Just nu läser jag alltså den intressanta boken Stasiland, om stasi och Östtyskland. Den är skriven av en kvinna vilket gör den mer pratig och känslomässig än de flesta andra livsskildringar jag annars läser. Kvinnor minns sådana saker som någons andedräkt eller andra oviktiga smådetaljer, som att det hängde kalsonger i trädet utanför hennes hus.

Hon intervjuar olika människor. En av dem säger att DDR var byggt på lögner. Jag tycker det är intressant. Jag har själv släkt från DDR och vet den känslan. Kanske är det därför jag själv är så känslig för lögner och orättvisa angrepp.

En gång kämpade jag mot hela Flashback för att ta bort personuppgifter för en person som var uthängd som bedragare. Märkligt nog fick jag inget stöd, utan andra användare utgick från att jag kände personen i fråga.

Är det verkligen så konstigt att man kämpar för att inte andra så bli orättvist bestraffade eller uthängda? Att bli uthängd för ett brott man begått är en sak, men varför tar inte folk debatten när någon blir orättvist och felaktigt uthängd? Det verkade inte ens som att andra förstod att det var fel. Jag sa till en av dem att nästa gång är det kanske dig jag försvarar från att bli felaktigt uthängd.

Min känslighet för samhällslögner kan även ses i mitt totala äckel inför att vi just nu i samhället upprätthåller en politisk och medial lögn: att påstå att vuxna män från Afghanistan/Iran är "barn". Vi vet att det inte är så. Socialtanterna vet det och familjehemmen vet det. De vet att de unga män har en "riktig" ålder och en "svensk" ålder.

Det är en så ingrodd lögn att många afghaner glömmer bort det och tror de kan visa upp sina fåriga ansikten i tidningen utan att någon reagerar. Det blir absurt och det gör mig fruktansvärt nedslagen och arg att ett så kallat civiliserat och utvecklat samhälle nedlåter sig till de mest smutsiga lögner.

Någon kanske invänder att det är "lögner för godhet". Problemet med att ljuga för godhet är att lögner följs alltid av fler lögner. Det vet alla som har lögnare i sin bekantskapskrets. De behöver ljuga för att täcka upp för andra lögner. Efterhand blir allt en lögn.

Vad afghanljugandet kommer leda till är att den andra sidan ("de onda") kommer att sluta lita på etablissemanget. Afghanljugandet kommer förfölja dem länge - och sanna mina ord när jag säger att alt-högern kommer krama ut alla droppar ur den här smutsiga trasan tills etablissemanget har spikats igen.

Hur kan man bedriva politik baserat på lögner? Vi ger asyl till personer utan asylskäl, som ljuger om sin identitet - och vi är väl medvetna om det.

Tänk om vi tillät samma korruption inom andra områden. Att vi t.ex tillåter personer gå i pension vid 60 års ålder, så länge de påstår att de är 65. Att vi tillåter personer jobba som läkare utan licens, så länge de påstår att de har licens. Vilket påminner mig om en larmrapport från idag, faktiskt:

Polisen: Nyanlända kan köra bil utan körkort

Den som stoppas av polis och inte kan visa körkort, kan ändå klara sig genom att hävda att ett utländskt körkort har funnits, men tappats bort. Det har inträffat att personer som åtalats för olovlig körning har friats i domstol för att åklagaren inte lyckats bevisa att den anklagade inte har haft ett körkort, något som blir än svårare i de fall ursprungslandet saknar körkortsregister.

https://www.nyatider.nu/polisen-nyanlanda-kan-kora-bil-utan-korkort/

I lögnens Sverige finns det folk som helt enkelt inte tror på dylika nyheter. "Det står ju inte på SVT".

Jag vill därför göra en uppmaning till alla att försöka sprida sanningen. Sanningen, och inget mer.

Vad menar jag med "inget mer"? Jo, att det finns en tragisk undervegetation inom alt-högern.

Alt-högern har rätt i många frågor och därför är jag anhängare till den. Alt-höger säger att det finns genetiska skillnader mellan män och kvinnor (även mentalt), att det finns skillnader mellan etniska grupper och mellan olika människor, och att vissa människor rent genetiskt är mer lämpade för vissa arbeten. Så vitt jag vet är detta i enlighet med vetenskapen.

Alt-högern säger också att vita människor har lika mycket rättighet som svarta, judar och kurder att känna stolthet över sig själva. Att vita inte har något behov att känna skuld. Detta tycker jag känns självklart.

Alt-högern vill även diskutera känsliga ämnen, såsom varför det är så många judar i media och i show-biz, och vad det innebär för samtalsklimatet. Dessutom vill alt-högern få möjlighet att diskutera andra perspektiv än "allas lika värde".

Allt detta stöttar jag. Inget av detta är lögn.

Däremot finns det vissa områden inom alt-högern som jag är skeptisk till.

Det första är klimatskepsisen. Jag förstår inte riktigt varför invandringskritiker måste förena sig med klimatskeptiker.

Jag har undersökt klimatfrågan och har inte funnit någon "rykande pistol". Visst kanske etablissemanget och media överdriver hotet, men vetenskapen erbjuder helt enkelt inte något alternativ till den globala uppvärmningen som till stor del orsakats av mänsklig aktivitet.

Jag tror att klimatskeptiker ofta är människor med en intelligens något över medel som tror på "bondförnuft". Typ som att min farmor alltid ätit smör och därför tror hon inte att mättat fett (animaliskt fett) skulle vara skadligt på något sätt.

Jag rekommenderar den som är nyfiken på klimatfrågan att googla upp olika påståenden. T.ex säger skeptikerna att "på 1970-talet sa de att det skulle bli en istid - nu säger de att klimatet bli varmare". Gör en enkel googelsökning så kan du själv se att solaktiviteten faktiskt minskat så till den grad att vi hade varit på väg mot en istid om det inte varit för koldioxidutsläppen. Klimatskepsisen är baserad på... lögner.

Fråga er varför det inte finns några vetenskapliga artiklar som stödjer klimatskepsisen. Det finns oerhört mycket pengar inom olje- och kolbranschen. Ändå lyckas de inte få tryckt en enda artikel som stöttar deras perspektiv! Amatörer på nätet förklarar hur klimatuppvärmningen beror på än det ena och än det andra. Om det är så självklart - varför lyckas inget av de här teorierna bli tryckta .. ??

Det andra trista inom alt-högern är den djupa och riktigt obehagliga förintelseförnekelsen, kombinerat med deras ack så enformiga antisemitism.

Märk väl: man bör få lov diskutera och kritisera judar lika väl som att man kan kritisera svenskar, tyskar, muslimer, albaner, somalier, osv. Däremot är antisemitism när allt ska härledas till judar. Det gjorde mig bedrövad när jag såg Vavra Suk, chefredaktör för Nya Tider, sitta i SVT och förklara att förintelsen inte ägde rum "även om många dog".

Jag har själv undersökt förintelsekritiken men den är alltid så ytlig och baserad på... lögner. Saker som kan låta förnuftiga när man först hör dem ("gasen zyklon är extremt lättantändlig! Den kan inte förvaras vid ett koncentrationsläger") förklaras snabbt av en googlesökning (gasen var utspädd och därför inte lika lättantändlig).

Det mest tragiska med förintelseförnekare är att de ofta är högintelligenta människor. Människor som lägger enorm mental energi på att lägga ett pussel av halvsanningar, konspirationer, önsketänkande, fantasier och rena lögner.

På Flashback har båda typerna börjat leta sig in i alla diskussioner. Det känns åtminstone skönt de gånger någon kommer med en åthutning i stil med: "Lägg ner judekonspirationerna nu! Bara lägg ner! Jag orkar inte med er!"

Judekonspirationer är baserad på den sorgliga uppfattningen att icke-judar saknar vilja. Att allt bestäms åt oss. Att Sveriges massinvandringspolitik är skapad av judar som tog över Sverige utan att svenskarna själva hade någon aning om vad som skedde, samt att "judarna" är en homogen grupp där allihop agerar i samförstånd för att rasera nationalstaten.

Det hänvisas till att en av de tidiga invandringsförespråkarna, David Schwartz, var jude. Ja, men det fanns andra som inte var judar. Våra politiker var inte heller judar utan valde frivilligt att öppna gränserna. Och så vidare. Antisemiterna ser dock bara judar... judar, judar och judar.

Fråga dem om klimathotet och de säger, på fullt allvar, att klimathysterin är skapad av judar. Det krävs förvisso viss intellektuell kapacitet för att hitta ett sätt att klandra världens samlade klimatologi på en judisk konspiration för att ta över världen.

Frågan om vad som är sant och vad som är lögn kan vara svår att veta och många lär sig inte vad skillnaden är. Det finns en anledning till det, nämligen att dagens vänster-liberala etablissemang, liksom alla socialistiska idéer, är uppbyggt på halvsanningar; overifierbart önsketänkande som inte kan verifieras. Därför lär vi oss inte vad en overifierbar utsaga är.

Feminism är t.ex ett perspektiv. Nationalism är också ett perspektiv, liksom socialism och individualism. Ingen av dessa ismer kan sägas vara mer eller mindre felaktig. Därför kan man säga vilka påståenden som helst i stil med "vi bör värna allas lika värde", eller "vi måste värna nationalstaten". Utsagorna är inte felaktiga. Lögnaktiga blir de däremot om man försöker göra vetenskap av dem genom att inte tillåta att utsagorna genomlyses och kritiseras. Vad innebär "allas lika värd", och vad exakt menas med att "värna nationalstaten"? Hur exakt begränsar man en nation från andra nationer?

Jag tycker vi alla bör hålla oss till sanningar. Vet vi att något är sant bör vi säga att det är sant, och vet vi att något är falskt bör vi säga att det är falskt. Vet vi inte om en utsaga är sann eller falsk så säger vi att vi inte vet. Det är inte svårare än så.

Detta är en viktig fråga.

Vad är viktigast: materiell välstånd, eller andra värderingar?

I Sverige verkar vi, som vanligt, ha gjort någon blandning som vi sedan inte talar om utan kallar det bara för en värdegrund - dock är det en sörja och inget annat.

Ordet värdegrund är typ en sörja per definition. Det syftar på värderingar som man "ska ha" i Sverige. Åtminstone om man är etnisk svensk. Muslimer utfrågas inte så noga. Vad värdegrunden egentligen innebär definieras inte heller. Den liksom bara finns där. Eftersom den inte definierats kan den inte kritiseras. Men den som inte "är med" bryter mot den, vilket är ett högst allvarligt brott. Inte så att man blir dömd i domstol, men man blir liksom utesluten.

Det är därför svenskar är så ängsliga. Det ligger kvar från sosse-tiden, den tiden då svenskar inte fick lov att kritisera samhället alltför öppet. Det var även då svenskarnas reslust ökade, för att ge svensken chansen att komma bort från åsiktsförtrycket. Han reste på charter där han åt och drack fritt och sade vad han kände för eftersom det inte spelade någon roll. Sedan åkte han hem igen och rättade sig i ledet. "Värdegrund" är en kvarlevnad från denna sunkiga sosse-era. Bara så att man är medveten om det.

Hur som helst, vad jag funderat mycket på i mitt liv är frågan om det är viktigare med materiell välstånd eller om det finns andra värderingar som är viktigare. I Sverige ses det t.ex som ett absolut krav att man måste värdesätta de s.k mänskliga rättigheterna. Utom de som vi valt att rationalisera bort såsom att MR förbjuder en person att på nytt åtalas för ett brott som denne blivit frikänd från.

Det är även mycket viktigt enligt svensk värdegrund att medborgarna ska få lov att kritisera staten. Däremot är det mycket viktigt att inte få lov att ta reda på hur mycket våldtäkter som begås av utlandsfödda. Den typen av information ska man helst inte sprida fritt.

Svenska staten har också bestämt att vi medborgare har det så bra att det är värt att sänka vår levnadsstandard om vi kan hjälpa några tusen s.k ensamkommande ungdomar. Då är det okej att ge avkall på sin välfärd.

Det är också okej att lokalbefolkningen våldtas, gruppvåldtas och överfallsvåldtas.

Däremot är inte INTE okej när en svensk gör ett sexistiskt skämt på sin arbetsplats. Då rycker SVT ut och skriver artiklar, och Aftonbladet och andra medier hänger på. Det handlar om värdegrund. Värdegrunden gäller alla Anders, Peter och Magnus, men inte Ahmed och Abdul. Att ens antyda att Ahmed skulle behöva en värdegrund vore att stigmatisera honom, vilket är första steget mot rasism, som i sin tur är första steget mot folkmord.

Jodå, jag har undersökt vänsterns snirkliga "tankar" (ofta är det inte mycket tankeverksamhet bakom) och det är typ så de resonerar. Inte konstigt att de därför gärna undviker debatter utan hellre slänger ur sig någon klyscha av typen "tror du inte på allas lika värde?" eller "så sa nazisterna också".

Det är svårt att inte äcklas av den här vänsterpöbelns ovilja att tänka. Deras tankar är som en enda sörja, vilket alla vet som försökt diskutera med dem. Det finns helt enkelt ingen logisk, röd tråd. Det är nazister hit, och abortmotstånd dit, nåt med kvinnoförtryck, och nåt känsloutbrott. Sedan byta ämne till något utland och kanske Donald Trump. Inte konstigt att vänstern är kända för att dricka sig berusade på rödvin. Annars kan de inte stå ut med sig själva och världen.

Säger jag och dricker en folköl. Jo, jag har börjat dricka igen. Brukar bli en 3,5% om dagen. Det innebär sju standardglas på en vecka. Dricker man 14 är man i riskzonen. Mitt blodsocker har dock blivit bättre sedan jag ersatt smör med olivolja så jag tål alkoholen bättre nu...

När det gäller vissa frågor, så är det oerhört viktigt att ingen blir kränkt. Det har pappa staten bestämt. Men finns det egentligen en vetenskap bakom detta?

Skämt kan också vara kränkande. Säger man till någon att hon har en snygg klänning kanske det kan vara kränkande. (att kommentera kroppsdelar är ju kränkande) Jag har tyvärr fått uppleva den typen av kvinnor som uppfattar allt som kränkande. Jag är tyvärr något av en obotlig skämtare och jag blir alltid lika paff när jag säger något vitsigt och får ett surt svar tillbaka: "Jaha, det där var inte roligt", eller "jag betackar mig för den typen av kommentarer". 

För att gå dessa bittra människor tillmötes har jag försökt inskränka mina skämt, men jag lyckas inte. Det är en del av min personlighet att försöka hitta något vitsigt att säga. Det är så jag växte upp. Det var så det var i mitt hem. Jag vet även att det finns många som uppskattar det - men inte feminister och dylika. Eftersom jag inte klarade av att sluta skämta så beslöt jag för att undvika människor utan humor eller människor som är lättkränkta. Det var lättare än jag trodde. När det var lunch på jobbet så väntade jag tills de andra ätit färdigt och gick sedan och åt i godan ro. De hade säkert sina tankar om mig, men eftersom jag inte gjorde dem glada och de inte gjorde mig glad så var det ett ganska logiskt beslut.

Jag minns även ett tillfälle då jag ägnade mig åt att skriva på ett nätforum. Okej, jag kan vara uppriktig och säga att det var på svenska Wikipedia. Jag tyckte en viss person var oerhört känslig och gjorde något skämt, och fick inte bara henne utan även några "vita riddare" mot mig. Det kändes som en nästan sjuklig miljö.

Sedermera har jag allt som oftast märkt att miljöer där alla är oerhört PK, "goda" och fina i kanten är miljöer som är som sjukast! Det slår aldrig fel. Det är som när de hittar en seriemördare eller på annat sätt bisarr människa, och hans grannar säger "han verkade så normal".

Den mest "normala" person i min klass på gymnasiet var samtidigt den mest konstige. Alla vi andra hade ju egenheter, men denne person, Dennis hette han, var bara så oerhört "normal". Han blev aldrig arg och han sa alltid det han skulle. hans frisyr var normal, hans hy var normal och han hade alltid ett leende på läpparna. Han var alltid trevlig mot alla, både mot elever och lärare. Han var aldrig deprimerad, hatisk, arg eller bitter, utan mentalt var han alltid som ett streck: likriktad. Han tyckte det var viktigt att vara hjälpsam, han tyckte om titta på fotboll, och man kanske kunde säga att han var lätt feminin. Vad han älskade och hatade var det ingen som förstod.

Samtidigt var det mycket som var märkligt med honom. Det vill jag inte gå in på just här, men det skulle inte förvåna mig om det visade sig att han utvecklade en massa märkliga sexuella perversioner.

Angående perversioner är det också märkligt. Som när Putin sa om Berlusconi: hade han varit bög hade hans beteende inte setts som konstigt.

Ja, så är det ju. En homosexuell som springer runt på bögbarer och ägnar sig åt S&M och annat utsvävande liv är det ingen som kritiserar. Det finns ingen #metoo för homosexuella. Ändå finns det fler manliga än kvinnliga prostituerade, och inom homovärlden har de flesta män blivit utsatta för önskade sexuella beteenden. Men om detta talas inte så mycket. Det anses vara viktigt att homosexuella män kan "leva ut sin sexualitet", även om det innebär att de har sex med hundratals män varje år.

En man som däremot tycker att 15-18-åriga tjejer är sexuellt attraktiva ses som ett äckel eller som något avvikande. Detta som är fullt normalt, nämligen att vara attraherad av unga tjejer, ses som något sjukligt.

Att vara attraherad av vad som helst annars uppmuntras däremot (så länge det inte är barn).

Till er lite yngre som läser detta kan jag avslöja en sak jag själv inte visste när jag var tonåring, nämligen att man har samma sexuella preferenser hela livet. Tycker du att 18-åriga tjejer är det sexigaste som finns när du är 16, så kommer du tycka 18-åriga tjejer är det sexigaste som finns när du är 50 också.

Det är en sanning, som dessutom har bevisats i studier. I dagens samhälle spelar dock sanningen inte så stor roll. Istället ska man tycka synd om olika grupper och förklara människor som "förtryckta" eller "förtryckare", där förtryckaren alltid gör fel (t.ex. om han är tycker minderåriga tjejer är sexuellt attraktiva), medan den förtryckte uppmuntras att ge utlopp för sina känslor (t.ex. sin attraktion mot personer av samma kön).

Tror ni att homosexuella inte känner attraktion mot minderåriga pojkar?   Givetvis gör de det, men ett av de stora tabuna inom homolobbyn är att dra upp denna koppling.

Nu inser jag att jag har drivit bort från ämnet. Jag får ta upp ämnet igen i ett framtida inlägg! Jag lovar.

Igår lämnade jag tillbaka boken Den amerikanska högern av Martin Gelin.

En ovanligt bra och välskriven bok. Den beskriver den amerikanska högerns utveckling och frammarsch från 1950-talet. Ett gediget verk. Faktiskt helt enastående.

Gelin ägnade tre år åt att göra research och att skriva den. Han reste runt och intervjuade topp-politiker (t.ex. senatorer som Grover Nordqvist och Ron Paul), företrädare för tankesmedjor, sura Arizonabor som får sina trädgårdar invaderade av mexikaner. Homofober, rasister, radiopratare... och ännu fler hilbillies. Och så några vettiga högertänkare.

Det tog mig över en månad att läsa genom boken, även om jag mest läser på tåget när jag pendlar. Vissa böcker kan jag dock läsa ut på den timmen jag sitter på tåget på en dag, men inte Den amerikanska högern.  Jag skulle nog behöva läsa om den en gång till.

Det finns mycket fascinerande att hämta från boken. Såsom hur de rika förenat sig med de fattiga i partiet. Det skulle vara osannolikt att tänka sig moderaterna bli ett parti för de rika såväl som för outbildade lantisar.

SD har också försökt göra en högergir. Fördelen SD har jämfört med Republikanerna (GOP, vilket står för Grand Old Party) är att SD inte behöver tilltala de rikaste. De rikaste kommer rösta på moderaterna oavsett vad. De som främst vill att alla ska ha så mycket bidrag som möjligt kommer inte heller rösta SD.

Det som får amerikaner att enas i att rösta på GOP är några olika faktorer:

* Att vänstern gått bananas

* Massinvandringen av latinos som begår brott och driver ner löner

* Rasism av olika slag. Såsom att de vita håller på att bli en minoritet eller att de svarta begår fler brott.

Det finns mer att nämna. Gelin är själv en vänstermänniska och har jobbat för vänsternpartierna (oklart vilket han själv stöttar) under en valrörelse. Det gör att jag tror han överdriver vissa av högerns egenskaper. Han verkar inte riktigt förstå varför högermänniskor så gärna vill bevara USA. Han fokuserar istället mycket på att beskriva det som att högern tagits över av irrationella och anti-vetenskapliga idéer, driva av demagoger. Tea Party, Fox News och Rush Limbaugh nämns flera gånger. Den siste vettige republikanen påstås vara William Buckley, som dog för några år sedan. Efter dennes död är det "fritt fall" för partiet, enligt Gelin.

Jag råkar veta att det inte är HELT så enkelt. Högern har fortfarande respektabla tidskrifter såsom Wall Street Journal, Business Insider, National Review och New York Post. (Det kan vara värt nämna att svenska medier inte hämtar info från dessa medier, utan främst från vänstermedier som CNN, MSNBC och New York Times, vilket förklarar varför vi svenskar har den syn på högern i USA som vi har)

Om SD följer planen i Den amerikanska högern så kommer de bli största parti i valet 2026. Omöjligt är det inte. 2022 tror jag inte de kommer lyckas till.

-----

Nu lämnar jag den boken och går över till annat.

Jag läste lite i tidskriften Fokus, som jag brukar göra. Den ges ut varje vecka och har Hakelius som chefredaktör. Hakelius är en fritänkare som redan för 20 år sedan ibland skrev någon negativ artikel om invandring, vilket innebär att han tillhör högern.

Om man inte skriver positivt om invandring hela tiden så kommer man att placeras i högerfacket. Det finns vänstermänniskor som inte läser Fokus för de tycker tidskriften är för borgerlig. Jag undrar vad det innebär? När jag läser Fokus tycker jag det är en vettig och sansad röst. Är man vettig och sansad är man kanske automatiskt höger?

Ibland läser jag tidskriften Axess, som kommer ut mer sällan och som består av mer utförliga artiklar från olika delar av världen. Axess är uttalat borgerlig och kan vara lite väl intellektuell/filosofisk, till skillnad från Fokus som är mera av en skvallertidning med skiftande kvalitet på artiklarna.

Jag läste även... håll i er... tidskriften Expo. Expo ses kanske som huvudfienden för en "högerextrem" likt mig, men Daniel Pool som är chefredaktör och skriver de flesta artiklarna är intellektuellt hederlig, vilket är mer än vad man kan säga om 90% av alla vänstermänniskor nu för tiden. Det är roligt att få läsa några riktiga argument från vänstern, istället för den där smörjan de alltid drar till med när de ska jämföra allt med nazism eller ägna sig åt rena känsloargument av typen "hur hade det känts som du varit en ensamkommande afghan". Som om man kan bedriva politik på den frasen. Gör de det i riksdagen också???

Det är som när jag på skämt säger till mig tjej, när hon klagar på något: "tänk på barnen i Afrika". Då säger hon alltid: "Jag skiter i barnen i Afrika". Jag förstod mig aldrig på argumentet som föräldrar sa till en när man var liten: "Tänk på barnen i Afrika". Vad har de där afrikanska barnen med mig att göra? (för er som är för unga för att ha fått höra det så kan ni googla på det)

Expo brukar skriva intressanta artiklar om SD, om alt-right, och andra så kallade "rasister" (Arga Blatten fick faktiskt ett hedersomnämnande). Jag lär mig mycket genom att läsa Expo. Själv hejar jag förstår på rasisterna. När de visar bilder på gamla förintelseöverlevare gläds jag åt att de snart är lagda i jorden så vi kan gå vidare som människor och inte behöver dra fram de där gamla stofilerna i varje debatt.

När man läser Expo rycks man gärna med. Jag håller faktiskt med Expo om att det är viktigt bekämpa hat och hatisk rasism. Jag tror dock att vi som individer måste fråga oss vad som är viktigt.

Det är typ som att det är viktigt att säkerställa att vi inte blir begravda under 2 meter lava från en vulkan. Eftersom det dock inte är så sannolikt så har vi inga tidningar och politiska rörelser som fokuserar på detta hotet.

Jag tar själv upp kampen mot hatarna, t.ex på Flashback. Jag drivs inte av hat och ibland blir jag illa till mods av de angrepp jag får utstå. Vissa skribenter har fått mig att känna mig så eländig att jag glömt bort se mig för när jag gick över vägen. Men jag kämpar på ändå.

Jag kämpar också emot Lasermannen och andra sådana figurer. Men i dagens Sverige är jag mest oroad för den ständigt ökande mängden invandrare. Både pga de direkta hot dessa människor utgör (inklusive att många säljer knark osv) och för att det leder till en ökande polarisering av samhället.

Jag gör även valet att det är viktigt att stå upp för sin egen kultur, även om det riskerar leda till att någon blir mördad. Ger vi upp vår kultur, eller vår "själ", så har vi ingen möjlighet köpa tillbaka den igen.

Jag tror att samhället blir sämre av att ta in en väldig massa lågutbildade människor. Jag vill därför att vi slutar göra det, att vi skickar hem alla som inte gör samhället bättre, och - om inte annat - att vi slutar ge dem pengar.

När vi gjort det så kan jag kanske också ansluta mig till gruppen antirasister.

----

Jag lånade också två böcker:

* Framtidsstaden, av Lars Åberg, med undertiteln "Om  Sverige imorgon blir som Malmö idag, hur blir Sverige då?". Den handlar om Malmö och fick mycket uppmärksamhet när den släpptes men den var ofta utlånad.

* Stasiland, av Anna Funder. En bok om Stasi och DDR. Jag har börjat läsa denna och den är underhållande. Den brukar också vara utlånad.

De senaste dagarna har jag frågat mig varför Sverige valde att göra ett befolkningsutbyte. Var den svenska befolkningen så dålig? Var Sverige så tråkigt att allt annat kunde ses som bättre?

Jag har pratat med min tjej om saken. Hon har en lång släkthistoria i Malmö och jag har funderat över hur Malmö var förr och om det var bättre eller sämre. Malmös massinvandring började redan i slutet på 1970-talet och våldet ökade rätt snabbt så det är svårt jämföra. Det finns klipp från Möllevångstorget på 1980-talet och då var det bara utlänningar som sålde där.

Man kan anmärka att alkisarna man ser i filmen inte finns kvar. Man ser inte svenska alkisar i Malmö längre. Jag antar det blivit för farligt för dem. För 10 år sedan såg man dem fortfarande.

Möllevångstorget idag är ingen plats jag skulle våga filma på. Sen får man dra sina egna slutsatser om hur bra det är.

En faktor som dock inte nämns är att det är orättvist jämföra en ort 1980 med en ort 2018. Alla orter i världen förändras ju. Frågan är alltså inte om vi hellre skulle velat ha Malmö 1980 eller Malmö 2018, utan om vi hellre skulle haft ett Malmö 2018 utan massinvandring, eller det Malmö 2018 som vi har nu. Hur hade Malmö sett ut utan massinvandring?

Det är inte en helt enkel fråga, faktiskt. Det är lätt att tänka att allt dåligt kommer utifrån, men samtidigt kan städer kännas tråkiga om de har för lite "kulturberikning". Malmös befolkning hade krympt. Priserna på bostäder hade varit konstant låga. Nöjesutbudet och matutbudet hade varit torftigt. Å andra sidan hade man känt sig tryggare.

Jag tror det hade varit lättare för män att träffa tjejer. På 1970- och 80-talet var det fortfarande ganska enkelt. Jag tror det blivit svårare delvis pga massinvandringen som ökar konkurrensen och som gör att man inte går ut lika mycket heller.

Det talas inte så mycket om den aspekten, men om man tänker på det så inser man att man inte går ut så mycket eftersom det är för stökigt numer. Tjejer vill inte behöva stöta på Ahmed med vänner och stannar hemma. Det gör att Anders med vänner också stannar hemma.

Visst kan man gå ut men man vet ju att man inte bara kan "dra omkring" på det sättet folk gjorde på 1980-talet. Ska man se en artist på t.ex KB så åker man till KB, ser artisten, och åker hem.

Vidare så tror jag att feminism och massinvandring går hand i hand. Ju mer massinvandringen ökat desto mer har feminismen varit tvungna flytta fram positionerna. Det blir som en omedveten reaktion mot det ökade sexuella våldet. Det ingen vill erkänna är att det är skillnad på att bli tafsad på av ett flinande skäggbarn och av Anders. I Sverige heter det att alla är lika men det stämmer inte. Eftersom det är tabu att påpeka så fortsätter den felaktiga häxjakten mot etniska svenskar. Tills dess att vi vågar erkänna att vi faktiskt ser olika på människor så tror jag inte situationen kommer förbättras. (därav mitt bloggnamn Allas Olika Värde)

Vad som jag dock tycker är mer intressant än hur det såg ut på 1980-talet är hur det kommer se ut om 20 år. Då menar jag realistiskt. Jag menar inte "Sverige har sharia och allt har kollapsat". Det är tråkigt att det saknas framtidsvisioner i den konservativa rörelsen. Det saknas å andra sidan verklighetsinsikt hos vänstern.

Malmö kan redan nu ses som Europas mordhuvudstad. Räknar man antalet mord per capita (det brukar räknas i hur många som mördas per 100 000 invånare) så överträffar vi London och ligger strax över Marseille som annars brukar betraktas som Europas mordhuvudstad. Marseille som, "surprise", är en gammal industristad som numer har de största områdena av arabiska invandrare i Frankrike.

Vad gäller mångkultur är det svårt att få några ärliga svar om dess problem runt om i västvärlden. Utåt sett får man höra allt det positiva och att huvudproblemet handlar om rasism, diskriminering, och lite tillfälliga problem med kulturkrockar. Vi fick ju höra det i Sverige också angående våra förorter. Utanförskapsområdena som ökat från 6 st år 1990 till cirka 200 idag. Ändå är vi så godtrogna att vi trott på myten om att allt löser sig. Hur många utanförskapsområden har vi om 10 år? Om 20? Hur många av dessa ses som "särskilt utsatta"?

Det är också svårt se några positiva förebilder runt om i världen. Det bästa man kan säga är att om vi ser till New York t.ex., så kommer situationen gradvis att stabiliseras om invandringen minskar. Den verkar inte bli så mycket bättre - men den slutar bli sämre, och de som kan flytta från de dåliga områdena gör det, vilket gör att problemen i viss mån kan stängas in i de dåliga områdena.

Det är kanske så framtidens Malmö ser ut - i bästa fall.

Igår startades en tråd på Flashback om hur Paris har förfallit: Paris, en av Europas sunkigaste städer. Vissa håller såklart inte med, och man får de typiska inläggen "jag var där i tre dagar och det var trevligt". Majoriteten av inläggen håller dock med om att Paris inte är värt besöka längre.

Det som besvärar skribenterna är "afrikaner och araber överallt". Det är det man säger när man kan tala anonymt. Offentligt kan man förstås inte säga något. Möjligen kan man klaga över "gatuförsäljare", vilket numer oftast syftar just på afrikanerna. Och med afrikaner menas förstås mörkhyade. Men mörkhyade får man inte heller generalisera över, fast alla vet vad som menas.

Det är så jag tänker mig verkligheten i Sverige också om 10-20 år. Det är så det blir i stad efter stad i Europa. Det är den verklighet som politiken måste anpassas till. Att prata idealitiskt om framtidsstaden är att blunda för verkligheten. Men att prata om att allt är kollapsat gör heller ingen nytta.

Konstigt att svenskar har så svårt att stå i verkligheten och säga hur saker är. Det ska antingen skönmålas eller svartmålas. Jag bor i Malmö och jag blir inte mördad varje dag. Å andra sidan är frågan hur staden ska försörja de ständigt ökande mängderna lågutbildade som bor där, och hur lag och ordning ska upprätthållas.

En annan verklighet man måste acceptera är att det som håller t.ex New York City uppe är de högutbildade och rika vita. New York må vara "härligt mångkulturell", men faktum är ändå att hade staden främst bestått av latinos, svarta och pakistanier så hade den snabbt förfallit på samma sätt som Detroit förfallit. Detta är än så länge förbjudet att säga eftersom "alla har lika värde" och det är bara alternativhöger ("alt-right") som säger det. Eftersom det verkar vara sant så kan vi dock förvänta oss att det blir allt fler som säger det.

Feministiska medier, såsom SVT och Metro, har gjort en stor grej av att premiäravsnittet av Dr Who, med en kvinnlig Dr Who, har fler tittare än tittarsiffror för premiäravsnitten de senaste åren.

Det är ganska vanligt att hypade premiäravsnitt har höga tittarsiffror. T.ex minns jag, och kommer aldrig glömma, SVTs eländiga komediserie Vårdgården, med ett flertal kända skådespelare (såsom Loa Falkman). De gjorde mycket reklam för den och den verkade kul i första anblick... Men fan vilken stinkare! Den var otroligt tråkig och rent ut förolämpande mot ens intelligens. Ett vanligt omdöme var: "jag skrattade inte en enda gång". Man kan se andra omdömen på Facebook.

Vårdgården var, för min del, en spännande serie att undersöka, just eftersom de lyckades med att skapa en så totalt dålig och meningslös komediserie. Det roligaste med det var nog namnet Vårdgården.

Hur som helst, första avsnittet av Vårdgården hade faktiskt kring en miljon tittare och var med på tittartoppen för den veckan. Jag vet för jag undersökte serien, googlade på den, osv. Jag är, som ni kanske märker, fortfarande fascinerad av att det gick producera en sådan dynga, och sedan att SVT gjorde så mycket reklam för den utan att inse hur dålig den var.

Om nu Dr Who's tittarsiffror sjunker med en kvinnlig huvudroll, kommer SVT då att rapportera det? Jag tror inte det.

Det är så det är med media. De rapporterar det de vill för att få fram sin agenda och lämnar sedan lösa trådar hängande för att folket ska få en viss uppfattning.

Det är så man gör effektiv propaganda. Man ska inte tala om för folk vad de ska tycka, utan man ska presentera en viss typ av fakta framlagd på ett specifikt sätt.

T.ex "Invandrare begår många våldtäkter. Sverige tar in många invandrare". Så får läsaren själv dra slutsatsen. Att enbart skriva "Sverige måste minska invandringen" övertygar ingen.

Samma sak med SVT (vänster/feminism/homo-media). "Dr Who har en kvinnlig huvudkaraktär. De har högre tittarsiffror än någonsin". Sen rapporterar de detta ensidigt så länge de kan, på TV och i skrift, och sedan har man mjölkat ut det ämnet, samtidigt som folket tänker att "kvinnliga karaktärer gör TV-serier mer populära och enda anledningen att folk klagar är för att folk består av surgubbar som hatar kvinnor".

Det är ofta precis så det går till. Ett välkänt exempel är påståendet att Sverige har minskat invandringen till EUs lägstanivå. Trots att det är så uppenbart fel, och trots att påståendet egentligen inte betyder något, så tror Svensson på det. Jag har hört flera säga det: "ja men vi ligger ju på EUs lägstanivå nu". Hur kommer det sig?

Jo, för att inte SVT, DN och Aftonbladet sagt något annat. SVD har påpekat hur fel det är, men SVD är inte alltid en del av gemenskapen. SVD är lite som den excentriske farbrodern som spelar bridge och dricker punch. Man kan gå till honom ibland och roas av honom men man känner ingen större samhörighet.

DN, SVT. TV4, Aftonbladet och delar av Expressen sitter däremot i samma båt. Vilket beror på att DN, TV4 och Expressen är del av Bonnier, medan Aftonbladet är uttalat "goda", och SVT av någon anledning ständigt citerar från de goda. En journalist skrev på sin blogg: "När något nämns i Ekot så har det hänt på riktigt". Jag har ofta en liknande känsla: vissa nyheter händer på riktigt, medan andra nyheter liksom bara tappas bort i mängden. Det blir inget buzz kring dem.

Hur kommer det sig? När man är ung eller inte är insatt i samhället så tror man gärna att viktiga nyheter automatiskt sipprar upp till ytan, men sanningen är att det sitter människor och bestämer vad som är viktigt. De gör detta utifrån vad de tror att andra ska tycka om utvalet. När Aktuellt t.ex lät göra en debatt mellan Vavra Suk och Henrik Arnstad där Suk fick tala fritt i någon minut så gick Peter Wolodarski på DN ut och twittrade "Vad håller SVT på med?". Sedan togs Wolodarskis ståndpunkt upp av alla andra tidningar och av SVT, som gjorde ett program och programmet. Så stor blev det "av sig självt".

Hade det varit chefredaktören på SVD som twittrat "Vad håller SVT på med?" så hade ingen brytt sig.

DN är viktigast eftersom folk tror att DN är viktigast. Det gör att folk anser att DNs åsikt är viktigast och att man måste förhålla sig till just DNs åsikt.

Om Dr Who's säsong 11 fortsätter att ha höga tittarsiffror och få bra omdömen så får vi givetvis höra det, och vi får höra att det berodde på att de hade en kvinnlig huvudroll. Om det däremot går dåligt för serien så lär vi inte få höra något om det, och om vi gör så kommer de säga att det absolut inte beror på den kvinnliga Dr Who.

Det var som när de rapporterade på P3 Nyheter att "NFL har draftat sin förste homosexuelle spelare". Denna icke-nyhet gjorde mig så arg att jag gick in och skapade min första tråd på Flashback, samt bojkottade P3 fram tills nu. När jag googlar på skitnyheten så ser jag att den omskrivits i Aftonbladet, SVT, Nyheter24, Ng.se, Kuriren.nu,  Unt, Expressen, Helagotland, Nsd.se och Corren...

Att han ratades skrevs däremot bara i Norran, NSD, och Folkbladet.

Han blev nämligen inte draftad. Han valdes ut som en av de sista i draften men kom sedan inte vidare. Enligt Wikipedia berodde det på att han var för dålig. Året efter slutade han spela helt pga sin "mentala hälsa" och nu jobbar han som motivationstalare. Jag kallar det för ett påhittat jobb för människor med stort ego som saknar kompetens.

I denna fem dagar gamla story, som jag precis tipsade Fria Tider om, gjorde forskare en undersökning om vilka slags påhittade kränkthetsstudier de kunde få publicerade i olika journaler.

One paper, published in a journal called Sex Roles, said that the author had conducted a two-year study involving “thematic analysis of table dialogue” to uncover the mystery of why heterosexual men like to eat at Hooters.

Another, from a journal of feminist geography, parsed “human reactions to rape culture and queer performativity” at dog parks in Portland, Ore., while a third paper, published in a journal of feminist social work and titled “Our Struggle Is My Struggle,” simply scattered some up-to-date jargon into passages lifted from Hitler’s “Mein Kampf.”

https://www.nytimes.com/2018/10/04/arts/academic-journals-hoax.html

Vi får se om Fria Tider eller någon annan svensk media skriver om detta så jag slipper översätta.

Finns även en artikel i Newsweek:

This week, three professors—medieval religious scholar Helen Pluckrose, author and mathematician James Lindsay, and philosopher Peter Boghossian—revealed that they had pulled the greatest academic stunt in history. Over the course of ten months, they wrote 20 hoax papers in a field they termed “grievance studies,” and then proceeded to seek distribution in the world’s finest academic journals. Fully seven of the twenty were approved; four were actually published, and another three were in the process of publication. The authors were even asked to peer-review other papers based on the expertise they displayed in their academic papers.

So, what were the papers? Well, first there was “Going In Through The Back Door: Challenging The Straight Male Homohysteria, Transhysteria and Transphobia Through Receptive Penetrative Sex Toy Use.” This masterpiece appeared in Sexuality and Culture. Its thesis: straight men should be anally penetrated by sex toys in order to become more receptive to feminism and transgenderism, and to fight rape culture.

Then there was “Human Reactions To Rape Culture And Queer Performativity At Urban Dog Parks In Portland, Oregon,” as published in Gender, Place and Culture. This article theorized that heteronormativity was underscored by watching dogs have sex with each other. This piece received an award for excellence.

Perhaps more to your taste would be the paper, “Who Are They To Judge?: Overcoming Anthropometry and a Framework for Fat,” published in Fat Studies, in which the authors argued that fat bodybuilding should be pursued.

Or how about “An Ethnography of Breastaurant Masculinity: Themes of Objectification, Sexual Conquest, Male Control, and Masculine Toughness in a Sexually Objectifying Restaurant,” published in Sex Roles, in which the authors investigated why men visit Hooters restaurants.

https://www.dailywire.com/news/36784/shapiro-newsweek-genius-academy-hoax-exposed-ben-shapiro

Alltså - detta är ju ren komedi. Fast skrattet fastnar i halsen när man inser att det svenska vänsteretablissemanget troligen tycker att det är vettiga studier, även om de är falska.

Det påminner om boken vars titel fick skratt från etablissemanget: "Ja skiter i att det är fejk det är förjävligt ändå" : om myter på nätet, fejkade berättelser och vikten av källkritik. 

Haha, så dumt att tycka det är förjävligt om det är fejk. Haha.

Men en fejk studie om varför det kan vara bra för män att få saker intryckta i analen för att motverka homofobi... Ja men det kan man kan testa på riktigt.

I samband med diskussionen om den fejkade artikeln om att ge illegala invandrare rösträtt så skrev socialdemokraternas huvudideolog ett blogginlägg på sin ofta uppdaterade blogg om att argumentet förtjänar att tas på allvar även om författaren är fejk.

För en tid sedan fick debattredaktionen en artikel författad av en person som uppgav sig heta Tobias Lagerfeldt. Hans ämne var spektakulärt. Han hävdade att asylsökande och papperslösa borde få rösträtt eftersom alla grupper borde få rösta i en representativ demokrati.

Redaktionen kollade om det fanns någon person med det namnet folkbokförd i Sverige. Det gjorde det inte. Lagerfeldt kontaktades för en förklaring. Han sade att han hade skyddad identitet efter att ha blivit hotad.

Artikeln publicerades men debattredaktionen fick efter ett tag signaler från läsekretsen att det var något konstigt med artikelförfattaren. Bilden som han skickat av sig själv googlades och visade sig föreställa en annan person med ett annat namn.
Det visade sig alltså att vi inte visste vem som skrivit artikeln och därför tog vi bort den från nätet. Vi försökte få ny kontakt med Lagerfeldt men utan framgång.

Nu vet vi att Lagerfeldt och Alexander Fridback, anställd på Sverigedemokraternas riksdagskansli, är samma person. Fridback är hans riktiga namn men han uppträder under flera andra namn; bland andra Lagerfeldt och Egor Putilov. Fridback är hans riktiga namn sedan 2012, innan dess hette han något annat.

https://www.aftonbladet.se/nyheter/kolumnister/a/vm94d4/vi-blev-ocksa-lurade

Jag drev faktiskt tesen på Flashback att den mystiske författaren inte är Putilov utan Bjereld, och Bjereld gick själv in och dementerade det... Artikeln i Aftonbladet hade använt ett specifikt ord som nästan bara använts av Bjereld. Mja det var kanske inte så smart av mig.

Eftersom Aftonbladet sade sig ha starka bevis för att det var Putilov, och eftersom Putilov efterhand visat sig bra på att fabulera ihop historier så får jag väl erkänna att det troligen var Putilov och ingen annan.

Det finns massor av skumma affärer kring Putilov. I början trodde jag själv att det inte låg något i dem, men sen kom bara det ena efter det andra. Intressant att i just Putilov-fallet så tycker Aftonbladet det är viktigt att reda ut att han fick Uppehållstillstånd på falska grunder.

Hur som helst är det inte det som är detta inläggs huvudfråga, utan frågan om vänsterforskning som inte är baserad på att ta reda på sanningen utan på att hitta på svaret och sedan försöka leta reda på bevis som stödjer svaret.

Visst är det bra att just gruppen svenskar kan kritiseras och hånas utan att man blir anmäld för hets mot folkgrupp?

Jag har lekt en tankelek: Försök funderat ut något negativt som kan sägas mot gruppen svenskar som skulle ses som olagligt hets mot folkgrupp, samt funderat ut något negativt som kan sägas mot gruppen muslimer, araber, svarta, somalier eller romer som INTE skulle ses som hets mot folkgrupp.

Det är faktiskt en ganska rolig övning som man kan sätta sina barn att göra. Visa inte fröken bara!

De talar om "allas lika värde", trots att en grupp kan hånas så mycket man vill (enligt mitt test), medan man inte får säga något negativt alls om en annan grupp (försök själv komma på något generaliserande negativt som INTE är olagligt).

Hur som helst. Svenskar är alltså, kan jag lagligt säga: efterblivna, ointelligenta, socialt handikappade, illaluktande, tjuvaktiga, samt pedofiliska. Och då är frågan varför de är efterblivna.

Själv är jag född utomlands likt min mor, och hon växte upp i en hård miljö. Det var inte "snällhet" som var normen, och jag har aldrig kunnat förstå varför svenskar ser snällhet som ett syfte i sig. Varför argumentet "det där var inte snällt" ens är ett argument. Jag tror det beror på de svenskar som växte upp på 1960-talet, likt min far, som fick höra den typen av nonsens.

TV på 1970-talet var likaledes fokuserat på snällhet. Beppe Wolgers satt och läste sagor för dockor. Det var så en man skulle vara. (Wolgers är mest känd för att ha spelet Pippis pappa - [...]kung i Söderhavet!)

Ta Reinfeldt som föddes 1965. Hans tidiga år formerades alltså 1970-1980. Det var en tid då vänstervågen låg som en slöja över Sverige. De unga svenskarna hade allt i det perfekta men ack så tråkiga välfärds-Sverige. De längtade ut mot något större. De ville inte bara sitta stilla i den tråkiga folkhemsekan utan de ville förändra världen.

Reinfeldts mor, Birgitta Reinfeldt Tunved, var en typisk sådan globalist som tyckte Sverige skulle öppna sig för världen. Hon bestämde i hemmet och Fredrik vände sig mot sin egen far, på det sättet som vänsterfolk gärna vill att barn ska göra. Fäder ses som auktoritära, såvida inte de är sjukt lugna och sansade. Att vara sjukt lugn ses som "normalt" för en feminist. 

Det är feministernas mål för mannan: att pacificera honom. Det beror på att kvinnor inte kan förstå mannens psyke. Svenska män är, av någon anledning, för dumma för att se hur de själva systematiskt förstörs och förklemas.

Granskning Sverige har gjort den hittills bästa granskningen av Mysteriet Reinfeldt. GS videos tas ständigt bort från YouTube, men jag hittade en kopia.

Om även den tas bort, googla på "Granskning Sverige - Fredrik Reinfeldts Dolda Hemligheter Avslöjade".

Reinfeldt var smart och drev debatten precis dit han ville ha den. Han såg till att invandringskritik tystnades. Både från vänster och höger blev det tabu. Det tål att nämnas att det tidigare faktiskt fanns invandringskritiker, men under 2000-talet blev det snart lika förbjudet som att hylla Hitler. En konstig allians för att sälja ut Sverige.

Jag tror att när man om 50 år ser tillbaka på Sverige så kommer man se massinvandring som ett lika stort misstag som att Tyskland röstade från Nazipartiet på 1930-talet.

Det är ju så verkligheten ser ut: det räcker med ETT misstag, om det är tillräckligt ödesdigert. Sverige var t.ex ett bra land på 1980-talet, men gjorde det ödesdigra misstaget att öka den offentliga sektorn för mycket. Att göra det var bra för jobben, men visade sig förödande för ekonomin. Det märkte man dock först i efterhand.

Det är ofta så att man först i efterhand inser att ett misstag varit förödande. IT-kraschen i början av 2000-talet. Krisen 2008. Eller depressionen 1928. Alltihop hade det kunnat undvikas.

Verkligheten består av de två polerna frihet och trygghet. Ju mer man satsar på det ena, desto mer offrar man av det andra. I Sverige tror vi på frihet. Det låter bra och vi tror att vi hittat elixiret för största möjliga lycka, men nu ser vi dess baksida. Detta är den andra orsaken till varför svenskar är efterblivna.

Svenskar har helt ignorerat säkerhet.

Ignorerar man säkerhet... riskerar man att allt tas från en! Och det räcker att man glömmer låsa dörren en gång. Man får ingen andra chans.

Det är samma sak i fotboll. Man kan inte försvara sig med att man gjorde en jättebra match med många lyckade passningar, om man förlorar med tre-noll. Vi förstår ju att det är så i sportens värld. Men svenskar är övertygade om att nationen aldrig kan hotas.

Människor i andra länder, såsom landet min mor kom från, visste att nationer kan hotas. Det är av den anledningen man finner starkast invandringsmotstånd från svenskar födda utanför landets gränser. De vet vad det innebär när någon kommer utifrån för att ta över landet och försöka omforma det efter egna ideal, samt påtvinga folket detta.

Svenskar är för efterblivna för att förstå det. De sitter heller och lyssnar på sagor från Beppe Wolgers.

Sov så sött, små svenskar.

Jag nämnde nyligen bloggportalen Motpol. En sida jag inte läser så ofta. Den är nära förknippad med bokförlaget Arktos. Arktos gav ut en bok om nationalism som jag råkade läsa på biblioteket en gång. Jag trodde att det kanske skulle vara nästa logiska steg för en person som en gång var vänster och sedan blivit allt mer samhällskritisk (och invandringskritisk). Förvånande nog tyckte jag dock den var ganska tråkig och intetsägande. Den betraktade nationen som en nästan mystisk enhet som måste försvaras till varje pris.

Som jag ser det är det lika mycket bullshit att se nationen som helig som det är att se individen som helig. Visst behöver vi en nation, och visst bör nationen säkerställa att individer inte plågas, men allt utöver det blir så utopiskt. Jag tror inte på utopier.

När man läser ett tag och ser hur världen ser ut, även tillbaka i tiden, så inser man att alla utopier är byggda på samma tanke. Det gör att när man gått genom och avfärdat en-två stycken så slutar man tro på dem. Den mest populära utopin just nu är nog den socialistiska, som tror på ett klasslöst samhälle där alla är "lika". Alla ska ha samma "rättigheter och möjligheter" och alla ska tjäna ungefär lika mycket.

Det låter kanske bra men rätt snart trasslar man in sig i frågan om vad det innebär att ha samma möjligheter. Det var lättare på 1960-talet - ja även på 1980-talet - då det faktiskt i vissa länder fanns en juridisk diskriminering. Exempelvis i Sydafrika, som hade apartheid. I USA varade den juridiska diskrimineringen till medborgarrättsrörelsen i slutet på 1960-talet. 1964 stiftades Civil Rights Act som åtminstone förbjöd det juridiskt.

I dagsens socialism är det svårare att definiera vad som menas med "lika möjligheter". Sossarna (och andra vänsterpartier, inkl MP) anser att alla barn ska ha exakt lika möjligheter till en god skola, oavsett om de bor i ett rikt eller ett fattigt område. Kanske också låter bra, men vad med föräldraansvaret? Och vad med det faktum att barn, från födseln men även pga behandling i sin uppväxt, har olika färdigheter?

Vänstern har inget svar på den frågan. De driver på utopin om lika möjligheter och vill helst censurera kritik. Deras två syften är: (1) Att de kan sänka de högpresterande, vilket är lättaste sättet att skapa jämlikhet, och (2) Att om de förhindrar kritik så sker förändringen utan att befolkningen märker det eller har möjlighet kritisera det.

Nåväl - jag tror inte på den utopin, men det finns många intellektuella som försvarar den. Särskilt i Sverige. De hittar en massa modeller för att förklara hur man kan uppnå jämlikhet. T.ex tror de att om man bara ger tillräckligt mycket stöd till de lågpresterande så kommer de att bli högpresterande. Detta är baserat på en gammal studie på 1960-talet som är vetenskapligt motbevisad, men den brukar trots allt tas upp med jämna mellanrum.

Det blir ofta så med utopier i deras slutskede, att deras genomförande kräver tankekontroll. Kan makten inte genomföra sin vision på ett praktiskt sätt, så skyller de på att befolkningen har "onda tankar" som måste bekämpas. Vi kan se det i Sverige idag i det påtvingade antagandet att alla är "lika" - inklusive män och kvinnor. Det trycks på oss att enda orsaken till att kvinnor underpresterar inom vetenskapen är för att de inte tror på sig själva tillräckligt mycket, och att orsaken till detta är att män säger att kvinnor presterar sämre. Således har makten bestämt (i maskopi med media, som sig bör) att förbjuda åsikten att kvinnor av biologiska skäl inte presterar lika bra som män inom intellektuella områden. Det är alltså en åsikt man inte får uttrycka, lika lite som man får uttrycka stöd för Hitler.

En annan utopi som börjar växa sig stark är nyliberalismen, även kallad libertarianismen.

Den utgår från att tar man bara bort staten ur allting, så kommer den fria marknaden att göra så att allt blir så effektivt som möjligt.

Aron Flam och hans podd Dekonstruktiv Kritik är det kanske mest populära exemplet i Sverige, men man kan även säga att Centern har "kuppats" av nyliberalister, varav Annie Lööf är en. Annie Lööf som för övrigt är feminist, något som egentligen kräver statlig inblandning... - feminism har aldrig varit logisk, det tål att sägas.

Att Aron Flam är nyliberal gör mig glad, eftersom nyliberalism är så enkel att motbevisa och bemöta. Hade Flam inte varit nyliberal hade han varit svår att bemöta, för han är så oerhört intelligent.

Varför fungerar inte den nyliberalistiska utopin? Av samma anledning som barn i en sandlåda inte kommer fram till den "bästa lösningen" om man tar bort dagisfröknarna. Det är kanske det kortast möjliga motargumentet men det finns väldigt många andra och det kan vara en rolig intellektuell utmaning att klura på dem.

Med det sagt så har både socialismen och nyliberalismen sina fördelar - det är självklart. Men fördelarna ligger i vissa praktiska frågor, inte i deras ideologi som helhet.

Det är samma sak med nyhögern. Deras fokus på nationen, och i vissa fall rasen, som en helig enhet har med rätta kritiserats. Dock på ett orättvist ensidigt sätt, eftersom högerns ideal inte är sämre än vänsterns. Vänsterns mål om "alla lika" kan få ett dolt léende, eftersom så många i media (i synnerhet på SVT) tror på den världsbilden. Högerns världsbild om nationen bekämpas däremot och hånas. "Julgranen kom ju från Tyskland, höhö, vad är svenskt egentligen?"

Det är också i detta som man finner högerns svaghet - och jag tycker inte om ideologiska svagheter. Jag tänker inte sitta och försöka få ihop en definition av "vad som är svenskt" eller "vem som är svensk".

Vad jag har, är en definition av vad som är bra. Om invandring gjort Sverige bättre hade jag inte klagat på den. Jag är inte emot invandring för att jag vill bevara negerbollen och korv-med-bröd. Jag föredrar falafel framför korv och hamburgare.

Jag tror att nyhögern kommer fortsätta förlora om de vill "kasta ut invandrare" och "bekämpa det som är osvenskt". De flesta människor är i grunden som jag: pragmatiker. De vill ha en god skola, en god ekonomi, ett arbete de kan leva av, och en trygg miljö. Med fler.

Det är sant att kulturer hela tiden förändras. Ofta förändras de till det bättre. De s.k antirasisterna har rätt i den frågan, och nyhögern har fel.

Man kan se på historian, som otvetydigt visar på detta .

Däremot visar även historian att bra kulturer kan förstöras av dåliga. Vänstern vill helst inte tala om det men det ingick i skolundervisningen fram tills socialdemokraterna tog över. Med socialdemokraterna kom progressiviteten som sade att utveckling och framsteg är bra.

Hur mycket läste vi t.ex i skolhistorian om Romarrikets nergång och fall?  Detta var en standardkunskap hos människorna mellan år 1600-1900, typ, som blickade tillbaka på Romarriket som en gyllene epok.

Det skulle dröja mer än 700 år innan byggnader stora som romarnas basilikor och legionsfort åter började byggas i landet. Britannien var bara en skugga av sitt forna jag när germanska angler och saxare från Nordtyskland strömmade in i riket några årtionden senare.

Tidigare hade den romerska statsmakten garanterat provinsbornas säkerhet, men när de romerska soldaterna försvann blev invånarna ett lätt byte för rövarband och fientliga folkstammar.

Enligt en samtida legend om den ­helige Sankt Severinus, som levde i provinsen Noricum i våra dagars Öster­rike, varnade den helige mannen en vaktmästare i traktens klosterkyrka för att ge sig ut på de farliga vägarna. Trots rådet valde vaktmästaren och en präst att resa iväg: ”Strax togs han och prästen till fånga av barbarerna och fördes över Donau.”

Samhälle efter samhälle förstördes ­eller övergavs, och till slut var större ­delen av provinsen Noricum helt ödelagd. Även i väster rådde laglöshet.

https://varldenshistoria.se/civilisationer/romarriket/roms-fall-fick-betydelse-for-hela-europa

Man förstår att det här inte är något våra politiker vill lära ungdomarna, som då kanske drar en parallell till vad som sker i Sverige.

Allt handlar om vilket fokus man har. Fokus på feminism och jämlikhet, eller fokus på lag och ordning, rättssäkerhet, trygghet och välfärd.