Först och främst vill jag i detta inlägg be er fåtalet läsare att gärna sprida denna blogg eller åtminstone något av inläggen. :) Skulle gärna vilja skriva opinionsartiklar på andra sajter, men det är svårt hitta någon lämplig, och jag måste tyvärr vara anonym. Texterna är värda spridas, tycker jag, mer än till de 10-20 dagliga läsare jag har.

Idag tänkte jag skriva om hur anti-rasism dödar.

När man nämner antirasism säger vissa att "ja men rasism är dåligt, så antirasism måste väl vara bra?". Det stämmer dock inte, vilket jag först insåg efter att ha läst den danska boken Mångkulturens Fällor.

Antirasism kommer med ett helt ramverk som begränsar vilka frågor som får ställas, ja t.o.m vilka tankar som får tänkas. Detta sker inom vetenskap såväl som inom politik, media och samhälle.

Vi kan observera samma utveckling i andra länder, såsom Kanada, USA och England. Jag trodde att Sverige var absurt, men dessa länder som haft längre historia av mångkultur är faktiskt värre.

Redan 1968 beklagade sig Enoch Powell i sitt beryktade Rivers of Blood tal över hur svarta - som då främst kom från västindien, t.ex Jamaica - tog över stadsdelar, och "inte kan de mycket engelska, men ett ord kan de: rasism".

Det är förstås det vi svenskar också upplevt. Invandrarnas första ord svenska de lär sig är "hora" och det andra ordet de lär sig är "rasism". Sen klarar de sig rätt långt på dessa två ord.

Visst är det lustigt att svarta i hela världen flyttar in, lever i fattigdom, kriminalitet och drogmissbruk, och skyller alla sina problem på "rasism". Samtidigt som andra grupper som varit lika hatade, såsom kineser, judar och shiamuslimer, utbildar sig, arbetar sig upp, och drar nytta av det samhället har att erbjuda.

I många andra länder är man rasister på riktigt. I västländer böjer man sig dubbelt bakvikt för att inte bli beskylld för rasism. Ändå blir man beskylld för det hela tiden.

I Sydafrika har de svarta nu totalt tagit över i politiken, och de har infört "jämställdshetslagar" som gör det mycket svårt att anställa mer än en viss mängd vita. Problemet är att korruption, dålig utbildning och kriminalitet nu försämrar samhället så till den grad att industrin havererar.

Så kan det gå när folket tar över... Allt det som Palme och våra godhjärtade vänstermänniskor kämpade för under 80-talet utmynnade i ett land som står på randen till ekonomisk katastrof. I Cape Town är vattenverket så eftersatt att fyra miljoner invånarna nu måste hämta vatten i dunkar. Detta i ett industrialiserat land!

Samtidigt som detta sker har de sydafrikanska ledarna dock hittat en syndabock: de vita landägarna. Nästa steg är att driva väck de vita från sina ägor, så att ägorna kan tillfalla svarta istället. Låter väl bra - om man jobbar på SVT.

När den svarte unge mannen Treyvor Martin blev skjuten gick nyheten över världen. Svenska medier hängde förstås på. Men har ni hört om alla skandaler med systematiska sexövergrepp som begicks av Englands muslimer mot vita, blonda brittiska tjejer?

Det har förvisso skrivits någon notis om det men knappats något drev. Den första och kanske största skandalen var Rotherham.  Låt mig citera en kortare artikel från SVT, 2014:

Över 1.400 barn utsattes för sexuella övergrepp under 16 års tid, samtidigt som polis och politiker vände ryggen till problemet. Det avslöjandet skakar just nu Storbritannien.

Barn i staden Rotherham, så unga som elva år, ska ha utsatts för gruppvåldtäkter, blivit slagna, utsatts för människohandel och fraktats runt i norra England mellan grupper av män, enligt rapporten.

En majoritet av förövarna ska ha varit män med asiatiskt ursprung. Flera anställda säger i rapporten att de känt oro för att identifiera förövares etniska ursprung, av rädsla för att bli stämplade som rasister. Andra säger sig ha fått tydliga riktlinjer från sina chefer att inte göra det.

https://www.svt.se/nyheter/utrikes/stor-pedofilskandal-skakar-rotherham

"Asiatiskt ursprung" innebär i detta fallet att de flesta av männen kom från Pakistan och var muslimer. Här en bild på de åtta som blev dömda:

Liknande gäng har sedan dess blivit upptäckta i stad efter stad. I samtliga fall är det muslimer från främst Pakistan som ligger bakom, och oftast har myndigheterna inte slagit larm för att de är rädda att bli stämplade som rasister.

Ett mera konkret fall som jag vill berätta om skedde år 2000, den den nioåriga ivorianen (från Elfenbenskusten) Victoria Climbie blev mördad i London. Hon dog av en kombination av undernäring och nerkyldhet, efter att hennes styvföräldrar i praktiken hade torterat henne till döds. Trots att hon hade åkt in och ut ur sjukhus och trots att sociala myndigheter flera gånger observerat henne och hennes uppenbara problem, så valde man att inte agera. Varför? För att hennes svarta styvmor sa att barnet hade skabb och man ville inte stöta sig med henne. Man ville inte riskera en debatt om att "det rasistiska England tar barnet från en svart kvinna".

Dessutom var polispersonal och socialarbetare som var inblandade svarta och såg genom fingrarna för att de vill vara sympatiska mot en annan svart person. Det är ganska typiskt att svarta gör så.

In his opening speech on 26 September 2001, Garnham said that race may have played a part in the case, due to the fact that a black child was murdered by her black carers, and the social worker and police officer most closely involved in the case were black. He said that the fear of being accused of racism may have led to the inaction.[117][118] In the hearings, Arthurworrey, who is African-Caribbean, admitted that her assumptions about African–Caribbean families influenced her judgement, and that she had assumed Climbié's timidness in the presence of Kouao and Manning stemmed not from fear, but from the African–Caribbean culture of respect towards one's parents.[119] Ratna Dutt, director of the Race Equality Unit (now the Race Equality Foundation), a charity that provides race-awareness training to social workers, later said, "the implicit message is that it's acceptable for ethnic minorities to receive poor services under the guise of superficial cultural sensitivity. This is absolutely shameful, as it allows people to argue that good practice is compromised by anti-racism"; and, contrasting the outcomes of the white and black staff members involved, "for a large number of black frontline staff if the finger of blame is pointed at them they don't end up in jobs in other local authorities.

https://en.wikipedia.org/wiki/Murder_of_Victoria_Climbi%C3%A9#Racial_considerations

Ja: anti-rasism dödar faktiskt. Att ha olika måttstockar baserade på hudfärg leder till att man har svårt upprätthålla regler.

Hur ska man lösa detta om man utgår från att "alla är lika"? Hur kan man ens tillåta ett s.k antirasistiskt ramverk, där man ska ge särskilda förmåner för mörkhyade, om man samtidigt ska hävda att alla är lika och ska behandlas lika?

Det verkar som att det alltid blir konflikter.

Vi Sverige tror vi är så jävla duktiga och godhjärtade att vi inte kommer att ha några konflikter. Vi utgår från att alla eventuella konflikter är temporära och kommer lösas så snart vår befolkning tvingats att granska sin egen rasism och lägga den åt sidan. Men det saknas helt stöd för att detta är möjligt. Istället uppstår bara nya konflikter i olika skärningspunkter. När man kommer från olika bakgrunder uppstår missförstånd. Vår multikultu-vänster kanske tycker det är "spännande" och kan ge upphov till "kreativa lösningar", men är det inte bättre med ett väloljat maskineri, där man t.ex förstår varandra? Där man vet att en tjej med kort kjol inte säljer sex? Att en svart familj kan få samma skydd och omvårdnad som en vit familj utan att någon är rädd att bli kallad rasist?

Eller ska vi ha olika regler baserat på hudfärg?

I det anti-rasistiska ramverket blir det ju faktiskt så, i slutändan. Antirasism går ut på att se raser. Man identifierar raser och bestämmer sedan i vilken mån de är diskriminerade. Till syvende och sist handlar det om den vita kvinnans (och vissa mäns) dåliga samvete som gör att man inte kan stå upp för något alls, utan sträcker upp händerna i luften och säger: "okej, utplåna mig, ta allt jag har - jag är sämst, ni är bäst". Undfallenheten, oviljan att stå upp för något. Apatin - oviljan att engagera sig, tro på något, vara något, kämpa för något...

Som en förälder som ger upp och säger: "okej, gör som du vill då, jag bryr mig inte." . "Om alla får göra som de vill kan åtminstone inte jag klandras för något". Ja det kan man ju tro, om man vill. Vi har haft en kort period av sekulär liberal demokrati och vi tror att vi kommit på lösningen på hur världen ska styras. En bok som gavs ut efter att Sovjet upplöstes hette "Världshistorians slut". Ojoj, stöddiga ord efter en era som inte ens haft 50 år på nacken.

Nu kan vi se hur de liberala sekulära demokratierna knakar i fogarna. Vi skaffar allt fler "dåliga" barn som lever på bidrag, och allt färre barn som utbildar sig och blir något. Alla kräver att få vara lyckliga hela tiden. Man liksom utgår från att samhället alltid ska stå för kostnaderna också!

Samtidigt ökar de s.k auktoritära staterna stadigt sin utveckling. Kina, Singapore och Syd-Korea (som inte är auktoritär men mer rasistisk än vi var på 1950-talet). Även de arabiska länderna kämpar på med att öka utbildningsnivån. I Afrika producerar de en massa barn som de sedan skickar till oss för att försörja, och vårt systemskick har ingen möjlighet att säga nej. Har de lyckats komma hit så gäller allas-lika-värde-principen, som innebär att de har rätt till livslång försörjning för sig själva och sin familj - och snart kommer tjocka släkten.