För ett tag sedan skrev jag ett inlägg in indirekta effekter i politiken.

En annan indirekt effekt jag nog inte nämnde rör skattefrågan. Historiskt ansåg de styrande att de kunde höja skatter hur mycke som helst för att få in pengar - förutsatt de inte blev bortröstade. Att höja skatten för, säg, de rikaste 20% för att dela ut till resterande 80%, varav en stor del går till de understa 40%, är ett enkelt sätt att vinna röster, och också demokratins svagaste punkt.

USAs grundlagsfäder visste detta och såg till att skydda den bräckliga republiken från sig själv. Nu ska vi i väst däremot exportera vår demokrati till andra länder - ofta till underutvecklade länder med stora inkomstklyftor och splittrade grupper. Det går, som man kan förvänta sig, inte så bra.

Det tydligaste exemplet är väl Venezuela, där den karismatiske och folklige Hugo Chavez vann val efter val på en publik som tilltalade massorna. Allt var gratis, och sen fick de ett välbetalt jobb, oavsett kunskapsnivå. De som hade kompetens drevs bort ur landet. De dåliga besluten hopades på varandra, framför allt att de sålde rättigheten till sin olja till ett pris som nu gör att de förlorar pengar på att sälja den (för det kostar pengar få upp den), men ändå är tvungna att göra det.

I Sverige hade vi tur, skulle jag säga. Det dök inte upp någon demagog som eldade på massorna, krävde att de rika skulle göra avkall på sina tillgångar och sedan drivas ur landet. Demagoger kan komma av olika slag. I Sovjet hade de Lenin och Stalin, i Tyskland som bekant Hitler.

Det många inte inser är att Hitler talade "till folket". Han var mån om att folket skulle ha det bra (därav ordet "socialist" i namnet Nationalsocialister).

Som i den här postern från Nazityskland, där de försöker visa att antingen kan staten ge 5.50 D-mark om dagen till en sjuk, eller så ger staten 5,50 D-mark till en familj.

Det låter förstås hemskt i våra öron att göra skillnad mellan grupper... Samtidigt är det oundvikligen så att man måste välja huruvida man vill fokusera på dem som bygger samhället, och på dem som ligger samhället till last. Har man oändligt med pengar behöver man ju inte ställa sig frågan, och den som vill ge av sina privata medel för att ta hand om de sjuka kan få göra det...

Men i grunden tycker jag principen om att ge en massa pengar till produktiva människor vara fel.

Jag är motståndare till alla pengar som kastas på dem med assistensbehov. Tanken är att alla "ska ha" ett fullgott liv. Men så är inte verkligheten. Alla i hela världen kan inte leva ett fullgott liv. Vad värre är: vi göder en skadlig verksamhet av ryggdunkare. Människor som säger sig "behöva" vård och vårdare, och där personens egen uppfattning av hur mycket vård han "behöver" ska få styra.

Likadant i skolan. Föräldrar kräver att deras barn ska få den behov det "behöver".

De sjuka kräver att få den vård de "behöver" och blir chockade när läkare inte kan komma fram till vad som är fel på dem. Som om allt i hela världen är tänkt att fungera perfekt.

Jag kommer att tänka på en insändare i Helsingborgs Dagblad, där en kvinna satt på akuten med ett sjukt barn i 12 timmar skrev att "jag hade hört att det var illa men jag trodde inte det var SÅ illa".

Nehej.... Så dags att vakna nu, liksom.

Folk bara utgår från att allt löser sig. Som barn som tänker att "det händer inte mig".

Just nu gör SVT en serie om förlossningsskador.

Katarina, 31 år, fick värsta typen av förlossningsskada

Katarina anser själv att hon inte får den hjälp hon behöver efter hon är en ung kvinna.

Andra kvinnor med förlossningsskador säger att "så här ska det inte behöva vara".

Enligt vem ?! Enligt dina instagramvänner och olika kändisar som visar upp sina platta magar 3 månader efter förlossning?

Hur som helst så är min poäng att det finns en negativ sida av ett alltför starkt skyddsnät: folk blir för bortskämda. Som svensken som åker runt i världen och tycker det är så "exotiskt", men sen blir han sjuk och då föredrar han ett riktigt sjukhus med en riktig läkare. Jag läste i boken Älskade terrorist om en kvinna som åkte iväg med sin jihadist att strida med talibanerna, men sen när hon skulle föda så åkte hon hem till ett svenskt sjukhus. Även hennes terrorist till make tyckte det kändes säkrast så. Sjukhusen i Afghanistan hade de inte så mycket förtroende för. Då dög helt plötsligt den svenska sjukvården - ett land de gjorde allt för att pissa på.

Folket i Venezuela har kanske fått det de förtjänar. De röstade på en populist som gav orealistiska ekonomiska löften och delade glatt ut pengar till alla fattiga utan krav på motprestation. Nu är landets ekonomi i fritt fall.

Det är en av de indirekta effekterna av skatter och välfärd.

En annan indirekt effekt är att om man beskattar folket för mycket så försöker de hitta sätt att komma runt den. Ett exempel är kemikalieskatten, som nyligen beräknades kosta staten pengar. Detta eftersom folk handlar mindre elektronik från svenska säljare och mer elektronik från utlandet.

”Utvärderingen från HUI Research visar att staten varit för optimistiska i sina beräkningar av skatteintäkterna som skulle uppgå till 2,4 miljarder, men i själva verket endast landat på knappt 1,3 miljarder under första året. Ser man även till skattens följdeffekter på statskassan, exempelvis uteblivna momsintäkter, är den statsfinansiella effekten marginell och kan i värsta fall vara negativ”, skriver Elektronikbranschen i ett pressmeddelande.

Andra effekter av skatten är att elektronikvaror, inte helt oväntat, blir dyrare i Sverige jämfört med andra länder. En annan effekt är att elektronikhandlare får lägre marginaler samt att mellan 600 och 1400 arbetstillfällen går förlorade i branschen.

– Kemikalieskatten hjälper varken miljön eller hälsan. Nu visar det sig att den inte heller tar in pengar till statskassan, säger Klas Elm, VD på Elektronikbranschen.

https://nyheteridag.se/kemikalieskatten-slar-mot-svensk-ekonomi/

Man ska inte ignorera den här typen av indirekta negativa effekter. I början kan de tyckas obefintliga, men allt efterhand kommer svenska återförsäljare av elektronik att slås ut och hela försäljningskedjor kommer att utraderas eftersom vi inte kan konkurrera med utländska säljare på samma villkor.

Elektronikskatten kräver dessutom oerhört mycket i administration, vilket också kostar pengar. Det går därför inte att tro att man bara kan beskatta folket och så får man in pengar.

Tid är pengar. Det vet vi alla när vi deklarerar och numer kan göra det på en minut via SMS. I USA är deklarationen något som tar åtskilliga dagar eftersom alla själva måste redogöra för mycket de tjänat under året och sedan själva betala in sin skatt. Listan på avdrag är oerhårt omfångsrik, och allt görs på papper. De som deklarerat i USA blir förvånande över hur oerhört krångligt och tidskrävande det är. Detta är förstås inte optimalt för ett lands ekonomi.

I Sverige är vi alltid så stolta, ja t.o.m arroganta, över våra smarta lösningar inom t.ex digital teknik. Samtidigt kostar ett s.k ensamkommande flyktingbarn 1900 kr per dygn, och 2015 tog vi in cirka 30 000 sådana. Det går åt så mycket tid och pengar till dessa människor, och det är osannolikt att de någonsin kommer gynna den svenska ekonomin.

Om skatterna är så höga att folket inte har något annat val än att strunta betala dem, så kommer det leda till att en stor del av folket blir skattefuskare. Det gör i sin tur att staten kan "plocka" vem som helst och ställa dem inför rätta för att tysta dem.

Man bygger upp en slags korrupt ekonomi. Ta t.ex alla falafel- och kebabställen i Malmö. Hur många av dem bealar alla avgifter och skatter som de ska? Skatteverket ser dock mellan fingrarna eftersom det inte är lönt gå efter alla kebabställen. De kan lägga en massa tid på att granska dem, ta dem till en kostsam rättegång där de döms och stället stänger ett tag, men sedan öppnar det igen med en ny ägare och med samma affärsmodell. Det finns helt enkelt inget sätt att bedriva en lösam laglig affär.

Det är som med förbudet att gå mot rött ljus. Vi hade ett förbud mot det men ingen brydde sig om det, vilket gjorde att respekten för lagen försvann. Polisen brydde sig inte heller om att bötfälla de som bröt mot förbudet, och till slut togs det bort. (tekniskt sett är det förbjudet men inte straffbart att gå mot rött, enligt Lawline)

Vill man ta det ett steg längre kan man påpeka att flertalet revolutioner i historian blev hjälpta av att imperiet tog för mycket skatt från befolkningen. Det hände i bl.a Romarriket och i Frankrike före revolutionen.

Det är intressant det där med indirekta effekter, för man vet aldrig hur de ska slå.

En annan indirekt effekt är t.ex hur man i USA kan stämma någon, men eftersom det är så kostsamt att stämma någon används stämningar ofta som ett sätt för stora företag att tysta små företag, eller privatpersoner för den delen. Donald Trump har t.ex varit involverad i en massa juridiska aktioner - ofta för att han vägrat betala olika småföretag han anlitet, och småföretagen har till slut stämt honom men att stångas mot ett enormt storföretag med obegränsade pengar är väldigt kostsamt.

"The land of the free", dvs USA, är i praktiken inte så fritt, eftersom den med mest pengar har det så mycket lättare att lyckas.

I slutändan kan man sammanfatta med att det är svårt att göra beslut som är ensidigt "bra". En skatt eller avgift kan tyckas bra på kort sikt, men kan på lång sikt vara förödande. Det kan också ta lång tid att bygga upp ett lands infrastruktur, utbildning och administration, men det kan gå rätt snabbt att montera ner det om man inte är observant.

Därför måste vi alltid vara på vakt på när statens pengar slösas bort på utgifter som inte gör samhället bättre. Även om utgifterna är "humanitära". Miljömål är ett sådant exempel. Miljöpartiet anser i sitt partiprogram att näringslivet kan begränsas hur mycket som helst så länge som det på ett eller annat sätt är bra för miljön.

Då talar vi inte om att rädda sälar eller hindra skogen från att försuras, utan om att förhindra byggandet av livsnödvändiga dammar för att ett liten fisk lever i närheten av vattnet (Delta smelt i Kalifornien). I Sveriges fall vill MP begränsa flamskyddsmedel som finns i all elektronik för att de "kanske" kan vara... "dåliga". 

Men om man begränsar näringslivet eller t.ex förhindrar byggandet av nödvändiga dammar så begränsar man ju också ekonomin, vilket gör att man får in mindre pengar och därmed kanske inte kan göra de ekonomiska insatser som behövs för att rädda viktigare problem. De fattiga kan inte göra särskilt mycket för att förhindra den globala uppvärmningen, t.ex

Är det viktigare att rädda en fisk eller att rädda klimatet?

Det är den typen av överväganden man måste göra och att driva landets ekonomi i sank är troligen inte rätt väg att gå. I den riktiga världen är livet inte perfekt. Alla kan inte ha det bra hela tiden, pengar är inte oändliga, och inte allt löser sig. Allting i politiken handlar om avvägningar.