Idag var jag på stranden med min tjej och vi hade en mycket fin dag. Det var en strand en bit bort och som min tjej sa: "inga blattar!" Visst är det alltid extra skönt när man är bland sina egna, så att säga.

Det var några söta tjejer som låg bredvid oss och jag får erkänna att jag har svårt avhålla mig från att titta på söta tjejer, särskilt om de är yppiga. Jag försökte med mentala tekniker, typ meditation, att fokusera på annat och det gick faktiskt i viss grad. Jag har alltid haft en dröm om att få möjlighet att ha en ung tjej med stora bröst men det lär inte hända och nu närmar jag mig ju 40 så jag måste försöka lägga dessa tankar bakom mig.

Det snackas mycket om att man måste "bejaka sin sexualitet" men jag undrar: varför? Munkar försöker bekämpa den och jag tycker det är mer givande. Samhället luras, så är det.

När jag var yngre så kände jag ofta att folk var onda och det gjorde det svårt för mig att öppna mig, men lyckligtvis så har jag fått en del vänner med åren, och en tjej förstås. Jag ser inte längre tjejer som ondskefulla heller. Det är viktigt att känna att människor omkring en inte är ens fiender. Jag hade enorma problem med det när jag var yngre och det gjorde det omöjligt att leva ett normalt liv. Den bakomliggande orsaken var mina föräldrar.

Jag var en hatisk person och kände mig hatad också. Hur ska man kunna känna sig älskad om man inte vet vad det är? John Lennon gjorde en låt om det en gång.

Därför tar jag numera avstånd från hat, men jag är inte rädd för hatet heller. Jag tror på allvar att vi måste våga stå emot hat. Om hatarna vill döda oss så får de göra det.

Av samma anledning måste vi bekämpa hatet inom oss själva. Vi måste säkerställa att vi inte säger det vi säger av hat och att våra handlingar inte drivs av hat. Vad är hat? Hat är irrationellt och destruktivt. Det skapar inget. Det är destruktivt mot en själv och mot andra.

Att däremot påpeka fel i samhället är inte samma sak som irrationellt hat. Att känna motvilja mot svarta är inte samma som irrationellt hat, lika lite som att man hatar katter om man känner motvilja mot svarta katter.

Att tro att svarta är mer impulsiva och aggressiva är inte heller samma sak som att drivas av irrationellt hat. Att däremot ägna en stor del av sin tid åt att skriva rasism är att drivas av hat. Hat är också baserat på rädsla - "antingen angriper jag dig, eller så angriper du mig." Tyvärr tenderar hat att triggas upp också. Man säger något negativt och får negativt tillbaka och sen triggas man att säga ytterligare negativt.

Vad man måste göra i en sådan situation är att erkänna att man har fel och sedan förändra sig, och sedan öppna sig. Det är förstås inte alltid så lätt, och man behöver känna att man har ett emotionellt stöd någonstans, annars går det inte.

Hur som helst så finns det en annan sak jag vill kommentera på. Nämligen en opinionstext i Fria Tider som bland annat handlar om islam:

Flera av de varningar salafisterna riktar mot dagens Västerland har vettiga inslag. När exempelvis imamen och föreläsaren Mouad Zamzam säger att "jag blir arg om jag ser att någon tittar på min fru" kan man låtsas att det bara är ett exempel på att muslimer är tokiga men många svenska män kan samtidigt känna igen sig i det. Detsamma gäller om man ser att någon tittar på fel sätt på ens syster eller barn. Att man som förälder kanske inte ska acceptera att ens barn beter sig eller klär sig hur som helst kan också, inom vissa gränser, vara fullt legitimt och rentav nödvändigt. Detsamma gäller ens ansvar att barn och anhöriga inte hamnar i fel sällskap, även om man som svensk förälder här har både staten och populärkulturen mot sig. Salafister får sätta sina barn i egna friskolor men något motsvarande får man inte som svensk. Men sådant talar vi inte längre om i vår svart-vita och något infantila offentlighet. Att det nödvändigtvis skulle vara "problematiskt" att salafister uppmanar andra muslimer att inte rösta är också tveksamt, det är att föredra framför de aktivister som istället uppmanar dem att av taktiska skäl rösta på Miljöpartiet. Beskrivningen av salafisternas syn på det postmoderna samhället kan kort sagt påminna oss om att vi befinner oss i en fas av dekadens, även om deras alternativ inte är ett alternativ för oss.

http://www.friatider.se/sverige-mellan-dekadens-och-islamism

Det är samma tankar jag själv har. Nämligen att islams separatism är något som vi som svenskar kan ta till oss. Låt muslimerna få skapa sina enklaver och leva som de vill, så länge vi kan skapa våra enklaver där vi kan leva som vi vill.  Vi borde ta lärdom av salafisterna. De sprider sin exklusiva tro och vi borde göra samma sak.