella, kvinnor, mänskliga rättigheter, judar, osv). Det är den vb de fått se på TV.

Tidningar är förstås bra, men återigen handlar det om huruvida folk läser tidningarna eller inte. En papperstidning finns "på riktigt". Minst 50% av svenska folket kan troligen inte förklara vad skillnaden är på Fria Tider och Nyheter Idag, utan betraktar båda sidorna som opålitliga högerextrema hatsidor man helt enkelt inte ska besöka.

Vad mer kan man göra? Man kan dela ut flygblad, men de flesta människor läser inte flygblad. Särskilt inte om de verkar hatiska. Och alla flygblad jag sett har varit dåliga med budskap av typen "UT MED PACKET!"