Man får gratulera S, M och medierna som lyckades få ner stödet för SD i valets slutskede.

De gjorde det på det sätt jag efterfrågade: genom argument. Inte genom att skrika rasism.

Jag visade min tjej ett dokument som spreds på Facebook om SDs kvinnopolitik.

Hon trodde inte på mig. Och hon röstar ändå på SD.

Hon den lilahåriga feministen gjorde i valets slutskede en video där hon ondgjorde sig över SDs kvinnopolitik.

Sådana argument kostar.

Jag vet att SD tappade på att vilja förbjuda dubbla medborgarskap. Återigen: de föll på eget grepp.

SVT och TV4 tillät inte SD att vara underdogs heller. De har i flera månader fått komma till tals fritt, och UG gjorde ett program om våldtäkter. Det har inte rått någon nedtystning - längre.

Kristersson gav ett piggt och starkt intryck i debatterna. SD gjorde väl inga dåliga debatter men det var åtskilliga som i valets slutskede ändå kände att de ville ge etablissemanget en chans till. Jag klandrar inte dem. Jag tycker inte heller om SD som parti och det tog emot innan jag kunde erkänna för mig själv att jag skulle rösta på dem. Sedan blev det ändå inte så: jag röstade på AFS istället, vilket kändes som ett kul alternativ.

SD tycker jag inte om huvudsakligen pga de känns som ett sunkigt parti vars mål är "tillbaka till förr". Jag stör mig även på att de är så toppstyrda och intoleranta, och deras partikultur verkar vara sektaktig och kvinnoförtryckande.

Många såg SD som deras sista alternativ som de röstade på i desperation, men när våra politiker kändes lite mer vuxna så valde en del av väljarna att stanna vid sina gamla partier.

En del av opinionsundersökningarna (OU) överskattade också SD, vilket kan ha gjort att väljare tänkt att de inte behöver rösta SD eftersom SD ändå kommer få tillräckligt. Jag hoppas inte att dessa väljare ångrar sig senare.

Jag läste en intressant analys på detta på Flashback:

Det bästa verktyget för att utvärdera SD:s väljarstöd över den här mandatperioden ser i efterhand ut att vara Inizio. De öppnade med att göra en testkörning av sin omviktning av VALU 2014 och fick det till att SD skulle få 12,5, inte 10,5. De var alltså nästan perfekt kalibrerade från dag ett. De har webbpanel, så ingen skameffekt som döljer det verkliga stödet vid vissa tillfällen. De har haft samma metod hela tiden. Och de visade sig nu vara årets vinnare med lägsta snittfelet per parti. De är årets United Minds.

Då tar vi SD-utvecklingen i Inizio år för år och ser vad som var det sanna väljarstödet genom hela resan:

2014 (från september): 12,9 - 12,0 - 13,6
Inga konstigheter.

2015 (jan-jun): 13,6 - 13,6 - 14,8 - 16,0 - 16,4 - 17,2 - 17,9
Ökande frustration över DÖ och eskalerande invandring.

2015 (aug-dec): 20,8 - 21,4 - 20,5 - 20,7 - 22,2
Det här innefattar hela flyktingkrisen 2015, hela vägen till helomvändningen.

2016 (jan-jun): 22,2 - 20,9 - 18,9 - 19,7 - 18,8 - 19,5
Gränskontroller och TUT kylde visst av lite.

2016 (aug-dec): 17,9 - 18,9 - 20,0 - 21,5 - 20,6
Börjar lyfta igen. Roboten Batra och alliansens handlingsförlamning skickade många trötta moderater till SD.

2017 (jan-jun): 21,5 - 21,5 - 22,2 - 21,2 - 20,8 - 20,8
Batras SD-utspel kom i januari. Inget lyft för SD men jävlar vad det gick utför med M. Batras förvirrade damage control förvärrar läget. Terror på Drottninggatan i april - ingen effekt.

2017 (aug-dec): 20,1 - 19,9 - 17,9 - 15,4 - 15,9
Batra avgår i augusti. Kristersson nomineras i september och väljs den 1 oktober. Resultat: Total slakt av SD. Exmoderaterna tycks ha blivit så euforiska över att ha fått Batra utbytt från floskelrobot till normal person att 4 procentenheter återvände rakt av.

2018 (jan-jun): 16,0 - 15,6 - 15,7 - 15,9 - 18,2 - 20,5
Centerns ja till 9000 skäggbarn blev en dyster påminnelse för M-återvändarna att Kristersson har ett jävligt farligt bagage med sig i form av Annie Lööf. Får väl gå tillbaka till SD då.

2018 (aug-sep): 18,7 - 17,1
9000 skäggbarn? Äh, det har vi glömt. När kommer nya Game of Thrones? Och varför är det så jävla varmt?

https://www.flashback.org/sp65220947

Man kan observera att SD under 2018 toppade kring 20,5%, vilket var i juni.

I Novus ser man ungefär samma trend. I den OU som redovisades den 30 augusti hade SD 18%, medan de i juni låg på 22%.

Jag tror att folks frustration dog ut lite när de brännande frågorna började diskuteras.

De val som M och S gjorde - att bemöta invandringsproblemen istället för att ducka - visade sig fungera, på lite sikt.

Det var ett riskabelt val som S gjorde i början av året när de sa att Sverige ska gå tillbaka till en ansvarsfull invandringspolitik. De tappade direkt röster på det och experterna trodde inte de skulle få tillbaka dem. (inte jag heller) Men det visade sig att det var ett bra och smart val att driva den politik som var mest förnuftig och som var bäst för Sverige.

Jag håller på att läsa en mycket intressant bok vid namn Vårt förakt för svaghet, av Harald Ofstad. Den skrevs på 1970-talet och är nu nyutgiven. Den handlar om Nazismens ideologi, en grundlig beskrivning och genomgång, vilket är ovanligt eftersom nazismen oftast avfärdas som "ond antisemitism" utan att någon beskriver den på djupet.

Författaren är kritisk till Nazism, om någon nu trodde annat.

Nazityskland förlorade andra världskriget men dess ideologi överlevde och finns kvar mitt ibland oss. Det är det provocerande budskapet i Harald Ofstads filosofiska klassiker Vårt förakt för svaghet.

Harald Ofstad skiljer på “tysk nazism” – den form av nazism som praktiserades av Hitler – och “generell nazism”. Den senare karaktäriseras av de ­normer och värderingar som utgör kärnan i nazismen när den befriats från sin historiska utstyrsel. Det väsentliga är då inte hakkors och bruna skjortor utan läran om att den starke ska härska över den svage. Att den som slår sig fram beundras. Att den som förlorar föraktas. Att några få ­mäktiga stater ­under sken av moral och idealism ­godtyckligt ­dominerar andra.

Det är med andra ord frågan om värderingar som kan vara minst lika spridda idag som när boken utkom på svenska för fyrtio år sedan.

Genom att dissekera nazismen in i minsta detalj kan Harald Ofstad visa att gränsen mellan Vi – de goda – och Dom – de onda – inte är så skarp som vi ofta föreställer oss. Det är detta ovanliga perspektiv som gör Vårt förakt för svaghet till en av de mest utmanande studierna som gjorts av nazismen.

https://www.karnevalforlag.se/bocker/vart-forakt-for-svaghet/

Jag tror det finns en rädsla hos många att granska vad nazismen egentligen består av, utifall något av det resonerar med honom. Det är lättare att hålla den dörren stängd, så att säga. Jag var också sådan avståndstagare när jag var ung, men sedan hoppade jag på olika konstiga ideologier, religioner och filosofier som tog mig åratal att mentalt komma ur, och numer är jag ganska immun mot att indoktrineras. Jag vet vad jag står för och jag står stabilt i min uppfattning.

Nazismen är en fascinerande ideologi, eftersom det faktiskt är en ideologi. Att den kunde lura så många bevisar att det inte alls bara är trams, utan att det faktiskt vilar på något som tilltalar människor.

Det som slagit mig hittills är att Nazismen är byggd på konceptet av den starkes rätt över den svage, men samtidigt lider av motsägelsen "hur vet vi att vi är starka"? I Hitlers sista budskap så skrev han att det tyska folket förtjänade att förlora kriget och borde få alla sina industrier förstörda. Det var alltså Hitlers sista ord: förloraren förtjänar alltid att förlora; tyskarna var inte överlägsna.

Jag tror att Hitlers uppväxt kan förklara denna motsägelsefulla känsla av att vara upphöjd och samtidigt vara helt och hållet beroende av att ens beteende är upphöjt. Det är en ganska typisk narcissistisk personlighet som kan orsakas av att ett barn dyrkas av sin förälder, samtidigt som han ständigt blir klandrad för att bete sig dåligt. Så vitt jag läst om Hitlers barndom var Hitler också dyrkad av sin mor, samtidigt som han blev brutalt slagen av sin far. Möjligen för att fadern var avundsjuk på den kärlek Hitler fick från modern.

Jag tror det är viktigt att bemöta nazismen efter vad de själva tror, om man ska bemöta dem. Man kan inte inbilla sig att nazismen står för något den inte står för och debattera utifrån det.

Min egen ståndpunkt, som jag kom fram till efter flera år, är att nazismen inte är fel för att den är ond, utan för att den inte är vetenskapligt hållbar. Försöker man debattera mot nazismen utifrån att nazismen är "ond" så kommer man förlora debatten.

Man kan inte heller vinna debatten genom att håna nazisterna, eftersom nazisterna är vana vid att bli hånade. Många av dem har vuxit upp med en enorm mindervärdeskänsla, liksom Hitler, samtidigt som de burit på en narcissistisk fantasi om att bli mäktiga.

Det funkar alltså inte att håna nazister.Man kan inte bemöta hat med hat.

För det andra måste vi acceptera att nazismen har rätt i vissa punkter. Alla som varit inne och nosat i nazismens tankevärld har fått erkänna att vi bör diskutera nazisternas påstående istället för att avfärda dem. T.ex så är en stor del av världspressen ägd av judiska personer, och det sitter många judar på höga chefspositioner. Samma sak med Hollywood. Om det är bra eller dåligt är en annan fråga, men man kan inte debattera mot nazister om man vägrar acceptera detta faktum.

"Måste man lära sig hur man ska debattera mot nazister", kanske någon undrar?

Nej, inte än. Men kanske behöver du göra det någon dag.

Vem som var judisk och vem som var arier kunde nazisterna aldrig riktigt besluta. Det blir väldigt svårt att dela in människor efter raser. Juden sågs å ena sidan en ras, men å andra sidan som en ideologi. Den föraktades för att den sågs som parasitisk, men samtidigt verkar det som att tyskarna fruktade judarna för att de sågs som mäktiga.

Återigen en motsägelse: judar är både värdelösa utsugare som lever i äckliga hus, och mäktiga kapitalister som suger ut vanligt folk. Oavsett vilket så bestämde tyskarna att judarna var en under-ras.

--------------------------------------------------------------------------

Det finns de som säger att vi måste begränsa yttrandefriheten för att annars kanske vi får det som i Nazi-Tyskland. Jag tror inte det. Till skillnad från vad tidningarna skriver, så kom nazisterna inte till makten genom att hetsa mot judar, utan genom att hetsa mot den handlingsförlamade tyska riksdagen och genom att lova återupprätta den havererade tyska ekonomin. Jag vågar inte klistra in en bild med Nazi-propaganda, men man kan själv göra en bildsökning.

Nazismens ideologi i sig är inte svår att bemöta eftersom den egentligen bara utgår från att det Hitler sa var svagt och lågt, är svagt och lågt.

Jag har som sagt aldrig kunnat förstå den nazistiska socialdarwinistiska ideologin i dess styrka/svaghetsaspekt. Å ena sidan ses tyskarna (arierna) som överlägsna, å andra sidan måste de kämpa hårt för att bli överlägsna. Det är motsägelsefullt, och det vore mer logiskt sammanhängande att tro på endast en av de två teserna: Antingen är tyskarna underlägsna och måste kämpa, eller så är tyskarna överlägsna och behöver inte kämpa.

Har man båda åsikterna samtidigt blir man så oresonlig som Hitler var, för hur kan man argumentera emot en självmotsägelse? I slutändan innebär det att man gör sig själv till gud, eller åtminstone gudomligt inspirerad. Utövaren av nazism blir stark i det att han trycker ner någon annan. Det finns en väldigt nära, och skrämmande, koppling mellan handling och identitet som i princip innebär att så fort man lyckas trycka ner, tystar eller dödar någon så har man bevisat sin överlägsenhet.

Ett sådant förenklat och lite barnsligt tankesätt kan vara tilltalande, emedan den skapar en enkel förhållningsregel till livet. Å andra sidan skapar den också en stor ångest, då den som inte kan förtrycka en svagare individen är den som är svag, och därmed värdelös.

Med det sagt så kan jag ändå hålla med om att samhällen följer en viss socialdarwinism. Starkare samhällen dominerar över svagare, hur man nu än väljer att definiera "stark" och "svag". Vi har t.ex tagit till oss av amerikansk kultur och inte av afrikansk kultur, eftersom vi ser amerikansk kultur som överlägsen. I viss mån imponeras vi ofrånkomligen av styrka.

På sätt och vis bevisar också Nazismens egen ideologi hur dålig den är, eftersom den ju faktiskt gick under efter mindre än 15 år, och det finns inget seriöst kvar av den. Frågar du en nazist vad det beror på så svarar de att det beror på judarna. Det är liksom en del av det nazistiska tankesättet: "jag är överlägsen, och om jag inte vinner så beror det på att någon annan står i vägen". Det är ett ganska typiskt tankesätt hos narcissister, och jag tror många kan känna igen tankesättet hos muslimer, för deras profet hade lite av samma drag i sig.

Islamism är, liksom nazism, föraktfull mot demokrati och mot svaghet. De vill ha en stark ledare. Det finns fler likheter än vad man först kan tro. En stor skillnad är dock att islam expanderade, medan tredje riket gick under. Islam bygger nämligen på tanken om en högre och kärleksfull gud - ett väsen som kan leva utanför alla mänskliga regler. Nazismen bygger enbart på att det vi själva agerar är det som finns. Det finns egentligen inga högre värderingar. Därför är hitler-nazismen kass.

Jag tror det är bra för den som tillhör någon slags alternativhöger att sätta sig in i nazismens idégods för att kunna dra en gräns mot den. Jag tror t.ex på att göra Sverige starkt och jag tror delvis på att vi har den rätten eftersom vi tillhör majoriteten i landet. Och om vi förlorar kampen så gör vi det för att de andra blivit för mäktiga. Men till skillnad från nazismen så skulle jag säga att det är omöjligt att tala om ett slags "härskarras".

Som jag brukar säga: en pudel är inte "bättre" än en labrador. Den ena hundrasen har inte i uppgift att dominera över en annan. Det är i den frågan som nazismen alltid snurrar till det. Nazisterna anser att arier är "överlägsna" judar - judar som uppenbarligen tillhör de mest framgångsrika etniska grupperna i världen, att kontrastera med tyskarna som ständigt ger sig in i förlorande krig...

Jag kan däremot tycka det är intressant att tänka sig att civilisationer kan bli starka och sedan gå under, på samma sätt romarriket gjorde. Man kan även se att detta kan ske med den västerländska civilisationen på grundval av vår tolerans: vi var för toleranta mot grupper som kom hit för att ta över, och efterhand så tog de över.

Det är inte säkert det kommer bli så, men det kan bli så. I så fall har vi oss själva att skylla, och historieböckerna kommer att skriva att Sverige en gång var ett välmående land, som sedan sakta togs över av muslimer och andra låg-begåvade grupper eftersom vi tillät dem välla in.

Jag tror inte det kommer bli så, för nu kommer SD att bli största eller näst största partiet och vi kommer att göra det svårare komma hit och bli medborgare, och på sikt kanske kommer skärpa kraven ännu mer. Men det kan bli så.

Då jag själv tror på ett slags "den starkes rätt" så har boken varit bra för mig och gett mig många intressanta idéer, och jag rekommenderar den för alla som har liknande tankegångar.

Ja idag är slutstationen för allt det hårda arbete som jag och många andra lagt ner under flera år.

Det enda jag gjort är väl egentligen att försöka ta debatten. Att sprida fakta, tankar och åsikter. Att vara en röst. En röst av många på nätet. I mitt fall skriver jag mest på Flashback. Jag tror att en del av mina tankar och argument tar sig in på andra kanaler, såsom facebook och twitter, och kanske den vägen in till mainstream. Själv har jag väl tagit till mig ännu mer av andras tankar.

Jag funderar ofta på varifrån ordet "skäggbarn" kommer. Vem som kom på det liksom. Jag såg en video idag med relationscoachen Lennart Matakainen där han sa att ordet kommer från Migrationsverkets egna handläggare. Lennart blev, som man kanske vet, uthängd i media för att han använde ordet.

Men vem vet. Det tidigaste inlägget på flashback jag hittar är från 2009. Sedan dröjer det fyra månader innan man ser ordet, då också från samme användare. En annan användare använde sedan ordet två gånger i samma tråd, och någon vecka senare skrev en annan användare:

Samtidigt så räcker det ju med en snabb titt i I&I för att se att de som använder ovanstående ord knappast är de värsta kålsuparna. När invandringskritikerna frekvent använder sig av ord som invällare, blatte, nogger, unibrows, skäggbarn, sandnegrer (eller för den skull ironidrypande ord som kulturberikare eller raketforskare), så är det en barnlek för all media att vifta bort dem som ignoranta, okunniga och främlingsfientliga rasister.

Jag har sagt det förr; "Realisterna" på I&I (och de som beter sig på liknande sätt) är ett stort hinder för en vettig debatt. Ni står ivägen för de som verkligen skulle kunna åstadkomma en förändring.

https://www.flashback.org/p18775878#p18775878

Någon månad senare, i november 2009, verkar ordet få fäste i tråden VELLINGE TAR FLYKTINGANSVAR ! Solidaritet eller offer för marknadskrafterna?.

Ett annat ord jag funderar över är "livstidsförsörjning" - ett ord som brukar användas om vad asylsökare söker i Sverige. Det ordet hittar jag från år 2000 på Flashback. Intressant.

Ord sprider sig snabbt. Vissa ger intryck. Det är det som kallas Meme. Vissa tankar får fäste.

De senaste åren har nog en slags alternativ-höger varit bäst på att sprida idéer. Åtminstone har jag inte sett särskilt mycket från vänstern, annat än enstaka "stå upp mot rasismen". Men det är ju ingen tanke som fäster sig. Ständiga jämförelser med Nazi-Tyskland. Läste senaste en artikel idag i Expressen, suck. "Om SD vinner... Det var så Nazi-Tyskland började". Köper folk verkligen det resonemanget fortfarande, idag september 2018? Tror de att det argumentet kommer hålla år 2118 också? "Visst har vi nu fått sharialagar i Sverige... men vi måste stå upp mot nazisterna..."

Nej, vänstern får komma igen med lite bättre argument.

Inför valet 2010 jobbade jag för att försöka få röster till Alliansen, som jag tyckte gjorde ett bra arbete mellan 2006-2010. Invandringsfrågan var ännu ingen het potatis. I detta valet tycker jag man ska rösta med hjärtat och säga vad man tycker om Sveriges katastrofala invandringspolitik som är ett avskräckande exempel i hela världen. Om man inte röstar emot det nu, när ska man då göra det?

Om Sverige vänder på skutan nu kanske vi år 2022 kan diskutera andra problem. Jag är inte rabiat på det sättet. Jag står upp mot hat och orättvisor där jag ser dem, men just nu är det svenskarna som är utsatta för hat och orättvisor i sitt eget land. Visserligen finns det invandrare som har det svårt också, men någon gång måste man göra ett val.

Det är som att fråga sig om man hellre ska låta eleverna eler lärarna ta över skolan. Det kan låta lockande att svara "eleverna", men gör man det så har man ingen skola kvar. Det kan tyckas orättvist att elever inte får styra skolan, men det är det inte, eftersom det inte kan fungera på något annat sätt. Tycker man det är orättvist så finns det inget som är rättvist.

Vänstern har tyvärr försökt bekämpa alla naturliga ojämlikheter genom att kalla dem orättvisor.  De har kvoterat in inkompetenta personer som inte kan språket och kulturen. Ledare och anställda ska vara kompisar, lärare och elever ska vara kompisar, män och kvinnor ska vara 100% jämlika i varje avseende, föräldrar ska inte disciplinera sina barn, och så vidare. Hur har det gått? Det gnälls mer än någonsin! Och i Sverige brinner fler skolor än i något annat land. För guds skull, är vi ett land i inbördeskrig? Varför bekämpas inte detta som det samhällshot det är ??

Nåväl, själv röstade jag AFS för att få till en öppnare och friare debatt. Det är det jag brinner starkast för just nu och det är kanske det jag alltid brunnit starkast för: att få lov att tänka fritt och yttra sig fritt.

Jag tror inte jag är en hatisk person. Jag kan inte påstå att jag drivs av hat. Däremot blir jag snabbt irriterad, arg och t.o.m deprimerad när jag ser övergrepp, lögner och grova missförhållanden. Än värre när jag inte kan agera mot det.

Det känns så märkligt för mig att man kan göra ett skämt om dumma svenskar och alla skrattar, eller korkade amerikaner, eller dryga fransmän. Men så gör man ett skämt om muslimer (som jag kände många när jag var liten och vet hur de tänker) och så stelnar alla till: "muslimer får man inte skämta om".

Nehej, är inte alla lika? Nej, inte muslimer. De är lite mer lika än vi andra... Och dessutom så blir de ju mer kränkta än vi andra, och när de blir kränkta så kan det hända våldsamheter.

Jag tycker inte man ska kränka människor. Man bör inte ta på sig sneda ögon och skämta om "flied lice" eftersom skämtet är baserat på en gammal tråkig kinesisk stereotyp. Man bör inte gå omkring med plakat där man kallar profeten Muhammed för pedofil. Man bör inte använda ordet negerboll.

Däremot måste vi få lov att diskutera det oerhörda och oresonliga hat som många muslimer i Sverige har mot det svenska samhället. Vi måste även klart och tydligt få lov att uttrycka: Det är inte vårt fel att de hatar oss.

Men vi väljer alltså att tysta oss själva av rädsla? Okej, det låter ju sunt. Det är lätt att stå upp för det fria ordet när man har hela samhället i ryggen, som när man tar avstånd från rasism, Nazism och KKK, men man kanske skulle prova stå upp för det fria ordet även det kan drabba en själv negativt. Det är då man behöver stå upp för det som mest.

Det är en gammal tanke bland de som tror på värderingar att det finns sådant som högre och lägre mentala tillstånd. Bättre eller sämre, om man så vill. Att det finns ett "rätt" sätt och ett "fel" sätt att vara. Detta är ett slags pliktetik och går tillbaka till de antika filosoferna.

Vänstern har snarare anammat ett relativism-perspektiv där allt är lika bra och även kriminella egentligen bara har en alternativ livsstil. Polygama förhållanden, regnbågsfamiljer, ensamstående mödrar... allt är bara alternativa livsstilar som samhället "borde" göra allt för att hjälpa och uppmuntra. Vänstern är övertygad om att vad som än händer så är allt lika bra eftersom om människor får göra vad de vill så blir de lyckliga och då blir världen bättre. Det är inte acceptabelt för vänstern att säga att vissa livsstilar kanske är dåliga för både individen och samhället.

Jag tycker det förstnämnda alternativet är mer rimligt. De antika filosoferna, och deras arvtagare i kristendomen, tänkte sig att vi människor kan sträva mot ett slags upplysning. Antikens filosofer som filosofen som den mest upplyste, som den "högste", en person som lever bortanför fysiska begär och enbart lever i ett slags sinnevärld. De kristna är efterföljare till den traditionen och gjorde skillnad mellan kött och ande, där köttsliga begär sågs som sämre och mer plågsamma, medan andliga nöjen sågs som upphöjda och mer gudomliga.

Enligt de värdekonstanta så bör man sträva efter allt som gör en till en bättre människa och som höjer sinnet. Vänstern har däremot mer av en tendens att bejaka de fysiska begären, såsom sexualitet. Högern tycker man snarare ska tygla sexualiteten och fokusera på plikter såsom arbete.

De flesta unga människor tror på att ha roligt och bejaka sina lustar. Detta hör ungdomen till. Det är också därför vänstern ständigt får tillströmning i leden, eftersom unga som standard är vänster/känslobejakare. Jag tror att högern ständigt är för hårda mot de unga. Man bör inte förvänta sig att tonåringar ska agera som torra gubbar. Jag tycker själv det känns näst intill sjukligt att höra en ung Carl Bildt tala om att "lagen säger att vi ska i skolan, och då är det i skolan vi ska vara".  (0:40 in i klippet)

Nej, 17-åringar ska inte resonera som 50-åringar.

Med det sagt så är min egen erfarenhet att de gamla filosoferna hade rätt i att vi som människor bör försöka sträva mot det "högsta goda". Även modern vetenskap talar om att vi har olika delar av hjärnan, där de grundläggande känslorna ligger i det som kallas reptilhjärnan, och som är ett slags fight/flight styrsystem fokuserat på primala känslor såsom ilska och rädsla.

Ovanför reptilhjärnan anses en mer reflekterande hjärna sitta, något som bland annat däggdjur har, och ovanför denna ytterligare en reflekterande del som vi människor har utvecklat. Det är åtminstone en modell. Jag minns att den romerske filosofen Cicero beskrev det som att endast människor är kapabla att göra planer för sina hela liv, och det får man ju ge honom rätt i. Endast människor är kapabla till att resonera sig fram till att offra sitt eget liv för att samhället ska fortsätta existera, vilket bevisar att människor är kapabla till att se till högre värderingar än att fylla sina känslor och liknande fysiska begär som vissa psykologer påstår. Jag har svårt att tänka mig att man kan övertyga en chimpans att pensionsspara, och det finns många människor som inte heller vill eller kan göra sådana långtgående planer över sina liv. Men vi är alla kapabla att göra det det.

Enligt min erfarenhet är det just i dessa långtgående planer för vad som är bra som vi finner det högre goda. Att vi vågar avgränsa tillfälliga njutningar och tillfälliga känslostämningar för att istället fokusera på ett längre perspektiv, såsom att skaffa oss utbildning och välbetalda jobb.

Ser man på t.ex somalier i Sverige, och andra kaosgrupper, så är det många som inte klarar av detta. För dem handlar livet om en ständig kamp för överlevnad, status och sådant som får dem att må bra för stunden, såsom alkohol, sex och våld.

Ser vi dessa personer som förebilder? De flesta av oss skulle säga: nej. Vi föredrar att leva trygga medelklass där vi vet hur morgondagen ser ut och vi inte ständigt flamsar runt mellan olika hot. Att ständigt sträva efter att få kickar är kul när man är 17 men efterhand som man blir äldre uppskattar man glädjen i sådant som är mer långsiktigt värdefullt.

Det är lite synd att konservatismen (högern) inte har kunnat acceptera ungdomen bättre utan vill trycka på alla ett ganska stelt och tråkigt beteende. Alla kan dock inte vara som Carl Bildt.

1950-talet och fram t.o.m 1965 var konservatismens högplatå, men sedan tog ungdomskullar i baby-boomer-generationen över. De vill ha rock-musik, fri sex och annat som var kul. Att bekämpa segregation och vara motståndare till krig var också populärt och troligen väl befogat.

Nackdelen med hippiesarna var att de inledde en era där droger blev normalt, alternativa förhållanden och gränslöst leverne. Det är roligt på kort sikt men på lång sikt leder det till social misär och ökad kriminalitet, vilket i sin tur gör det svårare att lyckas med en högre utbildning och att driva samhället framåt.

Vänstern har en tendens att fokusera på just människans basala behov och att anse att det är statens ansvar att "alla ska ha det bra". Om en person anser att hen inte mår bra, så är det statens fel. Vi har just nu ett samhälle som är totalt insnärjt i denna typ av tänk. Barn ska ha det bra i skolan, oavsett om de lär sig något eller inte. Disciplin är inte så viktigt, men alla ska få specialhjälp och bli sedda, osv. Som konsekvens har Sverige nu flest anlagda skolbränder i Sverige. Ja - för om man inte mår bra är det ju skolans fel, eller?

Det känns så när man är ung, men när man blir äldre inser man att man måste tygla de unga. Det är fel att anta att man i allt måste "lyssna till ungdomarna", som det ofta talas om. Redan när jag själv gick på högstadiet och vi hade klassombud och liknande så frågade jag mig alltid vad nyttan med dem var. Vad vill man egentligen när man är 12? Vad vet man om vad som är bra för en själv och undervisningen? Överlag skulle jag säga att 90% av ens åsikter i den åldern kan kastas i papperskorgen för de är felaktiga.

Det är därför det är de vuxnas ansvar att se till att ungdomar har det bra, eftersom ungdomar själva faktiskt inte har den förmågan. Det är de äldres ansvar att säkerställa att lag och ordning upprätthålls. Det kan inte de unga själva råda över. Tror man att alla barn ska få "göra det de vill" så får man ett gränslöst kaos, där ungdomarna tycker att de kan ägna sig åt att sälja droger och bränna ner skolan.

Tyvärr så är ordning och stabilitet något som måste byggas upp långsiktigt men som kan raseras ganska snabbt. Bor man i ett otryggt område så blir man faktiskt en sämre människa, eftersom man får svårare att göra långsiktiga planer. Ens ägodelar kan stjälas när som helst och man kan bli utsatt för rån och andra brott.

Jag tänker mig att människans mentala utveckling är lite som att gå från ett vänstertänk där man tillfredsställer sina basala behov men ständigt är olycklig till att bli en högermänniska som ser till högre värden i livet.

Alla religioner och filosofier ser det faktiskt så. De ser den fysiska njutningens människa som den lägst stående. Det kan man läsa i buddhistiska texter och i ett av hinduismens mest populära verk: Bhagavad-Gita.

Gellert Tamas är en av få hatiska anti-SD personer som fortfarande har förtroende.

Åtskilliga andra har blivit avslöjade som kvinnohatare/våldtäktsmän (Virtanen, Alex Bengtsson på Expo, och "en av Sveriges mest kända komiker"), förtryckare (Lotta Bromé [1]), eller som bara allmänt snurriga (Sarnecki, Arnstad, Özz Nujen). Med fler.

Tamas är kvar. Än så länge.

Tamas är journalisten som blev känd när han skrev en snyftbok om s.k apatiska flyktingbarn. Boken är faktamässigt dravel, men effektiv ur ett känslomässigt perspektiv, vilket som bekant är hur debatter förts i Sverige. Hellre att ha godhetsmässigt rätt åsikt än att ha en faktabaserat rätt åsikt.

"Gellert Tamas har fel om de apatiska barnen"

För att Tamas skulle ha haft en chans att framstå som trovärdig bland dem som brytt sig om att sätta sig in i frågan hade det varit nödvändigt att han i boken förklarat varför:
1 antalet barn som var förment apatiska kom att öka från 0 till mer än fyrahundra på några få år för att därefter minska till närmare 0 igen,
2 varför tillståndet nästan enbart kom att drabba barn i flyktingfamiljer där frågan om asyl ännu ej avgjorts eller avgjorts till familjens nackdel,
3 varför endast flyktingbarn som levat tillsammans med sina familjer drabbats men inte flyktingbarn som kommit ensamma till Sverige,
4 varför endast barn i familjer som kommit från stater i forna Sovjetunionen och Jugoslavien drabbats,
5 varför inte svenska barn som varit utsatta för svåra påfrestningar drabbats.

Vidare borde han ha talat om att barnen i själva verket inte var apatiska. Att vara apatisk innebär att man är håglös, uppgiven och utan initiativkraft. De flesta av de barn det här var fråga om var i flertalet fall i stället medvetslösa.
Gellert Tamas saknar - vad jag vet - medicinsk utbildning. Om han låtit konsultera några kvalificerade läkare hade han dock kunnat upplysas om att man inte blir medvetslös till följd av traumatiska upplevelser. I stället har han lyssnat på några få läkare som uppenbarligen haft en egen agenda med mera politiska än medicinska förtecken.

Tomas J Eriksson, docent och Leg läkare, specialist i allmän psykiatri, om Gellert Tamas bok om de apatiska flyktingbarnen.

https://www.expressen.se/nyheter/gellert-tamas-har-fel-om-de-apatiska-barnen/

Skrivet 2009. Värt att nämna är att det sedan dess visat sig att de "apatiska" barnen blev mystiskt friska när de skiljdes från sina föräldrar och sattes hos fosterföräldrar... Samt att det endast förekommer i Sverige att flyktingbarn blir apatiska... Men skit i sådana faktabaserade argument. Lättare att snyfta lite över hur inhumant Sverige är. Vi behöver inga experter - vi har ju journalister och stå-upp-komiker!

Det som kan sägas till Tamas fördel är att han är mycket läsvärd, och han brukar inte hitta på fakta. Vilket kanske är orsaken till att han kan fortsätta hålla på. Han skrev en "bok" för Aftonbladet som heter Det Svenska Hatet, om SDs historia som bland annat innehåller kapitel om Ted Ekeroth. Mycket intressant.

Då ska vi se vad Tamas säger om SD:

Gellert Tamas menar att man inte ens behöver titta under Sverigedemokraternas yta för att hitta de extrema åsikterna. De finns där, att läsa om öppet i partiets politiska dokument, menar han.

Han pekar främst på två ställen i partiets senast antagna principprogram från 2011.

Där kan man läsa:

”Det är uppenbart så att vissa kulturer är bättre än andra på att slå vakt om grundläggande mänskliga rättigheter, skapa demokrati och materiellt välstånd, god sjukvård, hög utbildningsnivå och likhet inför lagen. Detta gör att dessa kulturer, i våra ögon är bättre än de kulturer som inte vill eller förmår att skapa goda levnadsvillkor för de människor som lever i dem.”

https://www.metro.se/artikel/tre-experter-s%C3%A5-ser-sverigedemokraterna-ut-under-ytan

Så detta är ett exempel på att SD har extrema åsikter?

Jag vet inte vad jag kan svara för den som tror på detta.

Skulle t.ex den nazistiska kulturen vara "lika mycket värd" som den svenska sekulära?

Nej troligen inte.

Hur är det med den saudiska kulturen?

Hur är det med länder med skyhög mordnivåer eller som avrättar dissidenter på löpande band?

Hur fungerar det när folk som kvinnoförtryckande kulturer kommer till Sverige?

Om vi på allvar anser att alla kulturer är lika bra, varför har vi i så fall en svensk läroplan för alla elever? Borde inte elever kunna ha läroplan från sitt hemland?

Jag vet inte hur många argument jag behöver lista. Jag känner mig som den här killen...

Okej, så medeltida kulturer är lika "bra" som den svenska? Nåväl, vi säger väl det. Men det är inte så många som väljer att flytta från Sverige till Zimbabwe. Eller ens Egypten.

Fortsätter Metro:

Partiet skriver även i principprogrammet om en ”nedärvd essens” som finns hos varje människa.

”Delar av essensen är gemensam för de flesta människor och annat är unikt för vissa grupper av människor eller för den enskilde individen”, skriver partiet.

Det här är två exempel på åsikter som är djupt problematiska, enligt Gellert Tamas.

– Sverigedemokraternas partiprogram är tillräckligt talande och innehåller en tankevärld som är främmande för de flesta andra politiska partier. Det är ett partiprogram som bär tydliga spår av ett rasbiologiskt betingat tänkande, säger han.

https://www.metro.se/artikel/tre-experter-s%C3%A5-ser-sverigedemokraterna-ut-under-ytan

Jag vet faktiskt inte vad "nedärvd essens" syftar på exakt.

Jag tänker mig t.ex att vi ofta talar om det Lutherska arvet.

Ett annat skäl till det svaga intresset, speciellt bland svenska intellektuella, tror Per Svensson kan vara att den lutherska läran inkorporerades i staten under en mycket auktoritär period i vår historia, präglad av tankeförtryck och ortodoxi. Å andra sidan är det kanske just där, i vår på det hela taget förtröstansfulla inställning till staten, som det lutherska arvet lever som starkast.

–Jag tror det, men Luthers idéhistoriska betydelse för framväxten av folkhemmet är en fråga som borde utredas mera, säger Per Svensson.

https://www.svd.se/personligheter-med-inflytande-in-i-var-tid

Är inte det lutherska arvet, om det finns, ett bokstavligt exempel på en nedärvd essens?

Vill man så kan man förstås, som SDs kritiker, påstå att nedärvd essens handlar om rasbiologi. Fast SD har uttryckligen sagt att alla kan bli svenska, oavsett biologi.

Den förre integrationsministern Erik Ullenhag - en hatad person i sociala medier - blev ambassadör i Jordanien 2014, och jag undrar om han blev det som straff och för att öppna hans ögon för hur olika kulturer faktiskt är. Lille svensk i stora världen, det är inte bara hudfärg som skiljer oss åt...

Detta skrev han i juni 2017:

När jag nu lever utanför Sverige upptäcker jag vad jag verkligen uppskattar med mitt hemland. Utöver familj och vänner så längtar jag efter att vara mindre bilberoende, gå och cykla i vardagen och den frihet som barnen kan ha i Sverige.

Högtider blir också viktigare. Lucia, midsommar och nu i veckan nationaldagen får en annan betydelse. Häromveckan firade vi tillsammans med danskarna våra respektive nationaldagar ett par veckor i förtid. Förklaringen till det tidiga firandet var den nu pågående fastemånaden ramadan.

Jag ska ärligt säga att jag tidigare inte har haft en särskilt stark relation till nationaldagen. Vad är det vi firar den 6 juni?

Trots min juristbakgrund har jag svårt att uppbåda några starka känslor inför att regeringsformen antogs just den 6 juni. Ända var jag, och många svenskar som firade tillsammans med mig, i år stoltare och gladare över nationaldagen här än vad jag brukar vara hemma. Vad firade jag egentligen?

I grunden tror jag att det oavsett om det är den danska, svenska eller jordanska nationaldagen som firas så finns det vissa känslor som är gemensamma. Vi firar det land som har format oss. Vi tänker på vänner och familj och vi firar en gemensam bakgrund och en gemensam framtid. Vi känner den trygghet som det innebär att vi vet att det alltid finns ett land som vi kallar vårt och som vi alltid kan återvända till. Det sista, att ha ett land komma tillbaka till där jag alltid är välkommen och en del av gemenskapen är ju i dagens värld inte en självklarhet för alla.

Och sedan finns det särdrag som vi svenskar särskilt firar. Över 200 år av fred, snart 100 år av demokrati, naturen och ett land som har kommit längre än nästan alla andra när det gäller jämställdhet mellan kvinnor och män. Friheten, öppenheten och toleransen. Vi har mycket att fira och vara stolta över. Vi har gemensamma värderingar att vårda, försvara och vinna nästa generation för.

Den insikten om vad Sverige är för mig får jag paradoxalt nog starkare i Amman än hemma i Stockholm, Uppsala eller Arvika.

http://www.tidningen.nu/en-nationaldag-vard-att-fira/

Låter inte detta som SDs partiprogram? Kanske t.o.m nationalistiskt, vilket enligt Tamas kanske är rasistiskt? Gemensamma värderingar att kämpa för och svenska särdrag? Fy, det låter hemskt. Hade Ullenhag varit SD:are hade han nog varit rasist.

Kom igen godhetsprofeter: försök tänk. Det kommer kännas jobbigt till en början men efterhand känns det faktiskt skönt.

-- Fotnoter --

[1]: Det är på sin plats att påminna om att lesbiska kvinnor är de som har mest våld, psykiskt såväl som fysiskt, i sina förhållanden. Det verkar som att de är mer gränslösa.

Israel-Palestina-konflikten är ett ämne jag själv har kämpat med att förstå. Jag hade några negativa erfarenheter av judar och läste lite ytligt om Israels politik, och jag kände hur Israels politik är baserad på gamla religiösa påfund och hur de fortsätter att bygga bosättningar fast de sagt att de ska sluta, och allt sådant dubbel-tal som judar är kända för.

Man kan läsa i olika vänstertidningar och även på TV om hur palestinierna lider av Israels sanktioner. Det är lätt att känna sympati. "Soldater mot barn som kastar sten" - den typen av bilder har vi fått se.

Palestinierna skapar denna propaganda avsiktligt. De arrangerar foton och videoklipp och sprider det över världen.

De sprider gärna uppfattningen att israelerna har "tagit över landet Palestina". Fast i verkligheten var Palestina aldrig ens ett land. Det var ett område, typ som Skåne. Grannländerna såg ingen större skillnad mellan Palestina och Jordanien.

Den här bilden exemplifierar att Palestina aldrig ens varit ett land.

Israel kanske inte heller var ett land. Det är sant. Och det stämmer att Israel fördrev den muslimska befolkningen 1947, även om Israel påstår att muslimerna flyttade självmant. Men förutom det?

Jag har själv släktingar som fördrevs från områden i Östeuropa. Dessa områden har de aldrig försökt sig på att vilja få tillbaka. De flyttade till andra områden där de bosatte sig och arbetade. Jag kan inte åka dit och kräva tillbaka "mina" områden.

Inte så palestinierna. De kräver - 70 år senare - att "deras" områden i vad som nu är Israel ska tillfalla palestinier. Detta kallas för right to return och är förstås orealistiskt från Israels perspektiv. Det är därför fred inte kan nås i konflikten: Palestinierna har orealistiska krav.

Ett annat faktum jag fått inse senaste 2 åren är att delar av Palestina styrs av terrororganisationen Hamas. Hamas har som mål att utplåna Israel. För detta syfte anser det att alla medel är tillåtna, inklusive att döda civila.

Hur ska man kunna ha fred med en fiende som vill döda en?

Slutligen så har jag själv fått se bilder och videos på palestinier i min stad Malmö. Hur hatiska de är mot alla judar. Det går inte att påstå att det "bara handlar om Israel" - nej, det handlar i hög utsträckning om judar. Svenska judar i detta fallet.

Jag stöttar faktiskt en tvåstatslösning - men i framtiden. Om Palestina idag blev självständigt så skulle snart raketerna hagla in över Israel. Det är det sorgliga faktumet. Och det är jag emot.

När Israel gav tillbaka delar av Palestina 2005, så hände just detta. En enorm prestigeförlust för Israels premiärminister som hoppades att han kunde offra lite mark och trotsa den Israeliska högern, i utbyte mot fred. Istället fick han inget, och i valet efter fick han avgå.

Med det sagt så är det så att även Israel har en del orealistiska anspråk. Det finns en stark extremhöger i Israel som har som mål att hela Palestina ska bli Israeliskt. I slutändan anser jag dock ändå att det just nu är palestinierna som gör en fredsuppgörelse omöjlig.  Visst lider de - men de har sig själva att skylla.

Om man tycker att Israel har rätten att existera så måste man nästan vara emot en palestinsk stat i dagsläget. Detta eftersom en palestinsk stat skulle ha som mål att utplåna Israel. 

Det intressanta är att muslimerna i Palestina beter sig likadant som många andra muslimer gör runt om i världen: de klagar på diskriminering, provocerar fram våld, angriper, försöker få sympati, samtidigt som deras mål hela tiden är att ta över. Hade palestinierna haft som mål att leva i fred och trygghet så hade detta faktiskt gå att åstadkomma, även om Israel förstås inte är helt lätta att ha att göra med. Då hade palestinierna fått min sympati och kanske även världssamfundets.

Det är så man gör när man är mogen vuxen. Man försöker göra kompromisser som gör att alla får det bra. Den som, liksom mig, växt upp med sunnimuslimer vet att deras mål istället är att de ska få så mycket som möjligt, och sen efteråt spottar de på en. (kanske har du inte upplevt det så du vet inte)

Det handlar om att deras grupp ständigt måste få speciella rättigheter. Att ständigt peka på incidenter där deras grupp blev kränkt och sedan komma ihåg detta i evighet och strida för det.

Samma skeende kan observerar i Kashmirkonflikten, ett område mellan Indien och Pakistan. Pakistan som f ö bildades som land 1947 genom att muslimer drev ut alla icke-muslimer och "fick" landet förklarat självständigt från Indien av FN.

At the 1940 Muslim League conference in Lahore in 1940, Jinnah said: "Hindus and the Muslims belong to two different religions, philosophies, social customs and literature.... It is quite clear that Hindus and Muslims derive their inspiration from different sources of history. They have different epics, different heroes and different episodes.... To yoke together two such nations under a single state, one as a numerical minority and the other as a majority, must lead to growing discontent and final destruction of any fabric that may be so built up for the government of such a state."[26] At Lahore the Muslim League formally recommitted itself to creating an independent Muslim state, including Sindh, Punjab, Baluchistan, the North West Frontier Province and Bengal, that would be "wholly autonomous and sovereign". The resolution guaranteed protection for non-Muslim religions. The Lahore Resolution, moved by the sitting Chief Minister of Bengal A. K. Fazlul Huq, was adopted on 23 March 1940, and its principles formed the foundation for Pakistan's first constitution. Talks between Jinnah and Gandhi in 1944 in Bombay failed to achieve agreement. This was the last attempt to reach a single-state solution.

https://en.wikipedia.org/wiki/Pakistan_Movement

Alltså: Muslimerna sa att islam och hinduism kan inte samexistera i en nation.

Nu kämpar de om Kashmir. Som brukligt är överallt i världen så är de muslimska områdena fattigare än de icke-muslimska, vilket muslimerna, som alltid, skyller på diskriminering. Pakistan har jag hört beskrivas av pakistanier själva som ett "skitland". Jag har aldrig stött på ett folk som är så opatriotiska som pakistanier och kanske afghaner. Detta är alltså länder där 99% av befolkningen är muslimer. Trots detta verkar de inte kunna utvecklas, utan sitter istället och tjafsar om hur man bäst ska implementera "sann islam" och "sann sharia".

Jag funderar ibland på hur en stad som Malmö kommer se ut om 50 eller 100 år. Några judar tror jag inte kommer leva där i alla fall.

"Varifrån kommer anti-semitismen i Sverige?"

"Från radikal islam".

Tänk att vara tvungen fly sin stad, och kanske sitt land, pga den religion man har. Så är det i Sverige idag.

Med det sagt så har jag kritik mot judar också, och mot judendom, på samma sätt som jag tillåter mig att vara kritisk mot alla grupper. Men det stora hatet just nu kommer från palestinierna - så är det.

I Sverige har vi ju länge styrts av vänsterkrafter, och vänstern anser att varje samhälle består av förtryckare och de förtryckta, där de förtryckta per definition är "goda" eller "oskyldiga" och målet för samhället är att utjämna skillnaderna eller acceptera den oundvikliga revolutionen.

Detta är egentligen en barnslig historiesyn. Ibland kan en person vara "förtryckt" för att de väljer att inte utbilda sig, eller för att de är för dumma för att utbilda sig. Eller kanske för impulsiva. Istället ägnar de sig åt att bränna bilar och röka gräs. Ska man stötta den typen av människor? Folk som ägnar sin tid åt att hitta sätt att bedriva terror.

Visst är Israel hårda mot civila, men det är numer min ståndpunkt att Israel inte gör detta för att de tycker det är roligt, utan för att de måste. Det de är ute efter är terrorister. Folk med vapen och bomber. Av samma anledning så är syftet med sanktionerna att förhindra palestinierna från att bygga vapen. Israel har inte sanktionerna för att de tycker det är roligt utan för att det är nödvändigt för att skydda sitt land. Vem vill inte skydda sitt land?

Den som ser sig som Palestinavän bör ge sig själv och andra ett svar på frågorna i detta inlägg.

Idag såg jag livereportage på Facebook från Joakim Lamotte i Gävle, området Sätra.

Det är snart svårare att hitta städer som inte har problem än städer som har dem.

Som brukligt när det rör sig om ungdomsgäng som sprider skräck och beter sig helt asocialt så verkar det röra sig om somalier.

Lustigt att de alltid är lika kameraskygga... Inte för att man kan skilja dem från varandra.    Undrar vad de är rädda för?

Man kan också fråga sig var de snott jackorna. Det är lustigt att varje gång jag ser sådana här människor så har de dyrare klockor och mobiler än vad jag har. Men visst, jag måste ju jobba hårt åtta timmar om dagen för att försörja dem...

Jag tänkte faktiskt när de i videon började berätta om "gäng som kastar sten på hundar och människor" att det låter som somalier. Särskilt när olika invandrargrupper började säga att det drabbar dem också.

Det sägs inte så gärna i media, men de flesta invandrargrupper ser somalier som problematiska. Tro det eller ej, men invandrare har inte alla gemensamma gener. Jag är själv utlandsfödd, men inte sympatiserar jag med somalier för det.

I videon försvarar de sig med att "det finns rasister som kallar oss för neger och såna saker", "de vuxna visar oss inte respekt".

Ja, det händer säkert jätteofta att någon använder neger-ordet mot dem... Och då måste de förstås kasta sten på gravida kvinnor med hundar.

Alltså, man får lust att skrika: "svenskar! vakna upp!" Dags att ta sida. Köper ni verkligen snacket om att de här ungdomarna dagligen misshandlar oskyldiga pga "rasismen"?

Jag vet inte vad mer man kan säga.

Är det acceptabelt att säga "jag begick brottet men det var hans fel"? Barn och tonåringar har gärna den mentaliteten. "Det var han som började". Ett rättssamhälle kan dock inte fungera efter sådana principer. Man kan inte gå omkring och leta efter saker att bli förolämpad av och se det som legitimt skäl att skapa kaos. Om alla hade gjort så, så hade vi inte kunnat ha ett fungerande samhälle.

Ironiskt nog är Somalia ett av de sämst fungerande samhällena på jorden. Det brukar användas som motargument när en anarkist säger att ett samhälle utan stat skulle vara jättebra. "Ja, se på Somalia, höhö". Det finns inte ens ett gemensamt vägnät utan man får betala den lokala milisen när man kör in i ett område...

Detta är i många fall människor utan spärrar. Det bevisar sig ständigt genom det ena extrema våldsdådet efter det andra. Det svenska samhället är inte anpassat för denna typ av individer. Vi får inte ta för givet att vi kan ta in obegränsat av dem och att de kommer anpassa sig på sikt.

Se på USA! Städerna som tog emot en massa invandring i slutet på 1800-talet är fortfarande extremt våldsamma städer. Chicago ökade från 300 000 invånare 1870 till 500 000 år 1880, till 1 miljon år 1890, och 2 miljoner år 1910. Med detta kom gangstergängen, fattigdom, trångboddhet, osv. Chicago är den stad i USA med flest mord per capita. Med cirka 45 mord per 100 000 invånare har man tio gånger fler än Malmö, och Malmö är en av de större städer i Europa med flest mord. (dubbelt så många per capita som London, t.ex.)

Just saying: inte allt löser sig "på sikt". Tar man in skräpmänniskor får man ett skräpsamhälle. Sedan kan de skylla på rasism bäst de vill, men det förbättrar inte situationen. Människor utan kvalifikationer, ambition eller kompetens har bara rasismen kvar att skylla på.

Ska vi verkligen köpa detta i evighet?

Se på de som kommer hit, utbildar sig och skaffar jobb. Även om de heter Muhammad och även om de har mörk hud. Har man däremot låg intelligens, saknar impulskontroll och får ingen vettig uppfostran så blir man kriminell och arbetslös. Sen sprider det sig från en generation till nästa.

Angående det där med generationsbrottslingar så är det just nu rätt mycket aktivitet i en tråd på Flashback om det senaste mordet i Malmö (i Hermodsdal, 4 september). T.ex:

Familjen Kazaz, jo det finns väl en del att berätta om dom. Kan dock konstatera att för varje generation, blir det sämre och sämre. Man kan ju bara hoppas att denne yngre Amin inte hunnit få barn så är iaf en gren kapad av släktträdet...

Trots att tre generationer vistats i landet, två generationer är födda här så vet jag INGEN av dom som bidragit med något gott för samhället. Frid vare med dom allihopa!

https://www.flashback.org/sp65159439

Det verkar även som att familjen Drivhall är inblandad. Drivhall är en zigenarfamilj där ene sonen sköt en vaktmästare i huvudet för något år sedan. De andra medlemmarna i familjen är också inblandade i olika mord.

Vissa av de här människorna gör en faktiskt rädd på riktigt. Som det står i länken: detta är inga barn på glid som man ska dalta med. Detta är människor som man borde ta hand om på ett sätt som säkerställer att de inte är ute bland folk.

För Guds skull: om man känner sig "utanför" har man väl inte rätt att skjuta folk? Det får fan vara nog med snyftartiklar! Jag hade också en jobbig uppväxt, men om man begår brott så får man ju ta sitt straff!

Jag funderar på om inte rättskipning bör ta offrets perspektiv med i bedömningen. T.ex om jag blir bestulen (vilket jag blev senast förra vecka - det är ju Malmö vi talar om) så kanske jag kan tänka mig förlåta tjuven om vi möts i rättegång. Men då ska detta vara mitt beslut. Det ska inte vara domstolen som beslutar att vi ska tycka synd om stackars lille Amir som kom från en trasslig bakgrund!

Samma sak med mord, våldtäkter och överfall. Vill offret (eller hans efterlevande) förlåta förövaren, så är det fine. Annars så verkställer man ett strängt straff.

När någon dömts till döden för mord i Saudi Arabien så kan de efterlevande förlåta mördaren. Bödeln försöker förmå de efterlevande till det fram tills och med dagen för avrättning. Annars hugger de huvudet av honom.

Jo, det hade varit rättvist. Ibland så ligger jag och fantiserar över vad jag skulle vilja göra med de olika skräpmänniskorna som finns i Sverige. Folk som gör att vi, hårt arbetande människor som vill göra rätt för oss, inte vågar oss ut på kvällarna. Människor utan samvete, som slår sönder, stjäl och brukar våld mot såväl gammal som ung.

Som svensk är man maktlös. Det var likadant när jag var ung och fick springa gatlopp mellan blattegängen, och det är likadant idag. Fast värre.

Kanske någon gång vaknar svensken. Det blir ju fler och fler som upplevt samma sak. Man kan inte stå och vifta med regnbågsflaggor i evighet. Någon gång måste man bestämma sig för vad för samhälle man vill ha! Det är liksom på riktigt nu.

Enligt en studie presenterad i Metro idag kommer cirka 20% av studenterna rösta V.

Stapeldiagrammet är så dåligt gjort att jag misstänker det gjorts av en vänsterpartist. M med 13,95% borde ju t.ex ligga precis mitt mellan 12 och 16. Det verkar som att diagramskaparen ignorerade decimalerna när hen gjorde diagrammet. I papperstidningen var f.ö stapeln för M betydligt lägre än för S. Åtminstone bevisar det att det inte bara är SD som råkar ut för felaktig grafik.

Bevisar detta att 20% av högskolestudenter kommer rösta på V? Nja. Svarsfrekvensen i undersökningen var 2,5% (3144 av 125 468) och frågan ställdes via mejl. Med så låg svarsfrekvens i en självselekterad undersökning är det svårt dra slutsatser. Vilka var det som svarade och varför?

Med det sagt tycker jag det är befogat att diskutera vänstervinklingen inom akademin. Det är något som skett systematiskt sedan början på 1970-talet:

Den långa marschen genom institutionerna (på tyska: der lange Marsch durch die Institutionen; på engelska: the long march through the institutions) är en slogan som myntades 1967 av studentaktivisten Rudi Dutschke för att beskriva en långsiktig strategi för att skapa förutsättningarna för revolution: att störta samhället genom att infiltrera viktiga samhällsinstitutioner. Det blev en del av den utomparlamentariska oppositionen (Außerparlamentarische Opposition, APO) som uppstod i slutet av 1960-talet. Frasen ”lång marsch” är en referens till de kinesiska kommunisternas utdragna kamp, vilken inbegrep en fysiskt lång marsch med Folkets befrielsearmé genom Kina.

https://sv.wikipedia.org/wiki/Den_l%C3%A5nga_marschen_genom_institutionerna

Nyligen så såg jag en gymnasieplan över ämnet historia. Jag kan säga som så att feminism är stort. Historia ska nu inte handla om kungar och krig, utan om kvinnors ställning, kvinnliga gestalter (de få som finns) och om hur få rättigheter kvinnor hade.

Detta beror på att akademierna genomdrivit ett perspektivskifte. Allt handlar om perspektivet. Det är ganska lurigt för det gör att de som bestämmer perspektivet alltid kan säga: "har vi fel"? Nej så klart har de inte fel. Alla mäniskor kan ha olika perspektiv på saker och ingens perspektiv är mer rätt eller fel.

Jag minns en gammal skolbok hos min farfar från 1930-talet som beskrev hur det svenska folket var det finaste, mest frihetssökande folket. Vårt språk var det renaste och enklaste av alla språk. Och så höll det på.

Det är tekniskt sätt inte fel att ha en viss nationalism i läroplanen.

Sedan hände Nazi-Tyskland och sedan blev det fel...

Mer om vinklade skolböcker:

En forskningsstudie från Linköpings universitet visar att sponsrade läromedel kan ge helt olika bilder av hur den svenska arbetsmarknaden utvecklats.

Anna Johnsson Harrie, lektor och forskare i samhällsämnenas didaktik vid Linköpings universitet, har granskat två läromedel för gymnasieskolan om industrialiseringen i Sverige och arbetsmarknadens parter – ”Tillväxt”från Svenskt Näringsliv och ”Arbetslivet – om arbetsmarknaden i Sverige och världen”från Arena Skolinformation.

Båda böckerna är i stort överens om historieskrivningen och berättar att ”det var eländigt förr” och ”nu har det blivit bättre”. Det är när man kommer till frågan ”Hur har det blivit bättre?” som de skiljer sig åt rejält.

Svenskt Näringslivs lärobok hyllar de driftiga entreprenörer som skapade Sveriges tillväxt och välstånd. Arbetarna beskrivs som offer för eländet under 1800-talet och nutidens välfärdsvinnare. Fackföreningarna nämns överhuvudtaget inte.

Och i boken från Arena Skolinformation råder omvända världen. Där berättas det att arbetarna själva lyckades ta sig ur eländet på 1800-talet genom att bilda fackföreningar och en gemensam kamp. Här lyser uppfinnare, företagare och tillväxt med sin frånvaro.

https://www.svt.se/nyheter/lokalt/ost/sponsrade-skolbocker-ger-partisk-bild

Nu är det genus som gäller och då ska man bekämpa "traditionella och stereotypa könsroller".

Varför då, kan man undra?

I studieplanen för historiekursen jag nämnde beskrevs det att kvinnor i antikens Grekland "hade samma värde som en möbel". Detta är alltså vad den universitetsutbildade läraren bokstavligen skrev i materialet och krävde att eleverna skulle ta med sig från kursen.

Varför inte nämna att medellivslängden för män var betydligt kortare än för kvinnor pga de ständiga krigen, och att kvinnor var tvungna föda barn för att upprätthålla befolkningen? Varför är det så viktigt med "rättigheter"?

Vad tyckte antikens män om kvinnor? Uppskattade männen kvinnor?

Pga feminismen idag så är det svårt få reda på. Vi får veta att kvinnor var "andra klassens medborgare". Jag har sett några naturprogram från primitiva folkslag, och kvinnor har andra sysslor än män, men de är ju minst lika viktiga. De odlar växter (och skrattar åt tanken att män skulle klara av det), tar hand om barn, sköter om mat och andra sådana viktiga uppgifter.

Samma sak om man läser vad männen på 1700-talet skrev om kvinnor. Även på den tiden var kvinnor tvungna föda många barn eftersom så många dog unga. Kvinnor hade inte samma rättigheter som män, men däremot hade de inte sämre liv för det. Männens arbeten var farliga, stressiga och slitsamma. 

Varför får vi inte läsa om det? Eftersom feminister bestämt perspektivet.

Perspektivet får tyvärr inte ifrågasättas heller. Detta är en orsak till varför jag inte kunde gå vidare i mina universitetsstudier: för mycket skitsnack. Jag tror bara på hårda fakta, och allt annat kan ifrågasättas. Märkligt nog finner man att de på universiteten sitter mer fast i det gamla än vad man kunde tro. Sedan väljer de förstås att stötta personer som har samma tankesätt. Det gör att det tar väldigt lång tid att gå "den långa marschen genom institutionerna".

Det finns även ett manligt och ett kvinnligt tankesätt. Män vill göra saker "by the book" medan kvinnor gärna sveper ut i ospecifika raljanger. En kvinnlig kursföreståndare kan därför ge högre betyg åt flumtexter medan en manlig kanske kräver mer i fråga om saklighet. Det tror åtminstone jag.

Vissa biologer och psykologer tror att dessa skillnader drivits fram av evolutionen. Männen var ute och jagade och behövde följa kommandon och lyda, medan kvinnor satt i små grupper och behövde samarbeta. Huruvida det är sant är svårt säga.

Inledningsvis var många kvinnor förresten motståndare till kvinnlig rösträtt:

Very few women initially supported women’s fight for suffrage. In fact many women were strongly against giving women the vote or any form of education for women or rights. As Sarah Sewell, herself opposed to women’s suffrage said, “profoundly educated women rarely make good wives or mothers.” She continued that such educated women, “seldom have much knowledge of pies and puddings . . . . nor do they enjoy the interesting work of attending to small children.” Therefore, in her and many other women’s eyes, many well off middle class women were not even capable to be a mother never mind have the vote. Queen Victoria was also greatly against women’s suffrage and described the women’s suffrage campaign as “that mad wicked folly of women’s rights.”

Detta får vi förstås inte veta idag, och om det nämns så handlar det om att kvinnor förtrycktes av män att ha denna åsikt. Men det ansågs helt enkelt som att kvinnors liv inte skulle bli bättre om de fick rösta. Politiken sågs som mannens bekymmer.

Drottning Victoria, denna dominerande figur i andra hälften av UKs 1800-tal, och en förebild för många feminister, hade följande att säga om kvinnlig rösträtt:

The Queen is most anxious to enlist every one who can speak or write to join in checking this mad, wicked folly of "Woman's Rights", with all its attendant horrors, on which her poor feeble sex is bent, forgetting every sense of womanly feeling and propriety.

Alltså: hon ansåg att kvinnor som kämpar för kvinnors rättigheter glömmer sina kvinnliga egenskaper.

Frågan är hur framtidens skolböcker kommer se ut. Just nu är ju feminismens totalt dominerande i skolorna och det är då inte konstigt att de flesta unga kvinnor framför allt definierar sig som feminister.