Nu för tiden är det populärt att säga att man ska "göra det man vill så länge det känns bra". Det låter ju bra och harmlöst. Låt oss skratta och dansa och vara glada. Låt oss vifta med regnbågsflaggor och uppmuntra icke-konstruktivt beteende bara för att någon mår bra av att göra det.

Paradoxen är dock att om man ser till vilka länder som är produktiva, så är det länder där man jobbar. Medan länder där man går omkring och lever dag för dag, inte ödslar till på sådant som utbildning eller arbete, är de länder där man inte har något välstånd.

Se på kontrasten mellan festglada Nigerianer till exempel, och de oftast deprimerade koreanerna. I de Östasiatiska länderna är skolan mycket viktig och skoldagarna varar ofta 12h om dagen, sex dagar i veckan. I utvecklingsländer behöver man inte anstränga sig alls, däremot.

Arabisk kultur har traditionellt en kultur där man värdesätter icke-arbete. Detta kommer sig av att araber var handelsresande. För sådana är det sociala viktigast. Det går inte att "jobba hårt", för arbete kommer när kunder kommer, eller när man rest till kunder. Det var också viktigt att besegra konkurrenterna. Man var ständigt tvungen vara på vakt för tjuvar eller att bli lurad.

För kinesiska så kom välståndet av att man jobbade hårt på risfältet. De jobbade sju dagar i veckan med att se till att risfältet hade rätt vattennivå. För mycket och det ruttnade - för lite och det torkade ut. Arbetet var till stor del individbaserat: jobbade individen hårt, blev han belönad med en rik skörd.

I Sverige, och många andra europeiska länder, så var vi ett jordbrukssamhälle. Det gick ut på att man jobbade hårt när man var tvungen, men en stor del av året kunde man inte göra annat än att slappa. Samhällen var baserade på samarbete: alla måste delta för att odla, skörda, hantera skörden, osv. Därför utvecklades också en stark tradition av att förakta lathet, men man behövde inte vara lika rädd för tjuvar: att stjäla skörd ger ingen förtjänst.

I södra Afrika (det söder om Sahara, s.k svarta Afrika) var man ständigt drabbat av svält och sjukdomar såsom malaria. Därför fanns inte samma anledning att arbeta eller bygga civilisationer. Kunde man vara glad så var man det. Kunde man ta något och komma undan med det, så gjorde man det. (gällde även kvinnor)

Vi ser hur dessa kulturella särarter lever vidare idag. Kineser är flitiga, svenskar är flitiga om de tvingas till det (vi ser det som något att eftersträva) men är annars lata; araber tjänar gärna pengar utan att arbeta, och svarta afrikaner är glada bara de har mat och dryck. Vissa av dessa kulturer är också överrepresenterade vad gäller tillskaffningsbrott, såsom att stjäla cyklar, och impulsbrott såsom våld och våldtäkter. Det finns statistik på det.

Vänstern förnekar förstås att det finns kulturella skillnader. De lever i förnekelse. Det är viktigt att vi försöker sprida sanningen så gott vi kan, tycker jag, för det är viktiga skillnader.

Nu när vi konstaterat dessa kulturella skillnader är nästa fråga: vilka kulturer lyckas bäst?

Svenskar hoppas att vi kan lyckas utan att behöva jobba. Vi ser arbete som ett nödvändigt ont. Vi vill tro att det finns ett magiskt sätt förbi det, t.ex genom att bli konstnär eller leva på vårt kapital. Därför ser vår skola ut som det gör: vi vill minska "tvånget" och göra det "roligt att lära" . Det är liksom det vi strävar efter. Vi hoppas på att våra elever lär sig alternativa kunskaper såsom tolerans och demokrati.

Jag anser detta bara är trams. Kolla på varför t.ex Björn Borg eller J O Waldner blev så bra i sina sporter: för att de tränade konstant. Och de tränade inte genom att läsa feministisk litteratur.

Kineserna tror på arbete för arbetets skull. Därför kommer de snart att dominera över oss.

Araber (och delvis alla muslimer, men det finns kulturella skillnader) tror på att hårt arbete är lite smutsigt. Det finns t.ex en tradition av att låta en fingernagel växa och bli lång för att visa att man inte behöver arbeta. Därför är deras skolor överlag urusla och de producerar inget av värde. De ser även intellektuell aktivitet med samma skepsis - det enda undantaget är religiös aktivitet (dvs islamsk).

Bland svarta afrikaner var det viktigare att ha sex, attrahera det motsatta könet, och skaffa barn. Därför är svarta afrikaner sexigare.