Alla inlägg den 15 december 2018

Av allasolikavarde - 15 december 2018 20:43

Jag har velat komma in på detta ämnet flera gånger men aldrig riktigt lyckats. Jag driver iväg i off topic saker istället... random videos och drar iväg i orelaterade ämnen... Ett problem jag har.


Vad jag känner att jag någon gång måste skriva om är frågan om... tjejer eller ej.

Nu har jag ju skrivit om incels och deras brist på kvinnlig närhet, och jag har lite kort skrivit att jag vet hur det känns. Vad jag INTE skrivit om är den oerhört starka ambivalens jag länge kände i frågan, en känsla så stark att den drev mig halvt till vansinne.


Jag tror det kan vara viktigt för incels eller unga män som är förtvivlade och förvirrade att höra någon tala om det. Men det är inte helt lätt att öppna sig och skriva ner.

Jag börjar med att skriva att jag länge undrade vad som krävdes för att väcka tjejers intresse. Men när jag läste böcker om det så insåg jag samtidigt att jag faktiskt inte ville vara en sådan person som "vinner" tjejer. Jag ville hellre vara mig själv.


Faktum är att jag egentligen inte tyckte särskilt mycket om tjejer, och faktum är att jag inte ens hade något större sexuellt intresse av dem. Jag ville mest känna mig uppskattad. Kanske älskad. Åtminstone inte ignorerad.


Vad jag egentligen ville kunde jag dock inte förklara, och jag kunde heller inte förstå varför jag ständigt ville ha något som jag inte ville ha ?!?!?


Jag tror dock jag kommit fram till följande:

1. Jag är och var attraherad av tjejer, men

2. Jag ville helst inte ha dem i mitt liv.


Så här i efterhand så önskar jag nog att jag kunde varit mer uppskattande och att jag inte ägnat någon som helst sexuell aspekt i de kontakter jag hade med tjejer. Jag skulle uppskattat dem för deras sällskap och vänskap, och i övrigt accepterat min ensamhet. Det är dock svårt när man känner sig så desperat självmordiskt ensam som jag ofta gjorde. När man väl träffar någon tjej som ger en minsta lilla glad blick så blir man lätt efterhängsen. Det ångrar jag. Jag borde haft mer självkontroll.


En lustig liten aspekt är att när man träffar en tjej som ger en minsta lilla uppskattade blick och man ignorerar det, så blir hon ännu mer påträngande... ända tills man ger henne uppmärksamhet tillbaka - då avbryter hon strax kontakten... Och sen slutar hon ofta svara utan att man förstår varför. Skriver man då för att förstå varför hon inte svarar längre så blir man en s.k creep, stalker, eller får "nice guy syndrome".


Ja det var inte lätt. Men utifrån mina erfarenheter så ställer jag nu upp följande regler:

1. Undvik att sexualisera tjejer. Se inget sexuellt i dem - alls.

2. Acceptera att de inte tycker om dig. Acceptera att all kontakt med dem slutar med att de ratar dig.

3. När det händer, gå hem och sörj att du är förevigt ensam.

 

4. Säg något vänligt, eller säg inget alls.


Seriöst: berätta om hur du känner för vad som helst. Se det som ett besök hos psykologen som ger dig möjlighet ventilera vad du känner. Eller fråga henne om hennes tankar om vad som helst. På det sättet kommer du att åtminstone ha fått något positivt ur mötet även om du sedan går hem och är ensam.


Att vara i ett förhållande är så oerhört mycket bättre än att vara ensam. Framför allt känns det så normalt. Att vara ensam känns numer som något onormalt.


Jag trodde att förhållanden handlade till stor del om sex, och jag hade inte behov av förhållande av det syftet. Men jag hade fel. Ett förhållande innebär att man har någon att krama om. Någon som tar hand om en, som ser till att man äter frukost och andra måltider. Som ger en en kopp té. Någon man kan se en film tillsammans med och som lyssnar när man uttrycker sin ilska över de inkvoterade homosarna och svarta som de ska ha överallt. Möjligen att inte alla tjejer uppskattar det förstås.


Kort sagt har jag inte längre de mörka dalar där det känns som att jag lägger mig ner och bara vill dö.


Med den erfarenheten jag nu har så skulle jag nog kunna tänka mig flytta ihop med vem som helst i framtiden, så länge hon inte plågar mig genom att konstant klaga. Jag tror t.ex att en överviktig tjej är bra relationsmaterial. Hon har inte samma behov av perfektionism. En annan fördel med en fet tjej är att man inte råkar säga en massa sexuella suggestiva kommentarer som får henne att tro att man är ett creep.


Det är klart att det vore lättare hitta en ny tjej när man redan varit i en relation, precis som att det är lättare att hitta ett jobb när man en gång haft ett jobb.

ANNONS
Av allasolikavarde - 15 december 2018 17:01

Imorgon är det en demonstration även i Malmö mot FNs flyktingavtal. Det kommer vara vid Emporia klockan 12 men jag vet inte vem som anordnar det.


 


Faktum är dock att jag ser det som meningslöst att gå dit och ställa mig.

För det första gör det ingen skillnad. Jag gissar att det kommer en 20-30 personer.


Detta är från Helsingborgsdemonstrationen idag:

Talet av Luai Ahmed (30:30 in) är förvisso väl värt att lyssna på.


Problemet med de flesta sådana här invandringskritiska tal är annars att de är så meningslösa. "Invandring gör Sverige sämre. Sverige har problem pga invandring. Media vill inte prata om det. " Och så håller det på. Samma sak de sagt i 30 år, nästan med samma ord också. Finns ingen poäng att gå och lyssna på det... och frysa röven av sig.


De kanske kunde fixa någon artist och sälja kaffe till självkostnadspris? Kanske låter fånigt men det skulle nog locka mig något mer.


Jag är inte ens säker på om jag är emot FNs nya migrationsavtal. Om den ökar stödet för SD är det ett bra avtal, som jag ser det. Jag vet inte men jag ser inte avtalet som ett akut problem - varken för mig eller för Sverige. Det är viktigare med en sund politik för Sverige - vilket även innebär ett ifrågasättande av de s.k mänskliga rättigheterna som talar om "allas lika värde", samt ett ifrågasättande av varför människor som bor i ett land vi klassar som osäkert, reser genom 10-15 säkra länder tills de kommer till drömlandet, för att sedan söka "asyl". Flyktingkonventionen kom till för att ge asyl till personer såsom judar i Tyskland under WW2. Det ligger även i sakens natur att flykting är något man är tillfälligt, under den tid man flyr från sitt land. Om ens motivation är att migrera så är man inte flykting utan ekonomisk migrant och då kan man inte hänvisa till internationella flyktingkonventioner.


Det är den aspekten jag vill kritisera. Jag vill även kritisera varför Sverige delar ut bidrag och medborgarskap så lättvändigt.


FNs migrationsramverk är ännu så länge ganska oviktigt. Men vill man demonstrera kan man såklart göra det.

ANNONS
Av allasolikavarde - 15 december 2018 13:29

En av de mer fascinerande aspekter jag vet är indirekta effekter.

Indirekta effekter är den typen av komplicerade och komplexa effekter som man aldrig riktigt kan förutse, och man heller aldrig kan säga med säkerhet om de är "bra" eller "dåliga". Orden bra och dåliga sätter jag i citattecken eftersom det är folkliga ord som egentligen inte kan användas vetenskapligt.


Det som också är intressant är att politiker gärna vill sprida sin egen bild av vilka indirekta effekter som är viktiga, och helt diskreditera andra sidans indirekta effekter.

Sossarna talar t.ex ständigt om vikten av låga inkomstskillnader för det är bra för samhällen. Det minskar t.ex brottsligheten och därmed konflikter.


Att minska klassamhället gör att de med låga inkomster lättare kan utbilda sig och så att säga förverkliga sin potential. Det ultimata vore väl om alla kunde jobba med det de är bäst lämpade för.


Å andra sidan finns det indirekta negativa konsekvenser också av att ha små klyftor. Framför allt fungerar det dåligt om vissa människor är betydligt lägre kompetenta än andra. Den svenska minimilönen, förhandlad fram i kollektivavtal, ligger på cirka 60-70% av medianlönen (dvs vad en "genomsnittlig person" tjänar). Men om en person som kommer hit utan att kunna läsa och skriva ska tjäna 70% av vad en "genomsnittlig" svensk tjänar, vad ska då en lågutbildad inrikes född tjäna?

Och om man kan tjäna 60% av medianlönen utan att ha NÅGON som helst kunskap, inte ens skrivkunnighet, och inte ens kan språket, varför ska lågkompetenta personer då utbilda sig? Alltså det ekonomiska systemet blir helt snedvridet.


I USA brukar högern alltid trycka på just en viss indirekt aspekt av fördelningspolitik: folk blir mindre motiverade att jobba. De brukar peka på hur socialistiska länders ekonomier kollapsar eftersom människor saknar motivation och för att det inte finns någon inneboende mekanism i systemet som effektiviserar det.


Samma sak hände i Sverige på 1970-80-talet, när socialdemokraterna under Olof Palme tyckte att Sverige borde bli mer socialistiskt. Jobben inom industrin började minska pga konkurrens från Asien, och sossarna tyckte då att folk kunde jobba inom staten istället.


Det kan ju tyckas logiskt och bra. Det tyckte jag också när jag var tonåring: varför inte ge de arbetslösa något slags annat jobb? På Sverige hade vi på den tiden i princip ingen arbetslöshet.

Problemet, vilket visade sig även i Sverige, är att systemet blev allt trögare. Om "alla" kan få jobb inom staten och ingen blir sparkad oavsett hur dåliga de är, så skapas en ineffektiv ekonomi.

Socialdemokraterna var tvungna att acceptera detta och "sanera statens ekonomi", som de sa i början på 1990-talet. Det är därför arbetslösheten sedan dess legat på en betydligt högre nivå än före krisen och det är orsaken till att partiet var tvungna att göra en högergir som de ännu inte kunnat vända från.


Om man kan tjäna, säg, 15k i månaden på staten ger en försörjning, och 20k på den typen av lågkvalifierad jobb man i bästa fall kan få - varför anstränga sig?


En annan indirekt effekt som har blivit som en självklarhet i etablissemanget är att ökad invandring är bra för att det "ökar kreativiteten" och "vitaliserar ekonomin". Det är visserligen sant att det är en indirekt effekt av invandring, men en annan effekt är att konflikter i samhället ökar och att kriminalitet ökar. Detta är välkänt genom hela mänsklighetens historia - bara att våra politiker inte velat tala om det.


Det intressanta är dock enligt min mening att kriminaliteten verkar huvudsakligen öka genom indirekta effekter. Om man endast ser till invadrare så är de inte nödvändigtvis mer kriminella än ursprungsbefolkningen, men områden med hög invandring tenderar att få högre kriminalitet.


Ett exempel är drogförsäljning. Många "blattar" försörjer sig på att sälja droger. Säljs det mer droger så används det mer droger. Används det mer droger så dör fler i droger och 2015 kunde vi läsa att Narkotikadödligheten i Sverige är näst högst i EU. Andra indirekta effekter av droganvändning är att brottsligheten ökar för att de drogberoende behöver få tag på pengar.


Det finns många som använder droger som tycker att de inte har problem med det och därför är droger inget samhällsproblem. Men återigen så finns det en indirekt effekt: ju fler som använder droger, desto fler kommer att få drogproblem.


Ett exempel är San Fransisco, USAs kanske mest drogliberala stad - och mest liberal/vänster inom andra områden också. San Franisco är även staden med flest hemlösa och tillhör de städer med värst missbruksproblem. Jag läste i veckan att Spotify ska sälja sin lokal i San Fransisco i förtid eftersom de svenska anställda inte kan stå ut med de hemlösa som dräller omkring runt byggnaden.


Det är en av de indirekta effekterna av vänsterpolitik. Det är därför som konservativ högerpolitik betonar pliktetik: att "göra det man ska" istället för att följa sina känslor. Följer man sina känslor är det kanske mer sannolikt att droganvändning ligger nära till hands.


Samma sak med sexualmoral. Idag hånas begreppet sexualmoral, men om man saknar sexualmoral är det ju mer sannolikt att man blir gravid i ung ålder. En tidig sexdebut är förknippat med andra socioekonomiska problem. Ändå så uppmuntrar våra glada vänsterfjantar befolkning att ha så mycket sex som möjligt - som om sex är en  självklarhet. Att ha sex är ju inte svårt och att uppmuntra unga människor till att ha sex är som att uppmuntra dem till att sitta och titta på TV och äta glass - dock med sidoeffekten att man kan få bebisar och könsjukdomar.


Det är ju likadant med alkohol.

Vi kan ta samma resonemang där om indirekta effekter. Om alkohol är dåligt, vore det inte bättre att förbjuda alkohol? Då har det visat sig att en indirekt effekt av att förbjuda alkohol är att den olagliga alkoholen ökar, samt att de kriminellas makt ökar. Därför är alkohol lagligt, men i Sverige har vi valt att begränsa alkoholinköp genom Systembolaget. Systembolaget tillhandahåller alkohol på en nivå som är "lagom": det är varken för mycket eller för lite. (justeringar kan förstås alltid göras)


Vi svenskar är stolta över att se oss som lagom. Men i invandringsfrågan är vi istället extrema. Det gör att andra länder ser på oss som ett varnande exempel på hur man inte ska göra. Hade Sverige 1980 kunnat se Sverige 2018 så tror jag att Sverige 1980 hade valt en mer "lagom" linje i invandringsfrågan också. Länder som Polen och Tjeckien, som är ungefär i den homogenitet vi var kring 1980, och den levnadsstandard vi hade 1990, kommer därför INTE att öppna sina gränser på det sättet vi i Sverige såg som nödvändigt. 


På den tiden så såg vi i Sverige vad USAs samhällsmodell ledde till och vad Sovjets samhällsmodell ledde till. Det gjorde att vi stolt utvecklade det vi kallade för den tredje vägen, eller mellanvägen. 


Själva begreppet "funktionssocialism" myntades av Gunnar Adler-Karlsson 1965 under en föreläsning för latinamerikanska studenter på temat ”Den svenska ekonomin som en medelväg”. Begreppet kom därefter att utredas vidare i boken Funktionssocialism: ett alternativ till kommunism och kapitalism (1967). I denna bok beskrev Adler-Karlsson hur funktionssocialismen var tänkt att fungera i praktiken:

Låt oss i stället beröva våra nuvarande kapitalister en efter en av deras äganderättsfunktioner, så att de om några decennier står kvar formellt som kungar, men reellt som mer eller mindre maktlösa symboler för en förgången tid.

https://sv.wikipedia.org/wiki/Funktionssocialism


Vad gäller massinvandring har vi istället valt att sluta lära av andra. Vi är arroganta och övertygade om att Frankrikes problem med massinvandring (i form av banlieue), och USAs stora inkomstklyftor (där de fattiga istället dominerar innerstäderna medan de med pengar flyttar ut) inte kommer att hända i Sverige eftersom vi är "toleranta". Man häpnar egentligen när man läser hur vi ger asyl till alla som känner sig lite förtryckta i sina hemländer. Det är allt som oftast människor som blir förtryckta för att de har revolutionära idéer.


En annan intressant fråga om indirekt effekt är det där med yttrandefrihet. I många länder begränsas kritik mot regimen eftersom man resonerar som så att om folk får kritisera regimen så riskerar det leda till revolution. I Sverige är vi stolta över att tillåta kritik mot regimen, samtidigt som vi tillåter en slags ventil genom fria val. Å andra sidan har vi inte en sådan total demokrati att vi medborgare kan gå och rösta om enskilda frågor.


Däremot har vi beslutat att man inte får lov att kritisera enskilda grupper eller ens uttrycka något negativt om dem. Vi får t.ex inte lov att säga att muslimer är våldsamma eller att islam är våldsamt, för om vi gör det riskerar det "öka intolerans i samhället" eller något i den stilen. Våra experter uttalar sig gärna om hur viktigt det är att inte tillåta sådana stötande åsikter och det är ju lätt att argumentera för att förbjuda "hat och hets". De verkar inte inse att samma yttrandefrihetsprinciper gäller för grupper som för politiker.


En indirekt effekt av att inte tillåta kritik mot enskilda grupper är att problem som kommer ur dessa grupper inte kan diskuteras öppet, och därmed inte motarbetas. Det är t.ex välkänt att romer begår de flesta åldringsrånen, men ändå är det ingen som vill ta i frågan.


Man kan även ganska snabbt dra slutsatsen att en ökning av muslimer i ett land leder till en ökning av islamska terrordåd. Men denna indirekta effekt får inte diskuteras, utan då slängs det fram argument som "inte alla muslimer", och så vidare. 


Ekonomisk politik är alltså ingen exakt vetenskap. Det finns ingen som vet med säkerhet hur höga skatter man ska ha eller i vilken utsträckning man bör kvotera in vissa grupper. Vänstern har gjort ett antagande om att den indirekta effekten av att kvotera in vissa utsatta grupper gör att konflikter minskar i samhället, men vad vänstern inte vill inse att är grupper är olika. Att kvotera in lågkompetenta grupper leder till negativa effekter i samhället, och istället för att minska konflikterna kanske det ökar konflikterna.


Här en bild jag laddade upp i ett tidigare inlägg:


 

Trots att PK-samhället alltså kommit att dominera under 2010-talet så är rasrelationerna nu de sämsta sedan Los Angeles kravallerna 1992. Som en tråd på Flashback som nyligen startades som hette Folk som inte kan se nyare filmer som handlar om att filmerna verkar ha blivit sämre under 2010-talet. Flera nämner som orsak att modernare filmer har för många inkvoterade svarta.


Jag måste säga att jag själv inte kan stå ut med den uppenbara inkvoteringen av minoriteter. Att ständigt se dem i reklamfilmer (och det är ju alltid samma etniska grupper! ni vet vilka) gör mig faktiskt MER rasistisk. Det är bland annat därför jag har den avataren jag för närvarande har på Flashback: "negerbarnet", som någon kallade det.


Jag satte mig för några veckor sedan och skulle se en film med tjejen som jag läste fått bra betyg. Get Out hette den. Men det visade sig snabbt att det handlade om en svart man (en mycket svart man) och hans mycket vita tjej som hälsade på hos hennes föräldrar där det väntade en "skrämmande upptäckt". Vad denna upptäckt bestod av vet jag inte för jag vägrade kollade på filmen efter att jag läste att det hade något att göra med slaveri.


Vad är grejen liksom? Ja, slaveri hände, och ja det var trist. Men hur länge ska ni mjölka denna händelse? Det är som med judarna och förintelsen. Så snart något negativt sägs om judar så kommer de dragandes med förintelsen.



Samma sak kan vi se vad gäller könsrollerna. Trots att vi nu haft 20 år av riktat jämställdhetsarbete överallt i samhället så verkar kvinnor mer sura än någonsin över "orättvisorna".


Den här grafen är från en forskningsrapport som heter The Paradox of Declining Female Happiness och visar hur många män och kvinnor som anser sig själva "mycket lyckliga" i USA mellan 1972 och 2006. Som synes låg andelen mycket lyckliga kvinnor i början kring 40% men har nu sjunkit till 35%, medan männen ligger kvar kring 35%.



Ändå talas det ständigt om lycka som ett slags ultimat bevis på det västerländska samhällets överlägsenhet. Varför har i så fall inte all kvinnlig frigörelse resulterat i högre lycka för kvinnor? Feminister (t.ex. SVT) vill förstås helst inte ta i frågan, för det skulle ifrågasätta hela deras ideologi.


Kanske är det så att man inte blir lycklig av "frigörelse", utan att en kvinna är lyckligare när hon är i ett stabilt förhållande? Frågan om könsroller är åtminstone mer komplicerad än vad feminister vill ge intryck av.


Här en annan beskrivning som jämför vad som gör en kvinna respektive man lyckliga:


In its Office Pulse survey, Captivate Network, a mediasolutions company, says its uncovered "profiles of the happiest and unhappiest workers." And here it is:

  • Male
  • 39 years old
  • Married
  • Household income between $150,000 and $200,000
  • In a senior management position
  • 1 young child at home
  • A wife who works part-time

And the unhappiest profile?:

  • Female
  • 42 years old
  • Unmarried (and no children)
  • Household income under $100,000
  • In a professional position (doctor, lawyer, etc.)

https://www.psychologytoday.com/us/blog/high-octane-women/201109/meet-the-least-happy-people-in-america


Den lyckligaste profilen är en man som tjänar mycket pengar och är i ett stabilt förhållande där hans fru tar hand om hemmet. Alltså den traditionella, stereotypa könsrollen.

Den minst lyckliga profilen är... en framgångsrik affärskvinna. En som har försakat familj för att göra karriär.


Kanske inte konstigt att feminister är så bittra.

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se