Det var en period i våras, jag tror det var i februari-mars, som SD såg ut att dippa. Det var då jag kände mig tvungen att börja debattera igen. Jag skapade bland annat bilden "Rösta rätt" som min avatar på flashback och det uttrycket verkar ha spritt sig. Jag kanske själv snodde det någon annanstans från så jag kanske inte ska ta cred för det (det är ofta så när man tror man är först med något, tills man ser att man själv måste ha fått det från någon annan). Jag vill dock att minnas att jag, när jag skulle skapa avataren, funderade på texten, och jag ville inte skriva "Rösta SD" för det skulle bli för uppenbart, och jag tycker om vara lite klurig, så jag skrev "Rösta rätt", och så får läsaren själv bestämma vad det syftar på.   

Jag har inte kvar den avataren på den här datorn, men den bestod av en festivalbild jag googlade fram med en kvinnofigur som hade armen i luften och så stod text i bilden i stil med "Säg nej till gruppvåldtäkter - rösta rätt 2018".

Sen skapade jag den här avataren som jag använde ett tag:

Jag tycker det är för få som vet hur ett foster i vecka 18 ser ut.

Angående texten i bilden så brukar jag bara googla på "text in image" och så dyker det upp några sidor där man kan ladda upp en bild och lägga till sin egen text. :) Mycket enkelt.

Jag är egentligen inte nödvändigtvis emot aborter. Däremot tycker jag att folk ska få veta hur ett foster i vecka 18 ser ut. Detta är en bild jag googlat fram. Bara googla på "fetus week 18". I vecka 18 har man alltså fri abort i Sverige och det är fritt att abortera detta foster av vilken anledning man vill. Hos vissa foster kan man se könet i vecka 18 men inte hos alla. Man kan alltså teoretiskt abortera barn för att det har fel kön.

SD vill sänka gränsen för fri abort till vecka 12, tror jag. Det är samma gräns som Norge, Tyskland, Finland och Danmark har.

Tydligen är våra grannländer "inhumana" länder, enligt Sveriges barnmorskor. Att ha SDs abortlagstiftning är ett övergrepp mot kvinnor, enligt dem.

Om man inte tillhör de mest extrema i världen är man ett inhumant monster.

Det är som alltid så med vänsterargument.

"Först vill de sänka abortgränsen... sen vill de döda alla judar   "

Om det nu är så att man absolut måste ha 18 veckor för annars får kvinnor lida, varför inte lika gärna ha vecka 22 i så fall?

Det börjar bli tröttsamt med de här ologiska kvinnoargumenten. Alltid slutar det med någon nazistjämförelse.

Jag kan inte säga att aborträtten är så viktig fråga för mig, men jag tycker som sagt att folket ska veta hur ett foster i vecka 18 ser ut. Information som inte visas. Man brukar visa bilder från vecka 12 istället.

Det börjar kännas bättre nu, politiskt, för att SD gått uppåt i opinionen sedan i våras och jag känner att jag inte behöver lägga lika mycket tid på att "kampanja". Jag vet inte om mitt kampanjande har gjort någon nytta för det enda jag gör är att skriva på nätet, men någon nytta gör det nog? Jag tror att propagandabilder med text sätter sig i folks tankar och vid detta laget har jag skrivit såpass mycket på Flashback att jag kanske tillhör kändisarna. Det gör att folk ser mig som pålitlig. Kanske.

Jag tycker själv att jag brukar lägga fram mycket logiska och välformulerade argument men det är förstås svårt veta hur andra uppfattar en på Flashback iom att det inte finns något Gilla-system. Man skriver sitt inlägg (oftast när man är arg) och sen så får man inte mycket respons. Att skriva "bra inlägg!" räknas som off topic så man får inte så mycket sådana svar.

Jag minns att jag i början av mitt Flashbackande kände mig lite stött när jag skrivit ett inlägg och fick ett kritiskt svar. Sen vågade jag inte skriva så aktivt på ett tag. Men sen så var jag så jävla arg på all homopropaganda att jag var tvungen att skriva av mig. Det var denna trådstart, 2014: https://www.flashback.org/t2378755. (jag tänker inte läsa den igen nu) Då insåg jag att Flashback är mycket bra för man kan skriva i princip vad man vill. Kanske får man arga svar, kanske inte. Men man är ju anonym, så i slutändan är det skit samma.

Det är också skönt att känna att ens känslor inte är jordens medelpunkt. Man kan ge utlopp för precis vad man än känner, och så är det inte mer med det. Livet fortsätter som vanligt och ens inlägg är bara ett i mängden.

Jag har skrivit på Flashback när jag haft mina allra mest deppiga och mörka stunder. Inte något jag är stolt över nu men, återigen, det är skit samma. Man behöver inte gå och lägga alla ens pinsamheter på sig i all evighet. Tänk på Paris Hilton, en av de mest kända rikemansbarnen, som hade en sexfilm läckt. Men so what? Alla är ganska lika varandra utan kläder... Livet går vidare.

Dock kan sägas att ens Flashbackpersonlighet delvis ett spel. En roll man tar på sig. Man blir inte personlig. Jag lärde mig också tidigt att ska man argumentera, så ska man argumentera för ena sidan. Det är det Flashback är till för: skriva ut det man stör sig på. Att göra vettiga inlägg som ser saker från båda sidor, typ som detta blogginlägg, är meningslöst. Man får inga poäng för att skriva bra på Flashback. På det sättet spelar man ett spel. Ibland debatterar jag för ena sidan i en tråd, även när jag kan se att andra sidan egentligen har bra argument också.

Ibland argumenterar jag för en viss sida i en tråd, och för motsatt sida i en annan tråd. Det blir liksom bara så. Man lägger fram ett argument och får mothugg, och då får man ju försvara sitt argument.

Egentligen ett bra sätt att diskutera. I USA har man mycket sådana "debate clubs", men i Sverige verkar vi mest bli skolade till att alla ska hålla med varandra. Man ska hellre tänka djupt och sedan ge ett perfekt avvägt diplomatiskt svar som tar alla i beaktande och inte stöter sig med någon. Det är typiskt det ängsliga svenska.

Eftersom Flashback däremot är anonymt kan man dra nytta av att debattera allt fritt. Man kan lägga fram vilken åsikt som helst och debattera för den.

Jag brukar lägga fram att "svenska våldtäkter" inte är samma sak som "våldtäkter" och jag tycker jag har fått med mig en del andra nu. Min tes är som sådan, att en våldtäkt ska bedömas efter den skada den åstadkommer en person. En 14-åring som har sex med en 25-åring lider inte nödvändigtvis skada av det (eller i så fall marginell skada), och jag betraktar därför inte brottet som en våldtäkt. Det rubriceras annars som "våldtäkt mot barn". Jag tycker det ska vara straffbart, men ej ses som våldtäkt.

Att stoppa in ett finger i en kvinna mot hennes vilja rubriceras också som våldtäkt. Jag tycker likadant att det bör vara straffbart men jag ser det inte som våldtäkt. Det beror även på omständigheterna. Att följa med någon hem som "gör något" som man "kanske inte ville men var för full för att säga nej till" är inte något jag ser som våldtäkt. Jag tror inte att kvinnan lider någon psykisk skada om hon inte minns övergreppet. Det var sådant man förr kallade skitstövelbeteende och det var rätt vanligt förekommande. Jag tycker förstås inte man ska göra det, men det är en sak när en kille är en skitstövel och en annan sak när tre sliskiga araber turas om att hålla fast och våldta en kvinna.

Det finns faktiskt ett element av rasism i frågan, som jag tycker är intressant och måste belysas.

Jag tror att Sveriges allt hårdare våldtäktslagstiftning hänger samman med vår ständigt ökande mängd slödder-invandring från tredje världen.

Det kan tyckas kontroversiellt att påstå att en våldtäkt är "värre" om en arab begår den, men jag tror faktiskt det är så. Och som sagt så anser jag att man ska ta hänsyn till skadan när man bedömer brottet.

Om ens äkteman vill ha sex med sin fru fast hon inte riktigt är på humör så kan det tekniskt sätt klassas som våldtäkt. Men det sker ju hela tiden och kvinnan brukar gå med på det för att inte skapa bråk. Det är ett fullt naturligt resultat av skillnaden mellan könen. Feminister vill få oss att ha ett samhälle där en sådan skillnad inte finns, trots att mannen biologiskt har starkare sexdrift och är fysiskt starkare och mer aggressiv. Det gör att våldtäktsfrågan alltid kommer att vara en ojämlik fråga för sex kan aldrig kan ske helt och hållet på lika villkor.

Däremot måste man nog faktiskt se till en rimlighetsprincip: hur rimligt är det att kvinna X vill ha sex med mannen Y? En kontroversiell fråga, men man kommer inte ifrån den.

Anledningen till att regeringen införde samtyckeslagen berodde på ett uppmärksammat fall där några blattar (vad annars) körde in en flaska i en ung tjejs underliv. Som alltid med hånflabbande blattar så tog de video på det och spred. Tjejen sa inte direkt nej och grabbarna frikändes i hovrätten, men det blev medialt mycket uppmärksammat och de flesta tyckte att killarna "borde" dömts för våldtäkt eftersom flickan inte "borde" ha samtyckt till det. Och därför förbereddes nu en samtyckeslag...

Jag tror faktiskt att en sådan koppling finns. I ett homogent samhälle som det japanska så är våldtäkt inte en stor grej. I det homogena svenska samhället på 1970-talet så planerades det också för att tona ner våldtäktsbegreppet. 

Sexualbrottsutredningen var en svensk kommitté som tillsattes för att ge förslag på ny sexualbrottslagstiftning. Den tillsattes 1971.

Kommitténs betänkande "Sexuella övergrepp : förslag till ny lydelse av brottsbalkens bestämmelser om sedlighetsbrott" kom 1976 (SOU 1976:9). Kommittén, som bestod av en kvinna och sju män, ville med sitt lagförslag avdramatisera samhällets syn på sexualitet exempelvis genom att sänka straffen för våldtäkt och genom att man i bedömning av våldtäktsfall skulle ta hänsyn till om en våldtagen kvinna gjort sexuella inviter (SOU 1976:9). Man ville även legalisera incest mellan vuxna. Utredningen och dess lagförslag kom aldrig till användning på grund av att den möttes av en omfattande kritik från kvinnorörelsen.

https://sv.wikipedia.org/wiki/Sexualbrottsutredningen

Nu är det annorlunda.

– För 40 år sen hände det inte sällan att media hånade våldtäktsoffer "först drack vi kaffe, sen våldtog han mig, sen drack vi kaffe igen." Och det var den våldtagna, som belades med skamstämpel, hon hade gjort sig skyldig till att ha blivit våldtagen. Så är det för det mesta inte längre. Men "våldtäkt" har som allt annat blivit ett varumärke, en del av underhållningsindustrin i teve-serier "om brott" och i rubriker, en karriär för så kallade experter och ett kodord för främlingsfientliga. Den sexuella tortyr som våldtäkt är fördunklas i en alltmer empatilös tid, som om det vore ett "problem" som går att åtgärda med lagar.

https://www.etc.se/inrikes/framsteg-forvandlas-till-propagandalogner

En person som blir utsatt för ett brott som gör att hennes vardag förändras har lidit skada av det. Om hon börjar skära sig eller flyttar utomlands, om hon begränsar var hon rör sig eller blir sjukskriven för mentala problem. Hon kanske aldrig blir riktigt återställd. Jag ser den typen av brott som värre.

En kvinna som följt med en karl hem och så gör han något som hon "kanske" inte ville (hon minns inte). Jag förstår att det är kränkande, men ger det henne men för resten av livet?

Jag tror att om en kvinna följer med en man hem som hon ser som en potentiell sexpartner så vållar det mindre skada än om hon våldtas av en hårig arabisk taxichaufför som stinker vitlök. Jag har försökt fråga kvinnor om detta och de instämmer i att de skulle känna sig mer smutsiga om de blev våldtagna av t.ex en afghan. (antalet personer jag frågat hittills: 1)

Jag tycker det är viktigt att vi tillåter oss diskutera frågor ur nya perspektiv. Det var precis det som 68-rörelsen gjorde när de började diskutera frågor ur ett maktperspektiv. T.ex feminismen är baserad på det. Ståndpunkter som från början sågs som bisarra, såsom att en kvinnoförtryckande 6oo-talsreligion är lika bra som den svenska kulturen vi har, har numer blivit mainstream.

Vi behöver börja diskutera ur ett allas olika värde-perspektiv.

Kan avsluta med den gamle vänsterräven Björn Afzelius som i sitt sista album skrev en låt mot könskvotering.

Jag undrar om Afzelius hade tillhört alternativhögern om han levt idag, liksom att Jan Myrdal, som fyllt 90 år, skriver artiklar för Nya Tider.