Alla inlägg under juni 2018

Av allasolikavarde - 25 juni 2018 22:58

Det visade sig att det är svårt att följa denna blogg eftersom det inte går bädda in inlägg på ett bra sätt och bloglovin och liknande fungerar inte.

Därför provar jag nu att återuppta min förra blogg: https://grelin1999.blogspot.com/

Kanske ses vi där!

ANNONS
Av allasolikavarde - 24 juni 2018 23:32

Jag läser just nu en bok som heter Folkhemmets balkanisering. Diskrimineringskulturens baksida.


Den gavs ut för 10 år sedan nu (2008) och allt det som de varnar för har egentligen blivit värre.


Här från en recension:


Styrs det offentliga livet i Sverige av en statligt finansierad diskrimineringsindustri som sätter snäva och intoleranta ramar för vårt beteende? Ja, i alla fall om man får tro Håkan Eriksson och Jacob Rennerfelt, båda med ett långt förflutet som lobbyister i det privata näringslivet.
De tar sin utgångspunkt i Per-Albins folkhemsvision, den som varken kände kelgrisar eller styvbarn, och menar att en inflation i diskrimineringsbekämpning vänt denna till sin motsats. Från ett samhälle i samförstånd till ett där olika grupper slåss om utrymmet, påhejade av aktivistiska myndigheter, forskare och lobbyorganisationer. De hävdar att de flesta som menar sig vara diskriminerade är ute i ogjort väder, vilket bland annat visas av hur få anmälningar som leder till fällande domar.
Det är lätt att provoceras in i en motsatt ståndpunkt av bokens stundtals gälla tonläge och udda exempel. Att det konfliktfria folkhemmet aldrig funnits och att allt som luktat jämlikhet envist bekämpats av författarnas meningsfränder glöms behändigt bort.

http://www.gp.se/kultur/h%C3%A5kan-eriksson-och-jacob-rennerfelt-folkhemmets-balkanisering-diskrimineringskulturens-baksida-1.1066675


Författarna är journalister och boken får därför ett ganska torftigt språk. Det är ingen njutbar läsning. Men det är intressant. Titeln anspelar på att om man skapar för många särgrupper så får man en balkanisering av samhället, där särrättigheter och lagstiftningar skapar allt större slitningar.


Själv är jag stark motståndare till lagen som heter hets mot folkgrupp, just för att jag anser den vara orättvis och dåligt definierad, och att den alltför ofta handlar om att bestraffa rena åsiktsbrott (inlägg på facebook som lästs av ens 50 vänner t.ex.) Allt i toleransens namn.


Det är svårt att se någon riktigt bra lösning dock. Om muslimerna kommer att utgöra 20-30% av befolkningen kommer de givetvis kräva mer specialrättigheter. Såsom separata badtider för män och kvinnor. Ska det övriga samhället acceptera detta eller inte?


Jag skrev om detta i några av mina första inlägg i denna blogg. Jag tror det kräver en mjuk och en hård hand. Om muslimer vill ha könssegregerade badtider - låt dem få ha det. Det skadar inte någon på ett direkt sätt.


Indirekt skada bör man ignorera, för det finns så oerhört mycket man kan påstå vara "indirekt" skada. Skillnaden mellan ett öppet samhälle och ett totalitärt är att det totalitära förbjuder allt som kan vara indirekt hot, medan ett öppet tillåter diskussioner kring det.


Däremot fungerar det inte när muslimer kräver att inte få skaka hand med någon av motsatt kön. Man kan helt enkelt inte ha olika regler och normer för sådant som hälsningar. Man kan inte heller ha olika regler för sådant som religiösa symboler, så det är bra - och tacksamt för svenska politiker - att EU bestämt att företag får lov att kräva att anställda inte har religiösa symboler. Sverige hade givetvis varit för fega för att ställa det kravet - men det är ett fullt rimligt krav. Däremot ser jag inte varför jag ska bestämma huruvida en manlig muslim simmar med män eller med kvinnor... Eller varför det är så "avskyvärt", för att citera vår statsminister, att pojkar och flickor åker i könssegregerade skolbussar. Hade en feminist önskat det så hade det setts som progressivt.


Det hade varit en annan sak om muslimer krävt få åka i skolbussar med endast muslimer.


Själv tänker jag att endast SD står upp mot särlagstiftningskulturen. Som boken beskriver så säger i princip alla andra partier att man ska "kämpa för ett jämlikt samhälle". M har krävt en mer jämlik skola och FP var den som introducerade lagstiftning mot etnisk diskriminering. En god idé, men numer kan dock allt ses som diskriminerande, enligt författarna som ger flertal exempel. Inte alla är övertygande, men ändå. Vi vet ju själv från det vi läst de senaste åren hur mycket det gnälls från minoriteter som ser sig som offer för rasism, islamofobi och patriarkatet.


En intressant fråga som författarna nosar lite på är vad som händer när gruppers särkrav hamnar i konflikt med varandra. Det är värt påpeka att feminister redan tidigt förklarade att de inte var intresserade av att förbättra svartas situation, och svarta var heller inte intresserade av feminism och av homo-rättigheter. Många svarta i USA är väldigt konservativa vad gäller homosex, och muslimer är som bekant ännu värre. Detta talas det förstås inte om, för det är lättare att bekämpa den vite mannen än att kämpa inbördes...


Jag tror att vi har gett dessa grupper för mycket.

Vad gäller lönegapet så är det bevisat att det är en myt enbart skapat för att vinna politiska poäng. Det kommer dessutom att vända till kvinnors fördel inom 10-20 år, när kvinnor blir högre utbildade än män. Jag tror dock inte de kommer sluta gnälla för det. Vad händer sedan, när kvinnor dominerar? Ja, det blir intressant att se. Ska muslimerna beklaga sig över vita kvinnors rasism då?


Och ska de svarta beklaga sig över muslimernas intolerans?


Faktum är att ett stark majoritetssamhälle är en garant för stabilitet. Gör man alla grupper "jämlika" så kommer de börja strida. Det var detta som hände i Balkan. Det har även hänt i många andra länder. Visst är det problematiskt när man ska försöka kämpa mot årtusende av mänsklig historia enbart medelst sin egen "godhet".


Visst är det ironiskt att man i ett land som Libanon, med så starka inbördes konflikter, har en regering där man beslutat att dela upp parlamentet mellan religiösa grupperingar. Något liknande borde man gjort i Irak efter att USA invaderade. Istället gav man dem en total demokrati, med resultat att de till antal flertaliga shiiterna tog makten och tryckte undan sunniterna.


I Sverige verkar vi avsiktligt vilja skapa ett samhälle liknande det irakiska. Lyckligtvis har vi en bit kvar innan vi hamnar där, men anstränger vi oss tillräckligt hårt kanske vi lyckas inom några årtionden.


Jag kan berätta en liten hemlighet i så fall. För allt snack från muslimer om "vi muslimer" och om deras "ummah" (gemenskap), så tycker shiiter och sunniter inte så jättebra om varandra. Den islamska historian är som en lång berättelse om sunnitiska folkmord på shiiter, där shiiter stundtals har lyckats slå tillbaka - ofta genom lömska manövrar såsom lönnmord, eller genom politiska kupper. Ska man börja kvotera in muslimer måste man alltså därför ta hänsyn till att man kvoterar in muslimer av olika inriktningar. Ska detta i så fall ske i enlighet med hur många muslimer av varje grupp som lever i Sverige, eller mera en slags 50/50 uppdelning?


Iranier (som oftast är shiiter) behövs dock inte kvoteras in eftersom de faktiskt är överrepresenterade på högre utbildningar. Som författarna frågar sig: borde vi inte i så fall begränsa kvoten för iranier, så att det blir mer jämlikt?


Det finns många intressanta problem man skapar sig själv om man är i diskrimineringsbranschen. Men de som är det tjänar bra på det, som boken påvisar. Det jag faktiskt inte visste är att diskrimineringsombudsmannen (DO) har i uppgift att bedriva opinion också. Det gör att det finns ett ekonomiskt incitament för att ge ut rapporter som beskriver hur hemsk diskrimineringen är. Massor av grupper får pengar för att beskriva sin egen diskriminering, och får därefter mer pengar för att "bekämpa" diskrimineringen.


Tycker man det är rätt väg att gå så finns det i alla fall sju partier rösta på. Hur SD ställer sig i frågan vet vi inte, men jag hoppas de är emot det. De har ännu inte bekänt färg.

ANNONS
Av allasolikavarde - 10 juni 2018 21:50

I USA och England kan vi börja se unga och provokativa människor som lutar höger. En del namn är kända från alt-right rörelsen, t.ex Milo Y... (nåt)

Andra är mera standard. Den högerinriktade New Republic skrev en artikel häromdagen:


Progressives, this faction argues, control so much of mainstream society that any true revolt against power necessitates identifying with the Right. Yet different people can interpret this mantra in different ways, and it’s here where the new conservative disposition begins to cause problems for those who value ideological coherence.


Alltså: om man ska vara lite anti idag, så är det en högermänniska man ska bli.

Konstigt nog är det ändå ett jäkla kacklande om att man är "kontroversiell feminist". Okej, på vilket sätt är man kontroversiell? Såvida inte man vill låta döda eller kastrera alla män så kan man säga vilket feministiskt budskap som helst och få ryggdunkar från SVT-journalister. Man kan t.o.m få sitt eget TV-program.


Men säg ett enda kritiskt ord om feminism och du blir fiende till mänskligheten. (eftersom feminismen ser sig själv som mänsklighetens räddare, inklusive alla män)


Tycker du det är konstigt att man inte får lov ha på sig sombrero för att vänsterfolk skriker att man då ägnar sig åt kulturell appropriering av mexikansk kultur? I så fall är du ju lite revoltör.


Ändå finns en sådan feghet. Jag tror det delvis beror på att svenskar - särskilt män - blivit passiviserade. Ägnar man sig inte åt politik eller aktivism så kan man förstår inte revoltera.


Jag har varit lite deprimerad de senaste två dagarna. Överallt i Malmö ser man blandraspar, blattar och personer med fula tatueringar. Nu när det är Pride ser man dessutom arga lesbiskor och människor med odefinierbar sexualitet som blänger på en. För att påstå sig vara normala så är känns de väldigt antagonistiska. Och ingen får kritisera dem. Ingen får säga något om någon i dessa tider. Alla håller sig för sig själva.


Skulle helst lämna Malmö. Och Sverige, faktiskt. Men jag tjänar så lite på mitt lilla egna företag. Folk tjänar mer och mer och tar det för givet att alla har pengar. Jo - ekonomin har varit god för de flesta i snart 10 år nu. Synd att klaga på den biten. Jag skulle önska mer solidaritet och att folk inte bara fokuserade på sin egen lilla lott, men jag känner mig som ett utdöende släkte. Det gör mig lite deprimerad.


Mer och mer av mina åsikter blir förbjudna. Snart blir det förbjudet att säga något som ifrågasätter transsexuella. Jag stötte på en sådan i lördags och det gjorde mig illamående. Men man får ju inte säga något. De påstås vara "fullt normala". Och svenskar bara tuggar och sväljer det TV säger till dem. Det som sågs som sjukt för 20 år sedan ses som normalt idag.


Utom "hatare" förstås. Personer som mig, Tino Sanandaji och Ann Heberlein finns det ingen gräns för vilka psykiska störningar vi kan tänkas ha. Vilka barndomstrauman vi kan tänkas lida av.


Vem säger vad som är normalt dock? Det har liksom blivit en masspsykos att om man inte är en sådan där myspys-kille som tycker allt är helt okej - en cool farsa liksom som stöttar homosexuella, färgade, muslimer, osv, ständigt med ett leende på läpparna och aldrig något args - så är man en dålig människa. Idealsvensken har gått från att i alla fall vara lite manlig till att  bli en Peter Jihde. Och ingen får säga något.


Jag funderar över att någonstans måste det väl växa fram en revolt? Twitterprofiler som säger: enough with the shit. Som säger saker som är sexistiska, rasistiska och anti-islamska och inte ber om ursäkt.

Själv börjar jag nog bli lite för gammal. Jag kan inte gå ut och sätta upp klistermärken. Jag kan inte riskera det lilla sociala kapital jag trots allt har, för vid min ålder (36 år, har flickvän, driver eget företag) kan jag inte sitta i fängelse i några månader. Jag kan inte heller riskera min kundkrets hur som helst.


Hade det varit värt det hade det varit en annan sak, men skulle jag exponera mig själv utan vidare skulle jag troligen förlora allt och ha mycket liten sannolikhet att vinna något.


Ja, just nu känns det mörkt i alla fall. Blattar och blandförhållanden överallt. Homomaffian har tagit över. Folk litar mindre på varandra - men alla vill ha mer bidrag. Slöddervänstern med deras ringar och fula tatueringar äger stan. Och ingen säger något. Det är förbjudet att ens opponera sig. Jag tror min mentala hälsa börjar försämras. Idag och igår kändes extra jobbiga.


Tänk dock på att vad som är "rätt" bestäms av vinnaren - inte av slöddervänstern. De har makten just nu och kan då förklara alla som är lite arga för att vara psykiskt sjuka. Som historian visar är det dock så att arga högermänniskor lätt tar makten - bland annat för att slöddervänstern ägnar sig för mycket åt navelskåderi och för lite åt samhällsengagemang. Sedan är det helt plötsligt rätt att vara arg. Men man bör inte gå till överdrift, tycker jag.


Vill man läsa lite mer om slöddervänstern rekommenderar jag en artikel i fokus från förra månaden. Här några utdrag:


Många av mina vänsterbekanta från 1968 har efteråt vittnat om att de verkligen trodde att det skulle bli väpnad revolution i Sverige. Dessa medelklassbarn och akademikerungdomar, som inte kunde skilja på fram- och bakdelen på en kpist.


Många av 68-orna var väl pålästa i marxistisk teori. Bekymret var att locka med sig arbetarklassen, det var ju från den allting skulle utgå. Men den överväldigande majoriteten av vanliga knegare ville inte alls vara med. De tyckte det var rätt okej i Sverige. De insåg med andra ord inte sitt eget bästa.

---

I det lite längre svaret måste man definiera vad man menar med frihet. Det är ett minst sagt luddigt begrepp. I en berömd essä skiljer filosofen Isaiah Berlin på vad han kallar negativ och positiv frihet, eller frihet från och frihet till. Negativ frihet är frihet från tvång, inskränkningar och lagar. Men draget till sin spets blir det bara den starkares rätt.

---

Så här skrev Linda Nordlund i Expressen i februari i år: »Tidigare var det klasskampen som måste gå först. Sedan har det blivit antirasismen, transaktivismen, funktionsvariationsanpassningen och postkoloniala maktstrukturers rivande. Det kallas för intersektionalitet. Vänstern brukar vara de första att peka ut hur olika intressen står mot varandra i samhället. Det är deras affärsidé. Ändå är man blind för att olika rörelser kan ha olika mål.«

I en kolumn i DN i februari var Lena Anderssoninne på liknande tankar under rubriken: »Tillvaron monteras inte ihop efter eget behag, saker hänger ihop«.


Kampen mellan liberalismen och vänstern handlar i dag mycket om vad man får säga och inte. Det är sorgligt hur vänstern, som alltid talat om frihet, alltmer kommit att förknippas med intolerans och åsiktscensur.

https://www.fokus.se/2018/05/50-ars-krisen/

Av allasolikavarde - 10 juni 2018 12:34

Jag funderar på hur man realistiskt kan göra Sverige "svenskt", eller åtminstone bra igen.


Vi kan inte gå tillbaka i tiden och jag tycker som tidigare nämnts det är viktigt försöka vara konstruktiv och inte destruktiv och gnällig.


Att förändra samhället tar lång tid och inget man kan göra på några år. Man får räkna med 20-30 år. Socialdemokraterna lyckades dock, och högerekonomer lyckades få genom det de startade i början av 1970-talet. Varför? För att det man tidigare använt inte fungerande längre.


På samma sätt tror jag det är viktigt att staka ut en politisk grund för ett bättre Sverige som man kan bygga på, allt eftersom Sverige försämras.


För att förhindra fler blandäktenskap, kan man inte förbjuda dylika eftersom det blir väldigt svårt bedöma "raser". Istället kan man sluta ge bidrag till ensamma mödrar, barnbidrag, osv. Det gör att kvinnor måste skaffa sig en make med pengar och kan inte bara trilla i säng med första bäste välhängd afrikan som sedan lämnar henne efter några år när han hittat en ny ung flamma.


Att svarta är mer otrogna är något som givetvis inte nämns, men i USA är svarta väldigt dåliga fäder. 80% av svarta barn växer upp utan far. Detta skapar såklart stora sociala problem. Det finns indikationer på att det delvis är genetiskt, vilket innebär att vi måste försöka motarbeta beteendet istället för att uppmuntra det.


De som inte kan försörja sig får då förlita sig på bidrag från välgörenhetsorganisationer, vänner och släktingar. Arbetssamma och ambitiösa svenskar ska inte behöva bekosta oansvariga personer. I det nya heterogena Sverige kan vi inte längre ha ett välfärdssamhälle för "alla". Det nya Sverige är mer blandat -- och det innebär att vi får mer av det dåliga, såväl som mer av det goda. I både USA och England rustar man ner välfärdssamhället eftersom det inte går att ha välfärdssamhälle och massinvandring.


Av denna anledning måste vi minska bidragen för de som får mer barn än 3. Dra in flerbarnstillägg och barnbidrag. Att föda barn sägs vara bra för Sverige, men får man så många barn kommer det bli svårt för familjerna ta hand om dem. Det bevisas av somaliska familjer. De får hitta andra sätt försörja sig.


Att dra in statliga bidrag kommer förstås drabba "svenskar" också, men det finns inget annat sätt. Vi kan inte dra in bidrag baserat på religion eller hudfärg. Däremot kan vi dra in bidrag för nyanlända, vilket vi också bör göra. Men deras barn måste behandlas på samma sätt som "etniskt svenska" barn. Därför måste bidrag sänkas för alla.


De som vill ge till fattiga svenskar får göra det genom välgörenshetsorganisationer.

Muslimer kan ha sina egna välgörenhetsorganisationer. Alla organisationer får givetvis själva välja vem de vill ge pengar till. Vi kan inte längre tala om "vi Sverige" när vi inte känner ett "vi" på det sättet.


Troligen kommer kriminaliteten öka när vi drar in bidragen. Därför måste vi öka polisens resurser och befogenheter. Angrepp mot polisen kommer inte heller tillåtas.


I USA försökte man länge vara snäll mot de kriminella men det fungerade inte. Med start på 1980-talet började man istället sätta de kriminella i fängelse och det har reducerat brottsligheten kraftigt. Sverige bör gå samma väg för att skydda laglydiga medborgare.


Sedan bör vi öka på den nationella samhörigheten. I USA svor man länge en ed till nationen. Även i Sverige anser jag att man bör acceptera ett grundläggande samhällskontrakt, som bland annat innebär att man inte ska motarbeta Sverige och dess institutioner, inte begå medvetet bidragsbrott. Man måste arbeta för Sverige bästa och inte bara för sitt eget bästa. Detta är ett val individer måste göra.


Vänsterns individfokusering håller på att sänka landets sociala kapital samtidigt som vi indirekt uppmuntrar de sämsta elementen och det sämsta beteendet.


Vi bör istället uppmuntra de mest ambitiösa och intelligenta. Det är de som gör samhället rikt och starkt. Alla är inte lika. Vi tar in massor av människor som är långintelligenta och skapar lågintelligenta barn, och de ynglar av sig med blonda svenskar. Många sådana barn får beteendeproblem.

Av allasolikavarde - 6 juni 2018 22:04

Jag har en muslimsk bekant som är väldigt fundamentalistisk. S.k salafist.


Salafisterna ser sig själva som bokstavstroende. De utgör inte en majoritet av muslimer, bara så man vet. Men det man kan känna av hos "vanliga" lättkränkta muslimer känner man av tio gånger starkare hos salafister.


Vad som slår mig är att deras mentalitet är så baserad på "vi mot dom" och på att hitta orsaker till att hata. Jag börjar inse att religion ofta kräver att man hemifrån "skadar" en persons psyke för att ge dem rätt religiös tro. Jag skriver "skadar" inom citattecken för jag är osäker på om det finns en sådan sak som perfekt psyke. Troligen inte. Allt kan tolkas olika.


Dock är personlighetsbristerna hos många muslimer påfallande. Min salafistiske vän, som är i 45-årsåldern, har en attityd som en arg tonåring. Han slänger på fullaste allvar ur sig utspel om att den och den ska dödas för att de är fiender till islam, vill krossa islam, inte är riktiga muslimer, och så vidare.


Jag vill påpeka att min vän oftast är väldigt trevlig mot mig. Troligen för att han hoppas på att konvertera mig. Salafisterna har ofta en trevlig "framsida", även om deras leende känns lömskt och falskt. Ni har säkert sett det.


Muslimens mentalitet bygger från tidig ålder på att fienden pekas ut för honom. "De angriper oss". Sedan försöker han hitta bevis på att så sker, och man kan förstås hitta bevis om man letar, precis som att feminister överallt kan hitta bevis på hur kvinnor blir förtryckta ("separata badrum - hallå 1800-tal!").


Det är också därför muslimer är svårintegrerade - de letar ju aktivt efter anledningar att inte integreras.


Varifrån muslimen får sin mentalitet är också lätt att inse: från Koranen. Muhammed var troligen en klassisk narcissist, där lättkränkthet utgör ett typiskt drag. Hans lättkränkthet är väl omskriven. Att han såg sig själv som Guds utvalda profet är förstås i sig ett talande bevis.


Muhammed såg varje förolämpning som ett angrepp inte bara på honom själv, utan på islam och Gud. Det är inte olikt hur t.ex L Ron Hubbard (LRH), grundaren av Scientologi, förföljde sina kritiker och utvecklade sin religion starkt fokuserad på det han kallade SP: Suppressive Person.


Enligt LRH var dessa SPs orsaken till all misär på jorden, och SPs måste man därför motarbeta. Ett av SPs mest framträdande drag är att de är motståndare till Scientologi. Scientologi ser sig självt som det enda sättet att rensa mänsklighetens problem, vilket innebär att ett angrepp på scientologi kan ses som ett angrepp på mänsklighetens frälsning.


Jämför gärna detta med några centrala verser i koranen, såsom 5:33:


[5:33] De som kämpar mot Gud och Hans Sändebud och vars strävan det är att störa ordningen på jorden och sprida sedefördärv skall utan förskoning dödas eller korsfästas eller få hand och fot på motsatta sidor avhuggna eller förvisas från [sitt] land. Denna förnedring skall de utstå i detta liv och i det kommande livet skall de få utstå ett outsägligt lidande;


översättningen från koranensbudskap.se

Med "Guds sändebud" åsyftas Profeten Muhammed.


Här en annan vers:


[9:29] Kämpa mot dem som, trots att de [förr] fick ta emot en uppenbarad Skrift, varken tror på Gud eller på den Yttersta dagen och som inte anser som förbjudet det som Gud och Hans sändebud har förbjudit och inte iakttar den sanna religionens bud - [kämpa mot dem] till dess de erkänner sig besegrade och frivilligt betalar skyddsskatten.


I den här versen syftar "de som fick ta emot en uppenbarad skrift" på kristna och judar.


Med det sagt, så påstår jag inte att allt Muhammed sa var dåligt. Hade det varit det så hade hans religion dött lika snabbt som Scientologi. Men vad jag pekar på att är islam tjänar på att muslimerna har en viss mental attityd som gör dem mer mentalt lämpade för att följa islam. Ett starkt vi-och-dom-tänkande är centralt. Det är därför vi ständigt ser muslimska organisationer peka på islamofobi som så viktigt. Tro mig, de kommer aldrig sluta med detta. Oavsett hur mycket vi än ger dem så kommer de aldrig att vara tacksamma.


De är, även i vuxen ålder, som omogna tonåringar som testar gränser. Eftersom vi övriga inte kan stå ut med sådana människor så bekräftas deras bild av omvärlden. Vi andra vill ju inte behöva anställa lättkränkta blattar som ser sig som överlägsna icke-muslimer trots att de varken har utbildning, kunskap eller har åstadkommit något.


Detta är för övrigt ännu ett tydligt tecken på narcissism: att man ser sig som viktigast och bäst även när man saknar anledning att göra det. För ett levande exempel på en starkt narcissist, se på Donald Trump, som är övertygad om att bara han kan rädda världen, och att han är bäst på precis allt.


Narcissistens elitism går dock hand i hand med hans dåliga självkänsla. Hans ego är ett sätt att kompensera för dålig självkänsla. För att muslimen därför ska fortsätta kunna känna sig överdrivet överlägsen måste han ironiskt nog också ha en dålig självkänsla. Det är där den muslimska barnuppfostran kommer in i bilden. Ingen ska uppfostras att bli en självständig individ. Barn bestraffas godtyckligt, på samma sätt som muslimen tänker sig att Gud bestraffar godtyckligt. Muslimer med en mer kärleksfull uppfostran lämnar ofta islam för de kan inte stå ut med tvånget och alla bestraffningar som islam bygger på. Eller så blir de sekulära eller liberala muslimer.

Av allasolikavarde - 4 juni 2018 17:10

Från dagens SVT:


Av de som kallas till mönstring 2018 är 28 procent kvinnor. Det är en ökning från förra året, men inte så stor andel som överbefälhavaren önskar.

– För mig är det en rent operativ fråga. En jämställd organisation är en bättre organisation. Vi ligger rätt långt ifrån där vi skulle behöva vara. Här kommer den könsneutrala plikten att kunna hjälpa oss, säger ÖB Micael Bydén till TT.

https://www.svt.se/nyheter/inrikes/nastan-dubbelt-sa-manga-ska-monstra-i-ar


Min fråga är: varför är det bättre med fler kvinnor i militären?


För den ängslige svennen får jag väl börja med att förklara att jag inte har något emot kvinnor. Jag uppskattar kvinnliga egenskaper såsom deras glädje och deras omhändertagande, deras sällskaplighet, osv. Hade det varit bra med endast kvinnor i militären hade jag varit för det också.


Min fråga är dock: varför skulle det vara bättre med kvinnor i militären?

Kommer en militär med 50% kvinnor att kämpa bättre än en militär med 0% kvinnor?

Finns det några vetenskapliga belägg för att det är bra med fler kvinnor i militären?


Frågan är om man i det ängsliga Sverige får lov att ställa en fråga såsom "kvinnor är biologiskt svagare, borde de då inte prestera sämre vad gäller det fysiska?"

Istället för att bära en 20kg ryggsäck får de bära en 10 kg ryggsäck. Jag vet nu inte hur mycket en militärryggsäck väger - det är bara ett exempel.


Andra biologiska skillnader som studier visar på, är att kvinnor är mindre stresståliga och mer känsliga för smärta. Googla gärna på det. Det kanske vore bättre med en militär som är stresstålig och smärttålig?


Visst, i dagens militär spelar det kanske ingen roll. De kanske mest sitter inne och spelar runt maskiner med en joystick.


Jag kan för övrigt informera om den kvinna inom e-sport som tjänat mest pengar ligger på plats 271 i världen - och "hon" är född man. (Scarlett) Den tredje högst rankade kvinnan i världen, Ricki Ortiz, är rankad som nummer 930 i världen - och även "hon" är född som en man.


Just saying... att även när styrka inte är viktigt så verkar männen ha ett övertag vad gäller krigsspel. Så även om kriget utkämpas inne i dataspelslokaler så torde en armé med män kriga bättre än en armé med kvinnor.


Det är åtminstone vad vetenskapen säger. I enlighet med feministisk och postmodern teori finns det förstås ingen trovärdig vetenskap, utan allt är vad man vill att det ska vara...


Undrar om man på samma sätt kan förklara krig för vunna även när man förlorar? I muslimska länder gör man gärna det. T.ex firar Egypten varje år vinsten mot Israel i sex-dagars kriget.


Förutom det finns det empiriska (erfarenhetsmässiga) orsaker till varför det är olämpligt med kvinnor i militären, såsom att männen tycker för synd om dem när de blir skadade. Men det går vi inte in på nu. Vi försöker hålla oss till de mest grundläggande problemen med kvinnor i militären.


Kommer en riktig armé (på slagfältet) bestående av män som kan bära sin egen kroppsvikt att vinna eller förlora mot en armé där hälften av soldaterna knappt kan bära sin utrusning? Ptja, man kan ju gissa.


En genomsnittlig kvinna som tränar hårt varje dag med styrketräning kommer inte att bli starkare än en man som inte tränar något alls. Så orättvis är biologin. Tänk då hur mycket starkare än man kan bli på endast någon månads träning.


Feministerna kan förstås hitta teoretiska orsaker till varför det är bra med kvinnor. Som ÖB sa: "en jämställd operation är en bättre operation". Men kom igen: redan när vi var små och anföll grannpojkarna så anföll vi pojkarna. Flickorna höll sig åt sidan. De flesta flickor tycker inte om att slåss. Det finns visserligen undantag, men frågan är om vi har sådan brist på dugliga män att vi måste kvotera in de mest aggressiva kvinnor vi har i landet.

Av allasolikavarde - 3 juni 2018 21:55

Var nere på stranden idag med min tjej. Mycket lugnt och fridfullt, vilket jag anmärkte till henne. Hon sa "det är ramadan..." Aha, visst ja.


 

Bild jag tog idag på den blattefria stranden i Malmö

 

 När jag gick upp ur vattnet efter ett litet dopp kände jag plötsligt igen känslan från när jag var barn på stranden. Då kände man det som en gemenskap. Det fanns alltid ögon som höll koll på en. Man respekterade andras små områden och de respekterade ens egna. Man pratade inte med varandra men man visste att man kunde prata om det behövde sägas något. På den tiden var det barn, gamla och föräldrar om vartannat. Jo det var en speciell känsla av trygghet som man inte känner numer. Men idag kände jag den. 


Bakom oss satt en tjej och solade toppless. Jag tror att hon kunde göra det för att det var blattefritt. När vi gick såg det ut som om hon log mot oss. Kanske inbillade jag mig, men det kändes gemytligt och jag återfick hoppet om samhället. En liten gest som värmde. Jag bestämde mig för att jag själv ska börja le mer mot svenskar, såsom grannar. Kanske hälsar de inte men jag ska åtminstone försöka le, så får de hälsa bäst de vill.


Min tjej hälsar på alla på gården. Själv slutade jag hälsa för jag tyckte det var för omständligt titta på folk, vänta och se om de hälsar - sen i vissa fall har man redan vänt bort blicken när man hör dem hälsa. Men jag ska försöka bättre mig, för Sverige och svenskarnas skull. Jag ska le mot tågvärdarna och andra. I alla fall mot de svenska. Det kändes faktiskt rätt bra.


Kanske någon undrar varför man inte kan vara på stranden om det är blattar? Om ni har privilegiet att leva någonstans där det är blattefritt kanske ni inte förstår, så jag kan förklara.

  • Blattar är högljudda.
  • Blattar blänger på alla tjejer. (glöm att sola topless) Har de möjlighet så försöker de ragga och de accepterar inte ett nej.
  • De grillar så fort de får chansen. Det blir rökigt, illaluktande, smutsigt... och sa jag högljutt?
  • Är de i familj så kommer en jävla massa ungar. Blatteungar är alltid bråkiga och högljudda.
  • Är det inte familjen så är det i stället Ali Baba och hans femton manliga kusiner, vänner och bekanta. (sa jag högljutt?)
  • De har inget intresse av att vara hjälpsamma, respektfulla eller lyhörda. Att be dem dämpa sig är otänkbart. Om man skulle ramla eller få andra problem, så ska man inte förvänta sig att de kommer till ens undsättning. Man kan inte fråga dem om de vill vakta ens värdesaker.
Det finns helt enkelt inget positivt med dem, men däremot en massa negativt.

Under ramadan får de inte äta eller dricka på hela dagen, och då är stranden olämplig för dem, i alla fall när det är 25 grader varmt.

 

Jag ska försöka behålla minnet av den söta tjejen jag såg idag. Jag anstränger mig för närvarande hårt med att sluta titta på alla de som jag stör mig på, såsom rasblandare och personer med fula tatueringar. Jag tror det är ett bra förslag till alla: sluta störa er. Titta bort och ha någon metod för att slå bort jobbiga människor från era tankar. Vi måste försöka vara konstruktiva och inte destruktiva. Låt oss glädjas över de som är på vår sida, de som gör oss glada.

 

Jag ska erkänna att det gör mig mycket glad när någon ung tjej ler mot mig eller är glad mot mig. Man blir ju inte yngre, och pga feminismens alla lögner hade jag alltid svårt att förstå mig på tjejer. Nu är jag på väg mot 40 och har börjat förstå mig på det. Än ser jag bra ut, men snart kommer jag se gammal ut. Jag vet att det finns många unga män som sitter fast i samma sits som jag hade (får inte till något alls), och många unga kvinnor som har problemet att de förvisso kan få tillfälliga relationer (vilket feminismen och samhället tycker de ska unna sig), men inte kan få till de stabila relationer som egentligen gör dem lyckliga.

 

Det hade varit enkelt att lösa men det är ju svårt när samhället smäller på oss så mycket förvirrande lögner.

 

Det finns kanske ingen skönare känsla än när man kan göra en söt tjej glad. Få henne att skratta och uppskatta ens sällskap. Man vill som man känna sig behövd. Kanske kände sig topless-tjejen trygg när jag och min tjej satt några meter ifrån. Ska man sola topless väljer man rimligen en plats där trevliga svenskar sitter i närheten, utifall man blir angripen av blattar så kan vi beskydda henne, eller i alla fall vara vittnen.

 

Jag drömmer om ett samhälle där män uppskattas för att de är män, och kvinnor uppskattas för att de är kvinnor. Där kvinnor inte uppmanas att "bejaka sin sexualitet" (studier visar det leder till depression, bland annat), och män inte uppmanas till att bli feminister.

 

Ett samhälle där vi svenskar ställer upp för varandra. Hälsar på varandra. Fokuserar på andra och inte bara oss själva. Det borde vara självklart och det skulle göra oss lyckliga.

 

Sedan gick jag till biblioteket. Det var lugnt där också - troligen pga det var blattefritt. Det var även fritt från alla rasblandarbarn som brukar drälla där och gapa. Skönt. Om du bor i Malmö kanske du har lust att ses någon gång? Jag brukar gå till Malmö stadsbibliotek på helger.

 

Just nu läser jag Dick Harrisons bok om Tage Erlander. Den är väldigt välskriven. Jag kan inte hjälpa att fundera över vad Erlander hade sagt om han sett dagens rasblandade blatte-Sverige. Erlander trodde på att göra Sverige bättre, inte på att tycka synd om enstaka individer. Jag tror han hade sagt att det är ett potentiellt problem när man har den typen av samhälle vi har.

 

Jag tror också att han önskat vi slutar dalta med dem som försöker förstöra samhället. På Erlanders tid hade man minnen av att försvara sitt land och folk på riktigt. Det var inte något avlägset. Att driva en politik som skapar split i befolkningen hade nog Erlander tyckt vara bisarr.

 

Efter Erlander kom Palme, som tyckte att vi inte bara skulle tycka synd om arbetarna, utom om de "förtryckta" i hela världen. Palme erkända faktiskt senare att det inte var så enkelt som han trodde. Spola fram till cirka 4:00 minuter in, där han säger att det var för simpelt att tro man kunde ta in fattiga till Sverige och utbilda dem...

 

 

Ja sossarna fortsatte dock med sin förenklade syn på det där med att hjälpa utlänningar... Man tänkte att de flyr från förtryck, och kommer de bara hit så blir de fria från förtryck.

 

I verkligheten kom många hit med en konfliktmentalitet. Det har visat sig i MENA-länder att så snart en diktator störtas, så tar en ny snart makten. Att "befria folket" fungerar inte när man har ett flertal etniska eller religiösa grupper med sinsemellan olika krav som ofta är motstridiga.

 

Palme var åtminstone intelligent nog att ändra sina ståndpunkter om de visade sig orealistiska, medan dagens sossar sitter fast med huvudet i pottan. Och vi som ser vartåt det barkar är av juridiska skäl förbjudna för att tala högt om det. Jag undrar vad vi ska säga till våra barnbarn när de frågar oss varför vi gjorde om det trygga och stabila folkhelms-Sverige till ett kaosland? Jag vill åtminstone säga att jag gjorde vad jag kunde för att varna.

 

Det finns inget mycket man kan göra. Man kan inte skriva insändare, för de publiceras inte. Går man ut och ställer sig med en skylt på stan (som Carl P Herslow faktiskt gjorde) kommer man bli fysiskt angripen och riskerar bli åtalad. Dessutom kommer man ses som en fridsstörare, åtminstone om man gör det i Malmö.

 

Nej, kära vänner, jag gör vad jag kan framför tangentbordet, och får hoppas att en yngre generation kan göra mer. Jag hetsar inte mot någon, jag önskar inte våld mot någon, jag önskar inte fördriva någon. Jag önskar bara att vi kunde känna mer stolthet över oss själva, som individer, som män, kvinnor, svenskar, vita människor, utbildade. Men det får man ju inte tycka i dagens samhälle.

Av allasolikavarde - 2 juni 2018 20:15

Jag skrev detta på Flashback precis, i en tråd med så många inlägg att mitt strax försvinner.

 

För att få länkarna klickbara, gå in på inlägget i länken längst ner.

 

Vad man kan göra är att gå in på merinfo.se och undersöka vad folk med olika namn tjänar.

T.ex välj en random person som heter Abdi, som är ett vanligt namn hos Somalier, och klicka på det:
https://www.merinfo.se/person/G%C3%B...84/bt9i0-3urhl

Citat:
Genomsnittlig årsinkomst för alla Abdi i GÖTEBORG är 85 147 kr och i Sverige 74 260 kr.
Det finns 269 personer i Göteborg som heter Abdi (332:e vanligaste) och 3 267 personer i Sverige (576:e vanligaste)

Genomsnittsålder för alla Abdi i Göteborg är 36 år och i Sverige 34 år.
https://www.merinfo.se/person/G%C3%B...84/bt9i0-3urhl


https://www.merinfo.se/person/Malm%C...79/bs6rj-3h1u4

Citat:
Genomsnittlig årsinkomst för alla Ahmed i MALMÖ är 82 265 kr och i Sverige 93 915 kr.
Det finns 751 personer i Malmö som heter Ahmed (102:e vanligaste) och 10 958 personer i Sverige (281:e vanligaste)

Genomsnittsålder för alla Ahmed i Malmö är 35 år och i Sverige 35 år.


Det är detta som är verkligheten. Alla glada ord till trots om "invandrare driver företag, jättebra för ekonomin" eller "sysselsättningen ökar". Sysselsättning kan innebära 2 timmars praktik i veckan. Men en genomsnittlig årsinkomst på under 100 000 är ju inte mycket hurra för, för ekonomin eller skatteintäkter. (många av dem jobbar svart och tjänar nog mer än detta)

Som synes är detta också människor som är mitt i livet (cirka 35 år gamla).

Detta är också genomsnittet. Det innebär grovt räknat att för varje person som tjänar 200k finns det en som nolltaxerar.

Med det sagt så skulle jag påstå att det finns indirekta inkomster av flyktinginvandring också. Sveriges ekonomi har de senaste 20 åren en BNP/capita tillväxt i nivå eller över andra jämförbara länder såsom Danmark, Nederländerna, Australien, Belgien, med fler. Så snacket om att de drar ner vår ekonomi måste modifieras. Troligen finns det indirekta fördelar med invandringen som Ruist inte lyckas beräkna, såsom en ökad kreativitet som skapar företag.

 

https://www.flashback.org/sp64223543

 

Ja kära vänner, tyvärr måste jag vara ärlig. Sveriges ekonomi är inte "kollapsad" om man ser till siffrorna, som är i nivå med andra länder eller högre.

 

Däremot tror jag att det kommer att komma en krasch i samband med att bostadspriserna går ner. Denna krasch kommer att komma så snart massinvandringen tar slut - och det gör den snart. Då kommer allt det som driver på ekonomin just nu att plötsligt ta slut. Alla de som tjänat pengar på ökad befolkning (t.ex. jobbcoacher, asylbaroner, statliga handläggare, byggare, osv) blir arbetslösa vilket spär på nergången. Men just nu ser siffrorna bra ut. Så passa på att njut.

 

En annan sak jag funderat på idag är kanske mer gnällig. Jag har känslan av att svenskar blir allt trashigare. När jag nu läste om ännu en överfallsvåldtäkt i Malmö så funderar jag på vad det är för kvinna som egentligen är ute klockan 02:30 en torsdagsnatt.

 

Antalet personer med fula tatueringar och i rasblandade förhållanden verkar ständigt öka, åtminstone i Malmö. Jag har bestämt att jag ska försöka undvika titta på dem helt enkelt, men jag märker att det leder till att jag slutar titta på alla. Jag undviker ögonkontakt och hälsar inte på grannar. Jag är helt enkelt trött och vill inte bidra till skiten längre. Idag satt det en arab på gården som ägnade 2 timmar åt att gasta i mobilen. Området är annars rätt "svenskt" men detta är faktiskt skitjobbigt.

 

Jag börjar bli seriöst störd på araber och deras snutte-mobil som de alltid verkar ha vid örat. Och varför skriker de alltid så högt?

 

Den som säger att han gärna bor granne med folk från olika kulturer bor nog inte på en gård, eller så ljuger han. Vad som är positivt med att lyssna på gapiga araber dagarna genom vet jag inte, men förklara det gärna för mig.

 

Jag känner mig seriöst trött på Malmös kulturberikning. Så pass att jag funderar på att rösta på vänsterpartiet i valet. Jag vill att Malmö kollapsar. Låt dem få dela ut obegränsat med bidrag till de mest improduktiva personerna. Låt dessa personer dras till Malmös bidrag som flugor till socker, och allt efterhand flyttar svenskar från Malmö till mer vita områden.

 

Faktum är att många malmöiter har lämnat staden. Som min tjej (en infödd malmöit) påpekar: "är det ingen som pratar skånska i Malmö längre??" Bland unga svenska i åldern 20-40 år hör man faktiskt inte mycket skånska. De flesta verkar vara inflyttade. Malmöiterna har flyttat ut...

 

I många områden ser man inga äldre heller. Det är folk som är 20-40 år som dominerar. Jag vet att många äldre känner sig otrygga.

Presentation


En gång vänstermänniska. Har sedermera börjat ifrågasätta istället för att acceptera.

Kalender

Ti On To Fr
       
1
2 3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< Juni 2018 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se