Det har varit en ganska händelserik helg, på sätt och vis.
Jag har skurit ner på vissa ställen jag skriver, och ökat på andra.
Jag mejlade SVT idag angående ännu en av deras ljugande artiklar. Dock var mejladressen som stod på sidan troligen fel (peter.al.fakir@sverigesradio.se) och jag fick tillbaka mejlet ("User unknown"). Kanske skulle varit peter.al_fakir@sverigesradio.se Detta är vad jag skrev:
Så var det dags för ännu en snyftartikel från de inkvoterade soporna på SR/SVT, dvs du och din vän Shaho som skriver om er farbror som behöver dialys. Jag hoppas han dör i svåra plågor hellre än att försörjas av Sverige i resten av sitt liv !!! Några andra perspektiv än era snyftperspektiv ges aldrig !!
SVERIGE ÄR INTE BYGGT AV BRUSCHANMEMTALITET UTAN AV RÄTTVISA OCH ÄRLIGHET, NÅGOT NI INTE FÖRSTÅR I ER SKRÄPLÄNDER OCH DÄRFÖR ÄR DET ENDA NI ÄR BRA PÅ ATT TA HIT ERA VÄRDELÖSA SLÄKTINGAR SÅ DE KAN LEVA PÅ BIDRAG RESTEN AV SINA LIV !!!
Nåväl, jag skrev det i affekt. Det fungerar inte lika bra att skicka det igen. Faktum är att jag helst inte vill läsa det så ursäkta eventuella stavfel.
Det känns faktiskt skönt att avreagera sig. Jag orkar inte bara sitta och ta emot de här snyftartiklarna från SVT hela tiden.
Sen så var jag på fest i helgen. Det var två personer som avböjde medverkan pga jag skulle komma. De ser mig som högerextrem, tror jag.
Jag hade dock ett trevligt samtal med en ung tjej med ring i nästan. I vanliga fall ser jag sådana som vänster, men vi kom bra överrens. Det var oväntat. Det var trevligt att känna att man connectade med någon. Jag har ju i hela mitt liv haft problem med sådant och i synnerhet med unga tjejer. Det är så svårt att diskutera med människor som stänger av sitt rationella sinne.
Jag vet fucking inte vad jag ska säga och det blir så oerhört jobbigt diskutera. Jag förstår heller inte varför så många tycker illa om mig? Jag misstänker att jag hamnade i "
nice guy"-fällan. "Nice guy" är killar som tror att de ska vara snälla. Även kallade Soy Boys. Sen får de aldrig något ut av livet eftersom nice guys aldrig får något och faktum är att livet inte serverar något till en gratis. Unga tjejer får uppmärksamhet "gratis" pga sitt utseende. Vilket påminner mig om den här fina låten, som kanske beskriver hur en ung tjej går från att känna att upmmärksamhet är något man ska kämpa
mot, till att inse att inte allt handlar om en själv.
De jag minns från min uppväxt som var "de schyssta" var de som aldrig hade någon tjej.
De som alltid var trevliga. De som verkade så sjukt normala. De som lydde sina föräldrar, var bra i skolan, hade ordentliga kläder, skrattade åt de rätta skämten, tränade någon aktivitet på fritiden istället för att slösa bort tiden... men någon tjej hade de inte.
Hade man varit mer aggressiv så finns det alltid nån som vill ha en. Men jag var aldrig aggressiv. Det är så frustrerande när man känner att oavsett vad man än gör så förblir man oälskad.
Jag ägnade
flera inlägg på Flashback åt att försvara den s.k "youtubevåldtäktsmannen" Simon Öhlund. Min tjej håller inte med mig, kan sägas... Men han har min sympati. Jag ser honom som ett offer för samhället.
Som jag skrev i tråden så kan man få tjejer på två sätt. Antingen att man lyckas i arbetslivet och en tjej ser en som en pålitlig partner. Eller att man ses som en Fuckboy. Jag tror många svarta personer hamnar i Fuckboy kategorin.
Människan har faktiskt två fortplantningsstrategier, liksom många monogama djur har. Antingen att man skaffar en make och får barn med honom, eller att mannen ägnar sig åt en "hit and run" och låter barnet uppfostras av någon annan. Mannen sprider ju sina gener på båda sättet. Det första sättet förutsätter dock att mannen är säker på att frunt fött just hans barn.
Denna aspekt är faktiskt ganska väl studerad, även om jag tror att evolutionsbiologer överdriver vår "djuriska" natur. Män brukar inte döda andras barn, vilket beror på att människor historiskt levt i små byar där byns överlevnad är baserad på att så många barn som möjligt växer upp. Med undantag av bebismord (infanticide) har barnamord har varit ovanliga. Infanticide har varit vanliga för att det ofta var ett enkelt sätt att bli av med en mun man inte kunde mätta.
Hur som helst. I tidigare samhällen fanns det mer plats för "nice guys". Det var ofta mansbrist, och de män som fanns tog sig av de kvinnor som fanns. Min far som också är lite mesig av sig hade inga problem träffa tjejer. Det var helt enkelt enklare på den tiden att gå ut och träffa tjejer. Det var inte lika höga krav.
När jag är ute och känner mig ignorerad av sexiga tjejer, vilket händer ofta, så försöker jag säga till mig att det är bara meningslös attraktion. Kärlek är baserad på något djupare än fysisk attraktion. Bra sex är baserad på att man connectar med personen. En person som enbart har ett attraktivt yttre kan man inte connecta med.
Det är en känsla jag kämpat med länge. Jag ville ha en tjej, men jag ville ju connecta med dem. Jag ville egentligen inte ha sex bara för sakens skull. Och ändå säger oss samhället att vi "ska" ha sex, och vi känner ju ett behov av sex så vi blir lurade att tro att det handlar om sex. Jag tror det är där som incelrörelsen har gått snett. De tror de inte kan få sex, men vad de egentligen vill ha är kärlek. Någon att connecta med. Det är därför de aldrig kommer upp ur sina incelhelveten - de vill inte, och de vet inte vad de vill ha. Ytterst frustrerade.
Sådant är samhället. Vi kan klandra Freud som spred läran om att vi har ett "behov" av sex som är lika stort som vårt behov av mat. Maslows tramsiga pyramid sätter sex i botten. Socialister och annat vänsterslödder tog upp det där med sexbehov... sex beskrevs som ett sätt att få frihet. Sex beskrevs som motsatsen till det dogmatiska kristna. Sex beskrevs som ungdomsrevolten. Och de lyckades bra. De lyckades lura oss allihop.
Jag vet själv detta men ändå lyckas jag inte bekämpa mina egna känslor i frågan. Jag VET det.
Bara för det lägger jag in den här passande låten också.
Skriven av en hustrumisshandlare....
Men till något annat nu.
Jag råkade nu precis höra en inspelning från Ring P1 där en inringare nämnde det att fler dör i trafiken än av terror i Afghanistan. Det var ju ett experiment jag bedrev i att jag spred den informationen i min signatur på Flashback (jag har även bloggat om det med källor) för att se om någon plockade upp det. Kul att se att det lyckades!
Ja det blev en del tramsig i inlägget igen men det är skönt att ha en plats där man kan samla sig lite. Bloggen har hjälpt mig mycket i att strukturera mina tankar. Planera mina operationer och sånt.
Det hade känts bättre om bloggen hade varit relevant och haft läsare men jag skriver på där jag kan.
Jag fick en extra kick idag efter mitt mejl till SVT och efter att ha nästan blivit avstängd på ett annat forum (ej Flashback). Det känns som att handskarna är av. Vi måste nu göra ALLT VI KAN för att sprida sanningen! Mejla, skriva, tweeta, göra videos - vad än man kan. Vi kämpar mot en MASSIV propagandamaskin i form av SVT som gör allt för att tysta oss! Vi måste bedriva ett lågintensivt krig mot SVT i undervegetationen. Visst är det frustrerande att bli ignorerad och t.o.m utstött i årtionden, men vi har inget annat val. Bättre att kämpa och dö, än att aldrig kämpat för något. Dör gör man ju ändå.
