Först frikändes Kaj Linna. Sedan frikändes nu Esa Teittinen.

Innan jag skriver mer om dem vill jag inflika att finländare är den grupp som har flest morddömda i svenska fängelser. Så får vi det sagt. Finland har alltid haft betydligt högre mordsfrekvens än Sverige.

Problemet när en person blir frikänd är att det omgående börjar tryckas ut en massa "sanningstexter" om hur synd det är om personen och om hur det saknades bevis, osv.

Ingen verkar bry sig om att sätta sig in i domen. Media köper istället advokaten och gärningsmannens version rakt av.

Den mest kända berättelsen om en skyldig person som påstods vara oskyldig och fick en snyfthistoria skriven om sig som senare blev en film är kanske Rubin Carter - "the Hurricane". En enkel undersökning av fallet visar att Carter troligen är så skyldig man kan bli. Han blev frikänd endast eftersom den svarta domaren i högsta domstolen "inte kunde utesluta att rasism påverkat domslutet" och att rättegången skulle tas om. Efter 20 år gick det förstås inte (vittnen hade avlidit) och han blev släppt fri.

Men låten om honom är ju bra. Bob Dylan skrev den när han kämpade för honom, även om all fakta i den är förvrängd. Skyll på hatiska, korkade och rasistiska hillbillies bara, och skit i den riktiga faktan. Påminner om Victoria Kawesa.

Så kan det gå. I Sverige finns det andra exempel på morddömda som fått resning efter hårt jobb från journalister. Joy Rahman var en bangladeshisk man som satt 8 år i fängelse men journalisten Dick Sundström tog sig an fallet och gjorde egna undersökningar där han "bevisade" att Rahman inte kunde vara skyldig. Sedan skrev han en bok som såklart ensidigt tog hans sida. Rahman blev frikänd och fick åtta miljoner på kontot. Sedan flyttade han tillbaka till sitt skitland, där han häktades misstänkt för anstiftan till ett annat mord. Här en tråd på Flashback om honom.

Fria Tider verkar vara enda nyhetssida som beskriver vad domstolen faktiskt sa:

I sin friande dom konstaterar Svea hovrätt att "graverande" omständigheter tyder på att Rahman förvisso har begått mordet, men eftersom åklagaren (på domstolens begäran) specificerat tidpunkten för brottet alldeles för snävt friades han ändå av rättens ledamöter. Efter att hovrätten först krävt en justerad gärningsbeskrivning, där klockslaget var snävare specificerat, underkände samma hovrätt hela åtalet just med motiveringen att tidpunkten var för snävt angiven och att Rahman troligen inte begått mordet just vid den tid som angavs. I den friande domen förklaras domslutet såhär:

[Det är] osannolikt att J.R [..] skulle ha hunnit ta livet av M.P före kl. 16.30, den senaste tidpunkten för brottet enligt den i hovrätten justerade gärningsbeskrivningen.

Att Rahman hade tagit livet av pensionären i största allmänhet rådde det däremot mindre tvivel om. I sin friande dom skriver hovrätten att "graverande" omständigheter talar mot Rahman – men att den tidpunkt för brottet som har angetts i gärningsbeskrivningen inte är styrkt.

http://www.friatider.se/mordaren-joy-rahman-dod

Leif GW Persson sa om Rahman att bevisningen inte räckte. "Felaktigt dömd men inte oskyldigt dömd". Ja så är det ju ofta, och så är det även när det gäller Kaj Linna och Esa Teittinen. Det saknas teknisk bevisning men sannolikt är det ändå de som begått morden.

I medier och underhållning beskrivs rättsfall ofta som enkla fall där det finns ett rätt och ett fel domslut, och "i ett rättssamhälle måste man frikänna" bla bla. I verkligheten är det ofta omöjligt att veta med säkerhet vad som skett.

Ta Madsen och ubåtsmordet. Han blev dömd, men jag funderar över att han enligt svensk praksis måste blivit frikänd. Det finns ju inget som binder Madsen till mordet!

Nyligen frikändes några män i hovrätten som blivit dömda i tingsrätten:

I november förra året kraschade en bil på Bällstavägen i Bromma. Den 28-årige föraren hade skjutits till döds efter en biljakt och snart knöts ett antal personer till utredningen och pekades ut som misstänkta.

I somras dömdes två av dem i tingsrätten.

Men när hovrätten tagit upp fallet släpptes då båda männen i väntan på dom.

https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/1k9Xrq/domdes-for-gangmord-i-bromma--frias-av-hovratten

Några miljoner i utredningar och domstolskostnader i havet. Nu är mördarna fria att döda igen.

Eller ta han Mats Alm som sannolikt tagit livet av sin flickvän Linda Chen, men det saknades teknisk bevisning.

Nåväl: jag har slutat bry mig. I Sverige dömer man i princip ingen om domstolen inte är 100% säker (vilket man sällan kan vara om man inte har kameror som filmat allt), och därför går en massa mördare och våldtäktsmän fria. Sedan delas det frikostigt ut kompensation till de som suttit fängslade.

– Det går aldrig att värdera 9 år i fängelse, den tiden är ju förlorad för alltid, säger hans advokat Thomas Olsson.

https://www.expressen.se/nyheter/brottscentralen/leif-gw-linna-kommer-att-frias/

I Det Nya Sverige tycker jag 9 år är skit samma. Vi lever inte längre i ett utopiskt perfekt samhälle där staten ska ta hand om allas känslor och ska ställa allt tillrätta. Snyft, snyft, 9 år som en skräpmänniska fick bo på ett lyxhotell med kabel-TV, god mat och underhållning.

Nåväl: politikerna får tramsa på tills pengarna tar slut. I den här takten tror jag det inte tar så lång tid. Själv har jag tröttnat på att känna ett ansvar att betala skatt när det delas ut så frikostigt till alla som det är synd om.

Jag har accepterat att det är så här samhället ser ut just nu. Men jag tror att det kommer förändra sig framöver, allt medan det sker fler och fler mord och hemskheter.

Varför är det ingen som vågar undersöka ifall Teittinen och Linna kanske är skyldiga?

Möjligen finns det en risk att åtalas för förtal. Eller så beror det på att medierna är för godtrogna och tänker sig att om någon blir frikänd så är han oskyldig. Så är det förstås inte.

Kanske beror det också på att alla vill se ett lyckligt slut. Som i filmen The Hurricane (som är en bra film, om än väldigt lögnaktig - se Wikipedia länken).

Får mig tänka på ett annat fall som lustigt nog skrevs om för bara några dagar sedan: Amanda Knox. Undersöker man hennes berättelse i detalj så ser man att hon också vara skyldig som i helvete... men nu är hon frikänd och kan sprida sin påhittade version. Jag kanske skriver om det någon annan gång... Men, ptja, det kanske är skit samma om en person är skyldig eller inte. Vi säger att hon är oskyldig och så kan vi tycka synd om henne. Känns bra.

Hade jag haft möjlighet hade jag köpt mig själv ett handeldvapen, för självförsvar och rättsskipning.