Idag var jag på biblioteket och läste dagens tidningar.

SVD, som jag annars brukar beskriva som en bra och pålitlig tidning, hade insändare på sidan tre om varför vi måste ge PUT till Afghaner. Sedan bläddrade man förbi artiklar om att vi måste ha fler kvinnor i X (det var olika saker), för det är ju viktigt just att det ska vara KVINNOR. Vem som får nobelpriset är mindre viktigt än vilket kön personen har. Sedan mot slutet ett längre reportage om hur svårt det är att uppfostra en pojke så att han inte faller för "stereotypa könsroller". Suck.

Sydsvenskan är samma skit som alltid. Jag förstår inte hur Jens Ganman tycker att Sydsvenskan kan vara läsvärd! Sydsvenskan är även känd som Asylsvenskan för de gör alltid snyftartiklar om asylsökare.

DN brukar jag inte ens bemöda mig om att läsa.

Det är alltid samma dravel. Sydsvenskan har dock sina bra perioder när den är läsvärd, men sen dippar den igen. Det är en tidning som jag bojkottat i över tio år och säger definitivt nej till alla deras prova-på erbjudanden. Sen ibland så blir det lite bättre, dvs den handlar mer om riktiga nyheter än om journalisters aktivism, och så börjar jag läsa den igen. Men sen är det tillbaka till asyl-träsket. Snyft om kvinnor som känner sig diskriminerade, snyft om transor (just nu är huvudnyheten att en Malmö-författare "kommit ut" som transvestit - vem fan bryr sig?! Inte jag i alla fall), snyft om homosar, snyft om de som snyftar, snyft snyft.

Så läste jag lite i tidskriften Fokus, som ändå brukar ha en del, som jag ser det, vettiga skribenter. Dvs skribenter som kan tänka och inte bara skriver snyftartiklar per automatik. Där i slutet läste jag en kolumn av Ann Charlott Altstadt som hette Farväl till vänstern:

Valet visade dock att V:s jakt på postsocialistiska projekt till slut träffat rätt: asylaktivism i kamp mot fascism-nazism. De lyckades utplåna Fi och vinna över den principiellt världsfrånvända urbana me­delklassvänstern. Lockade av karisman kring partiets viktigaste engagemang och största seger i mannaminne – att 9 000 mestadels vuxna män, som ljugit om sin ålder och av flera instanser bedömts sakna asylskäl, ändå beviljades amnesti om de, trots avsaknad av identitetsbevis, har intentionen att gå gymnasiet.

Hur kan asylaktivism ens kallas väns­terpolitik? Jag kan bara konstatera det absurda med att den sociala statusen – outbildad, vit, marginaliserad man – dumförklarar SD:s väljare. Men när välutbildade kvinnor, som inte ens kan skylla på socioekonomiska faktorer, vänsterchansar med vägledning av värdegrundsflum i stället för att skaffa sig relevant kunskap, undkommer de offentlig sociologisk diagnosticering.

Samhället är redan sönderslitet medan vänstern lyfter kampen för asyl- och amnestirätt som mobiliserande strategi, mot en fiende som utgörs av sitt eget väljarunderlag. De vann några procentenheter urban medelklass och vi får en raserad välfärdsstat på köpet.

Jag har läst henne tidigare i Fokus så jag vet att jag kommer hålla med hennes krönika och därför läste jag inte ens hela. (jag klickar bara mentalt "like" efter en tredjedel) Dessutom känner jag mig lite modbestulen av allt annat skräp att jag inte ens orkar läsa de vettiga.

Det Ann Charlott säger är så självklart. Ändå röstade hon på vänsterpartiet... Och ändå har vi tio gånger fler artiklar som handlar om snyftandet för de asylsökande, att hennes krönika snart är bortblåst.

Sen så åkte jag iväg för att handla i en invandrarbutik jag tänkte besöka ett tag. Lucu Food heter den, i Malmö. Den var väl rätt välordnad, men de hade inte det té jag ville ha och inte heller de kakorna. Människor som var där var av den typen som man har svårt komma förbi för de tar upp hela gången, de kommer med konstiga kompisar, de är i många fall överviktiga, och de går på ett sätt som tar upp plats och ska peta och pilla på allt medan de snackar loss på en blandning av svenska och något annat språk, oftast arabiska. Så jag blev något frustrerad av detta besök och lämnade butiken. 

När jag googlade på Lucu Food fick jag f ö som andra träff upp en artikel från förra året om att de skattefuskat för miljoner. Jag hade varit mer förvånad om de inte skattefuskat. Det är trots allt skattefiffel som får de här småbutikerna att gå runt. Ofta överlever de genom att sälja smuggelcigaretter och alkohol. Jag kan nästan lova att minst 50% av alla småbutiker gör det. Bli bara vän med ägaren genom att handla där några gånger och så kommer han fråga om du vill handla billiga cigaretter som han har "på lagret".

Inte för att jag moraliserar. Som jag skrivit om tidigare så har jag själv tröttnat på alla betala alla skatter man måste betala i detta samhället.

Hur som helst, sedan lämnade jag Lucu Food och var sedvanligt arg efter allt jag fått istoppat mig av lögnpressen, plus därtill mitt misslyckade besök på Lucu Food. Jag inser också att allt mitt hårda arbete här och på Flashback och i andra kanaler är näst intill meningslöst. Någon föreslog en gång att jag borde skriva för bloggen Det Goda Samhället, men faktum är att även den bloggen bara läses av de närmast initierade. Jag tycker f ö den är tröttsam läsa.

Det är ju så att folk håller sig i sin bubbla och det är meningslöst skriva för det påverkar bara den gruppen som redan är medveten om vad som sker.

Alltså måste det nu till mer drastiska metoder, som SD också skrev efter valet. Jag bestämde mig därför för att "outa mig" som Sverigevän på Facebook, något jag också gjorde efter att jag kom hem.

Jag tror det bland annat spelade in att H&M chefen gick ut i DN igår och sa att:

Hur ser du på de framsteg som Sverigedemokraterna gjorde i valet?

– Jag tycker det är tråkigt. Det bygger på rädsla och på en konstig människosyn. Jag tror också att det kommer från att det saknas ett öppet diskussionsklimat. Att det inte går att diskutera de här frågorna har tyvärr gjort att de har fått växa sig alldeles för starka. Jag förespråkar ett samhälle som är öppet för flyktingar och människor från andra nationaliteter. Jag tror att det gör Sverige till ett rikare land. Men vi måste se till att integrationen sker på ett klokt och bra sätt.

Hur ser du på den politiska utvecklingen i Europa generellt sett, med ökad främlingsfientlighet?

– Den går helt emot våra värderingar. Vi är ett företag där hela vår affärsidé handlar om att demokratisera mode och göra det tillgängligt för alla. Vi finns på alla marknader och tror på öppenhet, demokrati, mångfald och människors lika värde. Det är något som är djupt rotat i hela vår företagskultur och varför vi finns. Jag tycker det är en läskig utveckling som går rakt emot allt vi står för, säger Karl-Johan Persson.

Tja, så jag känner att om nu våra kändisar och affärsnissar ska gå ut och ta avstånd, så kan väl lika gärna jag gå ut och ta avstånd från den totala vänstervridningen i media och nu även i näringslivet!

Jag menar, någon gång måste man tala ut och ta ställning!

För mig som cyklar runt i Malmö så förstår jag inte varför resten av Sverige väljer att ignorera att Malmö förvandlats till en kriminell avstjälpningsplats full av kriminalitet och problem.

Det lönar sig inte att skriva anonymt längre. Så jag tog bladet från munnen på Facebook. Det kändes åtminstone lite skönt. Efter alla år av "om ni röstar SD, ta bort mig som vän" så skrev jag (typ) att vänsterslödder kan ta bort mig som vän, och la upp en ny profilbild.

Tja, det kommer säkert att leda till en del negativa reaktioner, men då får det väl göra det. Vad spelar det för roll om jag blir hatad av de människor som aktivt vill förstöra vårt land? Bättre man tar ställning.

Funderade faktiskt när jag cyklade omkring på om man skulle ta livet av sig och skriva som självmordslapp "jag gör detta i protest mot Sveriges invandringspolitik och lögnaktiga media". Då är det ju bättre att skriva som jag gjorde på Facebook istället för att ta självmord. Så får det kanske bli en shitstorm, men so what? Vad ska de ta som de inte redan tagit? Vad har jag fått för att ha hållit käften i alla dessa år? Ångest och depression. Inte har jag någonsin skadat någon, men själv har jag fått ta skada igen och igen, och få höra nedlåtande ord igen och igen.

Nu förlorar jag väl några vänner. Men vad har jag för nytta av dem egentligen? Lika bra man är ensam och stolt, än ensam och ser Sverige förfalla.

Nästa steg blir kanske att skriva en blogg under eget namn, nu när jag ändå har outat mig. Jag får se till hålla det lite mer rumsrent bara.