Jag funderade på det här idag, låt oss kalla det Lex Täby, efter Reinfeldts öppna hjärtan och alla de godhetsriddare som bor granne med Reinfeldt i Täby. T.ex pajasen Henrik Schyffert som blev känd för alla sina invandringspositiva uttalanden som ofta var tagna ur tomma luften.

Jag har fått erfara det själv nu de senaste månaderna efter att jag kommit ut som "invandringskritiker". De som bor i områden som Angered eller andra s.k berikade områden bryr sig knappt alls. De som däremot bor i vita medelklassområden med radhus och tanter som sitter lugnt utomhus och fikar - de har tagit avstånd från mig.

Just radhusmänniskorna verkar vara mest tydliga att ta avstånd från invandringskritiker.

De som bor i hyreslägenheter och oftast har "mångkulturella" grannar är de som lättast förstår mina åsikter.

Så man kan säga att ju mer mångkulturellt man bor, desto mer skeptisk blir man till den. Detta gäller dock endast "den vanliga" invandringen. De som bor i rika områden och får rika och framgångsrika invandrare som grannar tror att invandrare överlag är "precis som oss". Men detta är oftast försvenskade invandrare. Det är sådana som firar jul.

Bor man däremot i Malmö, som jag gör, kan man ju fråga sig varför hälften av stan i princip inte umgås alls med andra hälften av stan. Jag tror att stockholmare innerst inne anser det beror på att vi i Malmö är rasister. Att vi bara måste öppna våra hjärtan lite och så blir vi alla vänner. De ständigt växande utanförskapsområdena i Tensta, Botkyrka, och många fler (jag kan inte namnet på alla) verkar de helst inte vilja bemöta. Tenstas problem är som Ugandas problem, liksom. Folk "långt bort" som man inte har någon kontakt med.

Min fundering, i bildtexten, är om min iakttagelse gäller även åt andra hållet. Att den som flyttat bort från Tensta till ett "vitt" område även blir mer invandringspositiv? Eller gäller det bara för de som alltid bott tryggt? Jag misstänker att de som lämnar faktiskt blir mer invandringspositiva. Delvis för att kompensera för sin flytt och delvis för att det faktiskt kan liva upp sinnet att ha lite gettoområden i sin närhet så man får perspektiv på sitt eget liv. Men det är viktigt att mångkulturen är på tillräckligt långt avstånd. Det måste vara man själv som åker dit på besök, och inte den som tar sig till där man själv bor när man inte bjuder in den.

Det är som att åka på semester till Thailand, Sydafrika eller Brasilien. Man vet det är lite farligt och det kan kännas spännande. Sen åker man hem igen, glad för upplevelsen, men glad att man bor i "trygga Sverige".

Jag tror att många svenskar gör likadant. De bor kanske vid Möllevången några år i sin ungdom och tycker det är uppfriskande. Sedan, om de skaffar barn, så flyttar de till ett tryggare område för barnens skull. På lagom avstånd kan de tala sig varmt om vikten av allas lika värde.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

      Mike Adams (https://en.wikipedia.org/wiki/Mike_Adams_(columnist) ) begick självmord 23 juli 2020. Detvar en vecka före det att han blivit tvingad avsluta sin universitetskarriär som professor (det engelska begreppet "professor" syftar på...

Pat Buchanan och William S Lind är två profiler inom det som skulle kunna den invandringskritiska högern. Ett annat namn är paleokonservativ, eller traditionell konservativ. Det som särskiljde dem från högern på 1980-talet är att högern utvecklades m...

Har inte bloggat på länge pga jag jobbat med boken som kom ut förra åren (egenpublicerad, kostade cirka 10 000 kr för att få 100 exemplar). Den finns att köpa fysiskt på t.ex. Adlibris för lite över 200 kr eller digitalt för lite under 100 kr. Tyvärr...

Man kan fråga sig varför jag ständigt skriver om detta ämnet, och svaret är att det är ett perspektiv som aldrig får höras annars. Traditionell media är ju som den är. Det saknar helt kanaler för att få ut en alternativ sanning. I Sverige serveras ma...

Jag recenserade nyligen boken "Haveriet" som jag inte ser som en särskilt välskriven och meningsfull bok.   "Migrationen i medierna", med undertiteln "men det får en väl inte prata om?" är en betydligt bättre antologi. Visserligen har de fördelen...