Pink Room brukar beskrivas som Sveriges största tjejgrupp på Facebook.

De har tidigare sagt sig vara anti-politiska och inte tillåtit politiska diskussioner, men nu har de för några dagar sedan ändrat i reglerna för att säga att man får lov att diskutera politik om man är anti-SD.

SD:are är däremot inte tillåtna.

Man har även lagt till i reglerna att ingen för diskrimineras för politisk åsikt - utom "rasistiska partier". Först skrev de SD, men sedan påpekade någon att det finns andra partier såsom AFS och NMR.

Att folk blir utsparkade eller censurerade så snart de skriver minsta lilla positivt om SD eller Jimmie Åkesson har inte uppskattas av alla medlemmar.

Här exempel på några inlägg senaste dagarna:

Och ett inlägg för långt för att screenshotta så jag tog kopiera-klistra in:

Hittade nåt beklämmande här nu i reglerna.

Sorry om det blir en lång en. Att utesluta politiska debatter kan såklart vara skönt i en sådan stor grupp med variation av åsikter som denna. MEN att tillåta diskriminering genom att låta vissa politiska partier hatas på som gruppens ansvariga av Pinkrooms preferens inte ligger nära hjärtat är också ett tecken på att man inte står för demokrati eller yttrandefrihet som gruppansvarig. Att skriva Fuck SD gynnar ingenting. Exempel; man får inte diskriminera, kränka, eller annat OM det inte är så att man har någon sympati, eller åsikt eller helt enkelt har med SD eller värre att göra, enligt era regler. Och jag garanterar att det finns många som har tankar och åsikter då det är en het bulle i ugnen nu & folk vill diskutera ALLA vinklar. Jag som trodde diskriminering var olaglig i alla fall oavsett? Genom att kunna prata och belysa om problem som faktiskt finns krävs det att man kan jämföra alla sidor av myntet. Exempel: Tänkte svara på ett inlägg om SD men kunde inte för att då bryter jag mot regeln om jag nämner något annat parti i jämförelse. Hur lägger man fram en verklig bild av verkligheten om enbart sådana här dialoger skapas? Det ger även en falsk bild av vad det egentligen är. Eftersom alla inte får komma till tals. Det blir liksom svårt att väga in en dialog om det enbart är en envägskommunikation. Detta uteslutande av dialog som passar ett visst politiskt tänk ger inte utrymme för all fakta som faktiskt finns, & facts don't care about feelings.

Ps: NEJ jag är inte sympatisör med SD. Men det skulle vara trevligt att kunna diskutera utan att låta känslor gå före fakta och logik. Så, mitt tips vore att utesluta all politisk dialog eller tillåta alla. Annars utesluter ni grupperingar, ståndpunkter, värderingar & diskriminerar olikheter som inte ni själva sympatiserar med, om ni som gruppansvarig enbart tillåter att prata om exempelvis SD på ett vinklat sätt, där enbart de som inte sympatiserar har talan. Förstår ni vad jag menar?

Ojdå, "facts don't care about feelings" skrev hon. Har hon lyssnat på Ben Shapiro?

Vad händer i Pink Room egentligen?

För övrigt är pink room sedan några veckor inte längre en tjejgrupp. Numer kallar de sig för en grupp för icke-män, och istället för att skriva "hej tjejer" uppmanas man skriva "hej tjejer och icke-binära".

Jag skämtar inte.

Det här får mig att tänka att kvinnor är bra på väldigt mycket, men att hålla ordning är inte en av de sakerna. De är för känslomässiga och för inkluderande och det blir för mycket drama.

Män skapar en regel och sedan följer man den.

Kvinnor tycker att man kan bestämma regler godtyckligt efter vad som känns bäst för stunden.

Det är som i reportaget Aktuellt gjorde för några dagar sedan om godhetsknarkare, där de intervjuade Maria Montelius som sa att bara för att hon tycker att en enstaka flyktingpojke ska stanna så innebär det inte att hon tycker hela världen ska få asyl i Sverige.

Men jo: det är faktiskt det som det leder till. Får Håkan stanna, så ska Anders stanna, och då måste Zaib få stanna, och Ibrahim, och Halleh, och Momou, or Ashim, osv, osv. Det är därför vi är i den soppan vi är i, för att det blir orättvist om inte alla får stanna. Kvinnor tycker att just deras flyktingbarn borde få stanna. "Det är en ambitiös och godhjärtad person." Medan männen nästan unisont påpekar att det är inget asylskäl att vara ambitiös och godhjärtad. Vi har regler av en anledning.

Pink Room är faktiskt kul att observera för det är som ett bizzarro world av Flashback. Om någon säger minsta lilla på pink room som kan tolkas som kulturell appropriering (CA) så blir personen påhoppad av "gänget". Det är även vanligt förekommande att göra inlägg där man skriver att vissa har TF (tolkningsföreträde), exempelvis muslimer.

Det är precis så mycket hönsgård som man kan förvänta sig av en tjejgrupp.

På Flashback är det, som många vet, tvärt om. Elakheter haglar, och så gör också rasism, nazism, homohat och hat mot olika individer, grupper, politiker, journalister, med fler. Den som säger något positivt om invandringskulturen blir strax påhoppad. Kan man försvara sina argument så kan man ha mycket glädje på Flashback, men om man bara har känsloargument eller går off topic ("Fy vilken hemsk människa du är!") så stängs man snart ner.

Från SVT för någon vecka sedan:

Landets politiker vurmar för Astrid Lindgren. Både hennes person och författarskap har sedan länge mött idoga hyllningar från politiskt håll, många gånger oavsett partitillhörighet. Är det att blidka massorna, och är Astrid Lindgrens författarskap partiöverskridande?

Och när partiledare och politiker väljer litterär favoritfigur är det inte sällan just Pippi Långstrump som tar hem första platsen. Riksdagsledamoten Birgitta Ohlsson (L) har till och med beskrivit Pippi Långstrump som sin idol.

Och i den tidigare nämnda enkäten i Dagens Nyheter väljer Miljöpartiets språkrör Isabella Lövin (MP) Pippi som den litterära figur som hon mest identifierar sig med.

”Pippi är stark, fri, och självständig – jag tror att hon betytt oerhört mycket mer än man kanske förstår för jämställdheten i Sverige”, svarar hon.

Just borgerliga politikers vurm för Pippi blir i sammanhanget snarast lite konstigt, menar hon.

– Pippi har en aura av uppror, revolt och att man inte är som andra. Prussiluskan borde vara idealet för dem stället, hon vill hålla ordning och reda och alla ska kunna sin kanon. Pippi säger nej till allt det där och vägrar vara med.

https://www.svt.se/kultur/astrid-lindgren

Jag kan också tycka det är konstigt om borgerliga högermänniskor vill vara som Pippi.

Själv tyckte jag faktiskt Pippi var en något obehaglig person. Oförutsägbar, och jag hade en känsla av att hon inte var riktigt mentalt frisk. Jag kände aldrig att jag idoliserade henne.

Jag tyckte heller aldrig om fantasifigurer som hade oändlig styrka. Karaktärer som Stålmannen eller häxor som kunde trolla fram vad som helst. Vad är poängen med folk som kan göra "allt" och liksom är odödliga? De vinner alltid.

Även Fantomen vann alltid. Jag hade en del Fantomentidningar för de fanns typ överallt på 1980- och 90-talet. Det låg gamla Fantomen-tidningar överallt. Han vann alltid, utom ett fåtal gånger när fienderna var övermäktiga (typ när det var 100 stycken). Jag tyckte det var mer spännande när hjälten fick stryk för det var så oväntat.

Av samma anledning hade jag svårt heja på de kaxiga karaktärerna som kunde göra vad de ville och alltid vann i slutet.

Däremot kände jag sympati för Tommy och Annika. De hade föräldrar som brydde sig om dem. De åt frukost på morgonen och gick till skolan. De kämpade med vardagliga problem medan Pippi bara "trippade runt". Det finns något deprimerande och tragiskt med Pippi. Visst - i just den formen som hon framställs är hon glad, fri och lycklig - men i verkligheten är barn som lever så "fritt" inte glada utan frustrerade.

Det är väl det som är vänsterns dilemma. De är olyckliga men tror att om de bara hittar "rätt sätt" att applicera friheten så blir de lyckliga. Ta Miriam Bryant, en söt tjej som är extremt ful i munnen och som ligger runt en massa - och överraskande beskrivit hur mycket mentala problem hon har. Ja det finns ju inget samband...

I programmet berättar sångerskan om problemen hemma och hennes ångest över att vara vuxen. David Helleinus undrar om hennes humör och säger att det verkar gå väldigt mycket upp och ner. Då håller Miriam Bryant med och berättar att morgonen är värst.

- Då vill jag inte gå upp ur sängen. Ibland har jag både den bästa och den sämsta dagen i mitt liv varje dag. Jag kanske är bipolär eller någonting. I somras var det jäkla stökigt i huvudet, men sedan så blev det lugnare, säger hon i programmet.

Samtidigt berättar Miriam Bryant om hennes panik kring papper och räkningar.

- Det handlar inte om att jag inte kan betala dem. Men det är jobbigt. Jag får panik över livet. Varför försöker jag ens vara vuxen? Så har jag köpt en lägenhet, en cykel och en jävla hövding. Vad ska jag ha det för? Så får jag en elräkning så ska jag betala för den såklart.

http://www.gp.se/kultur/miriam-bryant-kanske-%C3%A4r-bipol%C3%A4r-1.4013850

Men hon skyller sina problem på patriarkatet. För vi män hindrar henne från att göra... vad egentligen? Alltid hittar feministerna något som de kan skylla på männen.

– Jag är feminist och antirasist. Dessutom är gayfrågan väldigt viktig för mig. Såna saker måste man få med sig och försöka dela med sig, att alla människor är lika mycket värda.

https://www.expressen.se/gt/noje/miriam-bryant-talar-ut-om-sa-mycket-battre/

Så länge det finns en enda surgubbe som tycker att kvinnans plats är i hemmet så måste kampen fortsätta för den surgubben som skriker på TV:n gör det tydligen omöjligt för kvinnor att nå "frihet"...

Det låter nog rimligt om man är feminist.

Om man fick välja, skulle man inte hellre ha det som Tommy och Annika och bo med två föräldrar som brydde sig om en, som lagade frukost varje morgon och såg till så man inte hamnade i dåligt umgänge?

Hur som helst tyckte jag ofta synd om Tommy och Annika. Pippi var som en kriminell "kompis". Jag hade själv några sådana i min uppväxt. De skulle ständigt dra en med på det de tyckte var busstreck. Det kunde vara att palla äpplen eller sno antenner från bilar. ("äsch, det är bara skräpbilar - ingen som märker") En gång följde jag med en grupp som la sig i bakhåll och kastade äpplen på bilar som körde förbi. Pga grupptryck kastade jag också ett äpple faktiskt. Jag var inte så gammal.

En annan aspekt med Pippi som vänsterfolk förstås avundas är att hon har en skattkista med pengar. När jag var barn trodde jag att guldmynten i den räckte för evigt och det är nog så vänsterfolk ser på pengar: det finns där och behöver man så ska kan man få.

Det är som när jag var ute idag i Malmö och en glassbil från Oatley stod och delade ut gratis glass. Alla var glada för att de fick gratis glass. Det slog mig att det måste vara så här det är att vara vänstermänniska: utgå från att man får allt gratis. Det kändes faktiskt mysigt, får jag erkänna.

Den som betalar är ofta den vite mannen. Det är han som får gå och jobba och skapa produktionsvärdet som sedan vänsterfolket (ofta kvinnor) kan handla upp.

Man skapar inte mycket produktionsvärde genom att sälja kebab. Faktiskt. Det är därför arabländer är så lågutvecklade. Hade kebab- och falafelförsäljning skapat välstånd hade de varit i toppen av välståndsligan.

KDS bildades 1964 och fick mellan 1-3% i alla val mellan 1964 och 1988.

1991 fick de 7%, men 1994 höll de på åka ur igen med 4,1%. De klarade sig tack vare stödröster.

1998 fick de 12%. Riktigt varför minns jag tyvärr inte. 2014 fick de 4,5% och klarade sig återigen tack vare stödröster.

På den tiden fanns det två block och inget annat alternativ. Fick det ena blocket inte majoritet så fick det andra blocket majoritet och kunde därmed bilda regering. Alltså kände många borgerliga väljare att man behövde de kanske 2% av rösterna som utgjorde KDs kärnväljare.

Nu har vi inte samma blockpolitik, utan kort sagt så kommer det blocket att vinna som SD ger sitt stöd för, såvida inte blocket väljer att avsäga sig SDs stöd genom att rösta emot sig själva, men det kan knappast SD klandras för.

Vissa hävdar att C kommer stötta en vänsterregering hellre än att ta emot SDs stöd. Jag anser inte heller att SD kan klandras för detta, och det känns dessutom spekulativt. Enligt det synsättet kan likaväl L stötta en vänsterregering.

Komer KD stötta en regering som tar stöd av SD? Det vet vi inte. Om KD tydligt säger att man hellre stöttar en högerregering där SD har inflytande så vet vi, men just nu så väljer partierna att avsiktligt vara otydliga.

Röstar man på KD istället för SD kanske det innebär färre röster på SD som annars kanske hade kunnat få en majoritet tillsammans med M. Vem vet - det är spekulativt.

Jag tycker inte man ska ägna sig åt alltför mycket spekulation i sitt liv. Då ångrar man sig alltid efteråt och det är typiskt för grubblare och människor som är osäkra på sig själva att ständigt ångra beslut de ändå inte kunde veta utfallet på.

Det är som när man spelar schack: man måste försöka göra bästa draget i varje ställning. Att tro att man kan göra ett dåligt drag för att det kanske vinner partiet (genom att lura motståndaren t.ex.) är spekulativt och nästan alltid dåligt. I längden är det dåligt att spela spekulativt.

Samma sak inom poker eller aktiemarknaden. De som gör affärer som enligt alla bedömare är dåliga, men gör dem för att de hoppas att affären kanske är bra just här och nu, förlorar alltid i längden. Det är som folk som spelar roulette.

Vad är KDs politik ens?

Jag tror det är bättre för demokratin att vi har partier som man tydligt vet vad de står för. Hade KD sagt sig vara emot homo-äktenskap och emot abort så hade man i alla fall haft en anledning rösta på dem. Men varför ska man rösta KD istället för något annat parti? Är man en mjuk kristen (typ svenska kyrkan) har jag förståelse för det, men om man nu inte håller med i KDs frågor utan egentligen är moderat?

Det bästa för demokratin är enligt min mening vara att man röstar på det parti som står en närmast, samt att partier tydligt kan beskriva vad skillnaderna är mellan sig.

Kanske KD borde hitta några profilfrågor att gå till val på? Jag hade respekterat ett parti som t.ex tydligt tar ställning för att Sverige bör bli ett kristet land hellre än att vara ett sekulärt land, ett parti som vill att vi begränsar aborträtten och som vill förbjuda homo-adoptioner. Då har vi åtminstone ett parti som tydligt tar ställning för något, oavsett om de får 2% eller 4%.

Det är ett väldans gnäll om otryggheten tycker jag.

Statistik om morden fram och tillbaka. Tino Sanandaji som med sin statistik försöker bevisa hur Sverige ständigt blir sämre. Jag tycker egentligen han är tröttsam. Extremt intelligent men med en ständig "chip on shoulder". Morden har gått upp lite, men so what? Lever vi i helvetet?

Givetvis inte.

Det som jag inte kan hjälpa att tänka varje gång jag läser om hur otrygg skolan är numer, är hur sådana händelser var i princip vardagsmat för mig när jag gick i skolan på 1990-talet.

Idag läste jag om en tonåring som anmäldes för stryptag på en skola. Jag visste inte ens det var olagligt. På min skola fanns det folk som sprang omkring och misshandlade och tog stryptag (alltså inte på skoj) regelbundet. Jag visste inte det var olagligt.

Huruvida det förekom våldtäkter vet jag inte. Jag tror inte det var vanligt. Däremot spreds det bilder av folk halvnakna och det skedde mycket vi idag skulle kalla kränkningar, hot och våld.

Detsamma gällde min far och farfars generation. Både två hade permanenta skador pga de blev misshandlade. (Min far har en skadad tand, min farfar minns jag inte, kanske bara var ett ärr)

Numer kan man läsa vad som presenteras i stora rubriker som skräckartiklar:

"Pojke knuffar flicka"

Under artikeln massor av kommentarer från bekymrade svenskar som skriker på att nu måste vi fan kasta ut alla invandrare för så här får det inte gå till - Sverige kollapsar.

Det finns en användare på Flashback som avslutar nästan alla inlägg med att skriva "Arma, Arma Djävla Sverige".

Om Pride t.ex.:

Jadjävlar!
7-klövern slåss hårt om att få denna 1%:are av normalpopulationen.
Snacka om kortsiktig Pyrrysseger för en djävla veckas "strålglans" i Stockholms centrum?
Är 7-klövern verkligen så djävla korkade?
Bevisligen!

Arma, ARMA djävla Sverige!

https://www.flashback.org/p64842212#p64842212

Det blir ju lite fånigt efterhand. Jag tror det är en äldre man. Faktum är att det finns en del äldre personer, alltså 70+, som skriver aktivt på Flashback. Man tror inte det först. Faktum är att han som skrivit flest inlägg av alla på Flashback är över 70. (ja jag vet vem det är, och han bor f ö också i Malmö)

Ett sätt som folk avslöjar sin ålder är genom hur de stavar. Det är väl ingen under 50 som skriver "Djävlar"?

Inte heller finns det väl någon som skriver Achmed numer. Har man varit i arbetslivet senaste 10 åren vet man att namnet stavas Ahmed. Achmed är hur det stavades i Kalle Anka i början av 1990-talet.

Hur som helst så funderar jag allt som oftast på det där med brottslighet otrygghet och psykiskt mående. En av de saker som fascinerar mig mest är psykiskt mående kontra fysisk trygghet.

I min fars generation, som växte upp i det idylliska 1960-talet, hade man det väldigt tryggt. Samtidigt känns det som att de var så jäkla olyckliga många av dem. Så dystra och med ett slags känsla av att livet är meningslöst.

Den här generationen kallas för över Baby boomers:

As a group, baby boomers were the wealthiest, most active, and most physically fit generation up to the era in which they arrived, and were amongst the first to grow up genuinely expecting the world to improve with time.[3] They were also the generation that received peak levels of income; they could therefore reap the benefits of abundant levels of food, apparel, retirement programs, and sometimes even "midlife crisis" products. The increased consumerism for this generation has been regularly criticized as excessive.[4]

One feature of the boomers was that they have tended to think of themselves as a special generation, very different from those that had come before or that has come afterward. In the 1960s, as the relatively large numbers of young people became teenagers and young adults, they, and those around them, created a very specific rhetoric around their cohort, and the changes they were bringing about.[5] This rhetoric had an important impact in the self perceptions of the boomers, as well as their tendency to define the world in terms of generations, which was a relatively new phenomenon.

Man kan nog även kalla dem för den uttråkade generationen. Allt var perfekt upplagt för dem. Och sen vad skulle de göra?

Jag tror att när våra liv är alltför ombonade så blir vi faktiskt rädda. Vi känner att det bara kan bli värre - vilket jag väldigt tydligt kan märka hos min far som fick vredesutbrott om jag tappade bort min mössa eller liknande småsaker. Jag tyckte alltid det var konstigt. De flesta problem jag hade ville jag därför inte berätta för honom, eftersom han tog så illa vid sig.

Vad är lösningen på detta dilemma? Jag vet inte. Faktum är att jag läste i En tysk mans historia : minnen 1914-1933, av Sebastian Haffner, att han beskrev det som att Tyskland drev på första världskriget pga tristess. De unga männen visste inte vad de skulle göra så de gick ut och krigade. Tyskland hade före 1914 haft en ovanligt lång period av fred och de unga längtade till att känna en mening med livet.

Det talas inte mycket om det i Sverige. Jag tror vi varit för fokuserade på materiell trygghet.

Det är något jag även tänker på när jag cyklar omkring i Malmö. Skulle jag bli skjuten här skulle det förvisso vara trist, men det skulle kännas värre om jag blev skjuten i en fin villaförort. Här är man ju liksom inställd på att sådant kan hända.

När jag var ung var jag mycket orolig för döden. Totalt förskräckt, faktiskt. Känslan av att jag skulle dö en dag var övermäktig och ibland förlamande. Det gjorde mig vettskrämd att jag skulle åldras och jag oroade mig väldeliga för rynkor redan vid 12-årsåldern.

Allt detta är egentligen symptom på något sjukt. Att hänga sig fast vid ungdom eller något "heligt", som om kroppen är gjord för att vara i evighet och människan "förtjänar" att leva i ständig lycka och trygghet.

Vem har bestämt det, liksom ??

"80-åring fick vänta månader på höftledsoperation"

Ja men vem fan tror det är lätt och roligt att bli äldre?

Tror folk att 80-åringar förr fick höftledsoperationer så snart de behövde?

"Arma arma djävla Sverige. Man kan inte få en höftledsoperation gratis så snart man behöver det!"

Ja, tänk att man i vissa andra länder behöver betala för sin vård. Och att höftledsoperationer för 80-åringar inte är självklara pensionspresenter.

Vi har en lag som heter Hets Mot Folkgrupp, eller HMF som man numer kan förkorta den ty den är så flitigt använd.

Jag hade länge en länk till en artikel på Ledarsidorna.se om lagen:

Hets mot folkgrupp: lagen som blev ett oting

Det låter naturligtvis förfärande när Näthatsgranskaren uttalar sig i allmänna termer om att de upptäckt rasistisk hets på Facebook, eller vad det nu kan handla om, men om man tittar närmare på fallen förefaller de inte mig så särskilt upprörande alla gånger. En 79-årig man dömdes exempelvis för att ha klottrat ”Fuck Allah!” och att ”Araber” borde ”åka hem” på en offentlig toalett (skadegörelse och hädelsebrott i en muslimsk kontext, men knappast ett hatbrott); en 64-årig man anmäldes för att ha skrivit på Facebook att svenskar borde träna självförsvar för att kunna försvara sig mot utländska brottslingar; en 64-årig kvinna dömdes för att ha påpekat att många flyktingar kommer från länder med ett jämförelsevis lågt snitt-IQ i förhållande till den svenska ursprungsbefolkningen. Hur de skall tolkas är givetvis öppet för debatt. Kvinnan dömdes för spridandet av själva uppgiften; en 56-åring åtalades för att ha skrivit att ”muslimer aldrig lär sig sluta med våld och våldtäkter”, etc.

Den 4 juli, 2013, dömdes en 17-årig pojke från småländska Vaggeryd i Jönköpings tingsrätt för hets mot folkgrupp efter att ha skrivit ett skämt om personer tillhöriga en viss nationalitet på Afrikas horn. Det finns en hel del skämt som cirkulerar om blondiner och norrmän, men enligt åklagaren Sebastian Nilhammer, utgjorde det ett brott att offentliggöra skämt som är ämnade att sprida ”missaktning” genom att ”förlöjliga [personer tillhöriga en viss nationalitet på Afrikas horn]”. Straffet för pojken blev 2.000 kronor i böter och hatbrottsskämtet löd enligt följande: ”Hur dödar man bäst 50 flugor i en smäll? – Slå en [person tillhörig en viss nationalitet på Afrikas horn] i ansiktet med en spade!”

2003 hävdade Lambertz att folkgruppen ”svenskar” överhuvudtaget inte var att betrakta som en ”folkgrupp” och därför inte kunde räkna med lagens skydd. Lambertz utryckte sig med följande formulering: ” syftet vid tillkomsten av straffstadgandet om hets mot folkgrupp var att tillförsäkra minoritetsgrupper av skilda sammansättningar och bekännare av olika trosuppfattningar ett rättsskydd. Det fallet att någon uttrycker kritik mot svenskar torde inte ha varit avsett att träffas av straffstadgandet”. Justitiekanslern utryckte sig här inte kategoriskt, genom att skjuta in ordet ”torde” i sin formulering, vilket har kommit att påverka hur lagen har uppfattats och tillämpats sedan dess.

https://ledarsidorna.se/2018/03/hets-mot-folkgrupp-lagen-som-blev-ett-oting/

Mycket mer finns att säga.

Det låter så nobelt: "Man bör inte kunna hata folk".

Ja det låter ju fint.

Skit samma att vi ersätter ordet "heta mot" med att "uttrycka missaktning mot". Vi får väl säga att man inte bör få lov att yttra missaktning mot en grupp. För då kan de bli kränkta och det är dåligt.

Men då är problemet vad som kan menas med "missaktning". Än det ena och än det andra fallet dyker upp.

I början av juni skrev Nya Tider:

En 44-årig man dömdes nyligen av Attunda tingsrätt för hets mot folkgrupp efter att ha konstaterat att afrikaner har en lägre genomsnittlig IQ-nivå och en högre testosteronnivå. Att mannens uttalande har stöd av vetenskapliga undersökningar spelar ingen som helst roll.

https://www.nyatider.nu/straffbart-att-konstatera-att-svarta-har-lagre-genomsnittlig-iq/

Är det sant eller inte?

Det spelar ingen roll enligt rätten.

Får man lov att säga att japaner är korta eller är det också hets mot folkgrupp?

Det är bland annat av denna anledning jag skriver denna blogg. Vi i västvärlden har fastnat så mycket i "allas lika värde" att vi låter det gå före vetenskapliga resonemang. Man kan alltså inte på ett vetenskapligt sätt diskutera huruvida svarta har lägre IQ - något som f.ö inte gäller alla svarta folkgrupper, vilket vi hade kunnat redogöra för om frågan hade kunnat diskuteras. Nu kan det istället bara diskuteras i det dolda, där det drivs av myter och anekdotiska cirkelargument.

Exempelvis tror jag att alla samhällen har hög-IQ-grupper, låg-IQ-grupper och mellan-IQ-grupper. I Indien anses t.ex brahmin-kasten (präster) vara högintelligenta. Detta är något som diskuterades av DNA:ets upptäckare James Watson. På samma sätt tror jag att den "högre" somaliska klanen har högre intelligens än det skräpet som har tagit sig till Sverige.

Bara ledare behöver ju vara intelligenta i ett samhälle. En bonde bör inte grubbla för mycket.

Läs några fler rasistiska uttalanden av nobelpristagaren James Watson här: https://liorpachter.wordpress.com/2018/05/18/james-watson-in-his-own-words/Troligen inget du stött på eftersom det inte är PK.

Har han rätt? Vem vet. Jag hade nog inte fått lov säga det han säger. Det är emot lagen.

Vad är då nackdelen med att begränsa yttrandefriheten i dessa frågor?

För det första att vi inte har möjlighet att vetenskapligt granska dessa utsagor.

Anta att det finns en grupp människor på jorden som är extremt ointelligenta, som skaffar sig i snitt 6 barn, samt att både intelligens och deras behov av parning är genetiskt betingat. Detta med biologi finns det ganska många forskare som anser. Förutom James Watson kan nämnas psykologen Hans Eysenck, som vid sin död var den psykologen som hade flest citeringar i vetenskapliga publikationer.

Det svenska etablissemanget kan förstås inte bemöta dessa världsberömda forskare, vilket gör att man hellre gör frågan till en tabufråga och rasiststämplar alla som tar upp den.

Anta att det faktiskt kan bli ett samhällsproblem med det exemplet jag tog upp.

Det är som med invandring. Invandringens kostnader fick inte diskuteras för det kunde leda till ökad främlingsfientlighet. Den sista gången det kritiskt togs upp på SVT före flyktingkrisen var med programmet Hur mycket invandring tål Sverige, år 2012. Det fick så mycket kritik att frågan sedan lades under lock.

Sedan kom flyktingkrisen. Hoppsan - Sverige tål visst inte oändligt med invandring. Nu spås SD kanske bli största parti. Hoppsan.

För det andra, betänk följande: alla diktaturer begränsar yttrandefrihet. De anser att tillåter man kritik mot makten så kan det indirekt hota makten.

Varför anser inte vi detta i väst?

Är det inte samma argument vi har när vi begränsar "hets mot folkgrupp"? Nämligen att tillåter vi nedsättande ord mot en folkgrupp så kanske det leder till våld mot folkgruppen.

Visst är det märkligt att jag utan vidare kan skriva "Stefan Löfven är en idiot och alla sossar är efterblivna" men jag får inte lov att säga detsamma om en folkgrupp för då kan ... ptja något hemskt hända, typ Nazi-tyskland (alltid Nazi-tyskland argumentet).

"Tänk om folkgruppen blir ledsen" ?

Ja men tänk om Stefan Löfven blir ledsen... Kanske är det inte hela världen om man blir lite ledsen ibland?

Vi kan se hur svårt det är att debattera frågor när vissa argument blir tabu.

Själv skriver jag en massa rasism på Flashback. Men inte en enda gång har det lett till något fysiskt angrepp på någon. Jag tror inte heller att någon går in på Flashback för att läsa dessa inlägg om de inte vet vad som väntar.

Jag kan förstå att förolämpningar inte bör vara tillåtna. Men förolämpningar säger man till någons ansikte. Om jag skriver hatiska ord i en facebookgrupp som heter "Stå upp för Peter Springare" så lär väl knappast Ali Baba och hans 40 bruschor sitta och läsa?

Det gör mig heller inget om Ali Baba sitter i facebookgruppen "Stå upp för Abu Bakr" och skriver att alla svenskar är smutsiga grisar. Det kan han få tycka bäst han vill, så kan jag få tycka att han är en lat och obildad bidragstagare.

Borde man inte få lov att yttra sina åsikter, förutsätt det inte skadar någon?

Argumentet "indirekt skada" köper jag inte. Ska man tillåta yttrandefrihet så kan man inte hänga upp sig på indirekt skada. Antingen har man yttrandefrihet eller så hänger man upp sig på indirekt skada.

Tänk om jag säger att jag hatar Volvo och så springer någon omkring och bränner upp alla volvobilar? Bäst vi förbjuder kritik mot Volvo... (indirekt skada)

Det är ju fånigt resonemang.

Lika fånigt är det att om jag påstår - sant eller ej - att vissa folkgrupper har lägre intelligens så leder det till folkmord. Folkmord måste vi förbjuda men hur ska man kunna förbjuda allt som kan leda till folkmord på minsta lilla sätt? Enligt den devisen kan i princip allting möjligen leda till folkmord.

Dock måste jag göra ett undantag vad gäller yttrandefrihet. Den kan inte vara total. Den kan inte vara sådan att den tillåter sådant tal som begränsar yttrandefriheten.

Man kan t.ex inte låta våldsamma organisationer och människor få fritt spelrum, för då kommer de tysta andra talare.

På Flashback har man regeln att det är strängt förbjudet att avslöja andras anonymitet. Det anses att det vore ett hot mot deras yttrandefrihet.

Även tidningar har källskydd. Går du till en tidning och beskriver missförhållanden inom t.ex staten, så får ingen statligt anställd försöka luska ut vem det är som gick till pressen. Det är alltså förbjudet att ringa upp reportern och fråga eller att fråga sina anställda.

Yttrandefrihet är inget självändamål. Det är inte som med darwinism, att alla skriker i munnen på varandra och den starkaste överlever. Men det är en stark egenskap i ett liberals samhälle att man tillåter folk att yttra sig även om det kan innebära en risk för samhällets stabilitet. Det är liksom det liberalismen handlar om: man ersätter en del av trygghet med frihet. Vår liberala demokrati är baserad på denna skörhet, men vi accepterar det för vi tror att det är bättre att olika åsikter får lov att dryftas, även negativa sådana.

Nu har tyvärr det liberala västerländska samhället gått på pumpen eftersom vi inte får lov att diskutera en sådan till synes vetenskaplig fråga som IQ-skillnader mellan olika nationer och olika folkgrupper. Därför tycker jag vi bör kämpa för att få möjlighet diskutera frågan.

Det var en massa bilbränder senaste dygnet över stora delar av landet.

Det misstänktes att det kanske var förberett av SD eller NMR-supporters. Jag får erkänna att det var min första tanke också. Eller min andra tanke åtminstone. Alla kriminella utlänningar ("blattar") är SDs bästa valarbetare. Utan dem hade SD aldrig fått mer än några få procent - de få procenten som är rasistiska på riktigt.

Själv växte jag upp och mina bästa kompisar var från Iran, Jugoslavien och Chile. Alla var vi dock utsatta av de vi kallade blattar - vilket syftar på araber.

Idag var jag på Malmöfestivalen och det var lite sorgligt att se hur mängden blattar i sina blattegäng ständigt ökar. Jag såg minst ett tjugotal blattegäng, men inga direkta gäng med svenska killar. Undrar om de sitter hemma numer? En del tjejgäng såg jag.

Det verkar vara samma tendens som vid I Love Stockholm festivalen. Blattar och svenska tjejer. Det finns förvisso svenska killar också men de går lite försiktigt två och två, inte gapigt som blattegängen gör.

Utvecklingen känns trist, men det finns två saker som får mig må lite bättre tänka på:

1. Att andra länder kan lära av vårt misstag.

2. Att det fortfarande finns "vita" områden och personer och att vi kommer kunna bygga upp "vita" (dvs trygga) festivaler igen.

Malmöfestivalen börjar kännas för otrygg, och jag tror ingen egentligen blir glad av att se alla mörkhyade och araber drälla omkring. Numer även afghaner med deras sliskiga stil.

Mitt besök där var kort, mest för att känna stämningen. Varje år känns det som att det blir färre svenskar och mer utlänningar. Redan nu skulle jag säga svenskar är i minoritet. Förr var Malmöfestivalen en plats dit många medelålders gick för att äta och dricka och ha kul, men jag såg inte så mycket sådana. Kanske var de i något tält - det är ju möjligt.

Hur som helst - angående bilbränder. När jag såg videon av de som brände så var det tydligt att det inte var någon Anders och Pelle som bränner. Det är blattar som rör sig på det sättet, hoppar och springer omkring som om de ägde stan.

Om det är någon "påverkansoperation" så är det i så fall någon som betalat blattarna för att tända på, vilket också känns osannolikt för det är på flera olika platser och det är folk som vet hur man gör. Det finns ju en risk att åka fast också och då blir man avslöjad.

Nej, jag tror det är ett ungdomsuppror. Studier i Frankrike, där bilbränder är betydligt vanligare än här. Varje nyår bränner man ett par hundra bilar, och på årsbasis bränns det tiotusentals.

The number of vehicles set alight on the night of December 31st climbed from 935 a year ago to 1,031, while arrests rose from 456 to 510, the interior ministry said on Monday.

Nevertheless stats released last year by France’s official crime data agency ONDRP reveal that the number of cars burned each year has fallen by 20 percent since 2010.

That was the good news for car owners and insurance firms.

The bad news is that tens of thousands of vehicles are still burned across the country.

The main burning season is in July and August, particularly on Bastille Day on July 14^th when youths mark the annual fête nationale with their own firework shows.

The main reason for the fall according to the ONDRP is that the media take less interest now in the mass burning of cars, which means there may be less of a thrill for the arsonists.

https://www.thelocal.fr/20180102/is-the-famous-french-tradition-of-torching-cars-dying-out

Det som är värt att tänka på är den sista meningen här. I Frankrike märkte man efterhand att bilbränder först började i ett område, men sedan ville kidsen i andra områden inte vara sämre utan tuttade på bilar de med. Ju mer det rapporterades i media, desto mer triggades grupper att tända på ännu fler bilar.

Därför försöker franska medierna nu rapportera mindre om bränder och därför har de följdaktligen minskat.

Det är även många bilar som bränns som försäkringsbedrägerier.

Men att det bränns väldigt mycket på ett dygn i Sverige är alltså inte så märkligt som det kan verka. Det börjar på ett ställe och sprider sig snabbt allteftersom medierna uppmärksammar det. Möjligt att det snackas en del på sociala medier i förväg också.

Jag tror svenska medier därför också blivit mer sparsamma med att rapportera bilbränder. Ett tag kunde man läsa om det varje dag på Avpixlat utan att något nämndes i andra medier.

Är det rätt att undvika rapportera om bilbränder? Tja, brinner det varje natt är det väl inte mycket till nyhet efterhand?

Jag tror oavsett att vi kan avfärda att det skulle röra sig om högerextrema som gör detta. Högerextrema unga män är inte så smärta som blattarna som alltid springer omkring utomhus. De kan heller inte ta sig ut till en förort utan att man lägger märke till dem. Som jag skrev ovan så är det sällan man ser svenska gäng hänga omkring numer. Att tänka sig 5-6 svartklädda etniskt svenska killar av "ariskt slag" ta sig ut till en förort för att bränna bilar... det hade man lagt märke till. 

Vänsterslödder med tygpåsar och flottigt hår hade möjligen kunnat passera. De ser inte särskilt ariska och blonda ut när de är så ovårdade.

Vad fick gängen att tända eldar just igår? Kanske blev de triggade av SDs framgångar. Blattar har sina facebookgrupper och en video på Jimmie eller något annat kan snabbt spridas. Särskilt om det är något anti-islamskt. Ibland är det saker vi inte ens själva reagerat på.

T.ex Facebookgruppen Al Kompis, med 1,6 miljoner gillamarkeringar, som följs av de flesta arabisktalande i Sverige. För tre timmar sedan la de faktiskt upp videoklippet från bilbrännarna i Frölunda: https://www.facebook.com/alkompis/videos/514316895690557/

Klippet har redan 23 000 visningar och jag klistrar in översättningen av några av de översta kommentarerna:

19 minuter sedan:

Gäng, inte fråga, utan invandrare som måste älska att dra tillbaka sina relationer, slut på asyl och utvisa dem till det land de kom ifrån, och deras familjer, men om de är medborgare och älskar att skärpa medborgarskap eftersom de har blivit rättsligt skydd för Brottslingar

Hmm ja jag vet inte, men han vill utvisa dem.

3h sedan:

Det här är en mycket organiserad brottslighet.
Fråga inte vem som gjorde det. Fråga efter mottagaren.
Vem vill sätta dit alla som är en inkräktare i samhället?

1h sedan:

För några veckor sedan startade jag en tråd på flashback om huruvida vi numer ser annorlunda på solbrända svenskar eftersom de ser mindre svenska ut. Tråden kallades av någon för en skräptråd, men jag tycker ändå frågan är intressant och jag har funderat på det närmare nu under dessa veckor då allt fler svenskar har lagt sig för att steka i solen.

En fin och jämn brunhet är förstås sexigt, men allt oftare har man sett ett slags "too much", där huden snarare ser fnasig ut, och istället för jämnbrun ser ut som en stekt kalkon, eller liksom har vita fjäll, rynkor och prickar och hud som ser trött och sliten ut. Jag kan inte säga att jag tycker detta ser snyggt ut. Jag kom att tänka på frågan igen idag när jag såg ett klipp på SVT.se:

Hade hon inte sett bättre ut om hon varit vit istället för orange-brun? Jag försöker föreställa mig hur hon skulle se ut som vit. Hon hade nog sett yngre och fräschare ut.

När jag pratar med folk på forum från runtom i världen så slås jag av hur det ger ett bättre intryck ju "vitare" de är. En arab som ser vit ut med len hud ger t.ex ett mycket trevligare och mindre blattigt intryck.

Vi får ofta höra från de duktiga och driftiga invandrarna som kommit till detta landet: "Ali, 35, driver två företag med 50 anställda!"

Jag funderar dock ofta på när vi får höra från alla de svenskar som blivit offer för mångkulturen. De som blivit misshandlade, våldtagna eller fått sina släktingar dödade.

Vi får höra när någon blivit skickad tillbaka till sin hemland och dött. "Han dog pga vår inhumana flyktingpolitik". Varför säger man inte samma sak när någon dör pga vår humana flyktingpolitik?

I fredags var treårsdagen för IKEA morden. En 27 åring och hans 55 åriga mor hade levt om det inte varit för vår flyktingpolitik. Vem bär ansvaret?

I andra länder så kräver medborgarna ansvar från politiker när sådant händer. I Sverige har vi slutat med det. Kanske har vi bara accepterat att det är så här det måste vara.

I Japan tog man t.ex år 2016 emot 27 syriska flyktingar från Turkiet. Två av dem arresterades för våldtäkt, och politikerna fick lova att inte ta emot fler. Förra året tog man bara emot 2st flyktingar.

I Polen tog man emot en svart afrikan, Simon Mol, som snabbt blev vänsterns älskling och ledde flera kampanjer mot rasism. Tyvärr smittade han avsiktligt åtskilliga polska kvinnor med HIV genom att ha oskyddat analsex med dem. Han vägrade ha på sig kondom och sa till kvinnorna att de var rasister för att kräva det. När han skulle åtalas så hävdade han att åtalet baserades på rasism.

Tja, så är det, och så var det också på den tid svenskar var naiva. Är man för naiv och godtrogen blir man utnyttjad. Säger man "mitt hem är ditt hem" till fel person så länsar de hemmet.

Det mest spektakulära fallen från senaste veckorna (inte för att det finns brist av fall att välja mellan) är 13-åringen som blev våldtagen av somalier så hennes underliv sprack. De skrattade förstås och tyckte det var roligt. "Vadå brott? Hon ville det själv." Man blir knappt arg längre för det är så vanligt.

Visst, är man ensam i samma lägenhet som somalier kanske man får skylla sig själv? Varför lär man sig inte det i skolan?

Vi får alla höra om de hemska rasistattackerna som skedde under 90-talet. Det var lasermannen, John Hron och andra. Men vi hör inte lika ofta om alla svenska offer. Räknas de inte lika mycket?

Ta morden på Sara Vestin och Sylvia Hoek, 1989, av en eritreansk flykting. Det första dubbelmordet i Sverige på 250 år.

Man minns förstås mordet på Elin Krantz, 2010, för de hemska skadorna hon fick. Bilderna finns ju på nätet. Varför inte hålla en manifestation för henne, istället för det där hijabupproret som troligen baserades på en påhittad historia om en tjej som fick sin hijab avsliten.

Men varje gång jag tänker på en tjej som drabbats i onödan så kommer jag ändå tänka på tidningsbudet i Boden, 2007. Alltså ett tidningsbud, en person som omöjligt kan anklagas för att vara lättklädd, alkoholpåverkad eller ha gett fel signaler. Sedan våldtäktsmannen släpptes ur fängelset 2011 våldtog han ännu en kvinna i en hiss i Eskilstuna.

Man undrar vad dessa kvinnor tänker om massinvandringen?

Jag vet inte varför jag ofta tänker på tjejen i Boden. Kanske för att hon var tidningsbud, eller kanske för att gärningsmannen inte blev utvisad med hänvisning till att Eritrea var otryggt och att han sedan kom ut och våldtog igen.

Vad gör tidningsbudet numer? Är hon sjukskriven? Har hon pluggat vidare?

Det finns förstås många andra exempel och vi är ju många som själva blivit drabbade på ett eller annat sätt. Själv har jag blivit oprovocerat misshandlad av några araber som jag trodde var mina vänner. Jag var ung och det var inget fysiskt allvarligt men det påverkade mig psykiskt att någon hatar en så mycket bara för att man är svensk.

Det måste finnas många andra historier men det är sällan man hör dem.

Det är ju vi som fick veta att vi måste vara toleranta och vi trodde på det, och sedan fick vi själva uppleva verkligheten. Det är ingen fördom när man upplevt det själv! När vi sedan vill tala om det får vi höra att vi är rasister. Vi känner oss inte trygga i vårt eget land.

Själv vill jag höra en ursäkt till tidningsbudet i Boden. Och jag vill höra från dessa kvinnor. Hur känner de sig? Vad vill de ha av livet? Vad tycker de om massinvandring?

Är inte svenska liv värda lika mycket som utländska liv?