Jag erkänner att jag allt som oftast förtvivlar. Sverige förfaller, område efter område förslummas. Svenska blondiner ersätts med blandrasbarn, afrikaner, araber och andra muslimer. Skolan blir sämre, vården blir sämre, tryggheten blir sämre. Och våra politiker verkar inte förstå orsaken, annat än att de skyller på rasism och diskriminering. Att ifrågasätta denna världsbild kan leda till att man blir åtalad. Därför måste jag skriva anonymt, t.ex

Jag minns ändå det Ingrid Carlqvist sa angående Det Fria Sverige: "äntligen något konstruktivt. Vi sitter bara och gnäller och man blir så nedstämd. Nu har vi äntligen något positivt" (typ så, jag citerar ur minnet)

Nu anser jag att Ingrid och Conrad är lite väl negativa t.o.m för min smak. Ingrid tyckte ju nyligen att man borde ha en "sanningskommision" kring förintelsen. Där går min gräns. Att invandringen gör Sverige sämre är en sak, men varför i hela friden gå in på att förneka förintelsen och beskylla "alla judar"? Snälla. Sverige är fortfarande ett av världens bästa länder att bo, trots "judarna och Bonnier". Ingrid Carlqvist hade kanske kunnat välkomnas tillbaka in i värmen i framtiden, men nu har hon satt sig själv i isfacket.

Att jag tycker det är tråkigt att se Sverige förvandlas från en skärgårdsidyll till att bli som ett mini-Mecka, eller mini-Mogadishu, eller mini-Kabul innebär inte att jag vill påstå att alla världens historiker ägnar sig åt en gigantisk konspiration. Även om det faktiskt skulle vara så, så orkar jag inte leva mitt liv i en alternativ verklighet.

Visst, kanske är månen en ost och jorden är platt, som Hare Krishna tror. Men varför bry sig? Vill man se fler alternativa verkligheter kan man gå in på https://snilleblixten.net/. Men jag väljer att tro att människor är människor. Att politiker innerst inne och normala människor som mig, som vill det bästa för sin familj och sitt samhälle. Jag tror inte de har gruppmöten med judar för att diskutera hur man bäst ska sänka Sverige och ta över världen. Eller vad nu deras agenda påstås vara. Det är ju uppenbart att massinvandringen av muslimer till Sverige inte är bra för judar - ändå påstår anti-semiterna på högerkanten att judar vill ha mångkultur för att det är bra för judar. Verkligheten är ju att judarna nu lämnar Sverige. De judar jag pratar med är mycket oroliga över vad Sveriges massinvandringspolitik ska innebära för dem.

Visst, de kanske allihop ljuger. Men vill man leva i en sådan värld? Där de fysiska angreppen på judar förklaras med att judar själva vill bli angripna i syfte att väcka sympati eller nåt i den stilen? Jag samtalade en gång med en äldre man som förklarade för mig att det var judarna som startade andra världskriget i syfte att få en egen judisk stat. Jaja - men vill man tro på fria fantasier?

Fria fantasier håller inte i längden. Vi kan inte leva i en värld där vi anklagar andra för att vara dolda agenter. Då går vi omkring och misstänker våra medmänniskor tills vi blir paranoida, och till sist orkar folket inte leva så.

Jag tycker istället vi bör hitta mera konstruktiva perspektiv, vilket jag själv nu försöker implementera.

Att hoppas på att nationalstaten Sverige ska bli svenskt igen kommer inte ske. Det är naivt och kommer bara leda till förbittring. Det har också den obehagliga tendensen att aldrig nå ända fram. Först måste man i så fall rensa ut en del av fel sort, sedan måste man ge sig på nästa grupp. Rent realistiskt går det inte och det skapar för mycket bitterhet. Ingen vill se sina vänner lämna landet. 

Vad man kan göra är att dra in bidrag. Till exempel. Sedan får folk klara sig bäst de kan. Detta har även historiska förebilder. Flyttar man till USA går man t.ex med på att man inte ansöker om social security (socialförsäkring). Det fungerar bra och folket ser det som rättvist. Även invandrarna ser det som rättvist, för allt de begär är en chans.

I Sverige har vi snärjt oss fast vid "allas lika värde", tyvärr. Därför kan vi inte ta emot dem som vill hit eftersom de omgående blir så kostsamma, och därför måste vi ha gränsen stängd. Moderaterna och Centern vill faktiskt ändra detta genom att ta bort de sociala skyddsnäten och sedan öppna gränserna. Problemet för min del med M+C politiken är att dessa partier vill ta bort skyddsnäten för alla - inklusive etniska svenskar.

Hur som helst - jag vill förorda att göra hatet till något mer konstruktivt. Istället för att vi ska bekymra oss över att Sverige slutar vara svenskt, låt oss fokusera på dem som vill vara med och bygga upp ett bättre Sverige. Låt oss skapa bundsförvanter som vill fokusera på de bästa egenskaperna istället för de sämsta. Låt oss helt enkelt ignorera alla de som väljer att leva omoraliskt och som lever på bidrag. Vi måste bygga upp samfundet och fokusera på dem som vill hjälpas åt att bygga upp, istället för att fokusera på dem som vill förstöra det.

Tänk på judarna: fördrivna, hatade och föraktade i århundraden, men de höll sig till de sina. De gifte sig inom gruppen och brydde sig inte om de som var utanför gruppen. De stöttade och hjälpte varandra först och främst.

Hur ska vi svenskar kunna göra detta? Vi kan titta på hur framgångsrika sekter/religioner har gjort:

1. Lokala samfund för att stärka svenskhet. Grupperna ska vara decentraliserade utan toppstyrning. Som exempel, se pingstkyrkan. 

2. Strikthet vad gäller äktenskap inom gruppen. 100% strikt "rasrenhet" kommer man inte kunna uppnå (finns mig veterligen ingen religion som lyckats, inte ens judendom) men man kan starkt förespråka att undvika beblandning utifrån. Denna strikthet är A och O för samfundets överlevnad. Dock måste man tillåta äktenskap med t.ex adopterade svenskar, även om de är från Afrika eller Thailand. Det kan kännas tråkigt men gör man inte det hamnar man i skiten vad gäller att försöka definiera vem som är tillräckligt "svensk" eller "nordisk". Går det bra med halvtyskar t.ex.? Hur är det med finnar?

3. Moraliskt leverne. Man ska bry sig om varandra. Vi kommer inte kunna lyckas om alla ska sitta och trycka i sina små hus. Man bör uppmuntra sådant beteende som stärker gruppen. Man bör uppmuntra medlemmar att inte ägna sig åt skadliga laster såsom superi och slagsmål.

4. Uppmuntra studier och välbetalda arbeten. Detta gynnar gruppens överlevnad. De pengar som man tjänar måste man dela med sig av till gruppen. Inte allt givetvis, men poängen med våra svenska grupper är ju att stärka gruppen.

5. Uppmuntra barnafödande.

Som exempel på punkt 4 och 5 kan man se till mormonkyrkan, där mannen ofta skaffar sig välbetalda finansjobb och försörjer sin fru som skaffar en massa barn. Mormonkyrkan är därför den snabbast växande religionen i USA. De passar även in på de övriga punkterna, men de är mer religiöst strikta än vad jag tycker vi ska vara. Läs dock gärna på om mormonkyrkan, för jag tycker deras organisation är bra.

Finns det några direkta förbud och restriktioner? Som jag ser det så är allt okej som gör Sverige bättre, rikare, tryggare och mer välmående. Männen bör uppmuntra männen att vara goda och ta hand om sina kvinnor, och kvinnor bör uppmuntra kvinnor att vara goda mot sina män.

Får man lov att vara "osvensk" och till exempel skrika som araber gör? Det får bli upp till de lokala grupperna att bedöma. Jag tror inte man ska fokusera alltför mycket på att stävja beteende för då kommer folk att må dåligt och lämna.

6. Klaga inte. Dra nytta av det Sverige ger istället för att klaga. Vi ska verka som en positiv och konstruktiv kraft för alla som vill göra Sverige bättre på ett "svenskt" sätt. Är man född svensk så är man svensk, liksom inom judendomen. Ser man sig som svensk så är man svensk, som SD säger.

Det är väl ungefär detta jag tänkte mig. Grundprinciperna är alltså:

1. Strikthet vad gäller äktenskap och sexuella förbindelser.

2. Fokus på att göra samfundet rikt genom att uppmuntra till utbildning och välbetalda jobb.

3. Fokus på familjeliv.

4. Lokala samfund bestämmer detaljer.

Vad gör man med nazister och liknande bråkstakar? Om de lugnar ner sig får de vara med. Men om de begår brott och sprider hat så ger de rörelsen ett dåligt namn och då får de inte vara med.

För att vara konstruktiva måste vi överge drömmen om nationalstaten. Den kommer inte tillbaka. Cykla genom Malmö t.ex., ut i utkantsområdena. Du ser tiotusentals svarthåriga människor i de stora höghusen. Vi kan inte tro att vi kan "rensa ut" dessa människorna. Vart skulle de flytta?

Istället för att fokusera på andra så bör vi fokusera på oss själva.

Jag tror inte att dessa rörelser kan bildas på en gång enligt de principer jag ställt upp, men jag tror det kan växa fram organiskt allt eftersom svenskar inser att man inte kan lita på samhället.

Jag föreslår att vi allihop börjar att bli mer vänliga och hjälpsamma mot andra svenskar. Mer tillmötesgående. Mindre reserverade och pretentiösa. Vi måste samtidigt respektera invandrare - men respektera dem med distans, ungefär som man gör med turister. Inte börja bråka med dem.

Försök uppmuntra dina medsvenskar att leva moraliska liv, att ta hand om sin familj, att skaffa sig en utbildning och välbetalt jobb. Mannen och kvinnan bör leva tillsammans i ett äktenskap och inte vara otrogna eller skilja sig, detta eftersom äktenskapet är till för samfundet. En massa barn som springer omkring och ska vara varannan vecka här och varannan där, hur kan man få gemenskap i sådant?

Får man skilja sig? Ja det får man, men då får man ordna med någon bra lösningen för att ge barnen trygghet och stabilitet. När man är med i ett samfund är ju båda partner med. Man kan inte dela in möteslokaler efter vem som inte vill sitta i närheten av vem. Att skilja sig i syfte att byta upp sig är inte tillåtet.

Men sådana detaljer kan överlåtas till den lokala föreningen.

I övrigt tycker man inte man behöver vara alltför strikt. Vill man äta kebab så går det bra. Vill man ha grekiska aftnar går det bra. Vill man ha trekanter går det kanske bra också, så länge det inte skadar samfundet eller familjen (använd skydd och gör det inte till en vana är mitt tips. Man bör inte heller skryta om det. ).

Man kan ju bevara det svenska och ändå uppskatta det som är utländskt. Kanske kan man bättre uppskatta det utländska om man bevara det svenska istället för att blanda upp allt.

Ett exempel på punkt 6 kan vara att man startar sina egna skolor. Måste det vara en religiös friskola så registrerar man det som en sådan, och rimligen som kristen för att undvika att muslimer börjar där. Kan man inte förbjuda vissa elever från att gå där så ger man skolan en sådan profil att endast svenskar vill gå där. Alternativt ger den en sådan profil att barn som börjar där "uppmuntras" att gå med i svenskarnas grupp. De ska göras utan tvång och enbart genom att visa den vilken gemenskap och glädje som finns i svenskarnas grupp.

Bör man söka efter politisk makt? Jag ser inte varför man inte skulle göra det. Men fokus ska ändå vara på att göra världen bättre och sprida goda värderingar. Andra folkgrupper får leva som de vill. Eftersom svenskarnas grupp dock tar hand om sina egna, ekonomiskt t.ex., så är det rimligt att andra grupper också tar hand om sina egna, och att statliga bidrag därmed dras ner. Detta bör man göra i samförstånd med andra grupper och det blir lika för alla. Man får inte favorisera sin egen grupp politiskt för det ger upphov till stridigheter. Det är faktiskt viktigt: om man har en leva-och-låt-leva attityd till andra grupper så kan man leva fredligt sida vid sida under lång tid. Om man däremot drar nytta av att man är i majoritet och börjar förtrycka andra grupper så kommer de bygga upp ett hat som gör att de vill göra revolution, och ser man hur det sett ut historiskt så har sådana minoritetsrevolutioner ofta lyckats.