Alla inlägg den 16 november 2018

Av allasolikavarde - 16 november 2018 21:20

 

Igår tittade jag lite på TV men min tjej, och vi zappade förbi något program på Femman som handlade om att testa dildos. Det är så typiskt att allt handlar om sex, för sex är bra och "sunt" och man kan snacka om det hur mycket som helst på TV.


Själv brukar jag säga att jag förstår inte hur man kan snacka så mycket om sex. Sex för mig handlar om att "stoppa in den" - och vad mer behöver man veta? (min tjej brukar då säga: "förspel!")


Däremot finns det i princip inget TV-program som handlar om relationer. Det där med att uppskatta varandra som människor. Faktum är att relationer är grunden i varje förhållande. Ändå vet nog minst hälften av befolkningen inte ens vad en sund relation byggs på. De vet bara mycket om sex: Analsex och oralsex, och sexleksaker, och homosex, massageoljor, olika ställningar, dildos, analpluggar, vibratorer och slidkulor. Och sen då?


Det är inte omöjligt, som boken Det Blinda Sverige föreslog, att Sveriges fokus på sex under 1960-talet kom sig av att staten ville hålla befolkningen foglig. En befolkning som ägnar sig åt sex gör inte revolution.

I Sovjet uppmuntrade man arbete, idrott och gärna schackspel. (Att befolkningen föredrog vodka är en annan sak) Så länge man höll befolkningen sysselsatt och gav dem bröd så gjorde de inte revolution.


När jag var yngre så skrattade jag åt tanken på sexualmoral. Jag hade för mig att sexualmoral var sådant som gamla kristna tanter och gubbar hade, som var pryda. Jag trodde det var en meningslös vidskepelse, och vänstersamhället har varit duktiga i att sprida den synen. "På den tiden hade man minnsann inget sex före äktenskapet, höhö, så bakåtvänt det var".


Jag läste t.o.m en intervju med en präst som blev ateist och han kunde inte förstå varför kyrkan har sådan fokus på att kontrollera sexualitet. Det saknas alltså helt och hållet en kunskap om varför vi bör tygla vår sexualitet.


För det första gissar jag att den f.d prästen lever ett sådant där "gött" medelklassliv som familjerna gör på TV. Jag kan berätta att det är bara medelklassen, som redan håller på sin sexualitet och t.ex inte knullar runt, som inte förstår varför man inte bör knulla runt. Det är som journalisterna på SVT som tycker kvinnor ska "bejaka sin sexualitet" - men jag gissar att de själva inte ligger runt med en ny tinderdejt varje vecka.


Det finns flera anledningar till varför kvinnor inte vill ligga runt för mycket - och de beror inte på patriarkatet. Studier har visat att kvinnor är mer benägna att begränsa andra kvinnors sexualitet ("slutshaming") än vad män är. Orsaken till detta är alltså inte patriarkatet, utan biologiskt. Kvinnor vill inte att andra kvinnor ska ligga runt för mycket för det begränsar deras egen reproduktion.


Kvinnor har dock väldigt svårt att klandra matriarkatet, eftersom kvinnor alltid vill hålla sams, så de skyller på patriarkatet istället.


Sen finns det förutom det andra anledningar varför det är dumt att ligga runt för mycket. De som gör det på gymnasiet tenderar att vara de som drar runt på barnvagnar istället för att studera och bli något. Ofta finns det heller ingen man i närheten. Det är av denna enkla anledning som fri sex är dålig.


Konstigt att ingen förstår det. Vänstern har snurrat till alla sunda och vettiga begrepp. I nästa steg frågar de: "ja men att växa upp med en singelförälder är inget problem, justerat för socioekonomiska faktorer".

Fast då invänder jag: vem ska pröjsa då, och för det andra: socioekonomiska faktorer är också faktorer. Det är som med invandrare och brott.


Det blir ju fånigt att påstå att Sverige har lika många våldtäkter nu som för 20 år sedan om vi bara justerar för socioekonomiska faktorer. Är i så fall Mexico ett lika säkert land som Sverige, justerat för socioekonomiska faktorer? Vem räknar så? Man räknar mord per 100 000 invånare, inte justerat för socioekonomiska faktorer.


I USA har de en epidemi av singelmammor. Särskilt svarta kvinnor. Deras barn växer ofta upp i fattigdom och kriminalitet och känner inte sin pappa. Som skaparen av TV-serien Black-ish sa: "Om man kom hem till någon och det var en man där, så undrade man vem det var. I princip ingen hade en pappa." ([1])


Ska vi justera för socioekonomiska faktorer eller ska vi bara säga att det är dåligt? Justerat för socioekonomiska faktorer finns det väl varken alkoholism eller drogberoende. Det är ett helt meningslöst begrepp.


Jag kan säga av egen erfarenhet att sex är överskattat. Jag hade inte sex förrän jag var omkring 30 och just nu har jag en tjej men om hon gör slut kommer jag nog inte ha så sex om jag inte träffar en ny. Däremot måste jag säga att närhet och ömhet är mycket viktigt. Jag vill påstå att utan ömhet så får man psykiska problem. Man kan se det på alla de som levt ensamma i några år. De tenderar att bli sura eller förvirrade. En del verkar få en "seriemördarblick". Andra blir typ som Ned Flanders, men man undrar vad en sådan håller på med när ljusen är släckta.


Nu lever vi i en värld där ett fåtal män får mycket sex, medan andra inte får något alls. En del får aldrig någon relation ens och ingen bryr sig om dem. (då syftar jag såklart på män, eftersom en kvinna i princip alltid kan hitta en man, om hon inte är kräsen)


En relation är oerhört välgörande. Ingen talar om det för de unga, vilket är en stor sorg. Mina föräldrar ägnade sin tid åt att göra kaos och jag trodde själv relationer bara var kaos. Det är bara för att ingen lär en vad det innebär att bry sig om någon.


I en relation jobbar man tillsammans för att förbättra varandra. Jag tror vidare att denna personliga utveckling endast kan ske i en heterosexuell relation, där man kompletterar varandra. Homosexuella känns därför alltid omogna, för de utvecklas inte.


I en normal (hetero) relation så är syftet att man ska göra varandra glada. Man lär sig vad den andre tycker om och inte tycke om. Man försöker undvika att den andra blir arg. Att göra detta kräver även att man jobbar med sina egna känslor. Det är i detta man utvecklas. Man kan inte hänga fast vid barnsliga begär och småaktigheter. Man kan inte reagera på minsta skitsak och börja skrika, för då blir ens partner ledsen. Om ens partner blir ledsen så blir man själv ledsen, så det är en fullständigt logisk utveckling mot att bli en harmonisk människa som är observant på andras känslor.


Angående ömhet, så finns det något mycket välgörande i att ligga och hålla om någon. Det är som att ens negativa känslor rinner ur en. Alla frustrationer som samlats på en, och som blivit till större frustrationer och bara växt, det ena ovanpå det andra, skalas av och minskar ner.


Så är det med relationer. Det är inget man kan åstadkomma med en dildo. Ändå ska det överallt pushas för sexleksaker.

Av allasolikavarde - 16 november 2018 17:30

Senaste två dagarna har jag lyssnat på podden Markus & Malcom.


Markus är Markus Allard, känd från Örebropartiet och som skribent för Nyheter Idag.

Malcom är Malcom Kyeyune, kommunisten med en enorm afrofrisyr.


Jag har ganska många tankar gemensamt med dessa två och det är som att jag undrar om jag har lärt mig av dem undermedvetet, eller de har läst några av mina konstiga skriverier. Mest troligt har jag plockat upp det "någonstans" och han har plockat upp det från samma ställe. T.ex jämförelsen med att vi gillar olika är som att en person gillar vaniljglass och en annan gillar chokladglass. Det är så jag brukar se på rasfrågan: att vi gillar olika.


I ett av avsnitten, som heter "gnosis", la de fram teorin om att våra politiker genomdrev ett befolkningsutbyte för att nå ett högre andligt stadium - ett slags gnosticism. Jag tror de drar det lite för långt, men visst är frågan något som upptar mycket av mina tankar: varför genomför Sverige ett befolkningsutbyte.


Jag diskuterar på internationella sajter där jag får just den frågan. Jag svamlar då fram något om att det är en kombination mellan förmodade ekonomiska positiva effekter och en skuld efter andra världskriget, men det känns inte som att jag riktigt sätter fingret på svaret. Visst är det konstigt att den socialdemokratiska regeringen i Luciabeslutet 1989 bestämde sig för att begränsa asylmottagningen, medan regeringar mellan 2000 till 2015 istället gjort allt för att ta in så många som möjligt.


Malcom lägger fram argumentet att Reinfeldt ville liva upp Sverige med hjälp av invandring för att nå ett högre andligt stadium. Jag tror inte att det argumentet förklarar helheten och det känns lite väl långsökt, men jag tror det kan ligga något i det. Det är ju många som talar om "det gamla tråkiga Sverige" vs "det nya, spännande, mångkulturella Sverige". Jag får säga att jag kan hålla med, delvis. Sverige på 70- och 80-talet kändes väldigt grått, stelt och inskränkt.


Jag har dock även några argument för varför det är en tvivelaktig orsak:

1. Trygghet. Visst är det kul med spänning när man är ung, men när man skaffar familj vill man ha trygghet. Spänning är alltså inte ensidigt positivt.

2. Det verkar som att invandringen ständigt måste öka för att bibehålla "spänningen". Alternativt att vi lyckas utjämna klassklyftorna och gör Sverige "tråkigt" igen. Är det verkligen en bra princip? Det är som sådana traumatiserade människor som, när de är i ett stabilt förhållande, måste hitta på sätt att förstöra det tråkiga, inrutade livet. De måste ha lite kaos omkring sig.


Hur som helst är det inte argumentet om gnosis som jag vill gå in för djupt i, utan att jag har börjat spekulera i att en stor orsak till att ingen vågade minska invandringen är pga SD. För att citera Jens Ganman: "journalister anser inte att SD är som nazister, utan att SD är värre än nazister. De är värre än ISIS". ([1])


Det är likadant hos politiker och etablissemang. När lasermannen härjade på 1990-talet vågade ingen kritisera invandringen. SSU hade som symbol ett överkryssat hakkors. Antirasism var något som togs på allvar och inte ett skämtsamt begrepp som betyder godhetssignalering och bidragssökande, vilket det gör idag. Rasism var liksom på riktigt. Invandrare blev nerslagna på riktigt, och en del blev mördade pga sin hudfärg.


Vänstern tog då invandrares sida, vilket var hedersamt på den tiden. Nazismen var faktiskt på frammarsch där under 1990-talet, och den som var med då tror nog fortfarande att vi därför måste kämpa mot rasismen och nazismen.


Ur detta kom inte mycket, men en sak kom: SD. De fick 1,5% i valet 2002, och 3% i valet 2006. 2010 var "skräckvalet", då de fick 5,7%. Minns ni? Det gjordes demonstrationer på gatorna. Jag var inte så intresserad av politik på den tiden, ska jag erkänna.


Just nu står jag vid åsikten att Sveriges absurda invandringspolitik (vi tog emot flest asylsökande i EU sett till andel av vår befolkning under nästan alla år på 1990- och 2000-talet), samt nedtystandet i media och i etablissemang, beror på att vi inte ville se "skuggan". Skuggan är ett jungianskt begrepp som handlar om att vi som människor har en mörk sida vi inte vill se.


Enligt den schweiziske psykologen och psykiatern Carl Gustav Jung (1875-1961) en grundläggande arketyp. Det är en skuggbild av oss själva och en motsats till vårt medvetna jag, vår "Persona".

Persona svarar för det utåt sett korrekta beteendet i sociala sammanhang, det som vi vill kännas vid, enligt ordets grundbetydelse, en teatermask. Persona tar form i våra olika roller som man eller kvinna, ung eller gammal, kompis och yrkesmänniska.

Skuggan är i stället den delen av oss som vi helst inte vill kännas vid men som ändå förföljer oss lika envist som skuggan av vår kropp när vi rör oss i solskenet eller som bilden av oss när vi rör oss framför en spegel.

Skuggan består av känslor och drifter som måste stävjas i våra olika sociala roller och i vardagligt samspel med andra människor. I den finns också arketyper som hjälten, befriaren, frälsaren, hämnaren, martyren, vampen, förföraren, labyrinten, evigheten, död och återuppståndelse, teman som förföljer oss och på ett omedvetet plan inverkar på vårt sätt att tänka, känna och agera.

I skuggan finns vårt egentliga jag, förtryckt och förvrängt av vår Persona som är inriktad på anpassning till omvärldens krav och förväntningar. Det är därför en moralisk livsuppgift för vårt jag att hantera motsättningarna i vårt sätt att gestalta våra liv och låta vår individualitet komma till klart uttryck, en process som Jung kallade individuationen.

https://www.psykologiguiden.se/psykologilexikon/?Lookup=skuggan


Man ska inte ta alltför bokstavligt på psykologiska teorier, men det finns ofta någon slags sanning i dem, när man sätter dem i ett visst specifikt sammanhang. Alla har t.ex inte en "skugga", och man kan diskutera vad skuggan är och består av, och om det kanske inte är nödvändigt att ha en sida i sig som man inte vill kännas vid.


 

Just vad gäller Sveriges invandringspolitik passar begreppet Skuggan dock väldigt bra in på. Skuggan är den mörka sidan som vi gör allt vi kan för att ta avstånd till. Det är inte baserat på argument utan på "haram": avståndstagande, äckel och total ovilja att kännas vid dessa känslor i oss själva.


Jag vill här inflika att den moderna vänstern i princip lever på att vägra se saker i sig själva. Det är därför de är så känsliga inför minsta anklagelse om rasism, eftersom vi som människor är lite rasistiska av biologiska skäl. Jag har diskuterat saken med några svarta och läst deras beskrivningar, samt funderat på mitt eget beteende gentemot svarta, och kommit fram till att de har rätt. Svarta människor skrämmer mig mer än vita. Jag föredrar att titta på vita människor. Jag undviker ögonkontakt med svarta och bruna människor. Jag tror vidare att om man gjorde studier på det så skulle det visa sig att i princip alla vita människor har samma beteende, oavsett om de är vänster eller höger. Vänstermänniskor skäms troligen lite mer över sina känslor, vilket ger upphov till Skuggan.


"Vi kan alltså inte komma undan vår Skugga. Istället för att erkänna att Skuggan finns och att dess innehåll tillhör oss själva så värjer vi oss mot den. Vi förnekar Skuggan och projicerar hellre dess karaktärsdrag utåt, dvs vi tillskriver människor i omgivningen de fördömda egenskaper som vi själva har."
Ett citat från leg. psykolog Annika Tibblins föreläsning om skuggan

"Detta är det första modprovet på den inre vägen, en prövning som är nog för att avskräcka de flesta, ty mötet med sig själv hör till de mera obehagliga ting man undgår så länge man kan projicera allt negativt på sin omgivning. Om man är i stånd att se den egna skuggan och stå ut med vetskapen om den, så är en liten del av uppgiften löst: man har då åtminstone lyft upp det personligt omedvetna till medvetandets nivå.." (Jung 1995, s124)

http://www.serterapi.se/blogg/var-inre-skugga


Här kan vi se typiska debatter mellan "de goda" och Sverigedemokrater, där "de goda" gör allt de kan för att hålla borta de negativa tankarna:




För att motverka Skuggan vill jag gärna ta upp och diskutera den antipati som de flesta av oss känner mot svarta, men detta gör förstås att jag omedelbart blir förklarad som en rasist, och folk tar avstånd från mig.


Jag tror även att Skuggan är en av anledningarna till att många vänstertjejer avsiktligt vill vara tillsammans med en svart eller brun person - de vill integrera sina negativa (rasistiska) känslor.

Skapa flashcards