Som vi vet är svenskar kända för sin ängslighet. Att få påtalat att man gör något fel gör att vi stannar upp och ber om ursäkt. Vi är också förtjusta i att låta etablissemanget - numer t.ex antirasister - tala om för oss hur ledsna de blev för att någon sa något till dem och att "vi" måste förstå att "de" blir ledsna, och bla bla bla.

Hur många snyftartiklar har man inte läst, eller reportage man sett på TV, från någon bosnier som kände sig så kränkt för att folk ibland frågade var hon kom ifrån.

Så rasistiskt.

David Batra som beklagar sig över att folk frågar om han känner sig svensk. Bara för att han har indisk bakgrund. "Vi" måste ju förstå att har man indisk bakgrund så känner man sig givetvis som svensk.

Med detta "vi" menas väl det gamla gardet av vita svenskar. Den där naiva blicken och viljan av att göra gott. Men fråga inte var någon kommer från, eftersom alla kommer från "Sverige".

Mörkhyade som beklagar sig över att folk pratar engelska med dem. Haha, jo det kan jag förstå kan kännas lite nedlåtande. Hade det inte varit så att vi har en väldig massa personer i Sverige som inte kan svenska så hade man inte behövt göra det. Men visst, jag kan prata svenska med alla oavsett hur de ser ut.

Det faktum att Sverige snart inte har något "vi" ignoreras, för av någon anledning är det alltid den vita mannen eller vita kvinnan, medelålders och uppväxt på Jönssonligan och Sällskapsresan, som ska utgöra detta förhatliga "vi svenskar". Det är de som ska skämmas för att de inte hängt med i senaste snurren vad gäller hur folk ska bli tilltalade.

Jag kom att tänka på detta när jag snubblade in på Facebookgruppen Stulen identitet - problematisering av adoptioner. "Vi" har förstås fått lära oss av media och godhetsfolk att adoption är jättebra och att enda anledningen att adopterade barn mår dåligt är pga rasismen. Därför måste vi ta emot fler invandrare så att de adopterade inte känner sig utanför.

Jag har själv umgåtts med adopterade och har haft åtskilliga adopterade bekanta. En av dem beskrev det som att han satt i en roddbåt mitt på havet, mitt mellan två länder. Jag kan faktiskt märka denna känsla hos många adopterade. Nästan alla adopterade jag känner har haft psykiska problem, självmordstankar eller -försök, kriminellt beteende eller depression. Beror det verkligen på rasismen? De blev nämligen aldrig annorlunda behandlade. De var alltid med i umgängeskretsen, och överlag hade de alltid "perfekta" föräldrar. Det görs en väldig massa kontroller av föräldrar innan de får adoptera och föräldrarna måste ha god ekonomi för att ha råd.

Tänk om det inte är så enkelt att man kan skylla på rasismen. Kanske är det ett strukturellt och inneboende problem med adoptioner som kommer att finnas kvar oavsett vad vi gör?

Han talar om hur man vill läxa upp folk som frågar varifrån flickan kommer. Indignerat fnyser han: ”Det är som att hon ser ut att komma någon annanstans ifrån!”. Well. Du har just pratat om henne som ”kinabarn” och om hur ni räddat henne från det där hemska landet i öster – då kanske du får ta att folk undrar varifrån hon kommer.

Jag har skrivit om hur trötta adopterade ofta är på att svara på denna typ av frågor, men det är skillnad och jag tänker att om jag inte blivit pådyvlad denna färgblindhet så kanske jag hade haft ett mer avspänt förhållande till mitt ursprung. Istället har jag sedan tidig ålder fått höra att jag ska säga att jag är svensk och att mitt liv började på Arlanda. Inte så att jag inte fick säga Korea, men jag blev ofta tillsagd att jag FÖRST OCH FRÄMST är svensk och att mina ENDA RIKTIGA föräldrar är mina adoptivföräldrar. Korea skulle förbli det mytologiska landet där borta, där DE ANDRA bor.

På detta sätt lär man den adopterade att hens rasiala bakgrund är något fel, avvikande och något som inte ska låtsas om. Det är så internaliserad rasism och oförmåga till solidaritet föds. Det är så vår grupp splittras.

Hela tiden dessa motsatsförhållanden, aldrig både och utan antingen eller.

Avslutningsvis vill jag lufta något som kanske är en följd av mina egna hangups kring grafiska benämningar, men jag avskyr verkligen när adoptanter vill skyla över det faktum att det är skillnad på att adoptera och få biologiska barn genom att benämna barnen med uttryck som ”samlagsbarn”, ”magmammor” och ”pungpappor”. Det är liksom saker jag inte vill förknippa med folk. Det är dem själva de ska benämna – de flesta barn är nämligen resultat av någon form av fysiskt möte och graviditet.

Detta är varför jag skriver.

https://www.facebook.com/StulenIdentitet42/posts/1880925428870923

Ett "koreabarn" får alltså höra att hen inte alls är ett koreabarn utan ett "svenskt" barn. Som om det är något fult att vara från Korea.

Samtidigt finns alltid i bakgrunden snacket om "svenska barn". Man pratar om skolor som domineras av "barn med utländsk bakgrund", eller "blattar" som vi säger i Malmö. (det säger även de själva)

Ordet blatte beskriver ju mera träffande vad det rör sig om för person. En välintegrerad person som pratar riktig svenska är inte blatte. Inte heller en adopterad person. Inte heller en engelsman eller tysk. Däremot finns det tyvärr blonda blattar numer. Jag tror de ofta är från Balkan. Känns tråkigt höra dem prata den där aggressiva blattedialekten.

Att fråga någon var han kommer från är alltså kränkande. Konstigt att det inte är kränkande i USA. Där definierar sig folk som "25% skandinav, 25% italiensk och 50% tysk", exempelvis. Så kan man inte göra i Sverige för här är alla svenska, sägs det. Vissa har dock "utländsk bakgrund". Som om min vän, vars farmor kom från Danmark, skulle ha "utländsk bakgrund". Eller Reinfeldt, som allt som oftast förklarar sitt antirasistiska engagemang med att hans farfars farfars far var en mörkhyad man från USA. Man undrar vad för värld en person växt upp i där ett sådant avlägset släktskap definierar dem som person.

Men är det okej att definiera sig själv på grundval av var ens släkt kommer, eller är det fel?

Om man frågar någon var de kommer från så är det fel. Om man däremot låtsas att bakgrund inte spelar roll så är det också fel.

Damned it you do, damned if you don't, som man säger i USA.

Svensken föredrar att vara ängslig istället. Bättre att be om ursäkt för att man finns och hålla käften så man inte kränker någon. Prata om vädret istället, eller om fotboll. För alla som bor i Sverige hejar väl på Sverige? Titta här, även kurder hejar på Sverige.

Eller är det kränkande att anta att en person hejar på Sverige bara för att de bor här? Är det kränkande att anta att man överger sina föräldrars kultur?

Kanske är det kränkande att kalla Ismail för kurd när han är svensk. Fast han kallar sig själv för kurd-svensk.

Nåväl, nu är den gamla sällskapsresan-tanten på utdöende. Reinfeldts generation (född 1965) var den sista som växte upp i homogena Sverige. I Åkessons generation (född 1979) var samhällsproblemen uppenbara även om många, liksom Åkesson, knappt hade några utlänningar på sin skola. De som föddes kring 1990 växte upp i ett annat samhälle och har inte samma ängslighet.

De som är födda 2010-2020 växer upp i ett samhälle där de själva är minoritet. I Malmö är t.ex "svenska" barn redan i minoritet, om man utgår från utseende och efternamn. Det blir konstigt då att prata om att "vi" måste stå upp mot rasismen". Att "vi" ska inte fråga varifrån någon kommer. Vilka är "vi"? Ska vi tala om för araberna att de inte ska fråga en mörkhyad var han är från? Eller är araberna inte del av "vi"?

Det finns liksom det dubbla budskapet även här. När Ygeman sa att "ni ska inte klippa er för 50 kr i Malmö" så tänkte han nog att han talade till Agneta, Anders, Peter och Henrik. I själva verket är det inte någon av dessa som går och klipper sig för 50 kr, utan det är Ahmed, Zahib, Bahala, Mulumuba, osv.

Känner man sig lika bekväm med att tala om för blattarna var de ska klippa sig? Jag tror inte det. Utåt sett så gör man en stor grej av att "alla" är svenskar, oavsett bakgrund och hudfärg (s.k. godhetssignalering), men när det ska talas allvar så vänder man sig till Lisa och Peter.

Ygeman är för övrigt född 1970 och är uppväxt med Sällskapsresan och Jönssonligan.

Det känns absurt att titta på dessa filmer idag. Sällskapsresan är åtminstone bra, men man slås av hur naiva svenskar var på den tiden. Vi utgick från att samhället fungerade och att allt gick att lösa.

Att se kriminella i svenska filmer är också komiskt. Vi vet ju att de organiserade kriminella i princip alltid har något MENA- eller jugoslavnamn. (däremot inte afrikanska namn även om svarta begår en massa brott - troligen för att svarta begår mer impulsiva brott såsom våldtäkt och stölder)

Jag funderar på hur länge till pengarna kommer räcka för att skydda alla svenska medborgare som råkar illa ut. Ännu så kan man räkna med att staten hjälper hem en turist som hamnat i onåd i Thailand eller Dubai - men hur länge till? Det blev absurt när en "svensk" blev avrättad för IS-samröre i Irak och Löfven gick ut och sa något om att han tog avstånd från avrättningar. Liksom - hur jävla svensk var den här "svensken".

Efterhand kommer vi tröttna på alla miljoner som kastas på folk som inte ens ser sig själva som svenska. En IS-terrorist med irakisk bakgrund... är han "svensk"? Det är inte direkt någon Jönssonliga-skurk vi talar om.

Men fråga inte var han kommer från, för han är ju svensk, har vi fått veta.

Allt detta är tydligen förbjudet att säga:

Det blir väl inte mycket kvar som man får lova att säga?

Vänstern med sitt åsiktsförtryck har återigen visat sitt fula ansikte. De föredrar att tysta folk och sätta tejp på munnen på dem.

Eller så skiter vi i att försvara oss mot anklagelser om rasism, vilket är det stadiet jag själv har hamnat i. Om allt är rasism kan man ändå inte försvara sig mot det och då kan man lika bra kalla sig rasist.

Prova! Det är väldigt befriande.

Som vi vet kan man sedan 15 år inte använda uttrycket "jag är inte rasist, men...", varför jag föreslår att man helt enkelt säger "kalla mig rasist, men..."

Änglighetens era är liksom över. Det finns inte längre ett "alla tittar", eller "alla tycker". Det finns inget "alla", utan det finns ett vi och ett dom.

Om en del vänsterfolk tycker man är rasist - so what? I det nya Sverige är det oväsentligt om Janne, Anders och Kalle inte gillar en. Det nya Sverige är mångkulturellt och en del av kulturerna är ganska hatiska, så det finns ingen anledning skämmas för att vara rasist.

Jag kanske kan ses som "högerextrem", fast mina åsikter egentligen bara är mainstreamåsikter från cirka 1960. Var Sverige ett så hemskt land 1960? Faktum är att vi ungefär vid den tiden hade näst högst välfärd i värden - efter Schweiz. Schweiz som inte fick kvinnlig rösträtt förrän 1974 men har fortsatt att bli allt rikare och det är bara ett fåtal oljeländer som kan matcha dem.

Jag tror att detta är en av de viktiga skiljelinjer mellan s.k konservativa (vanligen högerpartier) och de progressiva (vanligen vänstern).  Konservativa tycker att livet inte var så jäkligt förr i tiden. Progressiva ser däremot allt som hände förr som en enda lång plåga. Vänsterns historie- och kultursyn ser ut så här:

Förtryck och plågor --> Andra världskriget (nazister) --> Sakta lyftes plågorna --> 2018 och vi har kommit längre än någonsin men mycket återstår.

I verkligheten har man faktiskt provat sexuell lössläppthet många gånger i historian. T.ex i romarriket där man fritt kunde ha sex med vem man ville. Därför var det också ganska vanligt att män stoppade snoppen i andra män, på samma sätt som män gör det i Afghanistan och i vissa mer primitiva länder som en form av bestraffning. T.ex Sydafrika.

För en man att bli våldtagen ses som skamligt, men att utföra våldtäkten ses som en dominant handling.

Därför säger Bibeln att en man inte ska ha sex med en annan man.

Dagens samhälle har förvridit det till att handla om en "medfödd läggning" trots att bevis saknas. Troligen finns det en genetisk komponent, men i slutändan är det ändå ett fritt val huruvida man har sex med en man eller inte. Och man behöver ju inte vara homosexuell för att njuta av sex - ens med en man - lika lite som att man "är" en onanist för att man onanerar.

Att "lyfta plågorna" har i alla fall provats förr och det brukar gå dåligt. Se på södra Afrika, där de har en "fri" sexualmoral och som resultat har i vissa länder 30% av befolkningen AIDS.

Varför tror ni homosexuella har så mycket AIDS?

Och varför är det så få homosexuella som blir framgångsrika inom aktiviteter som kräver mycket hårt arbete? Jo för att de pga sin sexualitet är lata. Hade man kunnat ha sex när som helst med vem man vill så hade nog alla blivit lata.

Här en mycket bra artikel från denna veckas Nya Tider:

HBTQ-rörelsen är en subkultur, där droganvändning är helt i sin ordning. Detta framgår av Claphaminstitutets rapport 2:2018 Det färgglada mörkret. En granskning av innehållet i Stockholm Pride. Enligt författarna är sexuellt våld, masochism, prostitution och sadism en del av denna miljö. Sex mellan män inkluderar ofta användning av droger. Sexglädjen är i själva verket mänskliga tragedier, vilka romantiseras av Pride. HBTQ-miljöer är riskmiljöer för moraliskt vilsna och svaga individer, vilka kan dras in i ett osunt och destruktivt beteende.

https://www.nyatider.nu/det-regnbagsfargade-morkret/

Varför är homo-frågan så angelägen för mig?

För att jag inte tycker om lögner. Det finns en andra sida i frågan som aldrig nämns - det stör mig.

Nåväl,  orsaken till att jag inte är nationalist, trots att jag med mina 1960-åsikter ses som högerextrem, är för att jag har så svårt att definiera vad nationen är.

Jag tror på att uppmuntra det som är bra och att begränsa det som är dåligt. Men vad har det med nationen att göra? Om det är "svenskt" att vara pride-förespråkare så föredrar jag att vara osvensk.

Anders Lindberg skrev en ledare i Aftonbladet för några dagar sedan. Han hade förläst sig på gamla dokument från 1930-talet och nu såg han tecken i skyn minsann. Allt håller på upprepa sigI

Jag har i sommarens hängmatta plöjt gamla nummer av Foreign Affairs, en tidning som grundades 1922. Där kan man med dåtidens ögon följa 20- och 30-talets debatt när fascismen seglade upp i land efter land.
I septembernumret 1923 analyserade den brittiske statsvetaren och senare Labourpolitikern Harold J. Laski fascisten Mussolinis framgångar i Italien och jämför med den ryska revolutionen. Vi måste försvara våra institutioner mot totalitära idéer, är en av hans poänger. Sexton år innan andra världskriget drar Laski slutsatsen att det styrelseskick Mussolini och Lenin håller på att bygga upp inte kommer att vara förenligt med den västerländska civilisationens traditioner. Han förvånas därför över hur entusiastiskt Mussolini tagits emot i omvärlden.

Det skrämmande är att artiklarna är så lika. Det är vår tids största myt att fascismen besegrades i andra världskriget. 20-talets och 30-talets varningar om nationalism och auktoritära idéer ekar åter och även denna gång hörs lugnande röster. "Det är inte så farligt, ni överdriver."
I oktobernumret av Foreign Affairs 1939 är tonen uppgiven. I essän "Hitler Could Not Stop" konstaterar författaren och tidigare nazipolitikern Hermann Rauschning att alla underskattat Adolf Hitler. Han menade faktiskt vad han sa. Månaden innan hade Tyskland invaderat Polen, Storbritannien och Frankrike förklarat krig och USA var neutralt.

2018 är inte 1923 men Vladimir Putins idéer är inte helt olika dåtidens totalitära rörelser. Europa och Sverige står mitt i en ideologisk konfrontation mellan liberal demokrati och auktoritär nationalism. Vad kommer den som om 50 år lägger sig i hängmattan med gamla nummer av Foreign Affairs att få läsa? Var vi naiva eller gjorde vi motstånd? Släppte vi in extremhögern eller höll vi gränsen?

För även på 1920-talet hade man ett val. Många insåg faran i de idéer som var på väg att få fäste, många gjorde motstånd. Men någon enad front lyckades de demokratiska krafterna aldrig uppbåda.

https://www.aftonbladet.se/ledare/a/vmjxm4/ett-val-mellan-rodgron-eller-blabrun-rora

För det första: SD heter Sverigedemokraterna. Alla statsvetare är eniga om att SD inte är anti-demokratiska. Nazister och kommunister var anti-demokratiska i grunden.

F ö anmärkningsvärt att Lindberg inte nämner något om det röda hotet. Sovjet, Pol Pot, Mao, Castro, och många andra länder? Är en röst på vänsterpartiet en röst på Stalin?

Givetvis inte. Anledningen till detta är att för att allt kan inte jämföras med allt.

Man kan inte ha beröringsskräck med nationalism bara för att Hitler var nationalist.

Hitler var även vegetarian och tyckte det var viktigt fokusera på folkhälsan.

Det finns många exempel på länder som har nationalism utan att de börjat kriga och ägnat sig åt folkmord.

Å andra sidan är tolerans heller ingen universallösning. Det finns många exempel på samhällen som varit toleranta och sedan blivit övertagna av någon annan grupp. De civilisationer som t.ex inte kämpade mot islam finns inte kvar längre. Turkiet var en gång kristet - det var kristendomens vagga. Idag är 99% muslimer (de sista kristna var armenierna som fördrevs och dödas på 1920-talet). Egypten var kristet och hade många av de viktiga tidiga kristna tänkare. Idag är det 90-95% muslimskt.

Indonesien var hinduiskt och buddhistiskt. Detta ses som dess "guldålder" enligt Wikipedia. Nu är landet 88% muslimskt.

Historian består av så mycket mer än nazismen. Det är barnsligt att liksom vänstern fokusera allt på just Nazi-tiden. Det var nu 70 år sedan och det är dags att vi funderar på vad mer som hänt i historian. Tyvärr är vi ett något historielöst folk pga socialdemokraterna haft makten länge, och för progressiva vänstermänniskor är historia av underordnad betydelse. Sossarna spred hellre bilden av att det gamla Sverige var fattigt och inskränkt medan det nya Sverige var en idyll.

Jag tror det är en av orsakerna att feminismen blev så stor i Sverige. Vi tror att kvinnor "förr" var olyckliga och förtryckta medan kvinnor sedan dess blivit allt lyckligare iom att de fått mer rättigheter. Så var det förstås inte. Kvinnor förr hade det bra också även om de inte hade rösträtt.

Jag undrar faktiskt också, liksom Lindberg, vad folk om 50 år kommer säga om Sverige anno 2018. Vänstern tror att det är högern som framtidsmänniskor förfasar sig över, men jag tror att framtidsfolket kommer undra varför vi gjorde om det trygga och gemytliga Sverige mot kaos-Sverige.

Så här såg Malmö ut omkring 1960. Har vi förlorat något från den tiden?

Råkade stöta på denna video på youtube.

Lustigt att av de 10 som visas så är minst 7 svarta. Två verkar vara latinos, och en är vit (han bröt dock ej ihop som de andra utan tog självmord).

Ja visst är det märkligt.

Så kommer vår framtid i Sverige också se ut. Räcker gå in på fria tider och se vad det är för typ av brott som våra pensionsräddare blir dömda för. Det är sådana freakbrott att man har svårt tro någon kan begå dem. Såsom den före detta gladiatorndeltagaren som dömdes för att bland annat onanerat framför kvinnor i en tvättstuga. Han dömdes även för en rad andra brott. Man liksom bara ... WTF !? Nyheten är från januari detta året.

Eller Paul Akofely (från Kongo), ny ledare för Djurgården boxning, som bland annat är dömd för mordförsök på poliser och av rättspsyk beskrivs ha en psykopatisk personlighet. Det är denna typ av människa som bör sitta i fängelse. Man kan inte rehabilitera dem. Fråga vilken expert som helst. Nyheten är från juni.

Sverige är för naivt i att tro att alla är snälla innerst inne. I USA började man under 1980-talet sätta allt fler i fängelse. Resultatet blev att brotten äntligen gick ner. Det var många potentiella mördare och seriemördare som fick spendera 20 år eller mer i fängelse, istället för att på utsläppta pga någon vänsterstolle trodde de hade blivit snälla.

En annan afrikan, dömd i juni detta året, var en danslärare från Ghana som dömdes för våldtäkt på en 12-åring. Han hade bland annat dansat i melodifestivalen och gjort anti-rasistiska videos på youtube.

Detta är bara ett kort utdrag av vad det är vi importerat till Sverige. Etnicitet nämns sällan i trad. media så svensken tänker bara "jaha". Importerar man skräp i landet får man skräp. Importerar man bottenskrap får man bottenskrap.

Importerar man impulsiva sexdrivna våldsamma människor får man... ptja, man får det. Fortsätter massimporten så kommer brotten att öka och vi kommer vara tvungna att efter några årtionden använda samma metoder som USA. Det finns ingen annan lösning.

Miljöpartiet försöker nu dra nytta av värmeböljan. "Kämpa för klimatet!"

Det låter ju rimligt, eller?

Jag anser själv att global uppvärmning är ett problem vi behöver ta itu med. Jag tillhör inte klimatskeptikerna, eftersom jag har undersökt frågan i detalj och vad jag kan se använder skeptikerna så mycket krumbukter i sina förklaringsmodeller att de kan avfärdas som barnsliga.

Man bör inte låta dumbombar styra. Det kanske kan tyckas som en kul grej, en slags "låt dem hållas och se hur långt det går, så kan vi skratta åt dem senare". Problemet är att de aldrig kommer erkänna att de har fel, och även när världen står i brand så kommer de säga att de har rätt. Det är likadant med religiösa. Eller se på Reinfeldt som fortfarande anser att massinvandringen är bra för Sverige på alla sätt och vis. Och om det är något som är fel, så beror det bara på att vi inte har tagit in tillräckligt många.

Klimatskeptikerna kommer fortsätta att vara skeptiker och de kommer aldrig att erkänna något ansvar.

Angående miljöpartiet så är problemet att de har ett typiskt kvinnligt tänkande. De vill göra allt bra för alla, samtidigt. De vill stänga alla kärnkraftverk och ersätta med förnyelsebar energi.

De vill även att vi ska öka jordbrukets effektivitet samtidigt som all jordbruk ska bli ekologisk. Detta går dock inte ihop, eftersom ekologiskt jordbruk kräver betydligt mer mark.

På samma sätt kräver ett bekämpande av klimathotet att man satsar på de energikällor som är mest effektiva för syftet. Detta är inte vindkraft eller solkraft, utan kärnkraft.

Hur många vindkraftverk med installerad effekt á 3 MW erfordras för att ersätta effektbortfallet från de tre äldsta svenska kärnkraftverken Oskarshamn 1 (1972), Ringhals 1 (1976) och Ringhals 2 (1975)? De tre verken har en installerad effekt av 2.200 MW.

Kärnkraftverkens effekt-/leveranssäkerhetsvärde ligger på 75 procent av installerad effekt, alltså 1.650 MW. (Effekt- eller leveranssäkerhetsvärdet: Det garanterade värdet som uppnåtts under minst 90 procent av ett års timmar.)

Den faktiska elproduktionen i svenska vindkraftverk, effekt-/leveranssäkerhetsvärdet*, enligt Svenska Kraftnät  var under år 2013 tre (3) procent av installerad effekt. För att den sammanlagda vindkraftsproduktionen ska nå till 1.650 MW krävs 18.344 vindkraftverk.

http://www.klimatupplysningen.se/2017/02/12/gastinlagg-vindkraft-versus-karnkraft/

Som inlägget ovan skriver, så innebär de 18 000 vindkraftverken en betydande mängd koldioxid vid tillverkning, frakt till Sverige, uppmontering och slutligen nedmontering. Och var ska de placeras?

Solkraftverk å sin sida är bara meningsfulla när solen skiner. Man kan inte lagra energi. När energi inte produceras (vilket sker i vindkraftverk när det inte blåser också) så måste därför energi importeras utifrån, och då ofta från kolkraftverk i Tyskland och Polen.

Förutom detta måste man betänka att ett vindkraftverk tar död på en massa fåglar. Jag vill helst inte se statistik på det men enligt Naturvårdsverket så dödar ett vindkraftverk i snitt 5-10 fåglar per år. Smäller man upp 10 000 vindkraftverk skulle i så fall 50 000-100 000 fåglar dö. Troligen lär det bli färre eftersom vissa fågelpopulationer snabbt kommer utrotas.

Kärnkraft är förstås inte riskfritt, men man måste väga negativa konsekvenser mot varandra. På 1970-talet hände olyckan i Harrisburg och då växte motståndet mot kärnkraft. Sedan dess har det visat sig att kärnkraft är relativt riskfritt. Tjernobyl var förstås en katastrof, men den typen av verk finns inte längre, och orsaken till olyckan var att man kringgick alla säkerhetsanordningar när man utförde ett test.

Det grundläggande problemet med miljöpartiets miljöpolitik är att de tycker det är bra att skära ner på näringslivet i obegränsad utsträckning. De tycker även det är bra att skära ner på ekonomin genom att t.ex ta in obegränsat med asylsökande. Det är ett slags självmordspolitik, eller självutplåningspolitik, typisk för vänstermänniskor, och typisk för den västerländska kristna idétraditionen att se sin egen ondska som orsaken till världens smärtor. Ett slags "förlåt att jag finns" attityd. Jag har själv hört miljöpartister yttra dessa ord. Det är liksom del av deras mentalitet.

Problemet med "full fart bakåt" attityden är att om vi inte satsar på näringsliv och ekonomi så får vi inga pengar. Utan pengar kan vi inte förbättra klimatet! Se hur de fattigaste länderna i världen skräpar ner - för de har inget val. I Kaliningrad pumpades avfall rakt ut i Östersjön tills det svenskstödda reningsverket slutligen stod klart 2017. Vill man kunna utöva påtryckning på andra länder måste man även ha kapital.

Miljöpartiet har under de senaste fyra åren genomdrivit flera förslag som helt enkelt gjort det dyrare och svårare för näringsliv och privatpersoner, utan att egentligen ge någon effekt för miljön.

Som exempel kan man ta alla projekt för att minska elanvändning. I Sverige kommer elen huvudsakligen från förnybara källor och därför är det inte värt mycket för miljön. Höjningen av bensinskatten drabbar främst de på landsbygden som inte har något alternativ till bil. De drev genom kemikalieskatten som har för syfte att minska användandet av flamskyddsmedel, men som bara leder till att svenska företag placerar sin verksamhet utomlands eller utkonkurreras. Huruvida flamskyddsmedel är skadliga vet man inte ens. Man bara gissar.

Det finns fler exempel på hur miljöpartiets beslut försämrar Sveriges ekonomi utan att egentligen ha några säkerställda miljömässiga fördelar, men det är svårt för mig sammanställa allt. Problemet är att de fokuserar för mycket på att sänka svensk ekonomi istället för att lägga pengarna på att förbättra miljön i andra länder där det faktiskt finns ett reellt behov av det.

Migrationsverket (jag förkortar det MiV) gör prognoser varje år inför hur många asylsökande som man tror ska komma detta och nästa år.

Prognoserna brukar vara väldigt missvisande. Vad är egentligen underlaget för dem? Det känns mer som en gissningslek. Det är som med väderprognoser 10 dagar framåt. Som ni kanske märkt så har de stämt väldigt dåligt hela sommaren. Det man tydligast kan säga är att de ständigt prognosticerat för kall temperatur några dagar framåt.

Varför är det så? Jo, för att man tänkt sig att temperaturen ska normaliseras - återgå till normen. "Det brukar vara 25 grader så här års, alltså gissar vi på 25 grader". Sen blev det 30 grader ändå.

Samma sak med asylsökande. Brukar Sverige ta emot 30 000 om inget "exceptionellt" händer, så gissar MiV på 30 000. Den typen av prognoser kan jag också göra.

Kruxet är att det brukar ju hända exceptionella saker i världen och att migrantströmmarna ständigt ökar allt eftersom att fler vill ta sig hit. Jag får meddelande varje vecka om folk som vill flytta hit främst från länder i Afrika.

Kanske även värt att nämna att anhöriginvandring kommer nog aldrig minska. Det är ju väldigt enkelt att "gifta hit" en släkting hemifrån. I vissa byar har alla flyttat till Sverige. Denna typ av invandring nämns inte, eftersom kärleksinvandring brukar bemötas med Thailand-argument, underförstått att kärleksinvandring främst handlar om män som tar hit kvinnor från Thailand.

Finns det någon granskning på det? Jag har inte sett något.

Jag läser mig dock till att 40% av anhöriginvandring utgörs av kärleksinvandring.

"Kärlek" är förstås också ett lurord  man använder för att kärlek låter fint. Jag vet själv människor som kommit hit i form av kärleksinvandring och det var ingen kärlek inblandad i det förhållandet. Faktum är att de hatade varandra, men var tvungna vara tillsammans under flera år tills mannen fått asyl, och deras gemensamma barn mådde dåligt. (jag umgicks med henne ett tag)

Detta är den bästa statistik jag kan hitta, som dock är ett par år gammal:

Anhöriginvandring svarade år 2013 för 35% av all invandring och andelen var sannolikt ungefär lika stor år 2014. Den vanligaste typen av anhöriginvandring är så kallad kärleksinvandring, dvs en person i Sverige gifter sig med en person från ett annat land. 40% av anhöriginvandringen var kärleksinvandring, så kallad nyetablerad anknytning vilket är lägre än vad andelen var 2012. Kärleksinvandrare kom främst från Thailand, Irak, Serbien och Kina under 2013.

http://blog.zaramis.se/2015/10/19/hur-manga-invandrare-finns-det-i-sverige-ar-2015/

Irak och Serbien kan vi direkt tillskriva "ta hit folk"-invandring. Det kan vara 18-åriga tjejer födda i Sverige som får gifta till sig någon från hans hemby. Sen tar han med sig släkten i sin tur. Jag tror även att "man söker fru" invandring är koncentrerad till Thailand medan "ta hit hembyn"-invandring är mer utspridd på många andra länder som kommer längre ner i listan men som sammanlagt gör att den gruppen blir större än Thailandsgruppen.

Hur som helst, prognosen för asylsökare 2019 är 28 000 personer. Det låter ju lite jämfört med 163 000 år 2015. Vad man dock ska ha i åtanke är att våra utanförskapsområden byggts upp på ett asyltal lägre än så:

30 000 är ungefär vad vi snittat per år mellan 1989 och 2011. Det är deras barn som bränner bilar.

Men vi får se. Kanske blir det 30 000, kanske blir det 50 000, eller mer. Vad ska regeringen göra om det börjar välla in folk igen? Gummibåtar längs den tyska kusten är ingen omöjlighet. Det finns även många möjligheter smuggla sig in över Öresundsbron. 30 000 lyckas ju trots allt ta sig hit trots gränskontroller. De förväntar sig att Sverige är möjligheternas land.

Själv tycker jag Sverige blir allt "mörkare" för varje år. Jag har fått flytta minst tre gånger delvis pga områden som förslummades. Områden där det inte var tryggt gå ut längre. Ungdomsgäng som drev omkring på stan och muckade bråk. 30 000 är en mindre småstad. Var ska de bo?

Så länge Sverige fortsätter att ha hög "pull-faktor" så kommer invandringen vara stor. Det är där kruxet ligger. Jag kommer aldrig glömma debatten mellan Ullenhag och Björn Söder, där Ullenhag tyckte han hade ett bra argument när han sa: "vad vill du vi ska göra med dem som tar sig hit, Björn Söder?"

Det är värt att ta upp denna debatt för att minnas hur argumenten gick, och hur bedrägliga de var. Ullenhag får mig att tänka på det som i Sovjet kallades nyttig idiot.

1. Ullenhag påstår att Sverige pga "internationella konventioner" måste ge flyktingar som kommer hit asyl. I själva verket gav Sverige de flesta UT pga andra orsaker än att de var flyktingar.

2. Orsaken att de kom till Sverige är pga pull-faktorn. Utan pull-faktorn hade de ju inte kommit hit! Sverige tog under större delen av 2000-talet emot flest asylsökande inom EU, per capita. Det är ju ingen tillfällighet.

Slutligen angående MiV vill jag säga att det är viktigt ha i åtanke att MiV liksom alla statliga myndigheter är politiserad. Deras förre generaldiriktör, Anders Danielsson, var uttalat flyktingpositiv. Ju fler som fick komma hit, desto bättre, tyckte han. Om man inte hann gå genom alla ansökningar så gick det bra att bara ge dem asyl istället.

Man får betänka det när MiV släpper sina prognoser. Det är bättre för dem att inte chocka svenska folket utan att hålla nere prognoserna. Sen nästa år gör man en ny låg prognos. Ibland stämmer de låga prognoserna också, men oftast är det en ren chansning som beror på orsaker vi inte kan påverka - främst huruvida andra europeiska länder håller sina gränser stängda. Men det kommer inte hålla hur länge som helst. Frågan är vad vi gör då?

Det enda rimliga i en sådan situation är att göra det alla andra länder gör som har en massiv flyktinginvasion: ge dem grundläggande förnödenheter. Ge dem tak över huvudet och mat. Det är inte vår uppgift att göra dem till svenska medborgare.

Faktum är att vi skulle kunna tjäna på flyktinginvandring förutsatt att de som kommer hit accepterar att arbeta som ett slags andra klassens medborgare, och att om de eller deras barn begår brott så skickas de hem. Svenska medborgare ska de inte bli. Gillar de inte det erbjudandet behöver de inte komma hit.

Egentligen vore denna politik den mest humana för då skulle vi faktiskt kunna ha någorlunda öppna gränser och "hjälpa" många fler. Men våra svenska etablerade politiker är så fast i att alla ska ha "lika värde" att vi bara kan föda ett begränsat antal lågutbildade innan våra resurser tar slut. Det är därför jag har för avsikt att krossa myten om allas lika värde.

Tänk om de s.k flyktingar som kom hit kunna få jobba och vistas här fritt men även skickas hem när som helst. Och pengar får de själva tjäna, annars skickas de hem. Det är så de rika arabländerna gör.

Jag har nyligen läst lite om Rwanda och det verkar intressant och hoppfullt.

Landet kommer för mycket lång tid framöver förstås förknippas med folkmordet i början av 1990-talet, något som har visats i Hollywood-filmen Hotell Rwanda.

Idag rankas Rwanda som ett av de säkraste länderna i världen.  Ekonomin ökar snabbt, liksom medellivslängden och HDI (human development index). Landet anses av gnällorganisationer vara en enparti-stat, men håller regelbundna val. Anledningen att Human Rights Watch anser att Rwanda är en enpartistat är för att Rwanda förbjuder all form av kritik kring enigheten.

Snyftorganisationen Amnesty sa t.ex.:

in its 2014/15 report Amnesty said that laws against inciting insurrection or trouble among the population had been used to imprison people "for the legitimate exercise of their rights to freedom of association or of expression"

https://en.wikipedia.org/wiki/Rwanda

Det lustiga med enpartistater är att de tenderar har en mycket god ekonomi. Sverige var i praktiken en enpartistat från 1935 till 1975, vilket också var Sveriges "gyllene år". Jag tror inte att vårt styrelseskick hade accepterats idag. T.ex startades SVT av regeringen och såg som sitt syfte att utbilda befolkningen. När regeringar i andra länder tar monopol på någon media (och TV är ett stort medium) i syfte att begränsa farliga fria uttryck så kallar vi det för diktatur. I Sverige avskaffades TV-monopolet för 1992 - innan dess kunde alltså endast svenska staten visa TV. Enda anledningen man släppte på TV monopolet var för att kanaler som TV3 ändå kringgick det genom att sända från England via satellit.

När man tänker på sådana här krumbukter så får det mig att minnas Machiavelli, italienaren som i slutet av 1400-talet skrev en möjligen parodisk bok om hur en furste ska regera.  Machiavelli slog bland annat fast att fursten alltid måste framstå som god, även om han begår onda gärningar. Därav uttrycket machiavellisk:

Svenskt uttal: {mack´iavell´ianism}.

Användningen av svek, list och bedrägeri i kampen om politisk och ekonomisk makt.

Termen anspelar på den italienske filosofen Niccolò Machiavelli (1469-1527) som i sin bok "Fursten" lanserade vad man senare kallat realpolitik när det gäller maktkamp inom och mellan stater.

Människor med machiavelliska personlighetsdrag (eng: the Machiavellian personality), så kallade machiavellister, har ingen känsla för heder eller andra moraliska principer. De upplever det exempelvis som fullständigt naturligt att justera sin CV (curriculum vitae) till det bättre när de skickar ansökningshandlingar som gäller ett utannonserat jobb.

Machiavelliskt sätt att vara och slå sig fram ingår tillsammans med narcissism och psykopati i den mörka triaden i ett samlat beteende som i organisationspsykologin går under beteckningen "skitstövelsbeteende". (eng: scumbag behaviour, USA-stavning: scumbag behavior)

https://www.psykologiguiden.se/psykologilexikon/?Lookup=machiavellism

Nåväl, psykologer har så många tokiga definitioner. Det är så en psykolog blir rik och berömd: hitta på diagnoser och nya termer. Det finns nog inte någon term för tokig för en psykolog. Just homosexualitet är ingen diagnos däremot. Det har böglobbyn sett till att ta bort... PMS är däremot.

Angående enpartistater så anses Singapore också vara sådan och Japan anses ha drag av "självcensur" vilket gör att det inte är en sann demokrati. Det får mig att fundera över huruvida svensk media har självcensur?

Man får ibland känslan när man läser de här demokratirankingarna att de är bestämda av västerländska länder efter ett godhetsindex. De nordiska länderna är alltid jättebra demokratier, eftersom vi är norden. Japan däremot, de där sneögonen, deras demokrati är inte så "öppen" som vi i väst tycker man ska vara. Det är alltså något fel på Japan.

Skit samma att japaner faktiskt är extremt konfliktskygga. Västerländska demokratiindex har bestämt att Japan måste börja ha mer konflikter i politiken om man ska vara en sann demokrati.

Jag kan ju säga att jag vet ingen japan som tycker att deras land behöver mer konflikter i politiken.

Singapores enpartistat är också dålig. När Sverige hade en fantastisk utveckling i vår enpartistat var vi däremot jättedemokratiska och ett föredöme för hela världen.

När nu Rwanda har infört straff mot att skapa eller uppmana till oro, vilket är förklarligt när de förlorade 800 000 invånare i ett folkmord, så anser Amnesty att det är en begränsning av demokrati.

När Tyskland däremot förbjuder hakkors och Nazi-partier så anses det vara "nödvändigt för demokratin". Sverige har fått kritik för att vi inte har förbud mot nazistiska organisationer. Särskilt judelobbyn är ständigt och gnäller... Och nu lär det väl bli av snart.

Det som utmärker Rwanda idag jämfört med andra afrikanska länder är att Rwanda består till 85% av en och samma folkgrupp. Många andra afrikanska länder består av många olika folkgrupper och detta leder till konflikter.

In the late 1990s, Kagame began actively planning methods to achieve national development. He launched a national consultation process[198] and also sought the advice of experts from emerging nations including China, Singapore and Thailand.[199] Following these consultations, and shortly after assuming the presidency, Kagame launched an ambitious programme of national development called Vision 2020.[199] The major purposes of the programme were to unite the Rwandan people and to transform Rwanda from a highly impoverished into a middle income country.[198] The programme consists of a list of goals which the government aims to achieve before the year 2020.[199] These include reconstruction, infrastructure and transport improvements, good governance, improving agriculture production, private sector development, and health and education improvements.[198]

In 2011, the Ministry of Finance and Economic Planning issued a report indicating the progress of the Vision 2020 goals.[200] The report examined the stated goals of the programme and rated each one with a status of "on-track", "on-watch" or "off-track". Of 44 goals, it found that 66% were on-track, 11% were on-watch, and 22% were off-track.[200] The major areas identified as off-track were population, poverty and the environment.[200] An independent review of Vision 2020, carried out in 2012 by academics based in Belgium, rated progress as "quite encouraging", mentioning development in the education and health sectors, as well as Kagame's fostering of a favourable business environment.[201] The review also raised concerns about the policy of "maximum growth at any cost", suggesting that this was leading to a situation in which the rich prospered while the rural poor saw little benefit.[201]

In November 2013, Kagame told This Is Africa "Our thinking is based on people. In national budgets, we focus on education, health, we look at technology, skills, innovation, creativity. We are always thinking about people, people, people."[202]

https://en.wikipedia.org/wiki/Vision_2020_(Rwanda)

Man slås av hur mycket lättare det är att ha ett stabilt styre och att förbättra ekonomin när man endast består av en folkgrupp. Då kan man alltid tala om "folket". Folket vill ditten, folket vill datten. Man kan bygga folkbibliotek, folkvagnar, folkradio, och så vidare. Det är svårare bara när man ser ett land som Belgien, som består av tre olika folkgrupper. Nyligen stod de utan regering i nära ett år.

Angående Sverige och demokrati så har vi förresten sjunkit på demokratiindex de senaste 10 åren. Huvudanledningen sägs vara att SD har fått mera makt. Se där - någon har bestämt att SD är odemokratiska. Att ta in obegränsat med flyktingar är däremot jättedemokratiskt...

Vad jag tänker är: är inte Rysslands styre ändå rätt bra för Ryssland? Alla de här tyckarna som säger att Ryssland är så jättehemska, vad erbjuder de för alternativ? Ryssland provade västerländsk demokrati under 1990-talet och det gick rakt åt skogen. Visst vore det lättare för oss om Ryssland vore svagt och kanske är det där skon klämmer. Vi vill hellre att Ryssland ska vara en liten docka vi kan kasta runt med.

Kanske är det även så att media vill blåsa upp rysslandshotet så att försvaret kan få mer pengar i syfte att i framtiden kunna gå in i förorterna - eller kanske för att bekämpa de framväxande "rasisterna" (folk som mig alltså).

Varmt och kvavt idag men jag lovade mig själv att blogga varje dag, så... URsäkta alla skrivfel och stavfel men jag mår inte riktigt bra.

Min tanke idag är vad som händer när de andra tar över?

Detta med anledning av tråden Varför ska jag respektera er svenskar när ni ständigt motarbetar mig?. En välbesökt tråd med många inlägg startad av en person med serbisk bakgrund som tycker sig vara motarbetad av svenskar. Som exempel tycker han att han får skulden för misstag på jobbet och liknande småsaker.

Vad jag funderar på är vad som händer när olika invandrargrupper tar över? Blir det mindre rasism då? Man verkar utgå från att det blir så.

Man blir alltid lika deprimerad när man läser de här människorna som klagar på rasism och diskriminering. Oavsett hur bra de har det i Sverige så tycker de att Sverige förtjänar kollapsa pga rasismen de utsätts från. Betänk vad som händer om de här människorna får makten.

En annan sak värd att tänk på är att jag nyligen på tåget såg ett par kvinnor sjal. Man tänker "muslimer, jaja" men de var trevliga och tittade glatt på mig, och då upptäckte jag att de var indier.

Hur kommer det sig att indier, buddhister och kristna från andra länder kan se på en med glädje, medan man från muslimer antingen blir ignorerad eller får en föraktfull blick? Beror det verkligen bara på oss och vårt taskiga samhälle, eller kan det även till viss del bero på dem?

En kul tankelek jag har är vad som skulle hända om muslimer vill ha en egen del av Sverige. Det är inte alls otänkbart - detta hände när Pakistan bröt sig loss från Indien, och liknande utveckling syns i andra indiska delstater där muslimer är i kraftig majoritet. Muslimernas antal ökar också, pga intoleransen som vi så väl känner till från Sverige, vilket gör att andra flyttar därifrån.

Det bidrar att muslimer tenderar att leva i fattigare områden. Varför är det så? Frågar du godhetsfolket så svarar de att det beror på rasism och diskriminering. Men då kan man jämföra med kineser och judar som utsatts för faktiskt diskriminering och ändå blivit framgångsrika. Muslimen måste man däremot mata med båda händerna och såklart hålla munnen tyst eftersom han blir kränkt av allting.

Om vi tänker oss att vi låter muslimerna få en del av Sverige så de kan slippa "förtrycket" från svenskarna - vad händer sedan?

Har man läst islamsk historia, eller om man orkar se sig omkring i världen, kan man se hur muslimer har nära till hands till konflikter. Det kommer troligen bli en maktkamp. Det kommer finnas de som vill ha en islamsk stat och de som vill ha en sekulär stat. Det kommer finnas strikta muslimer och mer sekulära muslimer. De två styrelseskicken kan inte förenas, lika lite som påvedöme kan kombineras med protestantism.

Så först kommer det bli en massa konflikter som tvingar en del av befolkningen att fly. De kommer givetvis fly till Sverige och få lägenhet, klumpa ihop sig i något utanförskapsområden... ja ni vet ju hur det går.

Sen kommer det här Nya Sverige att misslyckas ekonomiskt, liksom alla muslimska länder. Muslimer tycker nämligen pga kultur inte om att jobba hårt. De föredrar att sparvar flyger in i munnen på dem. Det nya landet har heller inga industrier att förlita sig på, utan det kommer snart att förfalla totalt. Befolkningen där kommer då att vara tvungna söka arbete i Sverige. Samtidigt kommer de känna ett enormt hat mot Sverige och skylla alla sina problem på oss - detta eftersom muslimer tenderar skylla sina problem på andra om inte Gud välsignar deras skitland.

Vad som kommer hända kan man se i Israel-Palestina-konflikten. I svensk media får man intryck att Israel är förtryckaren. Det stämmer - men något man inte nämner så ofta är att Israel är beredda göra vilka eftergifter som helst för att förbättra för palestinenserna, med två reservationer: man vill ha sitt land tryggt (inga bomber), och man kan inte tillåta palestinierna att få tillbaka husen de lämnade 1947. Det sistnämnda är förstås ett orimligt krav från palestinierna men muslimer förlåter ju aldrig och söker inte samförstånd, utan agerar efter att Gud ska leda dem rätt.

Nåväl, det Nya Sverige kommer bli allt fattiga och konflikter blossar upp. De kommer angripa Sverige också och så småningom kommer många av dem fly hit. Sedan ökar deras antal i Sverige, och så fortsätter spiralen.

Det är egentligen märkligt, för det är ganska enkelt att bygga upp ett lands ekonomi, om man vill och om man inte är styrda av svarta människor. (de flesta svarta människor kan inte bygga civilisationer, vilket historian visar) Araber kan mycket väl bygga civilisationer också men de väljer att inte göra det. De sitter fast i någon felaktig tanke.

Jag kan dock avsluta med en positiv nyhet: utbildningsnivån i många arabländer har ökat kraftigt senaste 20 åren. Deras myndigheter har även sett till att ge dem en mer vettig religiös grund som är fri från extremism, och slutligen så är det allt mer vanligt med internet. Även i Palestina har majoriteten nu tillgång till internet, vilket skett bara de senaste åren.

Jag pratade med en ung palestinsk tjej på västbanken (den rikaste delen av palestina) och hon sa att "förr när imamerna anmodade de unga att protestera så tömdes moskéerna. Nu dyker det upp några dussin". Jo det är ju så. Man kan prata med unga muslimer från alla länder i MENA och bli förvånad över hur "normala" de är. De tittar på fotboll och är mer intresserade av t.ex Roma än att gå ut och kasta sten. Det är kanske bara här i Europa som "våra" muslimer fortsätter att vara lika efterblivna som de länder deras föräldrar kom från på 1980-talet.