Diskuterar i tråden Svenskars ointresse för klassisk bildning (litteratur, filosofi, historia, lingvistik

Jag kan fortfarande inte förstå de som säger att det vore bättre för SD om alliansenblocket vore störst. Eller om man säger tvärtom: bättre för SD om vänstern är störst.

S hade inte tänkt släppa fram högerblocket ändå. Däremot ville båda blocken vinna SD-röster genom att påstå att om det andra blocket blir störst så blir det omöjligt regera. Förhoppningen var att högerväljare skulle rösta på t.ex M istället för SD, och vänsterväljare på S istället för SD.

I verkligheten är det ändå SD som bestämmer.

S hade inte gjort en ny DÖ och släppt fram ett högerblock. De hade röstat emot (som brukligt är i statsministeromrösningar) och tvingat högern att ta stöd av SD. "Ta stöd av" betyder numer att SD inte röstar emot. Att lägga ner sina röster eller att rösta för är nämligen samma sak i en statsministeromrösning.

Att påstå att det spelar roll att ens eget block är störst är egentligen bara röstfiske, som jag ser det. Man hör det i media och från politiker, men jag kan inte förstå hur det kan spela roll.

Det kan ju lika gärna vara så att SD får mer inflytande om högern är största parti, eftersom vi då hamnar i detta "kaosläge". Om vi antar att Löfven skulle låta högern regera om Alliansen vore störst, så skulle högern inte behöva stöd från SD och SD fick då mindre inflytande. Under sådana förutsättningar kan man lika gärna rösta SD eftersom det inte spelar någon roll. Men jag tror som sagt inte det skulle bli så. SD skulle ändå bli vågmästare, oavsett vilket och det är oklart vad som är bästa alternativet att rösta på. Det enda jag tycker man kan säga med säkerhet är att sympatiserar man med SD bör man rösta SD. Allt annat är spekulation. Ju större SD är, desto svårare att ignorera dem.

Jag vet de experter som sa att om man sympatiserar med SD bör man stödrösta på KD, för om KD åker ur så är det dåligt för alliansen och därmed för SD.

Jag kan inte förstå logiken i detta heller. SD blir ju vågmästare oavsett vad, och de andra partierna måste antingen lägga ner sina röster (som i DÖ) eller förhandla med SD.

Sympatiserar man med KD (och det finns numer goda skäl att göra) så bör man givetvis rösta KD. Men i grunden så hjälps det partiet man sympatiserar med av att man röstar på dem.

Förr, när vi endast hade två block, handlade allt om att göra sitt eget block störst. Då var det uppenbarligen så att de 2-3% som röstade KD varje år skulle vara förlorade om KD trillade ur riksdagen, och då skulle vänsterblocket bli störst. Alltså var stödröstandet viktigt.

Men nu? Hur skulle en stödröst på KD rent konkret hjälpa SD? SD vill driva politiken i en viss riktning, och de har ju lyckats genom att de drar KD och M i den riktningen också. Blir KD starkare kommer de kanske däremot att dra SD i en mer "humanitär" riktning, ledd av Alf Svensson och andra som vill ha öppna gränser.

Skulle KD åka ur skulle förvisso L och C få mer inflytande, men då blir det också mer kaotiskt - vilket skulle kunna gynna SD, som då skulle vinna en del av KDs röster.

I slutändan tycker jag alltså det är bäst rösta på SD om det är det partiet man sympatiserar med. Allt annat är spekulation och vilseledning från media.

Jag skrev det här inlägget lite snabbt på flashback precis, i en tråd som heter Hur nyvänstern har trollat konservatismen.

Jag kan hålla med om att högern delvis har fastnat i vänsterns fälla.

Jag ser det nu när jag diskuterar med AFS:are. De säger att "vi ska kritisera judar för antisemitism är ett meningslöst begrepp, precis som rasism". Fast när de gör det går de i vänsterns fälla om att det bara finns två tillstånd: de goda, och de onda som är antisemiter. I själva verkat kan man kritisera judar/judendom utan att vara antisemit, precis som att man kan kritisera kristna/kristendom utan att hata kristendom.

Man kan även vara skeptisk till homolobbyn utan att hata bögar. Vänstern har dock varit duktiga på att lägga fram dikotomin om homoförespråkare ("de goda", "de vettiga"), vs bögknackargänget.

Jag läste i en bok från USA nyligen där en medlem i en pro-gay-klubb (gay republicans eller nåt sånt) sa att deras bästa lobbyister är de kristna med skyltar där det står "bögarna är orsaken till 9/11" osv.
Det är svårt att kritisera homolobbyn när man ska klumpas ihop med de mest hatiska och korkade människorna.

Samma sak med alt-högern. Ursprungligen en rätt god metod för att kritisera vänsterliberala utan att vara ekonomiskt till höger, men sen kom det in för mycket nazister i gänget och nu har media bestämt att althögern står för nazism och våld. Därmed har media lyckats utarma allt positivt inom althöger-begreppet. Bra jobbat av dem! Althögern har tyvärr inte förstått att de är nyttiga idioter när de beter sig lika illa som vänstern påstår att de beter sig.

Samma sak med de invandringskritiska. Vänstern utmålade invandringskritiska som skinnskallar, och tyvärr köpte många invandringskritiska det narrativet och blev skinnskallar, istället för att göra något mer konstruktivt.

Jag tänker mig att det finns några olika botemedel dock:
1. Klassisk skolning. Läs klassiska verk och inse att öppna gränser t.ex inte är en självklarhet. Man kan få stöd för nästan vad som helst om man letar efter det.
2. Uttryck att man inte bryr sig om vänsterns narrativ. När vänstern drar fram att "jaså, du tycker inte om att se bögar på TV. Då är du homofob". Så svarar man att man tycker det är olämpligt med homosexuella på TV hela tiden, och om det är homofobi så är man väl homofob. Det finns ingen anledning att gå i svaromål mot allt.

Anta att varje gång en politiker sa att han vill höja skatten fick till svar: "Högre skatter! Det är det som man gjorde i Sovjet! Vill du ha gulag!? Själv är jag motståndare till Stalin!"
Det är ju ingen sosse som skulle orka svara på det. "Jag vill ha högre skatter för jag bryr mig om välfärden i landet" skulle sossen kanske säga.
Samma sak måste de konservativa göra. Tala om VAD man vill göra, och VARFÖR. Skit i anklagelser om Hitler och Nazityskland. Man kan möjligen lugnt påpeka att man inte är Hitler bara för att man inte vill se män kyssas på TV, precis som att man inte är Stalin för att man vill höja skatten.

3. Använd "det är min åsikt" argumentet. Precis som att vänstern kan slänga ur sig vilka ologiska argument som helst och berättiga det med "för jag tror på allas lika värde", så måste högern våga säga att "jag vill inte se män kyssas på TV för jag anser det är olämpligt" utan att nödvändigtvis behöva trassla in sig i vetenskap. Jag vill inte se män kyssas för jag tycker inte om det. Så är det med det - det är min åsikt och hur jag känner i frågan, och även högermänniskor har rätt att ha de känslor de har.
Finns svenskhet? Tja, man kan väl få lov att tycka det, eller?
Dagens liberalvänster är helt och håller baserat på känslor. T.ex att man ÄR diskriminerad så snart man KÄNNER sig diskriminerad. Men de anklagar högern för att vara ovetenskaplig, t.om psykiskt sjuk, för att högern inte kan definiera vad exakt svenskhet betyder.