Jag nämnde nyligen Nice Guys när jag skrev om SImon Öhlund.

Händelsevis satt jag dagen efter och kollade på tråden Nice Guys på reddit tillsammans med min tjej. Det var faktiskt hon som kollade tråden och jag satte mig bredvid.

Nie Guys har olika möster de följer. En av dem är att nice guys är nice tills tjejen inte visar intresse. Då blir killen en... mycket otrevlig person.

Jag har ändå sympati för nice guys (eller losers som de också kan kallas). Kanske för att jag vet hur det känns att bli konstant ignorerad och ratad utan att förstå varför.

Av princip så ställer jag mig på Nice Guys sida. Till min tjejs irritation.

Felet som jag ser det är att ingen har talat om för de här unga killarna och männen vad som krävs för att vara en man. De har lärt sig av statsfeminismen att man som kille ska vara trevlig - samtidigt som de med egna ögon kan se att de mer utåtagerande och bufffliga killarna alltid har flickvän medan de själva, som är "trevliga", är ensamma.

Jag minns ett citat från en filmkaraktär jag såg i någon promotiongrej på TV: "Tjejer sägs gilla killar som är hårda på utsidan och mjuka på insidan. Problemet med X [karaktärens namn] är att han är tvärtom: mjuk på utsidan och hård på insidan."

Som jag skrev i mitt förra inlägg om nice guys så är tjejer biologiskt dragna till två olika typer av killar:

1. Maskulina och starka.

2. Försörjande.

Det finns säkert en feministisk analys av detta som utgår från att kvinnor vill ha detta i en man för att patriarkatet har fått kvinnan att tro att hon vill ha detta, eller något i den stilen. Feminismen krånglar till allt. Det är som en religion.

Alternativt så kan man utgå från evolutionsbiologi, som rätt snabbt förklarar varför kvinnor vill ha denna typ av män.

Nåväl, evolutionsbiologin är dålig på att förklara känslor. Vad gäller det känslomässiga så vill kvinnor ha en man som kan vara deras styrka. Kvinnor vill inte ha en man som känns som ett barn. En kvinna vill ha en man som står upp för sig själv och inte är efterhängsen.

Tyvärr är dagens samhälle sådant att det gör män efterhängsna eftersom det inte bygger karaktär. Att bygga karaktär var ett vanligt uttryck på 1980-talet och kanske en bit in på 1990-talet men nu hör man det inte mer. Allt ska handla om att vara tolerant. När jag googlar på "bygga karaktär" får jag mest upp träffar på olika rollspel där man bygger upp sin karaktär i spelet. Jag fick dock en träff på Blondinbellas blogg:

Jag minns hur Odd och jag hade olika åsikter om det där med att sluta. Odd som har tränat simning på elitnivå i unga ålder pratade om hur det bygger karaktär när man måste slutföra något man påbörjat.

https://www.isabellalowengrip.se/2018/09/03/bygga-karaktar/

Jordan Peterson skriver mycket om det där med att bygga karaktär.

Förr i tiden gjorde männen åtminstone värnplikt. Alla hatade det, men de byggde upp karaktär. De tvingade sig genom det och blev starkare i psyket. Värnplikt, åtminstone som den var förr, handlade just om att man blir plågad. Man utsätter sig för något. Man får höra nedsättande ord. Man blir t.o.m kränkt. Men man överlever ändå.

Idag är alla uppväxta med det kvinnliga perspektivet att om man får höra något negativt så är man liksom knäckt för livet. Sedan blir detta en nedåtgående spiral där alla är rädda för att kränka någon och enbart det faktum att en person blev ledsen av något, eller tyckte något kändes obehagligt eller negativt, ses som ett skäl att det var fel.

Inte konstigt att männen är sådana oduglingar. Ingen har talat om för dem att livet faktiskt är lite jobbigt och att man inte kan springa och gråta ut stup i kvarten. Vi har dock ett samhälle byggt på kvinnliga och homosexuella fantasier där man gör just detta, och "manlighet" är ett fult ord. Uttrycket "ta det som en man" sa man förr. Gör man det fortfarande eller är det ett exempel på förtryckande maskulinitet? (toxic masculinity)

I dagens samhälle ska mannen istället visa sina känslor. Fast det går ju inte så bra heller, för när han blir ratad och visar sina känslor så blir han bara mer förtvivlad.

I mitt bakhuvud känner jag, om inte annat, en skadeglädje. Feministerna håller på att bygga upp sitt utopiska samhälle här i Sverige. Men deras feminism kan inte hantera en person som Simon Öhlund.  I deras matriarkat finns inte plats för Simon Öhlund.

Vad vill de att Simon ska göra? Komma i kontakt med sina känslor? Det är ju precis det han gör, och hans känslor säger honom att han är en värdelös loser som aldrig kommer att bli älskad. Vilket stämmer. Feminismen säger att man inte ska ta någon skit. Vilket är det Simon nu valt att inte göra mer.

"Ta ingen skit" sa Grynet på barnprogram.

Simon Öhlund är en person som inte tar någon skit. Se här:

Hahahaha !!   Go get them Simon. Ta ingen skit.

Jag vill lägga till att Simon aldrig våldtagit någon. Det är det som får mig att skratta. Simon är en frustrerad ung man med självmordstankar, men han är inte farlig. Hade han varligt farlig hade jag såklart inte sagt något positivt om hans beteende.

Hur som helst vill jag ge lite råd till Nice Guys.

1. Bygg karaktär. Ägna era liv åt något ni kan känna er stolta över. Skaffa välbetalt jobb inom t.ex bygg, målare elektriker eller annat hantverk. Då blir ni en s.k försörjare.

2. Sänk er inte till att kräla för tjejernas uppmärksamhet. Det som kan tyckas lite märkligt är att tjejer blir oundvikligt dragna till killar som är totalt självsäkra och som liksom inte bryr sig som tjejen dissar dem eller inte. Då känner tjejen nämligen att det är upp till henne vad som ska ske. Om hon slutar snacka med killen så slutar han snacka med henne eftersom han inte bryr sig.

En kille som suttit och spelat TV-spel i hela sin uppväxt har inget att ge en tjej. En tjej behöver inte en kompis eller en lillebror att ta hand om. Hon behöver en man som kan ge henne trygghet och uppskattning.

Visst är det svårt att bygga karaktär men man har inte så mycket annat val, skulle jag säga.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

      Mike Adams (https://en.wikipedia.org/wiki/Mike_Adams_(columnist) ) begick självmord 23 juli 2020. Detvar en vecka före det att han blivit tvingad avsluta sin universitetskarriär som professor (det engelska begreppet "professor" syftar på...

Pat Buchanan och William S Lind är två profiler inom det som skulle kunna den invandringskritiska högern. Ett annat namn är paleokonservativ, eller traditionell konservativ. Det som särskiljde dem från högern på 1980-talet är att högern utvecklades m...

Har inte bloggat på länge pga jag jobbat med boken som kom ut förra åren (egenpublicerad, kostade cirka 10 000 kr för att få 100 exemplar). Den finns att köpa fysiskt på t.ex. Adlibris för lite över 200 kr eller digitalt för lite under 100 kr. Tyvärr...

Man kan fråga sig varför jag ständigt skriver om detta ämnet, och svaret är att det är ett perspektiv som aldrig får höras annars. Traditionell media är ju som den är. Det saknar helt kanaler för att få ut en alternativ sanning. I Sverige serveras ma...

Jag recenserade nyligen boken "Haveriet" som jag inte ser som en särskilt välskriven och meningsfull bok.   "Migrationen i medierna", med undertiteln "men det får en väl inte prata om?" är en betydligt bättre antologi. Visserligen har de fördelen...