Bland politiker verkar det som om man bestämt sig för en lösning på alla skolans problem: bättre lärare.

De "bra" lärarna ska få högre löner och bonusar. De bra lärarna gör all skillnad.

Troligen är det någon studie där man hittat detta och nu är det full fräs på det.

Studien är troligen från något annat land, vem vet. Det brukar vara så. Det är förvisso ingen tvekan om att vissa lärare lär eleverna mer än andra men jag undrar ändå ett par saker:

1. Vilka är de "dåliga" lärarna? Hur känns det att vara "dålig" och vad ska vi göra åt dem? För om det är så att skolans kris beror på bristen av bra lärare, kan man också vända på det och säga att skolan är i kris pga alla dåliga lärare? Samtidigt har vi lärarbrist.

2. På vilket sätt gör det skolan bättre om de "bra" lärarna får mer pengar? Blir en lärare bättre om han får högre lön?

(det ska stå 50 000 kr. Detta är ett löfte från Liberalerna)

3. Vem bestämmer vem som är en "bra" lärare? Lärare som underkänner många elever betraktas som sämre, men är det inte dumt att uppmana lärare att godkänna fler elever än de som egentligen är godkända?

4. Och detta är viktigt. Jag har själv jobbat på en skola, och en av de viktigaste egenskaperna för en lärare i en svensk skola är att vara kompis med eleverna. Att helt enkelt undervisa är inte lika viktigt. I de flesta andra länder i världen är lärare ett statusyrke, en person med auktoritet. I Sverige är de flesta lärare ett resultat av flumpedagokik och vänstertänk. En person som tror på ordning och reda och faktiskt kunskap klarar sig inte som lärare. Klassrummen är kaos och alla ska få göra som de vill - så ser skolan ut. Tro inte att det är en tillfällighet. Svenska politiker har avsiktligt skapat denna skola i syfte att elever ska kunna vara "fria".

En sak är säker: lärare skulle jag inte vilja bli. Inte nog med att man ägnar en väldigt stor del av tiden åt administrativt arbete, man ska även bli kompis med eleverna och förhoppningsvis lära dem något (eller åtminstone ge dem höga betyg). Lyckas man inte med allt detta får man höra att man är dålig.

Det handlar inte ens om löner. Finska lärare tjänar inte mer än svenska, och ändå har de en skola i världsklass. Att det skulle handla om lönekuvertet är så dumt, men det är ett sätt för svenska politiker att skjuta bort problemet. De vill inte diskutera att vår pedagogik är inriktad på flum utan tror, i sann medelklassanda, att det är en pengafråga.

Samma sak gäller för övrigt vården. Det handlar inte om att pengar saknas utan om att det det styrs så in i helvete dåligt. Men det är ju politikerna som styr och de vill inte gärna klandra sig själva.

I valtider kommer valfläsket fram. Det förvånar mig alltid att folket går på det. Jag menar, pengarna kommer ju någonstans från, nämligen från skatter. Ska man höja lärarlönerna så måste man höja skatterna. Att lova högre pensioner och mer pengar till alla är lätt gjort, men när sedan skatten höjs så knorras det, och så blir det inget av det ändå.

Problemet med att bli lärare är att det i princip inte går att utbilda sig till att bli en "bra lärare" i dagens flumskola. En ingenjör, advokat, läkare eller tekniker märker man rätt snart om man är bra på att vara. Intelligens och teknisk kunskap är det viktigaste. Är man däremot lärare är arbetsbeskrivningen mer diffus. Man måste som lärare i Sverige vara "omtyckt" och hur blir man det? Om lärarjobbet gick ut på att vara kunnig och att dela med sig av sin kunskap hade man kunnat attrahera kompetenta lärarkandidater, men när det går ut på en massa mjuka värderingar så drar man nästan bara till sig flumkandidater. Tänk om man bedömde föräldrar efter hur "omtyckta" de är?

- "Vi har fått en rapport här där din dotter säger att du inte förstår henne så bra"

- "Jaaaa, jag vet inte, jag vill hennes bästa och försöker få henne att inte göra dumheter , och , eh..."

- "Det räcker inte! Du måste förstå henne! Annars är du en dålig förälder."

Det hela handlar om en brist på respekt. Vi får som barn lära oss att vuxna måste "förtjäna" respekt från barn. Även om en förälder gör sitt bästa så "förtjänar" de kanske inte respekt ändå. Samma sak gäller lärare. Om man inte gillar sin lärare, ja då är han dålig.

Som tidigare nämnts så har skjutningarna gått ner i t.ex Malmö. Det är faktiskt relativt tryggt här nu. Man oroar sig inte lika mycket för att bli rånad på öppen gata heller. Anledningen är att polismyndigheten flyttat hit en mängd poliser i politiskt syfte: för att nu under valåret få ner brottsligheten.

Resultatet blir förstås att andra orter blir lidande. Vi kan läsa om att en av de orter som drabbats kraftigt av en snabb ökning av våldsbrotten är Staffanstorp. Denna tidigare trygga småort i Skåne ligger cirka 20 km nordost om Malmö och har nu tagits över av vissa invandrargäng. Som vanligt nämns det bara som hastigast i etablerade medier, men man kan läsa på andra ställen hur det ligger till:

– Så illa som det är i Staffanstorp har det aldrig varit, säger en av de föräldrar jag pratar med. Det började spåra ur för fyra år, när ett antal invandrare med arabisk bakgrund flyttade in. Kanske kom de från Malmö, jag vet inte. Men det var då det började, de attackerade barn, ungdomar, pensionärer med rullatorer, de jagade en kvinna och hotade att våldta henne, hon blev räddad i sista stund.

– Vi hamnade ju rätt långt ner i fråga om brottsstatistiken, men det beror på att många inte vågar anmäla. Det finns ett stort mörkertal! Rån, misshandel, stölder. Offren blir hotade till tystnad, och de som vågar anmäla och om det går till rättegång, så blir det trakasserier, hot och mer våld. Så människor drar sig för detta.

– Våldet har ökat, i snabb fart, det blir grövre och grövre och det används värre och värre tillhyggen. Det är främst invandrare som går till attack mot svenska barn, berättar föräldern, som själv har invandrarbakgrund. Det är arabiska och romska killar och män främst, som bildat stora gäng. De romska familjer som bott här i Staffanstorp tidigare har det aldrig varit några problem med. Men nu är det på ett helt annat sätt. Dessa personer är relativt nyinflyttade och de gör allt för att dominera staden.

– Jag är livrädd så snart mina barn går utanför dörren för jag vet inte om de kommer hem igen. Mina barn har blivit misshandlade av flera, det började med min yngste son, det var sju killar i 14-årsåldern som hoppade på honom, oprovocerat, han gick bara förbi dem… de slog honom med knytnävar och sparkade honom i huvudet, de slog honom med stolar, och ingen vuxen som gick förbi stoppade misshandeln. Mina barn har blivit rånade på kläder och mobiletelfon och utpressade på pengar.

http://katerinamagasin.se/staffanstorp-jag-bara-vantar-pa-den-dagen-da-de-dodar-mina-pojkar/

Jag växte själv upp i en dylik småort där jag efterhand faktiskt var livrädd för att gå omkring utomhus. Detta påverkade givetvis mina möjligheter i skolan och i livet. Det är en typ av indirekt effekt. Känner man att man är i princip rättslös är det svårt att leva. Man vet också att varken media, polis eller vuxenvärlden egentligen bryr sig. Till slut kunde jag flytta därifrån till Malmö där jag kunde vara mera anonym. I en småstad har man liksom ett pris på sitt huvud när man väl blivit en måltavla.

Som artikeln säger så har alltså ett par romska och arabiska familjer flyttat från Malmö och skapar nu kaos i Staffanstorp. Busarna ropar även på förstärkning från Malmö. Mer uttalat än så kan det ju inte bli, att buset flyttar från Malmö. Åtminstone tillfälligt.

Jag debatterar just nu feminism en del. I sociala medier och i webforum är anti-feminism dominerande, men i etablissemanget och i media är som bekant feminismen totalt överlägsen.

Det finns en del antifeminister som säger att "jag är för jämställdhet men jag är inte feminist". Jag tycker inte det argumentet är så bra, för det går alltid att dra jämställdhet till att bli feminism. En gång handlade feminism om lika rättigheter inför lagen, numer handlar det om att allt ska vara lika.

Här tycker jag det är viktigt för oss kritiker att påpeka att naturen inte är "rättvis". Om naturen har gjort mannen starkare, måste vi då kompensera för detta? Varför? Om en man därför är en bättre brandman, fabriksarbetare eller polis eftersom man i de yrkena ibland behöver muskelstyrka, måste vi då kompensera kvinnor för detta?

Om män överlag är beredda att jobba längre timmar för att tjäna mer pengar, ska kvinnor ändå få lika mycket betalt?

Här svarar feminister att: "ja, för män jobbar bara mer för att de är slavar under patriarkatet." Detta stämmer dock inte med vetenskapen. Vetenskapen visar att vi i princip har skillnader i hjärnan man kan se redan hos små barn. De agerar lite olika beroende på kön. Detta börjar bli självklart inom vetenskapen - men feminismen släpar efter.

Det är dock i princip vedertaget att redan i dagisåldern söker sig pojkar till tekniska leksaker, bilar, och dylikt, medan flickor söker sig till dockor. Detsamma gäller när man testar på apungar. Finns en kul video att se:

Den här videon får inte visas på svensk TV. Den visades på norsk TV däremot.

Om vi nu tänker oss att man tjänar mer om man håller på med teknik, är det då orättvist att de som är mest intresserade av teknik tjänar mest?

Ni ser här att jag går på feminismen fundament. Att debattera att "kvinnor är ju jämlika" fungerar inte, för feminister kan alltid peka på områden som inte är jämlika. Anta t.ex att alla som heter Johan tjänar 5% mer än alla som heter Ali, även om de har samma utbildning och bakgrund. Det hade ju varit orättvist. 

Det är så feminismen fungerar. Det är så de drar in unga tjejer: med myten om att det finns ett lönegap som beror på orättvisa. Man kan inte förneka att lönegapet finns, men man kan påpeka att det inte beror på orättvisa, och att det därför är "rätt" att det finns. Precis som om alla som heter Ali bott i Sverige i 10 år medan alla som heter Johan bott här i 20 år. Då finns ju faktiskt en reell skillnad i de två personerna.

Att kvinnor tjänar mindre bland annat för att de är sämre på att löneförhandla - vems fel är det? Är det ens ett "fel"? Om jag är dålig på att löneförhandla, måste det då inkvoteras en löneförhandlare för mig .. ?

Sen är ju lite elefanten i rummet att kvinnor ofta inte jobbar lika bra som män. De är sjuka mer (mens bland annat), föder barn (naturen är taskig, ja), är inte beredda jobba lika hård, blir fortare utbrända, är mer osäkra på sig själva... Ja - i MÅNGA brancher, särskilt väldigt tävlingsinriktade, är de av naturen svagare. Det är ingen som vill säga, men fråga folk som jobbar inom Teknik/IT eller liknande och de flesta kommer viskandes att bekräfta det för dig. Kanske någon gång kryper sanningen fram.