Jag har dragit ner bloggandet lite, för det har tagit för mycket tid. Blir nog bara ett par inlägg i veckan framöver.

Hope Not Hate är typ den brittiska motsvarigheten till Expo. Det är alltså en antirasistisk och antifascistisk sajt och det de skriver är vettigt, klokt och bra.

Främst så bekämpar de extremhögern men de skrev även nyligen att de tar fajten mot islamism:

HOPE not hate has been speaking out against Islamist extremism since 2010 and we then published our first major report, Gateway to Terror: Anjem Choudary and the al-Muhajiroun network in 2013, which exposed the violence and terrorism at the heart of the al-Muhajiroun (ALM) international network.

In 2014, we also published Cheerleading for IS: Anjem Choudary and al-Muhajiroun’s support for the Islamic State outlining how ALM was a major recruiting network for the then expanding Islamic State.

During the course of our research, we attended countless Islamist extremist demonstrations at which we heard and saw vile antisemitism, homophobia and misogyny, often far worse than anything we heard on the English Defence League (EDL) demonstrations we had also been covering for years.

https://www.hopenothate.org.uk/2018/10/17/fight-anti-fascists-oppose-islamist-extremism/

Artikeln fortsätter med att beskriva varför islamism kan ses som ett lika stort hot som vilken annan fascistisk rörelse som helst.

Bra. Konsekvent. Expo och Inte Rasist Men försöker också aktivt bekämpa och bemöta islamism. Här en artikel från Expos chefredaktör Daniel Poohl, 2012:

Att den islamistiska sekten Hizb ut Tharir har etablerat sig i Sverige borde oroa varje antirasist. Men istället är det tyst. Samma typ av fördomsfulla tankestruktur som präglar islamofoberna finns även på den andra sidan: en idé om att islam är något enhetligt. Men alla muslimer är inte goda. Det tjänar inget till att blunda för extremisterna, skriver Daniel Poohl, Expo.

https://www.svt.se/opinion/antirasister-maste-sluta-blunda-for-extrem-islamism

Vad jag tycker är viktigt att tänka på i frågan är:

1. Bara för att man råkar stå på samma sida som någon man inte tycker om, innebär det inte att man har fel.

Ann Heberlein reflekterade över detta i någon intervju i Ann Heberlein Show som jag såg. Hon har fått beröm från rasister och hatiska personer, vilket stör henne lite, men som hon själv säger så är det inte en orsak att sluta säga sådant hon ser som sanningen.'

2. All islam är inte likadan. På denna punkt skiljer sig Antirasister och s.k "islamofober" (ett mera korrekt ord är islamkritiker / islamhatare). Som bekant är nätet fullt av islamhatare som ständigt ska dra jämförelsen mellan islam och nazism av typen "Att säga att inte alla muslimer är onda är som att säga att inte alla nazister är onda".

Argumentet kan vara svårt att bemöta eftersom vi fått lära oss att allt som har med nazism att göra blir "smutsigt", eller "haram" som en muslim skulle säga. Det blir dock orimligt att använda sig av ett haram-argument. Om min mosters f.d frisör var med i VAM innebär det inte att man måste ta avstånd från mig enär man annars riskerar orsaka ett tredje världskrig. Mitt exempel är extremt men inte helt taget ur luften.

Jag tror det vore bättre om vi angrep problem där de faktiskt finns, istället för att säga att "muslimer" är ett hot. Visserligen kan muslimer vara ett hot, men det direkta hotet finns främst i den radikala islam.

Det finns även ett indirekt hot i att Sverige får en muslimsk majoritet, vilket innebär att vi slutar vara svenskt. Detta är dock inget direkt hot mot våra liv och man bör inte ropa varg innan det finns risk att vargen kommer.

Extrem islamism är ett hot men ska inte blandas ihop med vanlig islam. Har man en muslimsk granne är sannolikheten liten att grannen är en terrorist. Däremot är sannolikheten rätt stor att grannen inte tycker om en och undviker kontakt. Hur stor? Kanske 50%, men vad vet jag. Det beror helt på personligheten. Detta säger jag ur egen erfarenhet och inte utifrån hat och förakt för andra.

If we do not make [Islamism] one of the anti-fascist issues of our age, we will be conceding the battlefield to those who seek to use this issue for the promotion of intolerance, bigotry and racism. We have already seen how the British National Party sort to exploit this issue for their own fascistic aims and how the EDL formed in response to ALM. Last year we witnessed the Football Lads Alliance emerge in response to terrorist attacks.

If we don’t speak about these issues then the only voices that concerned people will hear will be groups like these. As such, as well as raising our voices against Islamist extremists we must also challenge anyone who seeks to use this issue to attack the wider Muslim community, the vast majority of whom have no time whatsoever for the likes of Choudary.

https://www.hopenothate.org.uk/2018/10/17/fight-anti-fascists-oppose-islamist-extremism/

Tyvärr skämmer den Sverige-vänliga rörelsen ständigt ut sig genom att den inte kan hålla sig fokuserad utan istället svämmer över till att bli hatisk. Tänk var vi skulle vara om de moderata/vettiga invandringskritiska rösterna inte överröstats av de som var rasister på riktigt.

Det är likadant om vi ser till USA. Det finns ett nationalistiskt uppvaknande som heter alt-right, som i början gick lugnt till på nätet i att uppmuntra amerikaner att bry sig mer om sitt land och sin kultur. Sedan kom nazisterna och tog över. Nu är nazisterna alt-rights ansikte utåt, och media frossar förstås. Det finns inte mycket till moderat alt-right, åtminstone inte i media. Det är så media vill ha det: att vara nationalist är att jämställas med att vara nazist.

I Sverige är vi väl bekanta med det. Alla som var invandringskritiska fram till 2014 eller så buntades ihop med nazister. På 1990-talet och fram till 2005 eller så fanns det bokstavligt talat knappt någon invandringskritisk rörelse, så de flesta som var invandringskritiska var kompis med folk som var med i någon nazistisk grupp. Folk lyssnade på Ultima Thule och tatuerade in hakkors. Gränsen var inte så stark.

3. Hat är dåligt.

Jag läser om en av skribenterna för Hope Not Hate, Matthew Collins, som skrivit boken HATE: My Life in the British Far Right om sin tid i hatiskt extremhöger organisationer på 1990-talet. En av orsakerna att han hoppade av var för att han tröttnade på hatet och våldet.

His bloody damascene moment is overwhelmed by shame. It came at a 1930s library building one summer evening in 1989, when the BNP disrupted a public meeting in Welling, Kent. In British fascist folklore, that night became known as the Battle of Welling and its "soldiers" were celebrated as heroes.

The truth, Collins says, is that a cowardly group of 40 or so fascists armed with hammers smashed up a room full of mainly women.

In his book he recalls "one man after the other laying into a small group of women, hitting them with chairs and hurling tables at them .... It was a bloody massacre. People were lying on the floor helpless, being stamped on, kicked and hit with objects picked off the walls and floor. A pregnant woman was locked in the toilet and the BNP were trying to kick their way in to get at her and her unborn baby."

Collins, a veteran of the far right at just 18, had taken part in violent attacks before, fighting men in pubs and on the football terraces. But the scene at Welling Library deeply challenged the nobility he associated with the far right's cause. "I couldn't see what freedom of speech and fighting for British democracy had to do with stamping on little old ladies' heads," he says. "It was real hatred. I began to see it was all about destroying people's lives. Violence was the only way they could affect change.

"I was standing in the library watching people getting their heads kicked in for attending a debate and discussion. I thought: I'm on the wrong side."

After Collins was hailed by his NF and BNP colleagues as a hero for the attack at Welling, he found himself in a phonebox calling Searchlight. One by one, he told the magazine the names of the people who had carried out the violence. A polite Geordie voice thanked him. "Everything sort of changed at the moment," he says. "But my intention wasn't to be a spy."

https://www.independent.co.uk/arts-entertainment/books/features/back-from-the-front-inside-the-mind-of-a-reformed-uk-far-right-extremist-2334059.html

Hat är destruktivt.

Själv drivs jag inte av hat och därför har jag inget behov av att "hoppa av" något. Mina åsikter kanske ändras men jag är inte medlem i något och behöver inte hoppa av något.

Att jag är invandringskritiker beror på att jag är kritisk till de negativa förändringar som drabbar mig själv. Hade inte dessa saker skett så hade jag inte brytt mig.

Att vara arg är en sak. Arg kan man vara, och det borde väl sossarna veta som länge ansåg sig drivas av en rättfärdigad ilska mot borgare och kapitalister.

När hatet blir våldsamt så blir det negativt för oss som har en rättfärdigad orsak att tycka illa om vänsteretablissemanget. När kvinnor på ett vänstermöte för sina "huvuden inslagna", som i citatet ovan, så kan man som högermänniska inte längre använda ordet "vänsterbliven". Man vill som högermänniska då inte längre identifiera sig med den arga högern.

Det är därför viktigt att ta avstånd från de destruktiva högerextremisterna. Annars kollapsar hela rörelsen. Det kan verka fånigt att en grupp högerextremister på kanske 200 personer kan vålla en rörelse på hundratusentals större skada än någon från vänstern kan, men så är det.

4. Ovetenskaplighet är dåligt

Själv är jag "högerextrem" för att jag läst på, och jag anser att Sverige just nu går åt fel håll.

Jag tycker det är intressant att betänka att alla länder, även Sverige, i århundraden försökt att få till stabilitet och trygghet. Detta är ingen självklarhet. Mycket resurser har ägnats åt att försöka skapa dessa saker.

Nu går vi åt motsatt håll: vi bedriver en politik som skapar instabilitet och otrygghet. Bara för att vi vill ha lite mer spänning och dynamik. Eller finns det kanske andra orsaker? Jag ägnar mycket tid åt att försöka utreda frågan.

Däremot är jag en stark motståndare till ovetenskaplighet. Av erfarenhet så har jag sett hur rörelser drivna av hat och ovetenskaplighet tenderar att falla sönder.

Därför är jag emot den klimatskeptiska delen av "alt-högern". Jag har undersökt deras hemmakomponerade teorier och jag har svårt att se varför de skulle vara bättre än de som världens klimatologer har tagit fram. Det är t.o.m som så att den klimatkritiska delen av alt-högern gör mig skeptisk till hela alt-högern.

Med det sagt, så borde nog klimatkrisen diskuteras mer öppet så att alternativa teorier inte sprids för mycket på nätet. Bättre vore att ha öppna debatter i frågan istället för det där nedtystandet som vi är så vana vid vad gäller invandringsfrågan.

Invandringsfrågan skiljer sig från klimatfrågan i ett viktigt hänseende: världens experter i frågan säger inte att invandring är bra. Experterna säger att invandring har vissa positiva och vissa negativa experter. Det som fick upp mina ögon i frågan var boken Gillar vi olika? Hur den svenska likhetsnormen hindrar integrationen av statsvetaren Andreas Johansson Heinö. Han skrev på ett minnesvärt ställe något i stil med att "om man staplar alla vetenskapliga böcker som handlar om mångkulturens positiva effekter så får man en ganska kort stapel, medan det skrivits många hyllmeter om mångkulturens negativa effekter".

Jaha, ojdå. Det visste jag inte.

I Sverige drivs mångkulturdebatten främst i tidningar av journalister och andra som faktiskt inte har någon kompetens i området. De ser sig som experter eftersom de har en vän från Iran och tycker om pizza. På sin semester åker de gärna "utomlands", och det är trevligt, så därför är "utomlands" bra...

Klimatdebatten drivs förvisso av samma journalister och de sprider ofta överdrivna nyheter. Där har kritikerna rätt. Skillnaden är att bakom journalisterna finns det vetenskapsmän som säger i stort sett samma sak - med förbehållet, som jag själv läst mig till, att vetenskapsmännen inte gör några förutsägelser om vad den globala uppvärmningen kommer leda till. Det är journalister som gör alla domedagsprofetior. Vetenskapsmän undviker att tala i frågor som de inte vet så mycket om, och att sia om hur den globala uppvärmningen påverkar oss är ett sådant område.

Däremot är vetenskapsmännen och kvinnorna eniga om att jorden värms upp, att det till stor del beror på koldioxid i atmosfären, och att mänsklig aktivet är den troliga orsaken till koldioxid. Notera att jag använder begreppen "till stor del" och "troliga". Vetenskapsmän använder gärna sådana ord hellre än att påstå att de är bombsäkra, vilket man kan få intryck av i media.

Nåväl, det var en kort sammanfattning av vad jag själv anser i frågan om hat och sanning och vad som är bästa vägen framåt för alternativhögern.