Idag gick jag förbi lokala biblioteket. Förr var jag där oftare för att läsa tidningen och kanske låna någon intressant bok, men numer har jag dragit ner på den tiden. Jobbar ju rätt mycket (även om jag tjänar väldigt lite). Bättre fokusera på en sak i taget. Skriver blogginlägg på min lediga tid istället...

Tidningarna är så tunna numer. Alla verkar ha som mål att bli som Metro. Tänk att tidningar som DN och SVD för några år sedan kunde ta timmar läsa genom. Det var artiklar som var för sig hade platsat i en tidskrift. Idag tror jag att tidningarna lägger sådana saker bakom en betalvägg på nätet. De är i varje fall inte tryckta.

Jag brukar iofs inte läsa DN. SVD läser jag däremot gärna. Det känns som en tidning som kan tänka, till skillnad från DN.

Sedan tittade jag lite i bland boknyheter och där fanns en bok som hetter Fuck Boys, skriven av Cecilia Salamon (2018). Den handlar om hur svårt det är för en kvinna att dejta och hon ger olika tips och råd. Den var ganska dråplig, med många roliga bilder.

I dagens samhälle för man uppskatta böcker som inte behöver kvotera in svarta och homosar och feminismen på varje sida. ("jag är förtryckt för att jag är kvinna - och någon självironi tänker jag fan ta mig inte ha för det är vad samhället vill att vi kvinnor ska göra: skämta om oss själva, bara för att acceptera vårt förtryck" - ja ni vet typen. Varannan journalist verkar ha den attityden)  Om en kvinna har lite självdistans så får man vara nöjd.

Som man kan förvänta sig av en dylik kvinna som vet allt bäst så identifierar hon sig med Bridget Jones, äter tabletter mot ångest, är reporter (vilket jag tror är ett annat namn för en person som saknar journalistutbildning) och har även utbildat sig till... surprise... yogainstruktör.

Jag har en egen teori om varför feminism är så populärt i media: pga att mediagubbar är så sexistiska. Då blir utloppet för de kvinnliga journalisterna att skriva feministiskt dravel dagarna i ända. Det blir även som ett försvar för männen: "se, på denna arbetsplats uppmuntrar vi jämställdhet". Sedan går de ut och skrålar de att de ska knulla med Jennifer Wegerp...

Den sista januari 2017 lämnade hon in passerkortet på Aftonbladet. Åren som utsatt dels för sexuella övergrepp och trakasserier, dels för manlig härskarteknik i allmänhet, hade till slut krävt sin tribut.

I en starkt uppmärksammad krönika i branschtidningen Resumé berättar Jennifer Wegerup om händelser som ledde till beslutet.

Hösten 2015 får hon kännedom om en Youtubefilm där en av hennes kollegor höggradigt berusad om och om igen sjunger "Vi har knullat Jennifer Wegerup". Filmen sprids i sociala medier.

Hennes erfarenheter av kränkningar inskränker sig inte till Aftonbladet. Hon nämner också en känd profil på Sveriges Television och en chef på Expressen, utöver en upplyft krönikör på Aftonbladet samt en chef där.

"När #metoo sen spred sig över världen och kvinnor började prata föll ett lugn över mig. Jag är inte ensam. I två år har jag lojalt tigit och förlorat mycket av det som var mitt liv. Nu börjar något nytt. Fri blir jag först nu när jag berättat. Vi kvinnor har tigit alldeles för länge. Våra redaktioner må vara medvetna om behovet av jämställdhet, men för att verkligen nå dit krävs självrannsakan, i långt högre grad", skriver Jennifer Wegerup som i dag arbetar för Gazzetta dello Sport och Sky News italienska redaktion Sky Italia.

Innan hon blev en av "dessa kvinnor som försvann" hörde hennes högste chef, Aftonbladets publisher Sofia Olsson Olsén, inte av sig en enda gång, enligt Jennifer Wegerup.

http://www.gp.se/sport/jennifer-wegerup-vittnar-om-flera-%C3%A5r-av-sexuella-kr%C3%A4nkningar-1.4877702

Jag har själv inte den kultur inom mig - jag har aldrig betett mig så och aldrig upplevt det på någon arbetsplats (vilket beror på att jag inte jobbat på väldigt karriärinriktade platser, utan på små företag där man måste komma överens).

Att jag gjort en del "efterhängsna" saker förnekar jag inte, vilket berodde på att jag som ung inte förstod att när en tjej slutar svara så beror det inte på att hon inte är hemma/inte har tid (vilket fallet är med en kille), utan på att hon inte vill ha kontakt. Om man då fortsätter skriva, utan att få svar, så betraktas det tydligen som trakasseri. Ptja, det var ingen som sagt det till mig så jag visste inte det. Det innebär att jag nu för alltid kommer ses som en kvinnoförtryckare av världens feminister. Det är pga mig som Elin Krantz blev mördad av en etiopisk invandrare. Vi kvinnoförtryckare är nämligen alla likadana och våra trakasserier är bara på olika nivå... (Etiopiern var dessutom diskriminerad pga hudfärg vilket också är mitt fel)

Jag har läst en del berättelser senaste två åren från kvinnor om hur "hemska" och "sliskiga" vissa män beter sig. Jag tänker då för mig själv: "kanske skulle du bara sagt till honom att sluta skriva". Men det kan jag förstås inte säga högt. Istället så ser man drevet från kvinnan och hennes kvinnovänner som allihop vill göra vad de kan för att förstöra den sliskige killens liv.

Det är pga den typen av erfarenheter jag faktiskt aldrig dejtat.

Som tur är så har jag ändå en tjej som var väldigt påstridig under 2 års tid, och till slut så gav jag med mig. Jag hade försökt undvika henne på alla sätt och hon mådde faktiskt rätt dåligt av det, har hon sagt senare... Hennes vänner hade sagt till henne att hon skulle glömma mig, men jag var för söt för att hon skulle lyckas.

Till sist gav jag i alla fall med mig och sedan blev vi typ "ett par". Känns konstigt säga det.

Hon är egentligen raka motsatsen till hur svenska tjejer är. Hon är väldigt fast i sin övertygelse. Hon står stabilt. Hon hatar flyktingar och lyssnade på vit makt musik ett tag i sin ungdom. Hon har röstat på SD i hela sitt vuxna liv.

Hon har inga naiva idéer om "allas lika värde". Hon tror på lag och ordning - mer än mig. Hon vill inte ens besöka Möllevångstorget för det är för mycket oordning för henne.

Hon vill inte ha sex med vem som helst. Hon vill, liksom jag, ha sällskap och vänskap. Hon vet vad hon vill ha, vilket gör henne till en så bra partner.

Vid läsning av Fuck Boys så blir det uppenbart att många människor - kvinnor som män - inte vet vad de vill ha. De letar efter drömprinsen. Men någon drömprins hittar de inte. Konstigt att de dejtar så mycket ändå.

Själv hade jag tänkt jag skulle leva ensam i resten av mitt liv. Det ändrade sig för 3 år sedan. Det känns konstigt tänka på det nu. Om det skulle ta slut så skulle jag leva ensam igen. Men det har varit trevligt känna att det finns någon som bryr sig. Någon som agerar som mitt samvete. När jag blir arg eller ledsen så tar jag upp det med henne. När jag träffar singlar (och de flesta är ju singlar) så känns det trist veta att de inte har någon att lufta med, och jag undrar varför de är så kräsna och hellre lever ensamma, istället för att helt enkelt bli tillsammans med någon som finns där för dem.

Fuck Boy är ett populärt begrepp bland kvinnor, såsom i kvinnoforum. Det anses såklart att det är en del i kvinnlig frigörelse och det uppmuntras att ha en Fuck Boy. Fast min egen åsikt är att det är pga fuck boys som så många kvinnor har psykiska problem, såsom ångest, depression, panikattacker och liknande. Det finns studier som visar, men det finns förstås ingen som tar upp dem. Om de tas upp så är det i kontexten "kvinnor känner skam över att ligga runt för mycket - det beror på patriarkatet". Eftersom sanningen inte spelar någon roll i dagens samhälle, och mina inlägg knappt läses, så tänker jag inte lägga tid på att vederlägga påståendet.

Vad jag ändå funderar på är hur mycket makt den där vänstermaffian har. Och hur viktigt det är för dem att tysta oppositionen.

Jämför med Ryssland eller Kina. Pratar du med ryssar eller kineser så vet de faktiskt vad som pågår i sitt land. Vi i Sverige tror att ryssar eller kineser skulle avsätta sina diktatorer bara de "fick veta".

Fick veta - vad? Ryssar är överlag mer kultiverade än vad svenskar är. Många ryssar läser allt de får tag på, och det ses som status att boksamlingar med hundratals böcker. Även s.k arbetare läser frenetiskt. De är också bekanta med kritiken mot Putin, men då säger de: "vad är alternativet"?

Att det inte finns något alternativ kan jag skriva om på annan plats, men vill man få en uppfattning om det kan man läsa  Vladislav Savic: Vladimir Putin- och rysskräcken (2010). Savic har inte ett "svenskt" perspektiv och har inte som syfte att demonisera Putin vilket gör att jag tycker boken är så intressant.

Jämför rysssen med medelklass-svensken, som läser DN och tittar på SVT. Han läser såklart inte några böcker som beskriver invandringsproblemen och att diskutera fakta är också lite jobbigt. Att syna bluffen om ensamkommande gör han helst inte, för "det står ju inte i tidningarna". Det där med att asylsökanden inte är flyktingar tror han inte på, för det står inte i tidningarna. Han vågar sig inte läsa alternativmedia, såklart, för "de ljuger bara".

Mmmm, jaja. Jag undrar vem som behöver upplysas om samhällets verkliga befattning....

-----

Hur som helst, åter till Fuck Boys.

Jag råkade se en artikel om att icke-religiösa i USA får betydligt färre barn än troende.... från i förrgår:

It's not news any longer that the fertility rate in the United States is dropping, and no one's really sure what the end result of this trend will be, given that the expected recovery in fertility rates alongside economic recovery has not played out.  A new report at the Center for Retirement Research , "Is the Drop in Fertility Temporary or Permanent?" suggests that this birth rate recovery will not occur.

religion matters:  nonreligious women have lower fertility rates than religious women (1.5 completed fertility for nonreligious women vs. 2.6 children for fundamentalists, 2.2 for Catholics, and 2.0 for mainline Protestants); since the levels of nonreligious women are growing, one would expect declines in childbearing rates.

https://www.forbes.com/sites/ebauer/2018/09/26/will-the-fertility-rate-recover-probably-not-a-new-study-says/?

Visst är det lustigt att kvinnor har mer partners och sex än någonsin... men får färre barn.

Däremot får kvinnor fler barn som lever i stabila äktenskap och är fundamentalister.

Enligt vetenskapen är många av våra egenskaper genetiskt betingade. (ännu ett faktum som inte får diskuteras alltför fritt i det "fria" Sveriges medier) Religiositet är en sådan egenskap. Därmed kan vi egentligen vänta oss att andelen religiösa kommer att öka, snarare än att minska, pga de icke-religiösa får färre barn.

Det är den typen av intressanta frågor jag skulle vilja diskutera, om jag hade haft fri möjlighet att utrycka mig och bli läst. Sanningen är dock att "de goda" kan publicera sina böcker om vilket ovetenskapligt strunt som helst, medan jag inte kan det.