I Kvartal är de stolta över artikeln Retorik: 15 tankefel och hur du genomskådar dem och har börjat sprida artikeln igen.

De har dock fel redan i det första retoriska felet.

1. Ad hominem

Det mest kända, kanske vanligaste, nästan säkert det mest obehagliga retoriska knepet: personangreppet. Exempelvis att Stefan Löfven inte kan förväntas vara en skicklig statsman, då han bara är en simpel svetsare. På samma sätt går det inte att tänka sig att en politiker som bor i en flott lägenhet på Östermalm kan äga motivation och lösningar för att gynna låginkomsttagare i miljonområden.

Sanningen är givetvis att också en soffpotatis kan vara en utmärkt idrottsminister.

https://kvartal.se/artiklar/retorik-sa-genomskadar-du-tankefelen/

Jag vet inte varför så många missförstår Ad hominem argumentet.

Ad hominem är ett felargument om man inte har något argument i sakfrågan.

Att påpeka att en svetsare mer sannolikt är en dålig statsminister är ett lika giltigt påstående som att påstå att en bilmekaniker troligen är en dålig tandläkare. Påståendet kan vara sant eller falskt, och det kan bemötas, vilket är själva poängen i en debatt.

Kanske saknar Sverige debatt-tradition och retorik så till den grad att folk inte förstår vad som är ett giltigt argument och vad som inte är det.

Här en bättre sida:

När blir ett ad hominem ett felslut?

Det enkla svaret är, liksom hos alla andra informella felslut, är att det beror på sammanhanget. Vi måste därför analysera varje ad hominem-argument i sin kontext och titta på hur det används. Det räcker alltså inte med att konstatera att det använts för att säga att det är ett felslut.

Det finns också olika typer av ad hominem-felslut:

• Ad hominem abusive. Ibland också kallat argumentum ad personam. Man säger att personen är ohederlig eftersom han eller hon tillhörde ett tvivelaktigt parti i sina ungdomsår. ”Du var ju med i nationalsocialistisk front!”. Man ifrågasätter exempelvis moralen och trovärdigheten, och undviker sakfrågan.
• Ad hominem circumstantial. Motpartens omständigheter gör att han eller hon har fel. En politiker som sätter sina barn i en privat skola och sedan förordar kommunal skola för alla, är ett exempel. Vi kallar då politikern för att ha ”dubbelmoral” eller vara en hycklare. Men detta säger ingenting om sakfrågan, huruvida kommunal skola är att föredra eller ej.
• Poisoning the well. Till exempel att anklaga personen för att ha en dold agenda med sin argumentation. Det sker i regel innan den egentliga debatten.
• Ad hominem tu quoque. Tu quoque betyder ”du också” och innebär att man slänger tillbaka påståendet på ett sätt som påminner om barn. ”Men det gjorde ju du också!” eller ”Du är inte mycket bättre du!”. Det finns dock viss tveksamhet om tu quoque över huvud taget ska kategoriseras som ett ad hominem eftersom den inte alltid svarar på ett argument, som var ett krav, utan svarar på ett annat ad hominem och därmed ”sänker” den dialektiska debatten till pajkastningsnivå (två personer som kastar glåpord på varandra ingår därmed inte i en argumentation).

http://opponent.se/2012/01/ad-hominem/

Grundläggande så handlar en debatt om att debattera ett påstående genom argument.

Ett giltigt påstående kan mycket väl vara "Löfven är en dålig statsminister för att han är svetsare".

Argument:

* Ju högre utbildning och intelligens man har, desto mer lämplig att leda landet.

* I USA har alla presidenter haft en universitetsutbildning. Det är ett giltigt argument i debatten.

Ett ad hominem argument är däremot: "Vad vet du om politik, du är ju bara rörmokare".

Det argumentet ignorerar hela sakfrågan och gör ett irrelevant personangrepp istället.

Mitt tips, då jag brukar argumentera mycket på nätet, är att helt ignorera personangrepp. Ignorera dem mental och verbalt. Bli inte ens arg. På nätet brukar jag bara ignorera dem för varför skulle jag bemöda mig ägna tid åt att svara på skit? I en fysisk debatt kan man inte bara stå och vara tyst, men man kan t.ex säga "har du inga sakargument?"

Egentligen kan man säga vad som helst som svar på personangrepp förutom att bli arg och själv säga något irrelevant. Man måste ju debattera sakfrågan. Lyckas man inte med det så är sakfrågan tydligen inte så viktig för personen.

I slutändan handlar debatter om att vinna åhörares förtroende. Det kan vara fullt rimligt att påstå, som i exemplet, att en politiker inte går att lita på när han säger att privata skolor är lika bra som kommunala när politikern själv sätter sina barn i privatskola. Det är ju något politikern bör svara på, skulle jag säga.

Jag hittar faktiskt mest dåliga exempel på Ad hominem circumstantial, men ett giltigt exempel som jag själv hört och stört mig på är när en fattig person lägger fram argumentet att pengar inte är så viktigt, och får till svar "det säger du bara för att du inte har några", medan en rik person som säger samma sak för höra "det säger du bara för att du har hur mycket som helst". I båda fall ignoreras sakfrågan genom ett personangrepp.

Det är alltså inte helt lätt att debattera utan att göra felslut.    I slutändan handlar dock debatter om att vinna debatten. Man kan mycket väl vinna en debatt som handlar om Löfvens lämplighet som statsminister genom att påtala att Löfven är en svetsare, men man kan inte vinna en debatt med argumentet: "vad vet du om kvinnors ställning på arbetsmarknaden - du har ju en bakgrund i ett nazist-rasist parti." Det är helt irrelevant. När Löfven försökte sig på något liknande blev han utskrattad.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

      Mike Adams (https://en.wikipedia.org/wiki/Mike_Adams_(columnist) ) begick självmord 23 juli 2020. Detvar en vecka före det att han blivit tvingad avsluta sin universitetskarriär som professor (det engelska begreppet "professor" syftar på...

Pat Buchanan och William S Lind är två profiler inom det som skulle kunna den invandringskritiska högern. Ett annat namn är paleokonservativ, eller traditionell konservativ. Det som särskiljde dem från högern på 1980-talet är att högern utvecklades m...

Har inte bloggat på länge pga jag jobbat med boken som kom ut förra åren (egenpublicerad, kostade cirka 10 000 kr för att få 100 exemplar). Den finns att köpa fysiskt på t.ex. Adlibris för lite över 200 kr eller digitalt för lite under 100 kr. Tyvärr...

Man kan fråga sig varför jag ständigt skriver om detta ämnet, och svaret är att det är ett perspektiv som aldrig får höras annars. Traditionell media är ju som den är. Det saknar helt kanaler för att få ut en alternativ sanning. I Sverige serveras ma...

Jag recenserade nyligen boken "Haveriet" som jag inte ser som en särskilt välskriven och meningsfull bok.   "Migrationen i medierna", med undertiteln "men det får en väl inte prata om?" är en betydligt bättre antologi. Visserligen har de fördelen...