Som tidigare nämnts så har skjutningarna gått ner i t.ex Malmö. Det är faktiskt relativt tryggt här nu. Man oroar sig inte lika mycket för att bli rånad på öppen gata heller. Anledningen är att polismyndigheten flyttat hit en mängd poliser i politiskt syfte: för att nu under valåret få ner brottsligheten.

Resultatet blir förstås att andra orter blir lidande. Vi kan läsa om att en av de orter som drabbats kraftigt av en snabb ökning av våldsbrotten är Staffanstorp. Denna tidigare trygga småort i Skåne ligger cirka 20 km nordost om Malmö och har nu tagits över av vissa invandrargäng. Som vanligt nämns det bara som hastigast i etablerade medier, men man kan läsa på andra ställen hur det ligger till:

– Så illa som det är i Staffanstorp har det aldrig varit, säger en av de föräldrar jag pratar med. Det började spåra ur för fyra år, när ett antal invandrare med arabisk bakgrund flyttade in. Kanske kom de från Malmö, jag vet inte. Men det var då det började, de attackerade barn, ungdomar, pensionärer med rullatorer, de jagade en kvinna och hotade att våldta henne, hon blev räddad i sista stund.

– Vi hamnade ju rätt långt ner i fråga om brottsstatistiken, men det beror på att många inte vågar anmäla. Det finns ett stort mörkertal! Rån, misshandel, stölder. Offren blir hotade till tystnad, och de som vågar anmäla och om det går till rättegång, så blir det trakasserier, hot och mer våld. Så människor drar sig för detta.

– Våldet har ökat, i snabb fart, det blir grövre och grövre och det används värre och värre tillhyggen. Det är främst invandrare som går till attack mot svenska barn, berättar föräldern, som själv har invandrarbakgrund. Det är arabiska och romska killar och män främst, som bildat stora gäng. De romska familjer som bott här i Staffanstorp tidigare har det aldrig varit några problem med. Men nu är det på ett helt annat sätt. Dessa personer är relativt nyinflyttade och de gör allt för att dominera staden.

– Jag är livrädd så snart mina barn går utanför dörren för jag vet inte om de kommer hem igen. Mina barn har blivit misshandlade av flera, det började med min yngste son, det var sju killar i 14-årsåldern som hoppade på honom, oprovocerat, han gick bara förbi dem… de slog honom med knytnävar och sparkade honom i huvudet, de slog honom med stolar, och ingen vuxen som gick förbi stoppade misshandeln. Mina barn har blivit rånade på kläder och mobiletelfon och utpressade på pengar.

http://katerinamagasin.se/staffanstorp-jag-bara-vantar-pa-den-dagen-da-de-dodar-mina-pojkar/

Jag växte själv upp i en dylik småort där jag efterhand faktiskt var livrädd för att gå omkring utomhus. Detta påverkade givetvis mina möjligheter i skolan och i livet. Det är en typ av indirekt effekt. Känner man att man är i princip rättslös är det svårt att leva. Man vet också att varken media, polis eller vuxenvärlden egentligen bryr sig. Till slut kunde jag flytta därifrån till Malmö där jag kunde vara mera anonym. I en småstad har man liksom ett pris på sitt huvud när man väl blivit en måltavla.

Som artikeln säger så har alltså ett par romska och arabiska familjer flyttat från Malmö och skapar nu kaos i Staffanstorp. Busarna ropar även på förstärkning från Malmö. Mer uttalat än så kan det ju inte bli, att buset flyttar från Malmö. Åtminstone tillfälligt.

Jag debatterar just nu feminism en del. I sociala medier och i webforum är anti-feminism dominerande, men i etablissemanget och i media är som bekant feminismen totalt överlägsen.

Det finns en del antifeminister som säger att "jag är för jämställdhet men jag är inte feminist". Jag tycker inte det argumentet är så bra, för det går alltid att dra jämställdhet till att bli feminism. En gång handlade feminism om lika rättigheter inför lagen, numer handlar det om att allt ska vara lika.

Här tycker jag det är viktigt för oss kritiker att påpeka att naturen inte är "rättvis". Om naturen har gjort mannen starkare, måste vi då kompensera för detta? Varför? Om en man därför är en bättre brandman, fabriksarbetare eller polis eftersom man i de yrkena ibland behöver muskelstyrka, måste vi då kompensera kvinnor för detta?

Om män överlag är beredda att jobba längre timmar för att tjäna mer pengar, ska kvinnor ändå få lika mycket betalt?

Här svarar feminister att: "ja, för män jobbar bara mer för att de är slavar under patriarkatet." Detta stämmer dock inte med vetenskapen. Vetenskapen visar att vi i princip har skillnader i hjärnan man kan se redan hos små barn. De agerar lite olika beroende på kön. Detta börjar bli självklart inom vetenskapen - men feminismen släpar efter.

Det är dock i princip vedertaget att redan i dagisåldern söker sig pojkar till tekniska leksaker, bilar, och dylikt, medan flickor söker sig till dockor. Detsamma gäller när man testar på apungar. Finns en kul video att se:

Den här videon får inte visas på svensk TV. Den visades på norsk TV däremot.

Om vi nu tänker oss att man tjänar mer om man håller på med teknik, är det då orättvist att de som är mest intresserade av teknik tjänar mest?

Ni ser här att jag går på feminismen fundament. Att debattera att "kvinnor är ju jämlika" fungerar inte, för feminister kan alltid peka på områden som inte är jämlika. Anta t.ex att alla som heter Johan tjänar 5% mer än alla som heter Ali, även om de har samma utbildning och bakgrund. Det hade ju varit orättvist. 

Det är så feminismen fungerar. Det är så de drar in unga tjejer: med myten om att det finns ett lönegap som beror på orättvisa. Man kan inte förneka att lönegapet finns, men man kan påpeka att det inte beror på orättvisa, och att det därför är "rätt" att det finns. Precis som om alla som heter Ali bott i Sverige i 10 år medan alla som heter Johan bott här i 20 år. Då finns ju faktiskt en reell skillnad i de två personerna.

Att kvinnor tjänar mindre bland annat för att de är sämre på att löneförhandla - vems fel är det? Är det ens ett "fel"? Om jag är dålig på att löneförhandla, måste det då inkvoteras en löneförhandlare för mig .. ?

Sen är ju lite elefanten i rummet att kvinnor ofta inte jobbar lika bra som män. De är sjuka mer (mens bland annat), föder barn (naturen är taskig, ja), är inte beredda jobba lika hård, blir fortare utbrända, är mer osäkra på sig själva... Ja - i MÅNGA brancher, särskilt väldigt tävlingsinriktade, är de av naturen svagare. Det är ingen som vill säga, men fråga folk som jobbar inom Teknik/IT eller liknande och de flesta kommer viskandes att bekräfta det för dig. Kanske någon gång kryper sanningen fram.

Jag läser just nu den intressanta boken I Tensta och Djursholm kindpussar vi varandra, utgiven 2008.

Det finns mycket att säga om den och kanske skriver jag mer om den framöver. Den bra, så läs den om du är intresserad av integrationsdebatt. Boken är skriven av en ekonomijournalist på Veckans Affärer som flyttade till Tensta för att uppleva "verkligheten". Det är alltså ingen hatare eller SD:are eller så utan en välutbildad man från Djursholm.

En passage som jag la på minnet är när han skriver om en förtvivlad hemtjänstmedarbetare. Hon jobbade med äldre men hon sa att pga somalierna så vill hon sluta och lämna Husby. Somalierna på hennes jobb är slarviga och vårdslösa och de gamla tar skada. Dock får inget rapporteras för att chefen inte vill spä på rasism, så man låter somalierna få agera som de gör.

Det är fler än hon som klagar på somalierna i Tensta. En kurdisk kvinna beklagade sig över att Tensta blivit allt värre pga somalierna. Hon säger att de står och säljer hash öppet, att de ägnar sig åt stölder och våldsbrott.

Detta är förstås inte något som debatteras i Sverige. Man bara hoppas att det löser sig. De som kritiserar eller pekar ut somalier som grupp blir åtalade för Hets Mot Folkgrupp.

Varför "dödar" detta? Jo för att de äldre alltså blir vanvårdade men pga antirasism kan inte någon stoppa det. Det är även svårt att diskutera problemen när problemen beror på just en specifik grupp. Man kan inte göra insatser i ett område, om insatserna borde inriktas på en viss specifik grupp men istället måste riktas till alla pga anti-rasism.

I Kanada diskuterade de om somalier skulle få speciella skolor eftersom de presterar så dåligt i traditionella skolor. Då klagade de somaliska grupperna. De ansåg sig diskriminerade och stigmatiserade. Så nu går de fortsatt i vanliga skolor, där deras prestationer ligger i botten.

Somalier presterar faktiskt i botten i alla skolor runt om i världen. Skulle du vilja ha ditt barn i en skola med en massa somalier (varav många är bröder och systrar)? Om inte tycker jag du bör lyda ditt samvete och rösta SD. Sluta pumpa in somalier och liknande folk i Sverige. Det är inte ens krig i Somalia längre, men media ljuger och mörkar som vanligt.

Jag har kollat på en del äldre videos och läst lite äldre debattinlägg från SD.

Vad som förvånar mig är att det SD skrev för 5-10 år sedan, och som då sågs som grovt rasistiskt... och rasistiskt och rasistiskt och inte "allas lika värde" och inget man får diskutera för man får inte se det på det sättet, bla bla.

Ser man det idag känns det som en självklar debatt.

Jimmie som diskuterar med Maud om hur samhället anpassas till islam. Rasistiskt 2012 men idag självklart. Jag ser videon och tänker "bra poäng!" Sedan ser jag att den spelades in för ett par år sedan. Man förvånas att de andra är så defensiva och vägrar diskutera självklara problemområden.

Jag erkänner att jag allt som oftast förtvivlar. Sverige förfaller, område efter område förslummas. Svenska blondiner ersätts med blandrasbarn, afrikaner, araber och andra muslimer. Skolan blir sämre, vården blir sämre, tryggheten blir sämre. Och våra politiker verkar inte förstå orsaken, annat än att de skyller på rasism och diskriminering. Att ifrågasätta denna världsbild kan leda till att man blir åtalad. Därför måste jag skriva anonymt, t.ex

Jag minns ändå det Ingrid Carlqvist sa angående Det Fria Sverige: "äntligen något konstruktivt. Vi sitter bara och gnäller och man blir så nedstämd. Nu har vi äntligen något positivt" (typ så, jag citerar ur minnet)

Nu anser jag att Ingrid och Conrad är lite väl negativa t.o.m för min smak. Ingrid tyckte ju nyligen att man borde ha en "sanningskommision" kring förintelsen. Där går min gräns. Att invandringen gör Sverige sämre är en sak, men varför i hela friden gå in på att förneka förintelsen och beskylla "alla judar"? Snälla. Sverige är fortfarande ett av världens bästa länder att bo, trots "judarna och Bonnier". Ingrid Carlqvist hade kanske kunnat välkomnas tillbaka in i värmen i framtiden, men nu har hon satt sig själv i isfacket.

Att jag tycker det är tråkigt att se Sverige förvandlas från en skärgårdsidyll till att bli som ett mini-Mecka, eller mini-Mogadishu, eller mini-Kabul innebär inte att jag vill påstå att alla världens historiker ägnar sig åt en gigantisk konspiration. Även om det faktiskt skulle vara så, så orkar jag inte leva mitt liv i en alternativ verklighet.

Visst, kanske är månen en ost och jorden är platt, som Hare Krishna tror. Men varför bry sig? Vill man se fler alternativa verkligheter kan man gå in på https://snilleblixten.net/. Men jag väljer att tro att människor är människor. Att politiker innerst inne och normala människor som mig, som vill det bästa för sin familj och sitt samhälle. Jag tror inte de har gruppmöten med judar för att diskutera hur man bäst ska sänka Sverige och ta över världen. Eller vad nu deras agenda påstås vara. Det är ju uppenbart att massinvandringen av muslimer till Sverige inte är bra för judar - ändå påstår anti-semiterna på högerkanten att judar vill ha mångkultur för att det är bra för judar. Verkligheten är ju att judarna nu lämnar Sverige. De judar jag pratar med är mycket oroliga över vad Sveriges massinvandringspolitik ska innebära för dem.

Visst, de kanske allihop ljuger. Men vill man leva i en sådan värld? Där de fysiska angreppen på judar förklaras med att judar själva vill bli angripna i syfte att väcka sympati eller nåt i den stilen? Jag samtalade en gång med en äldre man som förklarade för mig att det var judarna som startade andra världskriget i syfte att få en egen judisk stat. Jaja - men vill man tro på fria fantasier?

Fria fantasier håller inte i längden. Vi kan inte leva i en värld där vi anklagar andra för att vara dolda agenter. Då går vi omkring och misstänker våra medmänniskor tills vi blir paranoida, och till sist orkar folket inte leva så.

Jag tycker istället vi bör hitta mera konstruktiva perspektiv, vilket jag själv nu försöker implementera.

Att hoppas på att nationalstaten Sverige ska bli svenskt igen kommer inte ske. Det är naivt och kommer bara leda till förbittring. Det har också den obehagliga tendensen att aldrig nå ända fram. Först måste man i så fall rensa ut en del av fel sort, sedan måste man ge sig på nästa grupp. Rent realistiskt går det inte och det skapar för mycket bitterhet. Ingen vill se sina vänner lämna landet. 

Vad man kan göra är att dra in bidrag. Till exempel. Sedan får folk klara sig bäst de kan. Detta har även historiska förebilder. Flyttar man till USA går man t.ex med på att man inte ansöker om social security (socialförsäkring). Det fungerar bra och folket ser det som rättvist. Även invandrarna ser det som rättvist, för allt de begär är en chans.

I Sverige har vi snärjt oss fast vid "allas lika värde", tyvärr. Därför kan vi inte ta emot dem som vill hit eftersom de omgående blir så kostsamma, och därför måste vi ha gränsen stängd. Moderaterna och Centern vill faktiskt ändra detta genom att ta bort de sociala skyddsnäten och sedan öppna gränserna. Problemet för min del med M+C politiken är att dessa partier vill ta bort skyddsnäten för alla - inklusive etniska svenskar.

Hur som helst - jag vill förorda att göra hatet till något mer konstruktivt. Istället för att vi ska bekymra oss över att Sverige slutar vara svenskt, låt oss fokusera på dem som vill vara med och bygga upp ett bättre Sverige. Låt oss skapa bundsförvanter som vill fokusera på de bästa egenskaperna istället för de sämsta. Låt oss helt enkelt ignorera alla de som väljer att leva omoraliskt och som lever på bidrag. Vi måste bygga upp samfundet och fokusera på dem som vill hjälpas åt att bygga upp, istället för att fokusera på dem som vill förstöra det.

Tänk på judarna: fördrivna, hatade och föraktade i århundraden, men de höll sig till de sina. De gifte sig inom gruppen och brydde sig inte om de som var utanför gruppen. De stöttade och hjälpte varandra först och främst.

Hur ska vi svenskar kunna göra detta? Vi kan titta på hur framgångsrika sekter/religioner har gjort:

1. Lokala samfund för att stärka svenskhet. Grupperna ska vara decentraliserade utan toppstyrning. Som exempel, se pingstkyrkan. 

2. Strikthet vad gäller äktenskap inom gruppen. 100% strikt "rasrenhet" kommer man inte kunna uppnå (finns mig veterligen ingen religion som lyckats, inte ens judendom) men man kan starkt förespråka att undvika beblandning utifrån. Denna strikthet är A och O för samfundets överlevnad. Dock måste man tillåta äktenskap med t.ex adopterade svenskar, även om de är från Afrika eller Thailand. Det kan kännas tråkigt men gör man inte det hamnar man i skiten vad gäller att försöka definiera vem som är tillräckligt "svensk" eller "nordisk". Går det bra med halvtyskar t.ex.? Hur är det med finnar?

3. Moraliskt leverne. Man ska bry sig om varandra. Vi kommer inte kunna lyckas om alla ska sitta och trycka i sina små hus. Man bör uppmuntra sådant beteende som stärker gruppen. Man bör uppmuntra medlemmar att inte ägna sig åt skadliga laster såsom superi och slagsmål.

4. Uppmuntra studier och välbetalda arbeten. Detta gynnar gruppens överlevnad. De pengar som man tjänar måste man dela med sig av till gruppen. Inte allt givetvis, men poängen med våra svenska grupper är ju att stärka gruppen.

5. Uppmuntra barnafödande.

Som exempel på punkt 4 och 5 kan man se till mormonkyrkan, där mannen ofta skaffar sig välbetalda finansjobb och försörjer sin fru som skaffar en massa barn. Mormonkyrkan är därför den snabbast växande religionen i USA. De passar även in på de övriga punkterna, men de är mer religiöst strikta än vad jag tycker vi ska vara. Läs dock gärna på om mormonkyrkan, för jag tycker deras organisation är bra.

Finns det några direkta förbud och restriktioner? Som jag ser det så är allt okej som gör Sverige bättre, rikare, tryggare och mer välmående. Männen bör uppmuntra männen att vara goda och ta hand om sina kvinnor, och kvinnor bör uppmuntra kvinnor att vara goda mot sina män.

Får man lov att vara "osvensk" och till exempel skrika som araber gör? Det får bli upp till de lokala grupperna att bedöma. Jag tror inte man ska fokusera alltför mycket på att stävja beteende för då kommer folk att må dåligt och lämna.

6. Klaga inte. Dra nytta av det Sverige ger istället för att klaga. Vi ska verka som en positiv och konstruktiv kraft för alla som vill göra Sverige bättre på ett "svenskt" sätt. Är man född svensk så är man svensk, liksom inom judendomen. Ser man sig som svensk så är man svensk, som SD säger.

Det är väl ungefär detta jag tänkte mig. Grundprinciperna är alltså:

1. Strikthet vad gäller äktenskap och sexuella förbindelser.

2. Fokus på att göra samfundet rikt genom att uppmuntra till utbildning och välbetalda jobb.

3. Fokus på familjeliv.

4. Lokala samfund bestämmer detaljer.

Vad gör man med nazister och liknande bråkstakar? Om de lugnar ner sig får de vara med. Men om de begår brott och sprider hat så ger de rörelsen ett dåligt namn och då får de inte vara med.

För att vara konstruktiva måste vi överge drömmen om nationalstaten. Den kommer inte tillbaka. Cykla genom Malmö t.ex., ut i utkantsområdena. Du ser tiotusentals svarthåriga människor i de stora höghusen. Vi kan inte tro att vi kan "rensa ut" dessa människorna. Vart skulle de flytta?

Istället för att fokusera på andra så bör vi fokusera på oss själva.

Jag tror inte att dessa rörelser kan bildas på en gång enligt de principer jag ställt upp, men jag tror det kan växa fram organiskt allt eftersom svenskar inser att man inte kan lita på samhället.

Jag föreslår att vi allihop börjar att bli mer vänliga och hjälpsamma mot andra svenskar. Mer tillmötesgående. Mindre reserverade och pretentiösa. Vi måste samtidigt respektera invandrare - men respektera dem med distans, ungefär som man gör med turister. Inte börja bråka med dem.

Försök uppmuntra dina medsvenskar att leva moraliska liv, att ta hand om sin familj, att skaffa sig en utbildning och välbetalt jobb. Mannen och kvinnan bör leva tillsammans i ett äktenskap och inte vara otrogna eller skilja sig, detta eftersom äktenskapet är till för samfundet. En massa barn som springer omkring och ska vara varannan vecka här och varannan där, hur kan man få gemenskap i sådant?

Får man skilja sig? Ja det får man, men då får man ordna med någon bra lösningen för att ge barnen trygghet och stabilitet. När man är med i ett samfund är ju båda partner med. Man kan inte dela in möteslokaler efter vem som inte vill sitta i närheten av vem. Att skilja sig i syfte att byta upp sig är inte tillåtet.

Men sådana detaljer kan överlåtas till den lokala föreningen.

I övrigt tycker man inte man behöver vara alltför strikt. Vill man äta kebab så går det bra. Vill man ha grekiska aftnar går det bra. Vill man ha trekanter går det kanske bra också, så länge det inte skadar samfundet eller familjen (använd skydd och gör det inte till en vana är mitt tips. Man bör inte heller skryta om det. ).

Man kan ju bevara det svenska och ändå uppskatta det som är utländskt. Kanske kan man bättre uppskatta det utländska om man bevara det svenska istället för att blanda upp allt.

Ett exempel på punkt 6 kan vara att man startar sina egna skolor. Måste det vara en religiös friskola så registrerar man det som en sådan, och rimligen som kristen för att undvika att muslimer börjar där. Kan man inte förbjuda vissa elever från att gå där så ger man skolan en sådan profil att endast svenskar vill gå där. Alternativt ger den en sådan profil att barn som börjar där "uppmuntras" att gå med i svenskarnas grupp. De ska göras utan tvång och enbart genom att visa den vilken gemenskap och glädje som finns i svenskarnas grupp.

Bör man söka efter politisk makt? Jag ser inte varför man inte skulle göra det. Men fokus ska ändå vara på att göra världen bättre och sprida goda värderingar. Andra folkgrupper får leva som de vill. Eftersom svenskarnas grupp dock tar hand om sina egna, ekonomiskt t.ex., så är det rimligt att andra grupper också tar hand om sina egna, och att statliga bidrag därmed dras ner. Detta bör man göra i samförstånd med andra grupper och det blir lika för alla. Man får inte favorisera sin egen grupp politiskt för det ger upphov till stridigheter. Det är faktiskt viktigt: om man har en leva-och-låt-leva attityd till andra grupper så kan man leva fredligt sida vid sida under lång tid. Om man däremot drar nytta av att man är i majoritet och börjar förtrycka andra grupper så kommer de bygga upp ett hat som gör att de vill göra revolution, och ser man hur det sett ut historiskt så har sådana minoritetsrevolutioner ofta lyckats.

Nu för tiden är det populärt att säga att man ska "göra det man vill så länge det känns bra". Det låter ju bra och harmlöst. Låt oss skratta och dansa och vara glada. Låt oss vifta med regnbågsflaggor och uppmuntra icke-konstruktivt beteende bara för att någon mår bra av att göra det.

Paradoxen är dock att om man ser till vilka länder som är produktiva, så är det länder där man jobbar. Medan länder där man går omkring och lever dag för dag, inte ödslar till på sådant som utbildning eller arbete, är de länder där man inte har något välstånd.

Se på kontrasten mellan festglada Nigerianer till exempel, och de oftast deprimerade koreanerna. I de Östasiatiska länderna är skolan mycket viktig och skoldagarna varar ofta 12h om dagen, sex dagar i veckan. I utvecklingsländer behöver man inte anstränga sig alls, däremot.

Arabisk kultur har traditionellt en kultur där man värdesätter icke-arbete. Detta kommer sig av att araber var handelsresande. För sådana är det sociala viktigast. Det går inte att "jobba hårt", för arbete kommer när kunder kommer, eller när man rest till kunder. Det var också viktigt att besegra konkurrenterna. Man var ständigt tvungen vara på vakt för tjuvar eller att bli lurad.

För kinesiska så kom välståndet av att man jobbade hårt på risfältet. De jobbade sju dagar i veckan med att se till att risfältet hade rätt vattennivå. För mycket och det ruttnade - för lite och det torkade ut. Arbetet var till stor del individbaserat: jobbade individen hårt, blev han belönad med en rik skörd.

I Sverige, och många andra europeiska länder, så var vi ett jordbrukssamhälle. Det gick ut på att man jobbade hårt när man var tvungen, men en stor del av året kunde man inte göra annat än att slappa. Samhällen var baserade på samarbete: alla måste delta för att odla, skörda, hantera skörden, osv. Därför utvecklades också en stark tradition av att förakta lathet, men man behövde inte vara lika rädd för tjuvar: att stjäla skörd ger ingen förtjänst.

I södra Afrika (det söder om Sahara, s.k svarta Afrika) var man ständigt drabbat av svält och sjukdomar såsom malaria. Därför fanns inte samma anledning att arbeta eller bygga civilisationer. Kunde man vara glad så var man det. Kunde man ta något och komma undan med det, så gjorde man det. (gällde även kvinnor)

Vi ser hur dessa kulturella särarter lever vidare idag. Kineser är flitiga, svenskar är flitiga om de tvingas till det (vi ser det som något att eftersträva) men är annars lata; araber tjänar gärna pengar utan att arbeta, och svarta afrikaner är glada bara de har mat och dryck. Vissa av dessa kulturer är också överrepresenterade vad gäller tillskaffningsbrott, såsom att stjäla cyklar, och impulsbrott såsom våld och våldtäkter. Det finns statistik på det.

Vänstern förnekar förstås att det finns kulturella skillnader. De lever i förnekelse. Det är viktigt att vi försöker sprida sanningen så gott vi kan, tycker jag, för det är viktiga skillnader.

Nu när vi konstaterat dessa kulturella skillnader är nästa fråga: vilka kulturer lyckas bäst?

Svenskar hoppas att vi kan lyckas utan att behöva jobba. Vi ser arbete som ett nödvändigt ont. Vi vill tro att det finns ett magiskt sätt förbi det, t.ex genom att bli konstnär eller leva på vårt kapital. Därför ser vår skola ut som det gör: vi vill minska "tvånget" och göra det "roligt att lära" . Det är liksom det vi strävar efter. Vi hoppas på att våra elever lär sig alternativa kunskaper såsom tolerans och demokrati.

Jag anser detta bara är trams. Kolla på varför t.ex Björn Borg eller J O Waldner blev så bra i sina sporter: för att de tränade konstant. Och de tränade inte genom att läsa feministisk litteratur.

Kineserna tror på arbete för arbetets skull. Därför kommer de snart att dominera över oss.

Araber (och delvis alla muslimer, men det finns kulturella skillnader) tror på att hårt arbete är lite smutsigt. Det finns t.ex en tradition av att låta en fingernagel växa och bli lång för att visa att man inte behöver arbeta. Därför är deras skolor överlag urusla och de producerar inget av värde. De ser även intellektuell aktivitet med samma skepsis - det enda undantaget är religiös aktivitet (dvs islamsk).

Bland svarta afrikaner var det viktigare att ha sex, attrahera det motsatta könet, och skaffa barn. Därför är svarta afrikaner sexigare.

Socialdemokratin är baserad på kampen mellan de rika och fattiga. Mellan arbetare och arbetsgivare. Löntagare och ägare. Kapitalister och proletärer. Ja ni förstår.

Nu har förstås antalet arbetare minskat, och de har även fått det rätt bra - det går inte förneka. Det var länge sedan ett fabriksarbete innebar att man var "löneslav".

När vi nu konstaterat detta kan vi även lite kort fundera kring vilka de här förtryckarna är. Är ensamföretagare förtryckare? Vad med skomakare? ICA-handlare? Korvkiosken? Bonden?

Detta var faktiskt ett dilemma för sossarna redan för hundra år sedan. Till slut bestämde de att alla som driver företag ska räknas till förtryckareklassen. Det låter fånigt att den som driver en korvkiosk är förtryckare, men sålunda bestämde partikongressen.

Det är detta jag tycker är intressant: socialdemokratins idégods. Vi har ju länge fått höra av vänstern att Sverigedemokraterna kan man inte rösta på för "vad är svensk kultur egentligen? allt bra är ju importerat, höhö. Det fattar inte SD:are".

SD:are gör misstaget att dra fram det där rasbiologiska institutet som drevs av S under ett par decennier, fram tills in på 1970-talet. Det var även S som inledde tvångssteriliseringar.

Jag tycker inte SD bör kritisera detta. Rasbiologiska institutet och tvångssteriliseringar gjorde nog mycket gott för Sverige som land. Redan nu har DNA-vetenskapen visat att det finns betydande skillnader mellan etniska gruppen - kunskap som vi kastat bort i Sverige. I framtiden kommer det nog även visa sig att tvångssteriliseringar kommer vara nödvändiga om man vill behålla landet stabilt. Vem exakt man ska sterilisera får bli en annan fråga. Men vi se exempel på att vissa skaffar sig en väldig massa barn där de flesta har väldigt låg IQ och får gå särskola. Om de i sin tur skaffar en väldig massa barn kommer vi ha stora problem med att försörja dem alla.Till skillnad från vad man trodde på det glada 1960- och 1970-talet, så är intelligens mycket ärftligt. (Jag tror vi egentligen förstår detta också, för intelligenta föräldrar brukar få intelligenta barn - och det märker man redan i 7-årsåldern eller tidigare)

Det verkar till exempel som om den ärftliga komponenten varierar under människors levnadsbana. För barn ligger den så kallade heritabiliteten (ett mått på ärftlighet) på omkring 45 procent, medan den för vuxna ligger betydligt högre, upp emot 80 procent.

Man kan alltså säga att miljöfaktorer väger tyngre i barndomen, men att arvet tar ut sin rätt med åren.

https://www.dn.se/nyheter/vetenskap/karin-bojs-jakten-pa-iq-generna-har-bara-borjat/

Det är inget akut problem att börja sterilisera men inom några generationer så ser jag inte att man kan undvika diskutera frågan. Förutsatt man vill ha ett stabilt land och inte ett land där de mest korkade blir allt fler.

Redan Darwin oroade sig faktiskt för denna frågan. I dagens samhälle ses Darwin som lite av en husgud, men man har valt att skala bort det från darwinism som känns obehagligt. Sanningar är bara sanningar om de är goda - så lyder vänsterns nya sanningsdefinition.

Tänk att det en gång i tiden var Socialdemokraterna som kämpade för att få ut sitt budskap genom en fri press och fria möten där de kunde säga vad de vill. Nu kämpar de med allt vad de har för att folket inte ska få reda på information. Listan på "hatsajter" blir allt längre och alla som länkar till en sådan har gått över till den onda sidan och måste därefter undvikas. "Håll er till DN och SVT, kära vänner."

Ibland när jag länkar till Fria Tider får jag kommentaren att Fria Tider inte går att lita på. Då frågar jag: "vad är det som är fel i artikeln? Kan du ge mig exempel på någon artikel som är lögnaktig?"

DN gjorde faktiskt en granskning av olika alternativa medier, men några större faktafel anmärkte de faktiskt inte på. De anmärkte däremot på att en av sajterna hade annonser från ett företag som drevs av en ryss bosatt i Tyskland ("hjälp! En ryss! Alla ryssar är Putin-agenter??"). Fria Tider betalade ingen bolagsskatt i Estland (vilket beror på att Estland inte har bolagsskatt). Och Nyheter Idag hade vid ett tillfälle sålt en bild till den ryska sajten RT.com, vilket förstås bevisar att Nyheter Idags ägare Chang Frick är en Putin-agent... (här är granskningen)

Jag har faktiskt stött på personer som tror på det DN skriver. Man tror inte att sådana finns.

Det måste vara så att man är rädd för vad som finns utanför DN, så man litar på DN som man alltid gjort. Ungefär som att de flesta av oss litade på de etablerade politiska partierna fram tills hösten 2015 då vi blev invaderade av asylsökande unga män och vår infrastruktur började braka samman.

Idag lyssnade jag på en playlist som Spotify trodde skulle intressera mig.  En av låtarna var Agnetha Fältskogs Tack för idag.

Idag är det få som är tacksamma för något. Alla anser sig berättigade. Man är berättigad till vård och omsorg och att vara lycklig. Kvinnor är berättigade till "jämställdhet" och barn är så berättigade att man knappt får säga något till dem. Invandrare är berättigade till mer än svenskar - ju mer exotiska desto mer rättigheter.

Att ens tacka Gud för något skulle idag ses som absurt.

Folk tar livet av sig för att deras liv inte är lika fantastiska som deras facebook "vänner" som de inte ens känner.

Faktum är att man undersökt det där med att vara tacksamma. Personer fick skriva ner fem saker varje dag de var tacksamma för. Efter några månader hade de blivit betydligt lyckligare. (https://www.psychologytoday.com/us/blog/the-mindful-self-express/201511/how-gratitude-leads-happier-life)

Men det är poppsykologi. Sådant man läser, nickar åt, kanske testar en dag, och sedan glömmer. Allt hänger idag på individen. Man vill ju inte binda upp sig i en grupp som hjälper en. Nej - fixar ska vara quickfixes, och de ska göras av individen. Att ta hjälp av vänner? Så primitivt!

I Agnethas anda tänkte jag på en sak jag var tacksam för när jag cyklade hem: det kom två gapiga svarta gummimänniskor gåendes mot mig, och de varken antastade mig eller kallade mig rasist. Tack för det !

Sen hade de specialpris på glass så jag köpte fyra stycken. Min tjej kommer nog gilla den, hon gillar cookie dough. Tack för det.

Jag tror att vårt välfärdssystem kommer kollapsa pga alla känner sig berättigade till bidrag. Därför anstränger de sig inte. De antar att om de bråkar så mycket hemma att de inte kan bo kvar så "ska" socialen fixa ny bostad till dem. Om de bråkar med sin man och tröttnar på honom, så betalar staten glatt en ny bostad till henne och deras barn.

På detta sätt att staten splittrat familjer i både USA och England, och det är en av de saker som de konservativa stör sig mest på: att barn i avsaknad av två föräldrar inte får sunda värderingar. Vänsterfolket är förstås glada, för de anser att familjer är förtryckande och att alla har "rätt" att vara fria från förtryck.

Resultat är de stora ghetton som finns i dessa länder, där de flesta växer upp med en mamma som har tre barn med tre pappor, och ingen av papporna bryr sig. I Sverige är vi inte riktigt där än, men det lär komma. Vänstermedia gör allt för att uppmuntra den typen av beteende.

Tänk om bidrag delades ut av godhjärtade istället för per automatik? Då skulle det krävas lite ansvar för pengarna! Då skulle bidragsgivaren (t.ex. kyrkan) säga: "här får du pengar, men om du super upp dem får du inga mer". Eller kanske villkorar man att familjer ska bo tillsammans. Det skulle säkert bli "orättvist" (enligt vänstermentalitet), men är inte livet orättvist? Det kanske ska vara lite orättvist också? Att den som anstränger sig ska få det lite lättare, medan den som inte bryr sig ska få det lite svårare. Om livet som fattig är likvärdigt med livet som rikt skulle ju ingen söka jobb. Och tyvärr får man ofta mer pengar som skild än om man bor ihop.

Hur som helst, sedan lyssnade jag på denna låt av Agnetha:

Jag trodde det var en låt av Frälsningsarmén men det är en italiensk låt.

Ja den var fin. Det fick mig att känna hur vackert våra svenska "änglar" kunde sjunga på den tiden. Idag anstränger sig tjejer för att se så slabbiga ut som möjligt.Jag tänker t.ex Zara Larsson, Tove Lo, Miriam Bryant, med fler. Feminister är de som ska visa på kvinnlig styrka och oberoende - och de psykiska problemen kommer snart därtill.

Kvinnor och frigörelse idag. Har de inte råd betala för sina tatueringar och lyxartiklar så tar de SMS-lån. Det där med ansvar - vad är det?

Spara och Slösa, som vi läste när vi var små - äsch skit i det. Nu gäller det ju att "förverkliga sig själv". Inte tid för romantik, ta ansvar för sin ekonomi och sitt liv, och liknande pyttigt. Knulla och vara fri är bättre, för ingen ska säga hur någon annan ska leva, eller hur?

Angående Agnetha som jag kände är svensk kultur så har vi också fått lära oss att svensk kultur inte existerar. Agnetha har säkert en tysk släkting om man går tillräckligt lång tillbaka, vilket enligt vänstermänniskor bevisar att vi kan tacka invandringen för Agneta, och att hon kanske inte är "svensk" egentligen, för svenskhet finns inte... (potatisen kom från Sydamerika, osv)

Men jag tyckte i alla fall det var en fin svensk låt. Även om den var italiensk från början.

I framtiden, när Sverige blir muslimskt, kan man betänka att man i islam inte tycker om musik. Däremot lyssnar de gärna på böneutrop och koranrecitationer.

Är det inte trist när man lyssnar på Agnethas vackra och oskuldsfulla röst att tänka att sådana som hon skulle ha blivit antastade av alla de utomeuropeiska människor vi massimporterar? De vackra änglarösterna har blivit hesa... De var åtminstone fina på den tiden! Vi kan alltid minnas tillbaka och berätta för våra barnbarn om ett Sverige där kvinnor, flickor, unga som gamla, kunde omkring som de ville utomhus utan att vara rädda. Om våra barnbarn tror oss? Kanske lyckas vänsterfolket tysta oss: "Sverige blir allt tryggare, punkt slut".