Jag nämnde nyligen bloggportalen Motpol. En sida jag inte läser så ofta. Den är nära förknippad med bokförlaget Arktos. Arktos gav ut en bok om nationalism som jag råkade läsa på biblioteket en gång. Jag trodde att det kanske skulle vara nästa logiska steg för en person som en gång var vänster och sedan blivit allt mer samhällskritisk (och invandringskritisk). Förvånande nog tyckte jag dock den var ganska tråkig och intetsägande. Den betraktade nationen som en nästan mystisk enhet som måste försvaras till varje pris.

Som jag ser det är det lika mycket bullshit att se nationen som helig som det är att se individen som helig. Visst behöver vi en nation, och visst bör nationen säkerställa att individer inte plågas, men allt utöver det blir så utopiskt. Jag tror inte på utopier.

När man läser ett tag och ser hur världen ser ut, även tillbaka i tiden, så inser man att alla utopier är byggda på samma tanke. Det gör att när man gått genom och avfärdat en-två stycken så slutar man tro på dem. Den mest populära utopin just nu är nog den socialistiska, som tror på ett klasslöst samhälle där alla är "lika". Alla ska ha samma "rättigheter och möjligheter" och alla ska tjäna ungefär lika mycket.

Det låter kanske bra men rätt snart trasslar man in sig i frågan om vad det innebär att ha samma möjligheter. Det var lättare på 1960-talet - ja även på 1980-talet - då det faktiskt i vissa länder fanns en juridisk diskriminering. Exempelvis i Sydafrika, som hade apartheid. I USA varade den juridiska diskrimineringen till medborgarrättsrörelsen i slutet på 1960-talet. 1964 stiftades Civil Rights Act som åtminstone förbjöd det juridiskt.

I dagsens socialism är det svårare att definiera vad som menas med "lika möjligheter". Sossarna (och andra vänsterpartier, inkl MP) anser att alla barn ska ha exakt lika möjligheter till en god skola, oavsett om de bor i ett rikt eller ett fattigt område. Kanske också låter bra, men vad med föräldraansvaret? Och vad med det faktum att barn, från födseln men även pga behandling i sin uppväxt, har olika färdigheter?

Vänstern har inget svar på den frågan. De driver på utopin om lika möjligheter och vill helst censurera kritik. Deras två syften är: (1) Att de kan sänka de högpresterande, vilket är lättaste sättet att skapa jämlikhet, och (2) Att om de förhindrar kritik så sker förändringen utan att befolkningen märker det eller har möjlighet kritisera det.

Nåväl - jag tror inte på den utopin, men det finns många intellektuella som försvarar den. Särskilt i Sverige. De hittar en massa modeller för att förklara hur man kan uppnå jämlikhet. T.ex tror de att om man bara ger tillräckligt mycket stöd till de lågpresterande så kommer de att bli högpresterande. Detta är baserat på en gammal studie på 1960-talet som är vetenskapligt motbevisad, men den brukar trots allt tas upp med jämna mellanrum.

Det blir ofta så med utopier i deras slutskede, att deras genomförande kräver tankekontroll. Kan makten inte genomföra sin vision på ett praktiskt sätt, så skyller de på att befolkningen har "onda tankar" som måste bekämpas. Vi kan se det i Sverige idag i det påtvingade antagandet att alla är "lika" - inklusive män och kvinnor. Det trycks på oss att enda orsaken till att kvinnor underpresterar inom vetenskapen är för att de inte tror på sig själva tillräckligt mycket, och att orsaken till detta är att män säger att kvinnor presterar sämre. Således har makten bestämt (i maskopi med media, som sig bör) att förbjuda åsikten att kvinnor av biologiska skäl inte presterar lika bra som män inom intellektuella områden. Det är alltså en åsikt man inte får uttrycka, lika lite som man får uttrycka stöd för Hitler.

En annan utopi som börjar växa sig stark är nyliberalismen, även kallad libertarianismen.

Den utgår från att tar man bara bort staten ur allting, så kommer den fria marknaden att göra så att allt blir så effektivt som möjligt.

Aron Flam och hans podd Dekonstruktiv Kritik är det kanske mest populära exemplet i Sverige, men man kan även säga att Centern har "kuppats" av nyliberalister, varav Annie Lööf är en. Annie Lööf som för övrigt är feminist, något som egentligen kräver statlig inblandning... - feminism har aldrig varit logisk, det tål att sägas.

Att Aron Flam är nyliberal gör mig glad, eftersom nyliberalism är så enkel att motbevisa och bemöta. Hade Flam inte varit nyliberal hade han varit svår att bemöta, för han är så oerhört intelligent.

Varför fungerar inte den nyliberalistiska utopin? Av samma anledning som barn i en sandlåda inte kommer fram till den "bästa lösningen" om man tar bort dagisfröknarna. Det är kanske det kortast möjliga motargumentet men det finns väldigt många andra och det kan vara en rolig intellektuell utmaning att klura på dem.

Med det sagt så har både socialismen och nyliberalismen sina fördelar - det är självklart. Men fördelarna ligger i vissa praktiska frågor, inte i deras ideologi som helhet.

Det är samma sak med nyhögern. Deras fokus på nationen, och i vissa fall rasen, som en helig enhet har med rätta kritiserats. Dock på ett orättvist ensidigt sätt, eftersom högerns ideal inte är sämre än vänsterns. Vänsterns mål om "alla lika" kan få ett dolt léende, eftersom så många i media (i synnerhet på SVT) tror på den världsbilden. Högerns världsbild om nationen bekämpas däremot och hånas. "Julgranen kom ju från Tyskland, höhö, vad är svenskt egentligen?"

Det är också i detta som man finner högerns svaghet - och jag tycker inte om ideologiska svagheter. Jag tänker inte sitta och försöka få ihop en definition av "vad som är svenskt" eller "vem som är svensk".

Vad jag har, är en definition av vad som är bra. Om invandring gjort Sverige bättre hade jag inte klagat på den. Jag är inte emot invandring för att jag vill bevara negerbollen och korv-med-bröd. Jag föredrar falafel framför korv och hamburgare.

Jag tror att nyhögern kommer fortsätta förlora om de vill "kasta ut invandrare" och "bekämpa det som är osvenskt". De flesta människor är i grunden som jag: pragmatiker. De vill ha en god skola, en god ekonomi, ett arbete de kan leva av, och en trygg miljö. Med fler.

Det är sant att kulturer hela tiden förändras. Ofta förändras de till det bättre. De s.k antirasisterna har rätt i den frågan, och nyhögern har fel.

Man kan se på historian, som otvetydigt visar på detta .

Däremot visar även historian att bra kulturer kan förstöras av dåliga. Vänstern vill helst inte tala om det men det ingick i skolundervisningen fram tills socialdemokraterna tog över. Med socialdemokraterna kom progressiviteten som sade att utveckling och framsteg är bra.

Hur mycket läste vi t.ex i skolhistorian om Romarrikets nergång och fall?  Detta var en standardkunskap hos människorna mellan år 1600-1900, typ, som blickade tillbaka på Romarriket som en gyllene epok.

Det skulle dröja mer än 700 år innan byggnader stora som romarnas basilikor och legionsfort åter började byggas i landet. Britannien var bara en skugga av sitt forna jag när germanska angler och saxare från Nordtyskland strömmade in i riket några årtionden senare.

Tidigare hade den romerska statsmakten garanterat provinsbornas säkerhet, men när de romerska soldaterna försvann blev invånarna ett lätt byte för rövarband och fientliga folkstammar.

Enligt en samtida legend om den ­helige Sankt Severinus, som levde i provinsen Noricum i våra dagars Öster­rike, varnade den helige mannen en vaktmästare i traktens klosterkyrka för att ge sig ut på de farliga vägarna. Trots rådet valde vaktmästaren och en präst att resa iväg: ”Strax togs han och prästen till fånga av barbarerna och fördes över Donau.”

Samhälle efter samhälle förstördes ­eller övergavs, och till slut var större ­delen av provinsen Noricum helt ödelagd. Även i väster rådde laglöshet.

https://varldenshistoria.se/civilisationer/romarriket/roms-fall-fick-betydelse-for-hela-europa

Man förstår att det här inte är något våra politiker vill lära ungdomarna, som då kanske drar en parallell till vad som sker i Sverige.

Allt handlar om vilket fokus man har. Fokus på feminism och jämlikhet, eller fokus på lag och ordning, rättssäkerhet, trygghet och välfärd.