Jag vill skriva mer om frågan om välfärd kontra andra värderingar, ofta någon form av humanitära.

Det är nämligen som så att Sverige, tycks det mig, väljer att ha en slags kombination av båda i en sådan ohelig allians som etablissemanget alltid har. Ett välkänt exempel är invandringsdebatten, där vi "måste" ta hit invandrare för att rädda välfärden, och även om invandringen inte hjälper vår välfärd så "måste" vi ta hit folk för att hjälpa dem, och håller man inte med om det är man rasist. Och för övrigt så tjänar vi på invandring, påstår de, för de har en iransk vän som är civilingenjör och driver ett företag med 50 anställda, så det så.

Debatten kring välfärd vs andra värderingar går i samma banor.

Å ena sidan är det viktigt att alla har det bra.

Å andra sidan är det viktigt att ge avkall på sin välfärd för att kunna "rädda andra".

När de här andra väl kommer hit är det däremot viktigt de får det bra. Eftersom alla "måste" ha det bra. Vi kan ju inte ha andra klassens medborgare... Därför får invandrare väldigt mycket i bidrag och projekt och dylikt så att de har det lika bra som lokalbefolkningen.

'

Ett annat exempel är när jag nyligen läste Malmös kommunrådsordförande, hon heter något i stil med Katrin Jammeh för hon är gift med en afrikansk man som enligt rykten påstås vara lite efterbliven.

Citerar från Petterssons blog:

Nedan Katrin Stjernfeldt Jammeh och hennes man Basiru Jammeh, som har bröder och släkt åtalade och dömda för grova brott.

Jag undrar ofta vad de här blonda vänstertjejerna (för de är nästan alltid blonda) ser hos lätt förståndshandikappade afrikaner. Jag har några olika teorier, men det är inte ämnet för detta inlägget.

Istället tänkte jag på Jammeh's facebookinlägg där hon skrev att Malmö är en trygg ort så länge man inte ägnar sig åt kriminalitet. Det hon säger låter kanske oskyldigt och vi tänker ju alla så: "vem blev skjuten, och varför? Jaså han hette Ahmed, ja men då så, då är allt lugnt ett tag till."

Faktum är dock att det i Malmö skjuts 15-åringar och det sköts en man av libanesisk bakgrund som precis blivit färdigutbildad tandläkare. Polisen tror att det var tal om felaktig identitet.

Det har även skjutits mot husfasader och kastats in handgranater i "fel" lägenhet". En baskettränare blev skjuten för några år sedan pga "misstagen identitet". Faktum är dock att dessa skjutningar är mindre värda än när den helsvenske vaktmästaren blev skjuten.

Det är denna dubbel-talk som jag själv är fascinerad av. Det talas om "allas lika värde" samtidigt som det talas om att Malmö är tryggt så länge man inte är kriminell - underförstått: så länge man inte är blatte.

Det finns mycket sådan här dubbel-talk. Vi tycker helt enkelt mindre synd om alla Ahmeds och Ahmedinor. Kanske kompenserar vi (alltså: våra politiker) med att ständigt stå och tala om vikten att stå upp mot diskriminering?

Jag har funderat rätt mycket på detta med vad som är viktigast i livet. Ingen kan förneka att Sverige på 1970- och 1980-talet var allmänt tråkigt. Ulf Lundell sjöng om att lämna detta jävla landet. Trots att vi hade det så bra talades det om självmord här och där. Allt var för bra och folk var vettskrämda för minsta lilla som kunde hota tryggheten.

Reinfeldt hade en poäng i att svenskar var mentalt indoktrinerade till att tänka att staten alltid skulle ta hand om dem. Kanske mår man faktiskt bättre när man måste kämpa lite istället för att gå med mössan i hand till pappa staten som ska fixa allt.

Dåliga betyg? Skolans fel.

Inget jobb? Statens borde fixa.

För låg lön? Statens borde fixa.

Någon som sa något taskigt? Statens måste göra något.

Inte tillräckligt många invandrare i vissa skolor/bostadsområden? Staten borde fixa det också.

Det blev ett ramaskri när Alliansen 2006 sänkte antalet platser på komvux för elever som kom direkt från gymnasiet. "Jättetaskigt". Sover man sig genom gymnasiet förtjänar man faktiskt en andra chans....

Vi tar in halvt förståndshandikappade människor från andra sidan världen och sedan är det statens uppgift att "fixa arbeten" åt dem. Konstigt att inte detta förhållningssätt ifrågasätts mer. Alla som jobbat med lågbegåvade människor från vissa länder vet vad de duger till och inte duger till.

Hur som helst så känns det dock som att svenska debatten fastnat som en bajskorv halvvägs ut genom röven. Vi talar varmt om andra värderingar så länge det gäller utlänningar. Å andra sidan talar vi varmt om hur bra det är i Sverige. Finns det en skam hos medelklassen i att de har det för bekvämt?

Ironin ligger i att de nya vi tar in ofta lever i fattigdom. Detta bör efterhand leda till klasskonflikter liknande de vi ser i USA. Alternativet är att vi sänker standarden för de som producerar så att samhället blir mer jämlikt, men det kommer inte accepteras av den producerande delen av befolkningen. 

Jag måste erkänna att just nu har jag det rätt bra. Det är så överklassen alltid har resonerat, ibland dagen före en revolution. "Vi har det bra här i slottet, så allt är bra i landet". Är det så man ska tänka? Jag vet inte. Problemet är väl det att vi svenskar inte riktigt ser på utomeuropéer som riktigt svenska, och kommer nog aldrig göra. Vi känner inom oss att det var VÅRA förfäder som byggde detta landet - inte deras. Så tänker alla i hela världen. Alla delar in människor i olika kategorier.

Socialismen bygger på den naiva uppfattningen att alla sådana skillnader kan överbyggas, men det är värt nämna att det nästan saknas riktiga exempel på hur man går tillväga. Jag har läst om hur det ser ut runt om i världen, och överallt gör man klass-skillnader baserat på folks utseende och etnicitet. I de fall en sådan skillnad inte görs beror det oftast på att alla är lika fattiga/utsatta. Så snart folket kommer upp sig lite så börjar de rangordna andra baserat på etnicitet och andra yttre faktorer.

Orättvist? Kanske. Men sådan är verkligheten att vi bedöms efter hur vi ser ut.

Vill man undvika det kan man ju sätta på alla människor burka. Det vore väl progressivt ... eller?

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

      Mike Adams (https://en.wikipedia.org/wiki/Mike_Adams_(columnist) ) begick självmord 23 juli 2020. Detvar en vecka före det att han blivit tvingad avsluta sin universitetskarriär som professor (det engelska begreppet "professor" syftar på...

Pat Buchanan och William S Lind är två profiler inom det som skulle kunna den invandringskritiska högern. Ett annat namn är paleokonservativ, eller traditionell konservativ. Det som särskiljde dem från högern på 1980-talet är att högern utvecklades m...

Har inte bloggat på länge pga jag jobbat med boken som kom ut förra åren (egenpublicerad, kostade cirka 10 000 kr för att få 100 exemplar). Den finns att köpa fysiskt på t.ex. Adlibris för lite över 200 kr eller digitalt för lite under 100 kr. Tyvärr...

Man kan fråga sig varför jag ständigt skriver om detta ämnet, och svaret är att det är ett perspektiv som aldrig får höras annars. Traditionell media är ju som den är. Det saknar helt kanaler för att få ut en alternativ sanning. I Sverige serveras ma...

Jag recenserade nyligen boken "Haveriet" som jag inte ser som en särskilt välskriven och meningsfull bok.   "Migrationen i medierna", med undertiteln "men det får en väl inte prata om?" är en betydligt bättre antologi. Visserligen har de fördelen...