Direktlänk till inlägg 20 oktober 2018

Intelligens och politisk ståndpunkt

Av allasolikavarde - 20 oktober 2018 15:36

Jag har ju nyligen "kommit ut" som högerextremist, där högerextremist syftar på allt som är SD, AFS eller liknande "rasistiskt".


Som väntat tog vissa vänner avstånd från mig, medan andra tvärtom verkade roade. Ett par är nu mer avvaktande eftersom vi har känt varandra ett tag så de är lite i chocktillstånd. Min tjej var i chock i ett dygn och sa inte så mycket. Hon trodde jag började bli galen och letade efter olika tecken. Andra var i chock något längre tid men det har väl börjat lägga sig nu och återgå till det normala. Jag är som förr och så är det med det.


Det känns på ett sätt skönt med de som tagit avstånd från mig, för nu när jag tänker på vilka människor det är så är det typiska s.k NPC:s. NPC är ett nytt nedlåtande begrepp på vänstermänniskor av begränsad intelligens och självständigt tänkande som per automatik tar avstånd.


Som jag skrev i mitt förra inlägg så lär sig de flesta från skolåldern att SD är jättedumma och att SD är att jämföra med Hitler och Nazityskland. De lär sig bokstavligen detta i lågstadiet. Det är alltså normen i Sverige idag.


De vänstermänniskor jag känner sitter fortfarande fast i sina barnsliga uppfattningar. Jag kan ju erkänna att det tog mig mer tid än för genomsnittet att växa upp och frigöra mig från mina föräldrar. Min föräldrar var väldigt kontrollerande, och det spelade nog in att jag aldrig hade några starka vänskapsband med andra. Jag var också ganska liten till växten och jag kände mig alltid utanför.


Orsaken till att jag frigjorde mig var för att annars hade jag inte överlevt. Annars hade jag fortsatt tro på det skolan och samhället tryckte ner i halsen på mig. Dock var det så att till slut var jag tvungen att vända mig mot det som skadade mig, vilket bland annat var invandring, vänsterflum, mina föräldrar, och socialistiska idéer. Jag drev de idéerna så långt de gick - vilket inte är så långt, för det är så ytliga idéer som inte är ideologiskt grundade. Sen blev jag djupt deprimerad och kände att jag var tvungen prova något annat.


Jag minns jag under gymnasietiden läste en liten bok av Voltaire. Han skrev något i stil med att vi alla lever för oss själva först och främst. En person bygger inte hus för andras skull, skrev han, utan för att han ska få en lön och kunna försörja sig själv och sin familj. Det förvånade mig att Voltaire på 1700-talet skrev något som var mer logiskt och mer "upplyst" (ordvits baserat på att Voltaire tillhörde de s.k upplysningsfilosoferna) än allt det dravel som man kan läsa från dagens enade journalistkår och politiker.


Några år senare influerades jag av den romerske filosofen Cicero. Han skrev om den stoiska pliktetiken. För många är stoicismen bara en dammig rest, men för mig gjorde den stor skillnad, för den var som motsatsen till den flummiga "gör det du vill" budskapet vi får itryckt oss från skolåldern.


Det känns lite märkligt att diskutera med vänsterblivna NPCs, för de är ofta helt oinsatta i politik, religion, filosofi och allt annat. De har bestämt sig för att de är goda och att de därför inte behöver undersöka världen något mer.


Det får mig känna att det finns en enorm skillnad mellan oss. Det är som en professor som försöker diskutera fysik med en 8-åring. Hur ska man bemöta ett argument som "vi måste faktiskt bry oss om människor!", eller "SD är fascister!"? Jag kan bara jämföra det med sådant man får höra av 8-åringar.


Så visst, de har tagit avstånd från mig, men det känns ändå skönt. Det är som en fysikprofessor som finner att åttaåringar tar avstånd från honom. Tja, då får de väl göra det.


När jag började blogga kände jag samma oro. Det finns en oerhörd massa människor som vill trycka ner en pga ens åsikter. De ska ständigt tala om för en hur fel det är på en, och de lyckas uppenbarligen bra eftersom det under många år (årtionden) hindrat mig för att uttrycka mina åsikter.


Jag undviker också att ge mig in i intellektuella diskussioner. När jag var 15-17 gjorde jag den, men jag slutade med det när jag var 17,5 år. Det var för tydligt att det inte ledde till något annat än negativa konsekvenser för mig. Det är som med de vänsterblivna personer jag nämnde ovan som slänger ur sig att SD är jätteonda, och säger man emot dem så blir de arga.


Det är sällan jag diskuterar eller debatterar med människor i verkliga livet. De flesta är helt ointresserade av att debattera. Jag tror de flesta aldrig ens hört eller vill höra argument. Jag minns en arbetskollega som försökte förklara för mig varför han tycker att Sverige inte ska ha Euro (på den tiden ville jag ha Euro). Det var mycket jobbigt för honom att ens formulera ett argument. Det märktes tydligt hur han slets mellan att vilja läxa upp mig, och skammen han kände i att läxa upp mig.


Som jag ser det är det så att vänstern hyllar svaghet, medan högern hyllar styrka.

Det är förstås lätt att identifiera sig med de svaga och känna sympati med dem. Det gör vi alla när vi är barn, och kvinnor gör det i högre utsträckning än män, av naturliga skäl, eftersom kvinnor är mer utsatta än män är.


Problemet är dock att dyrkar man svaghet som man så blir man efterhand självskadande. Man kan aldrig stå upp för något för att vara ståndaktig är en styrkesignal, och styrka föraktas av vänstern.


Tro mig. Jag har varit svagare och mer självhatande än nästan vem som helst. Jag växte upp i ett hem som byggdes på självförakt och på uppfattningen att vi var sämre än alla andra. Jag hade troligen fortsatt i den uppfattningen, men då hade jag varit död idag. Om inte annat så var det oerhört plågsamt att leva på det sättet. Det är egentligen mitt främsta argument.


Tror man på styrka så är en världsbild logiskt sammanhängande, eftersom allt i världen fungerar så att den starke får mer än den svage.

Den starkaste atleten är den som vinner tävlingar.

Den med högst betyg i skolan är den som kommer in på universitetet. (eftersom mina föräldrar är socialister så blev jag chockad när jag först insåg denna orättvisa i 20-års åldern)

Hur och var man än ser det så är det de starkaste som klarar sig längst och bäst.


Ironin är att de män som gör sig själva svaga gör det av två skäl:

1. Den psykologiska oundvikligheten att vi som människor alltid försöker göra det bästa för oss själva. Jag lärde mig detta genom att läsa filosofi och psykologi. Allt vi gör, gör vi för att det gynnar oss. Anledningen till att folk förklarar sig tillhöra de goda gör de främst för att det gynnar dem. Vänsterblivna saknar ofta psykologisk och filosofisk bakgrund vilket gör att de inte är medvetna om denna sanning.

2. Att de faktiskt vill självdö. Att de lider av självhat och självdestruktivt beteende. Ta t.ex en av mina idoler, Björn Afzelius, Sveriges mest säljande artist, som ändå ständigt jagades av Kronofogden, och som aldrig kunde hålla sig till en och samma kvinna. Han dog av lungcancer vid 52 års ålder för att han inte kunde sluta röka. Även efter att han diagnosticerats så fortsatte han röka.

Eller ta vänsterikonen Cornelis Vreeswijk som dog vid 50 års ålder. Även han hade ständiga skatteproblem, kvinnoproblem och olyckor. Han rökte en massa, drack en massa och åt en massa skräpmat. Till slut drabbades han av såväl diabetes, hjärtproblem och levercancer.


När människor av lägre intelligens inser att de inte kan hålla jämna steg i en diskussion blir de oundvikligen arga, särskilt när de inser att den mer intelligente personen tröttnar på debatten. Jag har varit med om detta själv, främst i egenskap av den smartare parten, men ibland i egenskap av den mindre vetande. I ett samhälle baserat på jämlikhet och att inte sticka ut kan den svagare parten känna sig moraliskt rättfärdigad att känna sig förbittrad, medan den smartare parten inser att det är bättre vara tyst.


Jag har därför varit tyst i många år sedan jag gick ut gymnasiet. Att visa sig smart var bara negativt för mig.

Jag känner ändå att det nu är nödvändigt att visa sig smart igen och att våga ta debatten. Vänsterdräggen får gilla läget. De har fått sprida sina nonsensargument i många år och det unnar jag dem, men nu är det dags att vi som kan tänka visar vägen framåt. Det finns inget att vänta på längre. Hade SD uppnått 20%+ hade jag nog kunnat fortsätta vara tyst och stötta dem i det tysta men nu är det inte tid för det längre.

 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av allasolikavarde - 2 februari 2021 22:45


      Mike Adams (https://en.wikipedia.org/wiki/Mike_Adams_(columnist) ) begick självmord 23 juli 2020. Detvar en vecka före det att han blivit tvingad avsluta sin universitetskarriär som professor (det engelska begreppet "professor" syftar på...

Av allasolikavarde - 27 januari 2021 19:59

Pat Buchanan och William S Lind är två profiler inom det som skulle kunna den invandringskritiska högern. Ett annat namn är paleokonservativ, eller traditionell konservativ. Det som särskiljde dem från högern på 1980-talet är att högern utvecklades m...

Av allasolikavarde - 16 januari 2021 16:22

Har inte bloggat på länge pga jag jobbat med boken som kom ut förra åren (egenpublicerad, kostade cirka 10 000 kr för att få 100 exemplar). Den finns att köpa fysiskt på t.ex. Adlibris för lite över 200 kr eller digitalt för lite under 100 kr. Tyvärr...

Av allasolikavarde - 19 juni 2020 21:24

Man kan fråga sig varför jag ständigt skriver om detta ämnet, och svaret är att det är ett perspektiv som aldrig får höras annars. Traditionell media är ju som den är. Det saknar helt kanaler för att få ut en alternativ sanning. I Sverige serveras ma...

Av allasolikavarde - 13 juni 2020 10:40

Jag recenserade nyligen boken "Haveriet" som jag inte ser som en särskilt välskriven och meningsfull bok.   "Migrationen i medierna", med undertiteln "men det får en väl inte prata om?" är en betydligt bättre antologi. Visserligen har de fördelen...

Skapa flashcards