Senaste två dagarna har jag lyssnat på podden Markus & Malcom.

Markus är Markus Allard, känd från Örebropartiet och som skribent för Nyheter Idag.

Malcom är Malcom Kyeyune, kommunisten med en enorm afrofrisyr.

Jag har ganska många tankar gemensamt med dessa två och det är som att jag undrar om jag har lärt mig av dem undermedvetet, eller de har läst några av mina konstiga skriverier. Mest troligt har jag plockat upp det "någonstans" och han har plockat upp det från samma ställe. T.ex jämförelsen med att vi gillar olika är som att en person gillar vaniljglass och en annan gillar chokladglass. Det är så jag brukar se på rasfrågan: att vi gillar olika.

I ett av avsnitten, som heter "gnosis", la de fram teorin om att våra politiker genomdrev ett befolkningsutbyte för att nå ett högre andligt stadium - ett slags gnosticism. Jag tror de drar det lite för långt, men visst är frågan något som upptar mycket av mina tankar: varför genomför Sverige ett befolkningsutbyte.

Jag diskuterar på internationella sajter där jag får just den frågan. Jag svamlar då fram något om att det är en kombination mellan förmodade ekonomiska positiva effekter och en skuld efter andra världskriget, men det känns inte som att jag riktigt sätter fingret på svaret. Visst är det konstigt att den socialdemokratiska regeringen i Luciabeslutet 1989 bestämde sig för att begränsa asylmottagningen, medan regeringar mellan 2000 till 2015 istället gjort allt för att ta in så många som möjligt.

Malcom lägger fram argumentet att Reinfeldt ville liva upp Sverige med hjälp av invandring för att nå ett högre andligt stadium. Jag tror inte att det argumentet förklarar helheten och det känns lite väl långsökt, men jag tror det kan ligga något i det. Det är ju många som talar om "det gamla tråkiga Sverige" vs "det nya, spännande, mångkulturella Sverige". Jag får säga att jag kan hålla med, delvis. Sverige på 70- och 80-talet kändes väldigt grått, stelt och inskränkt.

Jag har dock även några argument för varför det är en tvivelaktig orsak:

1. Trygghet. Visst är det kul med spänning när man är ung, men när man skaffar familj vill man ha trygghet. Spänning är alltså inte ensidigt positivt.

2. Det verkar som att invandringen ständigt måste öka för att bibehålla "spänningen". Alternativt att vi lyckas utjämna klassklyftorna och gör Sverige "tråkigt" igen. Är det verkligen en bra princip? Det är som sådana traumatiserade människor som, när de är i ett stabilt förhållande, måste hitta på sätt att förstöra det tråkiga, inrutade livet. De måste ha lite kaos omkring sig.

Hur som helst är det inte argumentet om gnosis som jag vill gå in för djupt i, utan att jag har börjat spekulera i att en stor orsak till att ingen vågade minska invandringen är pga SD. För att citera Jens Ganman: "journalister anser inte att SD är som nazister, utan att SD är värre än nazister. De är värre än ISIS". ([1])

Det är likadant hos politiker och etablissemang. När lasermannen härjade på 1990-talet vågade ingen kritisera invandringen. SSU hade som symbol ett överkryssat hakkors. Antirasism var något som togs på allvar och inte ett skämtsamt begrepp som betyder godhetssignalering och bidragssökande, vilket det gör idag. Rasism var liksom på riktigt. Invandrare blev nerslagna på riktigt, och en del blev mördade pga sin hudfärg.

Vänstern tog då invandrares sida, vilket var hedersamt på den tiden. Nazismen var faktiskt på frammarsch där under 1990-talet, och den som var med då tror nog fortfarande att vi därför måste kämpa mot rasismen och nazismen.

Ur detta kom inte mycket, men en sak kom: SD. De fick 1,5% i valet 2002, och 3% i valet 2006. 2010 var "skräckvalet", då de fick 5,7%. Minns ni? Det gjordes demonstrationer på gatorna. Jag var inte så intresserad av politik på den tiden, ska jag erkänna.

Just nu står jag vid åsikten att Sveriges absurda invandringspolitik (vi tog emot flest asylsökande i EU sett till andel av vår befolkning under nästan alla år på 1990- och 2000-talet), samt nedtystandet i media och i etablissemang, beror på att vi inte ville se "skuggan". Skuggan är ett jungianskt begrepp som handlar om att vi som människor har en mörk sida vi inte vill se.

Enligt den schweiziske psykologen och psykiatern Carl Gustav Jung (1875-1961) en grundläggande arketyp. Det är en skuggbild av oss själva och en motsats till vårt medvetna jag, vår "Persona".

Persona svarar för det utåt sett korrekta beteendet i sociala sammanhang, det som vi vill kännas vid, enligt ordets grundbetydelse, en teatermask. Persona tar form i våra olika roller som man eller kvinna, ung eller gammal, kompis och yrkesmänniska.

Skuggan är i stället den delen av oss som vi helst inte vill kännas vid men som ändå förföljer oss lika envist som skuggan av vår kropp när vi rör oss i solskenet eller som bilden av oss när vi rör oss framför en spegel.

Skuggan består av känslor och drifter som måste stävjas i våra olika sociala roller och i vardagligt samspel med andra människor. I den finns också arketyper som hjälten, befriaren, frälsaren, hämnaren, martyren, vampen, förföraren, labyrinten, evigheten, död och återuppståndelse, teman som förföljer oss och på ett omedvetet plan inverkar på vårt sätt att tänka, känna och agera.

I skuggan finns vårt egentliga jag, förtryckt och förvrängt av vår Persona som är inriktad på anpassning till omvärldens krav och förväntningar. Det är därför en moralisk livsuppgift för vårt jag att hantera motsättningarna i vårt sätt att gestalta våra liv och låta vår individualitet komma till klart uttryck, en process som Jung kallade individuationen.

https://www.psykologiguiden.se/psykologilexikon/?Lookup=skuggan

Man ska inte ta alltför bokstavligt på psykologiska teorier, men det finns ofta någon slags sanning i dem, när man sätter dem i ett visst specifikt sammanhang. Alla har t.ex inte en "skugga", och man kan diskutera vad skuggan är och består av, och om det kanske inte är nödvändigt att ha en sida i sig som man inte vill kännas vid.

Just vad gäller Sveriges invandringspolitik passar begreppet Skuggan dock väldigt bra in på. Skuggan är den mörka sidan som vi gör allt vi kan för att ta avstånd till. Det är inte baserat på argument utan på "haram": avståndstagande, äckel och total ovilja att kännas vid dessa känslor i oss själva.

Jag vill här inflika att den moderna vänstern i princip lever på att vägra se saker i sig själva. Det är därför de är så känsliga inför minsta anklagelse om rasism, eftersom vi som människor är lite rasistiska av biologiska skäl. Jag har diskuterat saken med några svarta och läst deras beskrivningar, samt funderat på mitt eget beteende gentemot svarta, och kommit fram till att de har rätt. Svarta människor skrämmer mig mer än vita. Jag föredrar att titta på vita människor. Jag undviker ögonkontakt med svarta och bruna människor. Jag tror vidare att om man gjorde studier på det så skulle det visa sig att i princip alla vita människor har samma beteende, oavsett om de är vänster eller höger. Vänstermänniskor skäms troligen lite mer över sina känslor, vilket ger upphov till Skuggan.

"Vi kan alltså inte komma undan vår Skugga. Istället för att erkänna att Skuggan finns och att dess innehåll tillhör oss själva så värjer vi oss mot den. Vi förnekar Skuggan och projicerar hellre dess karaktärsdrag utåt, dvs vi tillskriver människor i omgivningen de fördömda egenskaper som vi själva har."
Ett citat från leg. psykolog Annika Tibblins föreläsning om skuggan

"Detta är det första modprovet på den inre vägen, en prövning som är nog för att avskräcka de flesta, ty mötet med sig själv hör till de mera obehagliga ting man undgår så länge man kan projicera allt negativt på sin omgivning. Om man är i stånd att se den egna skuggan och stå ut med vetskapen om den, så är en liten del av uppgiften löst: man har då åtminstone lyft upp det personligt omedvetna till medvetandets nivå.." (Jung 1995, s124)

http://www.serterapi.se/blogg/var-inre-skugga

Här kan vi se typiska debatter mellan "de goda" och Sverigedemokrater, där "de goda" gör allt de kan för att hålla borta de negativa tankarna:

För att motverka Skuggan vill jag gärna ta upp och diskutera den antipati som de flesta av oss känner mot svarta, men detta gör förstås att jag omedelbart blir förklarad som en rasist, och folk tar avstånd från mig.

Jag tror även att Skuggan är en av anledningarna till att många vänstertjejer avsiktligt vill vara tillsammans med en svart eller brun person - de vill integrera sina negativa (rasistiska) känslor.

Man behöver inte anstränga sig att skriva fula saker om de s.k diskriminerade grupperna. Vänstern är så bra på det själva. Läste detta idag på Dagens Medicin:

– Och sedan ska vi operera en bögstjärt.

– En vaddå?

– En bögstjärt, en man med anal kondylom.

– Varför kallas det bögstjärt?

– För det är bara bögar som får kondylom i stjärten.

https://www.dagensmedicin.se/blogg/jens-krey/2018/10/24/bogstjartar-och-smutsiga-invandrare

Detta kan man också lära sig idag:

– Människor från den kulturen har ett annat sätt att uttrycka smärta, så låt dig inte luras.

– Jaha …

https://www.dagensmedicin.se/blogg/jens-krey/2018/10/24/bogstjartar-och-smutsiga-invandrare

Krönikan avslutas med:

Den här krönikan skrev jag i april 2013 och den handlar om erfarenheter som ligger omkring 20 år tillbaka i tiden. Sedan dess har mycket förändrats och långt i från allt till det bättre. Nu planerar Dagens Medicin att åter belysa rasism, homofobi och andra fördomar i vården. Jag vill därför veta vad du utsatts för från kollegor och patienter, eller vad du sett och hört kollegor göra mot patienter eller vice versa.

Problemet är väl att vissa symptom just drabbar vissa grupper mer.

Att vissa kulturer har ett annat sätt att uttrycka smärta är kanske bra att känna till för den som jobbar i vården? Istället för att påstå att alla sådana skillnader är "rasistiska".

Jag frågade en gång en sjukgymnast om det finns kulturella skillnader i vem som går till sjukgymnast och varför, och han erkände utan omsvep att det finns det. "I vissa kulturer jobbar man inte lika hårt".

Det lustiga i Sverige är att så snart en skillnad kan ses som negativt för gruppen invandrare, så får den inte nämnas.

Det gjordes faktiskt studier i USA på att de som bor i Södern, särskilt runt Klippiga Bergen (s.k. "hillbillies") är mer lättkränkta, vilket är anledningen till att det förekommer så många mord i de områdena. När studieresultatet visades upp så protesterade vänstermänniskorna över att människor i Södern beskrevs som en hedersdrivna där minsta förolämpning skulle vedergällas. Södermänniskorna själva blev däremot inte förnärmade, utan var snarare stolta över att de framställdes som människor som inte bara tog emot oförrätter. (sök på: insult, aggression and the southern culture of honor)

I Sverige är det tabu att göra studier om invandrad hederskultur, även om locket har börjat lyftas lite. Man kan ju inte framställa någon på ett sätt som riskerar "stigmatisera" dem.

Däremot framhävs alltid utländska influenser när det kan presenteras som något "härligt" eller "uppfriskande". Påminner mig om hur man ofta säger att Sydeuropéer är mera livfulla än den tråkige svensken. Det går bra säga.

Säger man däremot att araber är mera skrikiga så är det en förolämpning. Stereotyper kan vara negativa mot svenskar, positiva mot invandrare, men aldrig negativa mot invandrare.

Svensken anser för övrigt sig själv som tillhörande den mest utvecklade kulturen - MEN det får aldrig sägas. Vi utgår från att det där resten-av-världen kommer att bli som Sverige med tiden: toleranta, antirasistiska, feministiska, med små inkomstskillnader, lugna, icke-korrupta, tro på staten, osv.

Sen har vi lite rapporter från Det Nya Sverige:

Intern film visar hur SSU-ordförande skriker tills möte stoppas

En mobilfilm från SSU Skånes årskonferens i Lund visar ett av flera tillfällen då mötet spårar ur.

Mansour Ahmed, i dag ordförande, går skrikande fram till presidiet tills mötet måste stoppas och skjutas upp.

I filmen hör man Mansour Ahmed skrika:

– Det står inte i arbetsordningen att man inte får skrika. Begära ordet? Jag begär inte ordet. Jag bara står här och skriker.
https://www.expressen.se/kvallsposten/intern-film-visar-hur-ssu-ordforande-skriker-tills-mote-stoppas-sa-sjukt/

Så... är det här exempel på en "härlig livfull kultur"...? Fast om det är negativt så har det ju inget med kultur att göra.    

Så är det dags, liksom det är sådär 10-20 gånger om året, att rulla ut överlevarna som kan mjölka förintelsen igen på uppmärksamhet.

Det börjar dock slå tillbaka, enligt vad jag läste i Aftonbladet.

I torsdags skrev Torsten Kälvemark här på Aftonbladets kultursida en större text till minne av Kristallnatten mellan den 9 och 10 november 1938. De antisemitiska läsarkommentarerna lät inte vänta på sig, men de fick mig ändå att studsa till – de var råare än vanligt, hatet var ogenerat och chockade även en luttrad redaktör.
Det är någonting som har hänt.

https://www.aftonbladet.se/kultur/a/jPe9xo/texterna-om-kristallnatten-mots-av-ogenerat-judehat

För det första börjar vi störa oss på att antisemitism ständigt framförs som ett problem hos den vite mannen, den ariske nazisten, kusin till SD som är guilty by association eftersom SD för 30 år sedan hade en kassör som var med i Hitler Jugend, eller något i den stilen.

Vi vet ju varifrån antisemitismen i dagens samhälle kommer från. Vi vet vem det är som bränner ner synagogor och kastar stenar på judar. Medierna är bara för fega för att ta upp det. Nazisterna är ett öppet mål att angripa. Ni journalister är såååå modiga som står upp mot ett gäng gaphalsar som 99% av alla svenskar redan avskyr.

Vet ni ens att NMR ser SD som landsförrädare?

Den ständiga frågan är: är journalister dumma eller ljuger de medvetet? Enligt Jens Ganman så finns det vissa som ljuger, och faktiskt mår dåligt över det och bland annat därför är alkoholism vanligt bland dem, medan det finns andra journalister som faktiskt är väldigt ointelligenta och okunniga. (Ang. intelligens, se mitt föregående inlägg)

Samtidigt har vi medier som ägs av judiska familjer och grupper och som i hög utsträckning har personer med judisk bakgrund som jobbar där. Dessa medier är helt och hållet vänsterliberala, och arbetar för ökad tolerans och öppna gränser. Visserligen är det inga trodne judar utan sekulära judar, men man undrar ändå varför personer med judisk bakgrund dominerar invandringsdebatten på vänstersidan (med vissa undantag, t.ex Paulina Neuding).

Nu säger jag inte att dessa människor ska hatas, men jag säger det som påpekas i alternativa medier: att det finns ett intresse hos många judar att ta in fler invandrare. 

För det andra är vi kritiker trötta på det ska mjölkas förintelseöverlevare i tid och otid. Artiklar som alltid avslutas med "nu marscherar högerextrema krafter i Europa igen. Vi får inte glömma!" Ungefär som att allt kan jämföras med nazismen.

Kristallnatten var förstås en tragisk händelse - något även många tyskar tyckte. Men det har skett många andra övergrepp och massakrar under de följande 80 åren.

Tänk om vi rullade ut yazidiska överlevare från ISIS? En gång om året kunde vi minnas ISIS illdåd och ta avstånd från radikal islam - vad tycks om det? Enda skillnaden mellan ISIS och Nazisterna är att Nazisterna hade kontroll över ett större land med större befolkning.

Det talas en del om att IQ-nivån sjunker iom massinvandringen.

Frågan har väl mest varit av teoretisk natur men det gavs nyligen ut en bok på svenska som gjorde allvar av frågan, dock hittar jag just nu inte vad den hette!

Nåväl. Jag tycker det ibland görs för stort väsen av IQ. IQ höjs ju faktiskt. Den som träffat afrikanska föräldrar och deras barn kan ofta själva märka att redan i förskoleåldern verkar barnen överträffa föräldrarna i logiskt resonemang. Det påstås att vid 20-årsåldern är de genetiska skillnaderna mest framträdande, men jag tänker mig ändå att uppväxten påverkar.

Det är en intressant fråga om svarta är sämre på logiskt tänkande av genetiska skäl. Lyssnar man t.ex Victoria Kawesa eller på Alice Bah Kunke så får man lätt det intrycket.

Det kan väl inte helt och hållet vara en tillfällighet att koreanska adoptivbarn studerar på högskola, medan afrikanska adoptivbarn (och riktiga svarta barn, blandrasbarn, osv) i hög utsträckning ägnar sig åt sport och musik?

Visserligen finns det stora skillnader mellan afrikanska grupper också, men överlag är det så tydligt i alla länder i världen. Gå in på ett sjukhus i USA och du ser asiatiska läkare. De där svarta läkarna som vi ständigt ser i reklamfilmer och reklambilder finns det inte många av... 

Intelligens är en intressant fråga eftersom ingen vill se sig själv som ointelligent. Jag minns hur jag själv var trakasserad av en socialdemokratisk ungdomspolitiker under min gymnasietid. Han hade fått för sig att jag såg mig själv som intellektuellt överlägsen och det gjorde han en stor grej av. Jag som alltid försöker göra så lite väsen av mig som möjligt drevs faktiskt till att få mentala problem.

Inget ont om sossen i sig. Han hade dyslexi och hade ständiga komplex för att han inte "hängde med". Jag förstår att det är känsligt, och just därför brukar jag inte göra något väsen av min intelligens. Det finns ingen anledning, och överlag är det negativt att vara alltför intelligent. Inte för att jag är ett geni - jag skulle utifrån olika test jag gjort vara på gränsen komma in i MENSA, något 1 av 50 gör. 1 av 50 är ju inte så dåligt, men inte något man behöver känna sig överlägsen över.

Det är dock så att folk överlag blir skrämda av personer som är markant smartare än vad de själva är. Så känner jag också ibland när jag samtalar med folk som uppenbarligen är riktigt, riktigt intelligenta. Så pass att de vet vad jag ska säga innan jag själv säger det.

Vad som händer är att få vill anställa någon som är mycket smartare än vad de själva är, eftersom då kommer den nyanställde att överträffa den som anställde. Därav uttrycket "A people hire A people, B people hire C people".

I den svenska regeringen har vi för närvarande många B och C-spelare, och vi kan ju alla bedöma vilka dumheter de kommer med. Vi har en minister för högre utbildning som läste några strökurser i psykologi på universitetet, och om jag minns rätt var det hon som sa att alla ska kunna ta den examen de vill - och utifall utbildningen är för svår så måste utbildningskraven sänkas. Klassiskt fall av "B people hire C people".

Vi intelligenta har länge varit tysta och låtit dumheten hållas, eftersom det inte spelade så stor roll. Typ som att föräldrar låter barnen få leka så länge det inte skadar någon. Nu tycker jag dock att det är nödvändigt att vi, tänkande människor, stiger upp för utmaningen att leda Sverige rätt igen.

Man kan inte utgå från att "alla är lika". Se på det stora invandringslandet USA. Det är inte de svarta eller latinos som har gjort USA great: det är de vita. Kineser och judar är också kapabla till sådant.

Det som fått mig fundera över frågan den senaste tiden är då jag ju nyligen "kom ut" som invandringskritiker och därmed förlorade en del vänstervänner. Vad som är symptomatiskt för dem är, insåg jag, att de inte är särskilt intelligenta personer. De kan inte skilja mellan sak och person, och de är inte kapabla att föra argument.

Det är viktigt att vi intelligenta börjar att pusha mer på denna enkla princip: tvinga folk att argumentera. Under lång tid har vi låtit vänstern och de lågintelligenta driva debatter genom att de säger "det där går emot allas lika värde", eller "du kan ju tro du vet bäst", och liknande. Men nu får det vara slut med alla tro att allas åsikter väger lika. En intelligent åsikt väger mer än en ointelligent åsikt.

Jag förstår att de ointelligenta känner sig förolämpade över att deras "alla har lika värde"-åsikt inte är lika mycket värd som min genomtänkta åsikt - men är det inte snarare så att jag borde bli förolämpad över att åsikter jag spenderat tusentals timmar med att tänka på ska bemötas med en klyscha som någon bara slänger ur sig per automatik?? Den så kallade NPC memen:

Visst kan det vara kränkande att sakna argument, och jag förstår att vänstern anser att "massan" ("folket") ska ha makten, snarare än eliten. Det trodde jag också när jag var yngre.

Problemet är vad som händer när folket är ointelligenta.

Att folket ska ha makten fungerar bara i ett samhälle där folket är hyfsat välutbildade. Att inte inse detta är det stora feltänket i dagens politiska system. Vill man se bevis för det kan man se sig omkring i världen. Man kan även se sig omkring på företag och myndigheter. Ointelligenta människor klarar inte av att leda. De klarar inte av att göra bra långsiktiga beslut. De kan inte kombinera olika faktorer till en helhet.

Det blir som i en komedifilm där en dum person satts som president eller VD, och allt snart går åt helvete.

Jag tycket det är värt att fundera på samhällsutvecklingen nu när vi dagligen får höra nya berättelser om kaoset i SSU Skåne, där en person vid namn  Mansour Ahmed har skrämt andra och mer eller mindre gjort sig själv till diktator.

Fundera över vem som är en bättre politiker: Tage Erlander, med sin universitetutbildning i nationalekonomi och statistik, eller Stefan Löfven, med en oavslutad svetsarutbildning. Eller för den delen Mona Sahlin, som så vitt jag kan se aldrig läst på universitet.

Just nu är det inte på modet att tala om utbildningens och intelligensens viktighet. I stället handlar det om att föra fram personer på grundval av deras kön eller etniska bakgrund eftersom "alla är lika värda".

Men snälla: tänk själv. Tänk på en person som saknar förmåga att reflektera. Fundera över hur det går när man diskutera med dem. Faktum är att deras barn i hög utsträckning kommer bli likadana. Och de vill gärna anställa sådana som håller med dem. Det är faktiskt på riktigt nu. Se hur det ser ut i Skåne, och särskilt i Malmö. Korruption tar över och antalet misslyckade projekt ökar. En ointelligent person kan helt enkelt inte se till helheten, och tyvärr visar vetenskapen att intelligens är ärftligt .

Tänk själva när ni gick i skolan. Som vuxen kan jag nu säga att man hos 12-åringar tydligt kan se att vissa barn klarar av att resonera som vuxna, medan andra barn är oerhört korkade. Det finns inte en chans att detta kan utjämnas. Det är helt enkelt uppenbart att genetiska faktorer spelar in och att det är en mycket skadlig väg att ge ointelligenta människor makt. De ointelligenta människorna får känna sig förbisedda bäst de vill, men det är helt enkelt ett faktum att man inte vill ha en korkad person att bygga broar, ställa medicinska diagnoser eller ansvara för ekonomin i ett företag eller ett land. Det borde inte vara ett kontroversiellt påstående, men vänsterns lika-mentalitet har tyvärr gjort det till ett känsligt ämne. Här en Flashbacktrådar som visar hur outbildade våra ministrar är.

Betänk att när Sverige blev invaderat av afghaner och araber under hösten 2015 så satt många av dessa med händerna i kors och sa "allas lika värde". Det är så det går när man ger korkade människor för mycket ansvar. De klarar inte av att se till helheter.

Det finns många idéer jag behöver få ur mig nu när jag inte längre bloggar dagligen.

En tanke är detta med att den psykiska ohälsan ökar. Särskilt, tycks det, bland kvinnor.

Lösningen enligt tidningar och medier - överlag drivna av kvinnor och sojamän - är att vi måste vara "mer förstående" och "mer toleranta". Vi är redan världens mest mesiga folk, men det räcker inte. Vi måste bli ännu mesigare. Ingen får lov att säga något negativt till någon, för de blir personen helt förkrossad och får psykiska problem.

Det är som en artikel jag läste på SVT igår: Jonathan Hedström levde med ätstörningar: ”En ledare sa att jag var tjock”.

Detta exemplifierar att det finns två sätt att bemöta svårigheter. Det förstå är att bli starkare, det andra är att försöka minimiera svårigheterna. Vänstern tror att allt kan censureras och begränas - det är "mammas roll" -, medan pappor generellt vill försöka stärka barnet så att det kan ta sig genom svårigheter utan att bryta samman.

I dagens samhälle så är mansrollen något fult. Allt manlig är dåligt. Men det är också orsaken till att unga kvinnor käkar psykofarmaka och har panikångest. Livet är för plågsamt för dem och de behöver safe-spaces. Ingen får säga något negativt. Allt ska vadderas. Hela landet håller på förvandlas till en hyperkänslig flickskola, där känsloutbrott blir normen.

Det höga tempot och prestationskraven bidrog till att den före detta hockeyspelaren Jonathan Hedström drabbades av ätstörningar när han var sjutton år.

Se där: prestation är jobbigt också. Vi kanske borde sluta ha prestationskrav? Alla kan sitta och göra det de vill varje dag, för allt och alla är lika bra. Det är som de svarta afrikaner som sitter och gapar och skriker i alla stadskärnor. Kanske därför vänsterkvinnor tycker så mycket om afrikaner?

Sveriges framtid blir ett land där alla bara driver omkring, höga på droger. Stöld gör heller inget, för det som är ditt kan lika gärna vara mitt. Det är detta som är skillnaden mellan vänster- och högermentalitet. Högern tror på att utbilda sig och skapa värde, medan vänstern tror på att alla ska få göra det de vill och bli försörjda av "staten" (dvs - av dem som faktiskt producerar något).

Minns ni programmet Joelbitar?

Det var ett barnprogram som började visas på 80-talet. Ett exempel på hur vänster-SVT ska tvinga på oss skit från barnaåren för att göra oss mer "toleranta". Joel funkade inte så bra eftersom man tyckte mer illa om Joel ju mer man såg honom.

Jag funderar lite på hur man kunde driva med Joel.

Joelbitar kallades bland oss barn för "CP-Joel", fast han hade Downs Syndrom. På den tiden sa man att något var CP om det var dåligt. Det kanske numer är förbjudet använda ordet CP, som med så mycket annat. Det finns ju de som är CP-skadade på riktigt som blir "kränkta"...

Skämtet är dock att CP människor och PK människor (PC på engelska) har vissa likheter.

Här ovan ser vi Mattias Gardell, som jag skrivit om tidigare för hans bisarra idéer om att all kritik mot islam är islamofobi. Mer PK än så kan man inte bli.

Att använda ordet CP som förolämpning är väl förbjudet numer, men då får vi använda ordet PC istället.

Det tenderar vara så med censur och begränsningar i vad man får säga. Det är som att alt-högern använder ordet "Nogger" eller "Neber".

Vad ska vänstern göra? Förbjuda alla ord som påminner om ord man anser kränkande?

Det är som med fula ord av typen "fuck" - ett ord som man numer kan höra även i barnprogram. Om man tycker att snoppar, snippor och sexualisering inte är något man bör trycka på små barn så anses man pryd. Men gud nåde den som säger något negativt om homosar eller invandrare....

Ordet fuck fick i alla fall olika omskrivningar som skulle göra det acceptabelt. Exempelvis fudge och feck. Ordet fudge är en maträtt och kan inte direkt förbjudas.

På svenska kan man istället för jävlar säga exempelvis "järnvägar", som min farfar gjorde.

Nu känns det som att vi måste kringgå censuren kring s.k kränkande ord, som neger.

Förbjuder de ett ord så använder vi ett nytt! Stänger de ner oss på ett ställe så använder vi ett nytt ställe. Precis som Aftonbladet fick göra i sina tidiga år. Sanningen måste fram.

Det finns några andra saker jag kom på jag hade tänkt skriva om, så det är väl bäst jag gör ett nytt blogginlägg direkt efter det gamla.

Mellan, säg, 1960 och 1990, och fram till åtminstone år 2000, kanske ännu några år efter det, så utgick man från att allt i världen blev bättre.

Jag tror nu att vi kan konstatera att inte allt nödvändigtvis blir bättre - och om det blir dåligt så beror det inte på "högerkrafter" och "hatet som vänstern inte stått emot", utan samhällsfiaskon kan bero på olika faktorer. Precis som när det gäller företagskonkurser.

* Ett land, liksom ett företag, kan sköta sin ekonomi dåligt och haverera. Vi har nu sett det hända i Venezuela.

* Brottsligheten minskar inte alls automatiskt. Se på Brasilien och Mexico.

* folk får det inte alls automatiskt bättre. Se på Haiti.

* Demokrati är ingen garanti för att allt blir bättre. Se på Ryssland i slutet på 1990-talet, eller på arabstaterna nu.

* Överbefolkning är fortfarande ett problem, och att vi lever upp våra resurser är ett ännu större problem och vi har inte direkt någon lösning på det. Afrikas befolkning ser inte ut att gå mot en utplaning, utan ökar konstant och förväntas fortsätta att öka kraftigt fram till år 2100 och sedan fortsätta öka. Vad innebär det och vad kommer det leda till?

Detta är bara några av de verkligheter som vi varit tvungna acceptera de senaste 18 åren sedan år 2000.

Alla pratar om att Putin är ett exempel på en hemsk diktatur, men om du frågar ryssar så nämner de det demokratiska kaoset under 1990-talet som den jobbigaste perioden i Rysslands historia. Detta nämns förstås inte så ofta i Sverige.

Ett annat intressant fenomen som börjar nämnas så smått är att demokratier historiskt sett är väldigt sköra. Det ska inte mycket till för att de ska kollapsa och gå över till kaos eller diktatur.

Det börjar med en splittring i samhället, av en art som inte går att lösa. Den svenska eliten gör förstås allt för att få det verka som en sådan motsättning aldrig kan ske utan bara är resultatet av demagoger och hatiska människor, men sanningen är att vi t.ex redan nu kan se hur vi har en grupp som gör vad de kan för att framställa invandring som något positivt, och mörkar det negativa (t.ex. "barnens" ålder). Hur skulle det kunna lösas? Antingen ljuger man eller så talar man sanningen. Man kan väl inte mötas halvvägs.

Vi kan se hur en stor del av samhället inte längre tror på mediernas rapportering i vissa frågor - främst allt som har med invandring att göra. Det gör att de skapar sig en bubbla där de skaffar sig egen information på eget sätt. Efterhand kommer etablerade medier vara tvungna ljuga ännu mer för att upprätthålla sin bedrägliga bild. På det sättet kommer splittringen öka. Det intressanta är att den vänsterliberala medierna inte anser de gör något fel. De står bara upp "för allas lika värde".

Det är ett exempel, men det går nog att komma på fler exempel om man bara anstränger sig lite. Hur ska man t.ex kombinera en islamsk människosyn, där homosexualitet är fel, med en liberal-sekulär människosyn där "alla är lika värda"?

Vad gör vi om en muslim inte anser att en homosexuell är "lika värd"? Ska vi börja bestraffa människor utifrån vilka åsikter de har?

Inte alla ståndpunkter kan kombineras med alla ståndpunkter. Historian visar också att inte alla konflikter löser sig med tiden. Vad det handlar om är hur mycket något påverkar människors liv och överlevnad. Så länge människor har det hyfsat bra så kommer de inte göra revolution. Om människor upplever att deras situation är hotad kommer de däremot att börja leta syndabockar. Det kan vara invandrare, eliten, politiker - eller "hatarna".

Om en del av samhället anser att invandringen är det största samhällshotet vi har, medan en annan del anser att det är invandringskritiker som är vårt största samhällshot - hur ska dessa åsikter kunna kombineras? Alla måste liksom ta sida.

Det var likadant när det amerikanska inbördeskriget bröt ut. 1860 förbjud USA slaveri och det resulterade i att ett flertal stater bröt sig ut. Det gick inte att kombinera att "alla är födda fria" med slaveri. Viktigt att nämna, som inte alltid nämns, är att södern inte ville ha slaveri av onda och korkade skäl ("dumma inavlade lantisar"), utan för att deras överlevnad till stor del var beroende av slavar.

Så är det: man kan inte ha allt samtidigt. Det är som med yttrandefriheten. I Sverige säger vi gärna stolt att vi har yttrandefrihet och att man får kritisera regeringen bäst man vill. Dock är vi strikta vad gäller "hatiskt" tal mot olika etniska grupper. Staten kommer troligen behöva dra åt snaran ännu mer framöver, allt eftersom fler upptäcker alternativmedia och hittar sätt att klaga på t.ex somalier utan att det hamnar på det olagligas sida. 

Jag har haft det rätt bra senaste dagarna, nu när jag dragit ner på bloggandet. Många idéer i mitt huvud men det tar längre tid än man tror att få ihop dem till något sammanhängande.

Fick i förrgår veta att min tjej är bjuden på en fest, men jag är uttryckligen inte välkommen... pga mina "åsikter". Min tjej blev väldigt sur eftersom vi liksom kommer tillsammans, som hon sa. Vi är ihop - ett par.

Jo det gjorde mig lite chockad också men jag vet att man kommer över det rätt snabbt. Det fick mig dock att fundera över vad det är för människor som inte kan skilja person från åsikt.

För det första tror jag att det är mer vanligt hos mindre intelligenta personer. Det låter förstår elitistiskt att säga det, men jag tror det är dags för oss överintelligenta att sluta vara tysta. I vanliga fall har alla människors åsikter lika stort värde, men när det verkligen gäller så måste de lite mer tänkande ta sig en mer framskjuten plats.

En intelligent person förstår t.ex att bara för att jag inte tycker Sverige ska ta emot alla världens afghaner, innebär det inte att jag vill ha massmord. Lika lite som att de som dansar med hammare och skära vill bygga sovjetiska koncentrationsläger.

Jag tycker ofta man hör denna typ av svartvita tänkande från lägre intelligenta människor. Inget ont om dem, men det är bara ett konstaterande. Jag vet att de blir "kränkta" av det, och att bli kränkt är det värsta man kan bli i dagens västvärld (särskilt Sverige), men då får de väl bli kränkta. Vi som är kapabla att se saker i ett större perspektiv måste ta vårt ansvar.

Själv kritiserar jag alla lika. Jag är lika kritisk när en SDare gör något fel som när en MPare gör något fel. Och jag kan uppskatta dem lika mycket när de gör något bra.

Nåväl, det blev ett kort blogginlägg denna gång. Kanske är jag lite ringrostig.