Alla inlägg under oktober 2018

Av allasolikavarde - 28 oktober 2018 15:47

Jag stöter allt oftare på vänsterfolk som säger att de funderar på att lämna Sverige "eftersom rasismen växer".


Jag blir så sjukt irriterad när de säger så.

Samma människor som bestämde att Sverige skulle byta ut sin befolkning och som sett till att alla större och medelstora städer nu har ghetton samt områden där tjejer inte kan röra sig fritt är nu de som säger att Sveriges problem beror på - rasismen.


VILKEN rasism?

Ja, som vi kunde läsa i veckan så blir apoteksanställda utsatta för rasism. Hur vanligt förekommande det egentligen är nämns inte, utan det är mest anekdoter som berättas. En användare på Flashback berättar att han åkte runt till olika apotek och frågade personalen men att de inte sa det var något problem.


Media har dock ett egenintresse att beskriva några 75+ åriga gubbar som det stora rasistiska hotet i Sverige idag.

De som nu ska lämna Sverige pga "rasism" kan ju använda det som argument... "ökade rasismen"...


Hur många har på allvar blivit utsatta för rasistiska angrepp? Och hur har det påverkat deras liv? Väldigt få, är min erfarenhet.


Det är inte rasism som gör att Ahmed skiter i skolan och börjar sälja knark istället, även om vänstern har ett egetintresse i att trigga upp motsättningarna. Utan rasism försvinner den motsättningen som vänsterns politik bygger på för närvarande, när de ska mobilisera den invandrade valboskapen till valurnorna.

Därför måste de hela tiden påminna invandrarna om att rasism finns.


Svensken ser det som ett god anledning att lämna landet. "Rasismen".

Jaha, det är inte det faktum att område efter område förvandlas till ett ghetto där man inte kan släppa ut sina barn?

Jag kom att tänka på Expressens rapport från en gated community i ett utsatt område i Sverige. Skrivet strax för valet i höstas:


Barbro, Madeleine och Jackie har börjat förbereda sig för det otänkbara.
Att behöva fly från Sverige.
Den växande intoleransen och SD:s framgångar skrämmer dem.

[..]

Området där Barbro och Madeleine bor heter HSB Kroksbäck. Det påminner, med sina höga staket och låsta dörrar utan porttelefon, om ett slags gated community light.

– Det påminner inte bara om, det är ett slags gated community. De som bor här har det lite bättre ekonomiskt än de som bor runtomkring. Man vill inte att folk från närområden ska passera här när de handlar. Många här röstar på SD, säger Madeleine.

https://www.expressen.se/kvallsposten/qs/de-planerar-infor-flykten-fran-sverige--om-sd-far-makten/


Det är så sjukt att man saknar ord.


Det förvånar mig däremot inte. Det var väl snarast väntat. De tar in en massa invandrare och börjar det sedan bli lite jobbigt så drar de utomlands. Vi som inte har råd eller möjlighet att flytta får bo kvar.


Vad tänkte de egentligen?

Av allasolikavarde - 28 oktober 2018 11:48

Jag diskuterar partiet AFS på Flashback och det står mig alltmer klart att deras partiledare Gustav Kasselstrand nog har vad man kan kalla storhetsvansinne. Mattias Karlsson i SD skrev detta när de uteslöt SDU, som Kasselstrand då var ledare för:


”En skock halvfascistoida, självrättfärdiga, unga, arga män med Napoleon-komplex”, skrev Sverigedemokraternas Mattias Karlsson på Facebook i går om den pågående konflikten med SDU. – De inlägg han skriver på Facebook håller en så oseriös nivå och har en så konfrontativ ton att det överhuvudtaget inte går att föra en diskussion, svarar SDU-ordföranden Gustav Kasselstrand.

https://www.svt.se/nyheter/inrikes/handlar-om-en-smutsig-maktkamp


På engelska betyder Napoleonkomplex en person som har komplex för att vara kort, men i svensk terminologi har det historiskt syftat på personer som tror de är Napoleon. Numer är det vanligare att mentalt rubbade tror de är Jesus, men förr satt alltså folk på institution för att de såg sig själva som Napoleon.


Det är fler än mig som anser att det är ett problem att AFS-ledningen är så fulla av sig själva. Jag följer trådarna om AFS dagligen.

Jag ångrar ändå inte min medverkan i AFS. De fick 0,3% vilket kanske är det högsta ett s.k högerextremt parti någonsin fått i ett svenskt val. Som jämförelse fick SD 0,37% 1998, men då hade de redan gjort sig av med de mest extrema åsikterna och de var det enda "extrema" partiet, förutom Det Nya Partiet med Ian Wachtmeister som fick 0,48%.


AFS lär väl få sina splittringar också, precis som SD haft. Sedan får man rösta på något av de nya partierna. Jag röstar AFS för att jag inte ser SD som ett alternativ och för att jag tycker vi måste diskutera invandringen av vissa folkgrupper som ett problem och inte som en "möjlighet". Det lär vi snabbt bli varse vikten av att diskutera.


Ännu så är det många som tror, vill tro eller säger sig tro, på att "alla" kan integreras. Bor man i Malmö som jag gör så ser man dock att det inte sker. Allt eftersom de här områdena växer sig större så kommer fler att inse det, så det kommer att finnas stöd för ett s.k "extremt" parti under många år framåt.


NMR kan jag inte rösta på eftersom det är baserat på lögner såsom att förintelsen är en myt. Men vi avvaktar och ser vad som dyker upp efter AFS.


Jag tror att har man left ett par år i den riktiga världen så har man stött på ett flertal människor som verkar imponerande till en början. De "bländar". De liksom vet allt om allt. I min bostadsrättsförening fick vi förra året en ny ordförande som är sådan. Han bländade alla och gjorde snart en massa förändringar. Han var smart, charmig och handlingskraftig. Vad som dock också märktes snart, var hans nedlåtande attityd. Bland annat ansåg han att alla utom han själv var "korkade". Närmare hälften av styrelsemedlemmarna har nu avgått eftersom de känner sig trakasserade.


Samma attityd ser man hos Kasselstrand. Han har inte åstadkommit något, men ändå anser han att han vet allt bäst och att alla andra politiker är antingen dumma eller korrupta. Han har bokstavligen sagt det.


Efterhand brukar folk inse att de är duperade av de sköntalade människorna med storhetsvansinne. Kasselstrand har i princip misslyckats i sina tidigare avseenden. Först när han utmanade partiledningen i riksdagen, sedan när han gjorde det som SDU-ordförande, och nu som partiledare för AFS. Han kommer att kunna sprattla ett tag till, men eftersom stödet för AFS inte kommer att öka så kommer fler att inse att AFS bara är en tillfällig hyp.


Med det sagt så har AFS ändå normaliserat en del debattfrågor och visat att det går starta ett parti av den inriktningen. Det finns även ett antal inteligenta och välkända personer som anslutit sig till AFS, såsom Lennat Matikainen, den s.k relationscoachen som fick sparken från TV4 efter att ha använt ordet "skäggbarn".


AFS blir nog inget men det kommer nya partier. Så jag ångrar inte mitt stöd för AFS. Som jag ser det är det bara ett steg på vägen.


Vänstern var lika fragmenterad under 1960-talet, men deras idéer lyckades ändå få genomslag. Jag tror att nationalistiska idéer kan få genomslag också, på några års sikt.

AFS
Av allasolikavarde - 27 oktober 2018 18:57

Just nu läser jag Lars Åbergs bok Framtidsstaden, från 2017. Den fick rätt mycket uppmärksamhet när den kom ut men nu är väl allt som vanligt igen.


Åbergs bok skulle nog uppskattas bland Flashbacks och Avpixlats skribenter för den är en ständig otydlig nostalgi om "det gamla Malmö - på den tiden vi hade utedass och inget rinnande vatten", blandat med skräckbeskrivningar över våld, brister i välfärden, en överbelastad socialtjänst, islamism på ökning, politiker utan koll, och så vidare. Som sagt - en standard vinkel i alternativmedia. Jag lovade nyligen mig själv att sluta gräva ner mig i alternativmedia som får mig må dåligt (se tidigare inlägg) så jag kommer nog sluta läsa boken nu, efter att ha läst cirka 75%.


Det får mig att fundera dock, att tecknena är så många och så tydliga. Det är även häpnadsväckande att Malmö så klart och tydligt är på väg mot en avgrund. Som jag brukar säga: "everyone can party as long as there is money". Men pengarna kommer ta slut.


En nyhet från igår som ursprungligen spreds i Sydsvenskan: Trots 22 miljoner extra – Malmös socialförvaltning tvingas till akuta besparingar på 300 miljoner.


Jag tänker på detta när jag har Löfven prata om att "det behövs mer resurser".

Tänk lite logiskt. Anta vi tar hit hela Somalias 10 miljoner invånare. Det hade säkert gått jättebra - om vi haft "resurser". Vi kan ta hand om 1 miljoner analfabeter och handikappade - OM vi har resurser till det. I annat fall blir förstås behandlingen bristfällig.


Enligt samma logiska resonemang så skapas välfärd i ett land utifrån vad landet producerar, och i förlängningen exporterar. Resurser är inte en oändlig skattkista man bara kan ösa ur.


Det skrämmer mig när jag tänker hur oerhört mycket vänstermentaliteten trängt ner i alla samhällsfunktioner.

Den nya sajten Ingrid och Maria skrev nyligen en intervju med en anställd på UD som uttalade sig så här:


– Som jag beskrev tidigare så började förfallet med Palme, sedan har man i god socialistisk anda infiltrerat statsapparaten med syfte att låta dem som arbetar där bli en del av ”The deep state”. Oavsett vilken regering vi får (icke socialistiska) så kommer man att fortsätta på den inslagna vägen. Detta därför att det sitter personer inom många departement på nyckelpositioner som du inte flyttar på i första taget, som har rätt partibok eller ”värdegrund” som det nu populärt kallas.

https://www.ingridochmaria.se/2018/10/23/ud-kalla-margot-wallstrom-har-ingen-aning-om-vad-som-pagar/

 

Stöd gärna Ingrid och Maria förresten. Jag ser stor potential i sajten!


Lars Åbergs bok i kombination med allt annat jag läst får mig inse svårigheten att ändra riktning. Den ointelligenta och värdestyrda nyvänstern har all makt. Jag brukar känna det när jag går in i en bokhandel, ser ett debattprogram eller läser insändare: insikten att jag omöjligt kan göra min röst hörd. Den som vill skriva en bok om vad som helst från ett feministiskt perspektiv kan skriva vilken goja som helst. Jag som leker med tanken att skriva ur ett nationalistiskt perspektiv kommer aldrig bli publicerad.


Även i de fall en nationalist kan göra sin röst hörd så dör rösten snart igen. Många respektabla journalister

och opinionsbildare har beskrivit samma sak. De får sitt program eller sin krönika publicerad, och sedan händer... inget.


Korruption och mygel är inte intressant när det rör sig om invandringskostnader. Då spelar några miljarder hit och dit inte så stor roll.


En anekdot jag vill avsluta med är att jag i veckan lödde lite saker och var slarvig med hygienen och fick i mig lite bly. Jag märkte rätt omgående att min intelligens gick ner. Jag glömde bort vad jag skulle göra och hur jag skulle göra det. Gamla vanor som gjort i 5 år hängde plötsligt inte ihop längre. Komplicerade frågor blev omöjliga för mig att besvara.


Blyförgiftning på låg nivå sänker intelligensen, minskar uppmärksamheten och påverkar minnes- och språkfunktionen. Den kan utlösa mentala rubbningar som hyperaktivitet, fördröjd och hämmad reaktionsförmåga och senilitet samt perifer neuropati med t.ex droppfot som följd.

https://kurera.se/bly-pb/


I mitt tillstånd då saker inte hängde ihop så blev plötsligt vänsterpolitik mer begriplig för mig. Allting blev svårare för mig och jag kunde inte förstå större samband.


Det är nog så att nu för tiden är det högerpolitik som attraherar de som kan förstå de större sambanden, medan vänsterpolitik är till för personer som tycker världen är skrämmande eller som anser att de "behöver mer resurser".

Av allasolikavarde - 25 oktober 2018 17:42

Jag har dragit ner bloggandet lite, för det har tagit för mycket tid. Blir nog bara ett par inlägg i veckan framöver.


Hope Not Hate är typ den brittiska motsvarigheten till Expo. Det är alltså en antirasistisk och antifascistisk sajt och det de skriver är vettigt, klokt och bra.


Främst så bekämpar de extremhögern men de skrev även nyligen att de tar fajten mot islamism:


HOPE not hate has been speaking out against Islamist extremism since 2010 and we then published our first major report, Gateway to Terror: Anjem Choudary and the al-Muhajiroun network in 2013, which exposed the violence and terrorism at the heart of the al-Muhajiroun (ALM) international network.

In 2014, we also published Cheerleading for IS: Anjem Choudary and al-Muhajiroun’s support for the Islamic State outlining how ALM was a major recruiting network for the then expanding Islamic State.


During the course of our research, we attended countless Islamist extremist demonstrations at which we heard and saw vile antisemitism, homophobia and misogyny, often far worse than anything we heard on the English Defence League (EDL) demonstrations we had also been covering for years.

https://www.hopenothate.org.uk/2018/10/17/fight-anti-fascists-oppose-islamist-extremism/


Artikeln fortsätter med att beskriva varför islamism kan ses som ett lika stort hot som vilken annan fascistisk rörelse som helst.


Bra. Konsekvent. Expo och Inte Rasist Men försöker också aktivt bekämpa och bemöta islamism. Här en artikel från Expos chefredaktör Daniel Poohl, 2012:


Att den islamistiska sekten Hizb ut Tharir har etablerat sig i Sverige borde oroa varje antirasist. Men istället är det tyst. Samma typ av fördomsfulla tankestruktur som präglar islamofoberna finns även på den andra sidan: en idé om att islam är något enhetligt. Men alla muslimer är inte goda. Det tjänar inget till att blunda för extremisterna, skriver Daniel Poohl, Expo.

https://www.svt.se/opinion/antirasister-maste-sluta-blunda-for-extrem-islamism


Vad jag tycker är viktigt att tänka på i frågan är:

1. Bara för att man råkar stå på samma sida som någon man inte tycker om, innebär det inte att man har fel.


Ann Heberlein reflekterade över detta i någon intervju i Ann Heberlein Show som jag såg. Hon har fått beröm från rasister och hatiska personer, vilket stör henne lite, men som hon själv säger så är det inte en orsak att sluta säga sådant hon ser som sanningen.'


2. All islam är inte likadan. På denna punkt skiljer sig Antirasister och s.k "islamofober" (ett mera korrekt ord är islamkritiker / islamhatare). Som bekant är nätet fullt av islamhatare som ständigt ska dra jämförelsen mellan islam och nazism av typen "Att säga att inte alla muslimer är onda är som att säga att inte alla nazister är onda".


Argumentet kan vara svårt att bemöta eftersom vi fått lära oss att allt som har med nazism att göra blir "smutsigt", eller "haram" som en muslim skulle säga. Det blir dock orimligt att använda sig av ett haram-argument. Om min mosters f.d frisör var med i VAM innebär det inte att man måste ta avstånd från mig enär man annars riskerar orsaka ett tredje världskrig. Mitt exempel är extremt men inte helt taget ur luften.


Jag tror det vore bättre om vi angrep problem där de faktiskt finns, istället för att säga att "muslimer" är ett hot. Visserligen kan muslimer vara ett hot, men det direkta hotet finns främst i den radikala islam.

Det finns även ett indirekt hot i att Sverige får en muslimsk majoritet, vilket innebär att vi slutar vara svenskt. Detta är dock inget direkt hot mot våra liv och man bör inte ropa varg innan det finns risk att vargen kommer.


Extrem islamism är ett hot men ska inte blandas ihop med vanlig islam. Har man en muslimsk granne är sannolikheten liten att grannen är en terrorist. Däremot är sannolikheten rätt stor att grannen inte tycker om en och undviker kontakt. Hur stor? Kanske 50%, men vad vet jag. Det beror helt på personligheten. Detta säger jag ur egen erfarenhet och inte utifrån hat och förakt för andra.


If we do not make [Islamism] one of the anti-fascist issues of our age, we will be conceding the battlefield to those who seek to use this issue for the promotion of intolerance, bigotry and racism. We have already seen how the British National Party sort to exploit this issue for their own fascistic aims and how the EDL formed in response to ALM. Last year we witnessed the Football Lads Alliance emerge in response to terrorist attacks.

If we don’t speak about these issues then the only voices that concerned people will hear will be groups like these. As such, as well as raising our voices against Islamist extremists we must also challenge anyone who seeks to use this issue to attack the wider Muslim community, the vast majority of whom have no time whatsoever for the likes of Choudary.

https://www.hopenothate.org.uk/2018/10/17/fight-anti-fascists-oppose-islamist-extremism/


Tyvärr skämmer den Sverige-vänliga rörelsen ständigt ut sig genom att den inte kan hålla sig fokuserad utan istället svämmer över till att bli hatisk. Tänk var vi skulle vara om de moderata/vettiga invandringskritiska rösterna inte överröstats av de som var rasister på riktigt.


Det är likadant om vi ser till USA. Det finns ett nationalistiskt uppvaknande som heter alt-right, som i början gick lugnt till på nätet i att uppmuntra amerikaner att bry sig mer om sitt land och sin kultur. Sedan kom nazisterna och tog över. Nu är nazisterna alt-rights ansikte utåt, och media frossar förstås. Det finns inte mycket till moderat alt-right, åtminstone inte i media. Det är så media vill ha det: att vara nationalist är att jämställas med att vara nazist.


I Sverige är vi väl bekanta med det. Alla som var invandringskritiska fram till 2014 eller så buntades ihop med nazister. På 1990-talet och fram till 2005 eller så fanns det bokstavligt talat knappt någon invandringskritisk rörelse, så de flesta som var invandringskritiska var kompis med folk som var med i någon nazistisk grupp. Folk lyssnade på Ultima Thule och tatuerade in hakkors. Gränsen var inte så stark.


3. Hat är dåligt.


Jag läser om en av skribenterna för Hope Not Hate, Matthew Collins, som skrivit boken HATE: My Life in the British Far Right om sin tid i hatiskt extremhöger organisationer på 1990-talet. En av orsakerna att han hoppade av var för att han tröttnade på hatet och våldet.


His bloody damascene moment is overwhelmed by shame. It came at a 1930s library building one summer evening in 1989, when the BNP disrupted a public meeting in Welling, Kent. In British fascist folklore, that night became known as the Battle of Welling and its "soldiers" were celebrated as heroes.

The truth, Collins says, is that a cowardly group of 40 or so fascists armed with hammers smashed up a room full of mainly women.

 

In his book he recalls "one man after the other laying into a small group of women, hitting them with chairs and hurling tables at them .... It was a bloody massacre. People were lying on the floor helpless, being stamped on, kicked and hit with objects picked off the walls and floor. A pregnant woman was locked in the toilet and the BNP were trying to kick their way in to get at her and her unborn baby."

Collins, a veteran of the far right at just 18, had taken part in violent attacks before, fighting men in pubs and on the football terraces. But the scene at Welling Library deeply challenged the nobility he associated with the far right's cause. "I couldn't see what freedom of speech and fighting for British democracy had to do with stamping on little old ladies' heads," he says. "It was real hatred. I began to see it was all about destroying people's lives. Violence was the only way they could affect change.

"I was standing in the library watching people getting their heads kicked in for attending a debate and discussion. I thought: I'm on the wrong side."

 

After Collins was hailed by his NF and BNP colleagues as a hero for the attack at Welling, he found himself in a phonebox calling Searchlight. One by one, he told the magazine the names of the people who had carried out the violence. A polite Geordie voice thanked him. "Everything sort of changed at the moment," he says. "But my intention wasn't to be a spy."

https://www.independent.co.uk/arts-entertainment/books/features/back-from-the-front-inside-the-mind-of-a-reformed-uk-far-right-extremist-2334059.html


Hat är destruktivt.

Själv drivs jag inte av hat och därför har jag inget behov av att "hoppa av" något. Mina åsikter kanske ändras men jag är inte medlem i något och behöver inte hoppa av något.

Att jag är invandringskritiker beror på att jag är kritisk till de negativa förändringar som drabbar mig själv. Hade inte dessa saker skett så hade jag inte brytt mig.

Att vara arg är en sak. Arg kan man vara, och det borde väl sossarna veta som länge ansåg sig drivas av en rättfärdigad ilska mot borgare och kapitalister.


När hatet blir våldsamt så blir det negativt för oss som har en rättfärdigad orsak att tycka illa om vänsteretablissemanget. När kvinnor på ett vänstermöte för sina "huvuden inslagna", som i citatet ovan, så kan man som högermänniska inte längre använda ordet "vänsterbliven". Man vill som högermänniska då inte längre identifiera sig med den arga högern.


Det är därför viktigt att ta avstånd från de destruktiva högerextremisterna. Annars kollapsar hela rörelsen. Det kan verka fånigt att en grupp högerextremister på kanske 200 personer kan vålla en rörelse på hundratusentals större skada än någon från vänstern kan, men så är det.


4. Ovetenskaplighet är dåligt

Själv är jag "högerextrem" för att jag läst på, och jag anser att Sverige just nu går åt fel håll.

Jag tycker det är intressant att betänka att alla länder, även Sverige, i århundraden försökt att få till stabilitet och trygghet. Detta är ingen självklarhet. Mycket resurser har ägnats åt att försöka skapa dessa saker.

Nu går vi åt motsatt håll: vi bedriver en politik som skapar instabilitet och otrygghet. Bara för att vi vill ha lite mer spänning och dynamik. Eller finns det kanske andra orsaker? Jag ägnar mycket tid åt att försöka utreda frågan.


Däremot är jag en stark motståndare till ovetenskaplighet. Av erfarenhet så har jag sett hur rörelser drivna av hat och ovetenskaplighet tenderar att falla sönder.


Därför är jag emot den klimatskeptiska delen av "alt-högern". Jag har undersökt deras hemmakomponerade teorier och jag har svårt att se varför de skulle vara bättre än de som världens klimatologer har tagit fram. Det är t.o.m som så att den klimatkritiska delen av alt-högern gör mig skeptisk till hela alt-högern.


Med det sagt, så borde nog klimatkrisen diskuteras mer öppet så att alternativa teorier inte sprids för mycket på nätet. Bättre vore att ha öppna debatter i frågan istället för det där nedtystandet som vi är så vana vid vad gäller invandringsfrågan.


Invandringsfrågan skiljer sig från klimatfrågan i ett viktigt hänseende: världens experter i frågan säger inte att invandring är bra. Experterna säger att invandring har vissa positiva och vissa negativa experter. Det som fick upp mina ögon i frågan var boken Gillar vi olika? Hur den svenska likhetsnormen hindrar integrationen av statsvetaren Andreas Johansson Heinö. Han skrev på ett minnesvärt ställe något i stil med att "om man staplar alla vetenskapliga böcker som handlar om mångkulturens positiva effekter så får man en ganska kort stapel, medan det skrivits många hyllmeter om mångkulturens negativa effekter".


Jaha, ojdå. Det visste jag inte.


I Sverige drivs mångkulturdebatten främst i tidningar av journalister och andra som faktiskt inte har någon kompetens i området. De ser sig som experter eftersom de har en vän från Iran och tycker om pizza. På sin semester åker de gärna "utomlands", och det är trevligt, så därför är "utomlands" bra...


Klimatdebatten drivs förvisso av samma journalister och de sprider ofta överdrivna nyheter. Där har kritikerna rätt. Skillnaden är att bakom journalisterna finns det vetenskapsmän som säger i stort sett samma sak - med förbehållet, som jag själv läst mig till, att vetenskapsmännen inte gör några förutsägelser om vad den globala uppvärmningen kommer leda till. Det är journalister som gör alla domedagsprofetior. Vetenskapsmän undviker att tala i frågor som de inte vet så mycket om, och att sia om hur den globala uppvärmningen påverkar oss är ett sådant område.


Däremot är vetenskapsmännen och kvinnorna eniga om att jorden värms upp, att det till stor del beror på koldioxid i atmosfären, och att mänsklig aktivet är den troliga orsaken till koldioxid. Notera att jag använder begreppen "till stor del" och "troliga". Vetenskapsmän använder gärna sådana ord hellre än att påstå att de är bombsäkra, vilket man kan få intryck av i media.


Nåväl, det var en kort sammanfattning av vad jag själv anser i frågan om hat och sanning och vad som är bästa vägen framåt för alternativhögern.

Av allasolikavarde - 21 oktober 2018 11:10

Jag hade en negativ dröm inatt om att folk i mitt bostadsområde spionerade på mig och tillhörde någon typ av bodysnatchers. Jag tror att drömmen inspirerades av ett klipp jag såg på SVT igår:  Så bemöter du rasism – i fem olika situationer.


Hon som gör videon sitter med pekpinnar och förklarar pedagogiskt att man ska säga "Den åsikten passar inte dig" och "Du skulle tjäna på att inte säga så". "Förminska åsikten men höj personen".


Nu när jag "kommit ut" som s.k rasist är det sådant jag kommer få höra av släktmedlemmar.


Argumentet låter vettigt när man först hör det, men sedan vände jag på det och insåg att det kan användas för att tysta vem som helst.

"När du säger att vi ska sänka skatter för de rika så uttrycker du en fascistisk åsikt som inte passar dig, för du är ju inte fascist egentligen".


"När du säger att vi ska höja skatter så uttrycker du en socialistisk åsikt och det passar inte dig, för du är ju inte socialist egentligen. Du skulle tjäna på att inte säga så."


Socialist får man dock lov att kalla sig i dagens Sverige så det fungerar inte. Att bli kallad rasist är, än så länge, mer känsligt, men vi måste börja acceptera att bli kallade rasister.


Delvis pga SVT klippet drömde jag att det fanns människor som egentligen var någon form av utomjordingar som var ute efter mig och min tjej. Jag kom cyklandes hem sent på kvällen och det var tänt i deras styrelserum. Där stod de, mitt i natten, och diskuterade planer. Så som bodysnatchers gör.


Det är som när jag pratade om feminism med min tjej för ett tag sedan, och hon sa om en kvinna som jag vet inte är feminist att "är hon emot jämställdhet"? Och jag sa då till min tjej: "They got to you too"....

All feministpropaganda i media och i Pink Room måste ha påverkat hennes tankar. Man är ju som man umgås. Hon sa att hon inte var feminist men jag misstänker ändå att hon kan vara på väg åt det hållet.


"Det du säger nu är väldigt feministiskt och nedvärderande mot sunda manliga värderingar. Det passar inte dig, för du är ju inte manshatare egentligen."

Är det inte väldigt förminskande att säga en sådan sak till någon? Man liksom ignorerar hela den problematiken som personen har.


SVTs klipp visar hur mycket vänstern och SVT vill försöka ändra våra tankar. Det är förstås svårt kämpa mot en sådan koloss som SVT.


För den som inte sett det, rekommenderar jag att se Invasion of the Body Snatchers. Antingen filmen från 1993:



Eller filmen från 1978.

Det finns en ännu äldre film från 1956 i svartvit men den gjorde inget större intryck på mig.


Av allasolikavarde - 20 oktober 2018 15:36

Jag har ju nyligen "kommit ut" som högerextremist, där högerextremist syftar på allt som är SD, AFS eller liknande "rasistiskt".


Som väntat tog vissa vänner avstånd från mig, medan andra tvärtom verkade roade. Ett par är nu mer avvaktande eftersom vi har känt varandra ett tag så de är lite i chocktillstånd. Min tjej var i chock i ett dygn och sa inte så mycket. Hon trodde jag började bli galen och letade efter olika tecken. Andra var i chock något längre tid men det har väl börjat lägga sig nu och återgå till det normala. Jag är som förr och så är det med det.


Det känns på ett sätt skönt med de som tagit avstånd från mig, för nu när jag tänker på vilka människor det är så är det typiska s.k NPC:s. NPC är ett nytt nedlåtande begrepp på vänstermänniskor av begränsad intelligens och självständigt tänkande som per automatik tar avstånd.


Som jag skrev i mitt förra inlägg så lär sig de flesta från skolåldern att SD är jättedumma och att SD är att jämföra med Hitler och Nazityskland. De lär sig bokstavligen detta i lågstadiet. Det är alltså normen i Sverige idag.


De vänstermänniskor jag känner sitter fortfarande fast i sina barnsliga uppfattningar. Jag kan ju erkänna att det tog mig mer tid än för genomsnittet att växa upp och frigöra mig från mina föräldrar. Min föräldrar var väldigt kontrollerande, och det spelade nog in att jag aldrig hade några starka vänskapsband med andra. Jag var också ganska liten till växten och jag kände mig alltid utanför.


Orsaken till att jag frigjorde mig var för att annars hade jag inte överlevt. Annars hade jag fortsatt tro på det skolan och samhället tryckte ner i halsen på mig. Dock var det så att till slut var jag tvungen att vända mig mot det som skadade mig, vilket bland annat var invandring, vänsterflum, mina föräldrar, och socialistiska idéer. Jag drev de idéerna så långt de gick - vilket inte är så långt, för det är så ytliga idéer som inte är ideologiskt grundade. Sen blev jag djupt deprimerad och kände att jag var tvungen prova något annat.


Jag minns jag under gymnasietiden läste en liten bok av Voltaire. Han skrev något i stil med att vi alla lever för oss själva först och främst. En person bygger inte hus för andras skull, skrev han, utan för att han ska få en lön och kunna försörja sig själv och sin familj. Det förvånade mig att Voltaire på 1700-talet skrev något som var mer logiskt och mer "upplyst" (ordvits baserat på att Voltaire tillhörde de s.k upplysningsfilosoferna) än allt det dravel som man kan läsa från dagens enade journalistkår och politiker.


Några år senare influerades jag av den romerske filosofen Cicero. Han skrev om den stoiska pliktetiken. För många är stoicismen bara en dammig rest, men för mig gjorde den stor skillnad, för den var som motsatsen till den flummiga "gör det du vill" budskapet vi får itryckt oss från skolåldern.


Det känns lite märkligt att diskutera med vänsterblivna NPCs, för de är ofta helt oinsatta i politik, religion, filosofi och allt annat. De har bestämt sig för att de är goda och att de därför inte behöver undersöka världen något mer.


Det får mig känna att det finns en enorm skillnad mellan oss. Det är som en professor som försöker diskutera fysik med en 8-åring. Hur ska man bemöta ett argument som "vi måste faktiskt bry oss om människor!", eller "SD är fascister!"? Jag kan bara jämföra det med sådant man får höra av 8-åringar.


Så visst, de har tagit avstånd från mig, men det känns ändå skönt. Det är som en fysikprofessor som finner att åttaåringar tar avstånd från honom. Tja, då får de väl göra det.


När jag började blogga kände jag samma oro. Det finns en oerhörd massa människor som vill trycka ner en pga ens åsikter. De ska ständigt tala om för en hur fel det är på en, och de lyckas uppenbarligen bra eftersom det under många år (årtionden) hindrat mig för att uttrycka mina åsikter.


Jag undviker också att ge mig in i intellektuella diskussioner. När jag var 15-17 gjorde jag den, men jag slutade med det när jag var 17,5 år. Det var för tydligt att det inte ledde till något annat än negativa konsekvenser för mig. Det är som med de vänsterblivna personer jag nämnde ovan som slänger ur sig att SD är jätteonda, och säger man emot dem så blir de arga.


Det är sällan jag diskuterar eller debatterar med människor i verkliga livet. De flesta är helt ointresserade av att debattera. Jag tror de flesta aldrig ens hört eller vill höra argument. Jag minns en arbetskollega som försökte förklara för mig varför han tycker att Sverige inte ska ha Euro (på den tiden ville jag ha Euro). Det var mycket jobbigt för honom att ens formulera ett argument. Det märktes tydligt hur han slets mellan att vilja läxa upp mig, och skammen han kände i att läxa upp mig.


Som jag ser det är det så att vänstern hyllar svaghet, medan högern hyllar styrka.

Det är förstås lätt att identifiera sig med de svaga och känna sympati med dem. Det gör vi alla när vi är barn, och kvinnor gör det i högre utsträckning än män, av naturliga skäl, eftersom kvinnor är mer utsatta än män är.


Problemet är dock att dyrkar man svaghet som man så blir man efterhand självskadande. Man kan aldrig stå upp för något för att vara ståndaktig är en styrkesignal, och styrka föraktas av vänstern.


Tro mig. Jag har varit svagare och mer självhatande än nästan vem som helst. Jag växte upp i ett hem som byggdes på självförakt och på uppfattningen att vi var sämre än alla andra. Jag hade troligen fortsatt i den uppfattningen, men då hade jag varit död idag. Om inte annat så var det oerhört plågsamt att leva på det sättet. Det är egentligen mitt främsta argument.


Tror man på styrka så är en världsbild logiskt sammanhängande, eftersom allt i världen fungerar så att den starke får mer än den svage.

Den starkaste atleten är den som vinner tävlingar.

Den med högst betyg i skolan är den som kommer in på universitetet. (eftersom mina föräldrar är socialister så blev jag chockad när jag först insåg denna orättvisa i 20-års åldern)

Hur och var man än ser det så är det de starkaste som klarar sig längst och bäst.


Ironin är att de män som gör sig själva svaga gör det av två skäl:

1. Den psykologiska oundvikligheten att vi som människor alltid försöker göra det bästa för oss själva. Jag lärde mig detta genom att läsa filosofi och psykologi. Allt vi gör, gör vi för att det gynnar oss. Anledningen till att folk förklarar sig tillhöra de goda gör de främst för att det gynnar dem. Vänsterblivna saknar ofta psykologisk och filosofisk bakgrund vilket gör att de inte är medvetna om denna sanning.

2. Att de faktiskt vill självdö. Att de lider av självhat och självdestruktivt beteende. Ta t.ex en av mina idoler, Björn Afzelius, Sveriges mest säljande artist, som ändå ständigt jagades av Kronofogden, och som aldrig kunde hålla sig till en och samma kvinna. Han dog av lungcancer vid 52 års ålder för att han inte kunde sluta röka. Även efter att han diagnosticerats så fortsatte han röka.

Eller ta vänsterikonen Cornelis Vreeswijk som dog vid 50 års ålder. Även han hade ständiga skatteproblem, kvinnoproblem och olyckor. Han rökte en massa, drack en massa och åt en massa skräpmat. Till slut drabbades han av såväl diabetes, hjärtproblem och levercancer.


När människor av lägre intelligens inser att de inte kan hålla jämna steg i en diskussion blir de oundvikligen arga, särskilt när de inser att den mer intelligente personen tröttnar på debatten. Jag har varit med om detta själv, främst i egenskap av den smartare parten, men ibland i egenskap av den mindre vetande. I ett samhälle baserat på jämlikhet och att inte sticka ut kan den svagare parten känna sig moraliskt rättfärdigad att känna sig förbittrad, medan den smartare parten inser att det är bättre vara tyst.


Jag har därför varit tyst i många år sedan jag gick ut gymnasiet. Att visa sig smart var bara negativt för mig.

Jag känner ändå att det nu är nödvändigt att visa sig smart igen och att våga ta debatten. Vänsterdräggen får gilla läget. De har fått sprida sina nonsensargument i många år och det unnar jag dem, men nu är det dags att vi som kan tänka visar vägen framåt. Det finns inget att vänta på längre. Hade SD uppnått 20%+ hade jag nog kunnat fortsätta vara tyst och stötta dem i det tysta men nu är det inte tid för det längre.

Av allasolikavarde - 19 oktober 2018 21:01

När jag lyssnar på youtube och spotify under dagen så kommer jag in på alla möjliga typer av musik. Björn Afzelius är en av mina favoriter, och från honom kom jag in på Nationalteaterns Barn av vår tid.

Efter några genomlyssnar av den så är jag imponerad både av texten och musiken. Det är en genialisk låt som får mig att inse att Nationalteatern är en av få svenska artister vi faktiskt kan vara stolta över.



Vad jag tänker på när jag hör låten är att det är likadant i förorten nu som då.

Ungdomar som saknar framtidstro och meningsfull sysselsättning. Som kaosar. Som inte har föräldrar som är bra förebilder. Som ägnar sig åt kriminalitet, våld och droger.


Det kanske ska sägas att jag föredrog Afzelius version...



Vänstern tycker förstås synd om ungdomar "på glid". Men vad är alternativen?


Vi kan se hur det ser ut i Frankrike. De har kämpat med sina förorter i 30 år på alla möjliga sätt men inget har fungerat. Politiker och poliser har provat varit snälla, de har varit hårda, sen snälla igen... Problemet är: vad ska samhället göra när "vanligt folk" inte känner sig trygga? När polisen blir angripna och kanske skjutna? 


I USA har de haft samma diskussion sedan 1960-talet och även där har en massa olika saker prövats. Till sist bestämde de sig för att de "dåliga" områden måste bekämpas. Det var enda alternativet som fungerade. När det dåliga i de dåliga områdena spred sig så drabbades hela staden - folk flyttade och därmed försvann skatteintäkter.


Har man oändligt med pengar och små problem är det en sak. Då kan man ägna sig åt projekt efter projekt... kasta pengar på problemet.


Nu har vi däremot en poliskris. Hur kommer det sig att Sverige behöver fördubbla antalet poliser i tjänst?

I Japan har brottsligheten bara sjunkit. På 1970-talet hade Sverige och Japan ungefär samma brottslighet. Idag har Sverige 13 gånger högre brottslighet. Hur kan det komma sig?


Som vanligt får vi inga svar från etablissemanget. Man talar om "råare samhälle" men ingen vill tala om varför. De kommer med luftiga ursäkter som att det skulle bero på TV-spel. Men Japan och också våldsamma TV-spel.


När jag var ung sa de också till oss att våldet har blivit råare. Vi visste ju också av erfarenhet vilka som angrep oss men vi tilläts inte göra kopplingen. Jag minns hur vår lärare sa att "när en invandrare gör något så står det i tidningen, men inte när en svensk gör det". Vi fick uppmålat en bild av att problemet i samhället är rasism. Våldet som vi drabbades av skyfflades bara under mattan. Att det skulle bero på invandring nämndes inte, och därmed vad det ingen som tänkte det.


Så vitt jag förstår är undervisningen i skolor likadan idag och det stör mig att denna totala indoktrinering bara fortsätter. Jag börjar fundera på om det är avsiktligt att lärarnas status har sänkts i syfte att lågintelligenta medlöpare ska bli lärare. Mjuka människor utan alltid mycket kritiskt tänkande. Jag börjar bli konspiratorisk, ja, men samtidigt frågar man sig hur det kommer sig att allt just i Sverige hänger samman.


Att skolan är genomdrypt av PK är välkänt, men det kommer inte till allmän kännedom. Ryggdunkare och medlöpare fostrar ryggdunkare och medlöpare. Inte helt olik boken jag just nu läser: Stasiland, om DDR.


Jag har börjat läsa andras bloggar också, och jag stötte på detta för några dagar sedan, av den duktige skribenten Jenny Piper, en gång med i SD men numer oberoende intellektuell liksom jag är:


På mina barns skola, som har barn från årskurs 0-6, är till exempel Sverigedemokraterna väldigt stigmatiserade och i min äldsta sons klass är nog han den enda som inte baktalar partiet. Övriga är helt inkörda på domedagsbilden som media gladeligen tutat i allmänheten det senaste decenniet. Att höra från ett barn i tredje klass att SD är som Hitler är ändå rätt absurt och självklart kommer det från föräldrarna. Det finns dock lysande undantag på skolan – till exempel en kille som hade en SD-tröja på sig tre dagar i rad.

https://jennypiper.blog/2018/10/16/etablissemangets-radsla-for-att-sd-ska-fa-inflytande-over-svensk-politik-borjar-ga-till-overdrift-har-ligger-en-hund-begraven/


Hur lång tid tog det för mig att bli "rödpillrad"? Jag skulle säga två år, och detta skedde kring 2013-2015. Alltså är det mycket att kämpa emot.


Det påminner mig om den gamla boken Indoktrineringen av Sverige, skriven av Göran Palm 1968. Hans bok handlade om att vi blivit indoktrinerade till att se USA som ett idealland. Han visade med exempel efter exempel hur vi ansåg att allt USA gjorde var bra, medan t.ex det Vietnam gjorde var dåligt. Palm sådde med sin bok fröet till Vietnamrörelsen och på sätt och vis hela vänstervågen som snart följde i dess spår.


Alla samhällen är byggda på en dylik social konstruktion som alla måste hålla med om. I Sverige är det någon form av "medmänsklighet". Tja, det låter kanske bra att vara medmänsklig, men vad kommer i kölvattnet av att ha öppna gränser?


Kriminalitet har jag nämnt. Jag vill nu även nämna droger. Droger kan tyckas harmlösa eller "kul" när man är ung. Visst finns det de som använder droger och fungerar bra, men det finns också många som använder droger och som det går åt helvete för. Med invandringen har det blivit allt lättare att få tag på droger.


Droger skapar drogberoende. Beroende skapar tjuvar. Drogförsäljare skapar våld, skjutande och mord.

Droger skapar även sociala problem. Även om "bara" 30% av de som använder tjack blir beroende så är det ändå väldigt många liv det rör sig om.


Återigen, låt oss stanna upp och fråga oss varför Sverige har näst flest drogrelaterade dödsfall i Europa. Ännu ett märkligt sammanträffande. Ska vi skylla även det på TV-spel? Allt i Sverige är ju så bra, får vi höra. Jämfört med andra länder går ekonomin bra, folk mår bra, invandrare mår bra, barnen mår bra, de gamla mår bra...


Jag kommer alltid att tänka på när de i TV4 Nyhetsmorgon diskuterade chockartad ökning av sexualbrott, och programledarna bara tittade på varandra... "vad konstigt - vad kan det bero på?" "ja, jag vet inte, kanske medias fel.. festivaler.. anmälningsbenägenhet"...



Så går det till när man diskuterar i PK-huset.


Tillbaka till drogproblemen, så kommer samhället bli så att kidsen i förorten kommer att fortsätta försörja sig med att sälja droger. De tjänar bra på det och på kort sikt så minskar därför motsättningarna i samhället. På längre sikt kommer det dock bli ohållbart med ständigt ökande illegal narkotika.


Det finns tyvärr många sorgliga exempel runt om i världen man kan se på. Vi kan även dra nytta av att se på hur Sverige såg ut under 1800-talet. Efter att Gustav III i slutet av 1700-talet drygade ut statskassan genom att börja producera och sälja starksprit så ökade svenskarnas alkoholkonsumption rätt dramatiskt och om jag minns rätt var den som högst kring 1840.


    I början av 1800-talet var situationen som allra värst, och Sverige nådde verkligen botten av moraliskt förfall, misär och superi. Antalet brännvinspannor beräknas ha varit ungefär 175 000 stycken runt om i landet, och konsumtionen uppgick till närmare 46 liter brännvin per person och år. Omräknat i ren alkohol ungefär 20 liter/person.

          Detta superi fick allvarliga konsekvenser. Istället för att spara och investera, söps pengarna upp, och ledde vårt land in i stor misär. Halva befolkningen höll på att supa ihjäl sig, och missbruket var väldigt utbrett. Det var inte ovanligt att en stor del av lönen betalades ut i brännvin, vilket ledde till ett redlöst supande när lönen betalades ut. De som fick betala det högsta priset för detta missbruk var de barn som växte upp med alkoholiserade föräldrar (oftast var det pappan som drack) och de kvinnor som tvingades leva med alkoholiserade makar.

http://www.helamanniskansmaland.se/alkoholdaochnu.htm

 

Jag ser det som ett tips till SD för framtiden: satsa på att bekämpa brott och narkotika. Det märks inte så mycket än, men om bara 3-4 år så kommer allt ha blivit sämre på den fronten.

 

Marx hade fel när han tänkte sig att klassklyftor alltid löser sig genom reformer. Han var inte så väl insatt i att etniska konflikter är så mycket svårare att lösa, vilket beror på att etniciteter inte känner sig enade på det sättet Marx tänkte sig att arbetare skulle ena sig.

-------

Till slut en uppmaning som jag läste på Katerina Magasin:

 

Jag fick ett mejl för någon vecka sedan. Avsändaren heter Åke Thunström, som undrade om jag var intresserad av att publicera ett upprop om donationer till oss fria skribenter/alternativa medieaktörer. Nedanstående text har sänts till ett flertal fria skribenter, för att skapa en större medvetenhet om att vi behöver ekonomiskt stöd. Som bekant måste de flesta av oss betala hyra, försörja barn och helt enkelt ha något att leva av. Många av dem som har fasta anställningar och månadsinkomst tycks inte förstå fria aktörers villkor och tillvaro. Våra motståndare har velat krossa gräsrotsrörelsen som stöttar fria röster med ekonomiska bidrag, genom att jämställa dessa med tiggeri, men att stötta journalister, författare, konstnärer och andra kreativa yrkesgrupper som ofta lever utan ekonomisk trygghet trots att de bidrar med till exempel journalistisk granskning och litteratur till samhället har inga likheter med tiggeri, lika lite som det är fel av ideella organisationer att fråga efter bidrag från allmänheten. Jag har därför valt att publicera Åke Thunströms och hans arbetsgrupps upprop om ekonomiskt stöd, och tackar för engagemanget!

http://katerinamagasin.se/upprop-fria-medieaktorer-stod-oss-natskribenter-ekonomiskt/

 

Själv har jag ett jobb och behöver inga donationer, men jag vill uppmana läsare att skänka pengar till NÅGOT ändamål inom alternativmedia. Oavsett vilket och oavsett belopp. Kanske 50 kr i månaden till Joakim Lamotte? Eller en prenumeration på Fria Tider? Petterssons Blog? Samnytt? AFS? Nya Tider? Välj en alternativmedia eller "Swishjournalist" och bara gör det, om du inte redan gör.

Av allasolikavarde - 18 oktober 2018 21:45

Jag vill skriva mer om frågan om välfärd kontra andra värderingar, ofta någon form av humanitära.


Det är nämligen som så att Sverige, tycks det mig, väljer att ha en slags kombination av båda i en sådan ohelig allians som etablissemanget alltid har. Ett välkänt exempel är invandringsdebatten, där vi "måste" ta hit invandrare för att rädda välfärden, och även om invandringen inte hjälper vår välfärd så "måste" vi ta hit folk för att hjälpa dem, och håller man inte med om det är man rasist. Och för övrigt så tjänar vi på invandring, påstår de, för de har en iransk vän som är civilingenjör och driver ett företag med 50 anställda, så det så.


Debatten kring välfärd vs andra värderingar går i samma banor.

Å ena sidan är det viktigt att alla har det bra.

Å andra sidan är det viktigt att ge avkall på sin välfärd för att kunna "rädda andra".

När de här andra väl kommer hit är det däremot viktigt de får det bra. Eftersom alla "måste" ha det bra. Vi kan ju inte ha andra klassens medborgare... Därför får invandrare väldigt mycket i bidrag och projekt och dylikt så att de har det lika bra som lokalbefolkningen.

'

Ett annat exempel är när jag nyligen läste Malmös kommunrådsordförande, hon heter något i stil med Katrin Jammeh för hon är gift med en afrikansk man som enligt rykten påstås vara lite efterbliven.


Citerar från Petterssons blog:


Nedan Katrin Stjernfeldt Jammeh och hennes man Basiru Jammeh, som har bröder och släkt åtalade och dömda för grova brott.


 


Jag undrar ofta vad de här blonda vänstertjejerna (för de är nästan alltid blonda) ser hos lätt förståndshandikappade afrikaner. Jag har några olika teorier, men det är inte ämnet för detta inlägget.


Istället tänkte jag på Jammeh's facebookinlägg där hon skrev att Malmö är en trygg ort så länge man inte ägnar sig åt kriminalitet. Det hon säger låter kanske oskyldigt och vi tänker ju alla så: "vem blev skjuten, och varför? Jaså han hette Ahmed, ja men då så, då är allt lugnt ett tag till."

Faktum är dock att det i Malmö skjuts 15-åringar och det sköts en man av libanesisk bakgrund som precis blivit färdigutbildad tandläkare. Polisen tror att det var tal om felaktig identitet.


Det har även skjutits mot husfasader och kastats in handgranater i "fel" lägenhet". En baskettränare blev skjuten för några år sedan pga "misstagen identitet". Faktum är dock att dessa skjutningar är mindre värda än när den helsvenske vaktmästaren blev skjuten.


Det är denna dubbel-talk som jag själv är fascinerad av. Det talas om "allas lika värde" samtidigt som det talas om att Malmö är tryggt så länge man inte är kriminell - underförstått: så länge man inte är blatte.


Det finns mycket sådan här dubbel-talk. Vi tycker helt enkelt mindre synd om alla Ahmeds och Ahmedinor. Kanske kompenserar vi (alltså: våra politiker) med att ständigt stå och tala om vikten att stå upp mot diskriminering?


Jag har funderat rätt mycket på detta med vad som är viktigast i livet. Ingen kan förneka att Sverige på 1970- och 1980-talet var allmänt tråkigt. Ulf Lundell sjöng om att lämna detta jävla landet. Trots att vi hade det så bra talades det om självmord här och där. Allt var för bra och folk var vettskrämda för minsta lilla som kunde hota tryggheten.


Reinfeldt hade en poäng i att svenskar var mentalt indoktrinerade till att tänka att staten alltid skulle ta hand om dem. Kanske mår man faktiskt bättre när man måste kämpa lite istället för att gå med mössan i hand till pappa staten som ska fixa allt.

Dåliga betyg? Skolans fel.

Inget jobb? Statens borde fixa.

För låg lön? Statens borde fixa.

Någon som sa något taskigt? Statens måste göra något.

Inte tillräckligt många invandrare i vissa skolor/bostadsområden? Staten borde fixa det också.


Det blev ett ramaskri när Alliansen 2006 sänkte antalet platser på komvux för elever som kom direkt från gymnasiet. "Jättetaskigt". Sover man sig genom gymnasiet förtjänar man faktiskt en andra chans....


Vi tar in halvt förståndshandikappade människor från andra sidan världen och sedan är det statens uppgift att "fixa arbeten" åt dem. Konstigt att inte detta förhållningssätt ifrågasätts mer. Alla som jobbat med lågbegåvade människor från vissa länder vet vad de duger till och inte duger till.


Hur som helst så känns det dock som att svenska debatten fastnat som en bajskorv halvvägs ut genom röven. Vi talar varmt om andra värderingar så länge det gäller utlänningar. Å andra sidan talar vi varmt om hur bra det är i Sverige. Finns det en skam hos medelklassen i att de har det för bekvämt?


Ironin ligger i att de nya vi tar in ofta lever i fattigdom. Detta bör efterhand leda till klasskonflikter liknande de vi ser i USA. Alternativet är att vi sänker standarden för de som producerar så att samhället blir mer jämlikt, men det kommer inte accepteras av den producerande delen av befolkningen. 


Jag måste erkänna att just nu har jag det rätt bra. Det är så överklassen alltid har resonerat, ibland dagen före en revolution. "Vi har det bra här i slottet, så allt är bra i landet". Är det så man ska tänka? Jag vet inte. Problemet är väl det att vi svenskar inte riktigt ser på utomeuropéer som riktigt svenska, och kommer nog aldrig göra. Vi känner inom oss att det var VÅRA förfäder som byggde detta landet - inte deras. Så tänker alla i hela världen. Alla delar in människor i olika kategorier.


Socialismen bygger på den naiva uppfattningen att alla sådana skillnader kan överbyggas, men det är värt nämna att det nästan saknas riktiga exempel på hur man går tillväga. Jag har läst om hur det ser ut runt om i världen, och överallt gör man klass-skillnader baserat på folks utseende och etnicitet. I de fall en sådan skillnad inte görs beror det oftast på att alla är lika fattiga/utsatta. Så snart folket kommer upp sig lite så börjar de rangordna andra baserat på etnicitet och andra yttre faktorer.


Orättvist? Kanske. Men sådan är verkligheten att vi bedöms efter hur vi ser ut.

Vill man undvika det kan man ju sätta på alla människor burka. Det vore väl progressivt ... eller?

Skapa flashcards