Ids inte läsa hela tråden då jag har svaret:

Socialdemokraterna har efterstrtävat hegemoni i Sverige. Ett sätt att få det är att attackera andra maktinstitut. Man har t.ex sossefierat militären (påverkar inte ämnet) och även Statskyrkan. I och med kyrkans sossefiering så har man tvingat kyrkan att släppa sitt kulturarv.
Samma sak med statsmedierna som har släppt alla ambitioner till bildning för att istället ägna sig åt kulturmarxism.
Samma sak med skolväsendet och biblioteken. De senare liknar nuförtiden mest vuxendagis. Försök få en lugn stund där...
Ett sätt för de vedervärdiga 68-äcklen att få makt var fördumning. Enklare attkontrollera massorna om de var obildade.

Längre tillbaka har vi Hägerström som saboterat de juridiska fakulteterna med sina infantila nycker.
I någon mån samma sak med Weibullarna.

Jag vill också nämna det klassförakt som sossrna känt inför skolläraren och prästen.

Det fanns ett bildningsideal inom socialdemokratin men det försvann ganska snabbt

 

På detta svarade jag:

 

Nja, jag tror det mer hänger samman med att sossarna var progressiva och då finns inget behov av Heidenstam, Karlfeldt och de där. Värt påpeka att många av klassikerna var nationalistiska vilket inte sossarna tyckte om.

Lagerlöfs resa genom Skåne var harmlös, liksom lite Bellman, och August Strindberg var ju rebellisk så honom fick man läsa, tillsammans med folk som beskrev "lort-Sverige", eller de som beskrev kampen mot det onda (dvs fascismen) såsom Pär Lagerkvists Dvärgen.

Sossarna tyckte ju annars om bildning till en början, men de insåg väl i början av 1960-talet att det är lättare med en befolkning som tänker "rätt" än en som tänker "fritt".

Och till slut är det värt nämna att vi egentligen inte har särskilt många klassiker i Sverige, till skillnad mot England eller Frankrike. Det finns inte mycket läsa från före 1890-talet, och därefter kan man ifrågasätta hur mycket "klassisk" en litteratur är.

Förvisso skulle man kunnat uppmuntra en läsning av internationell litteratur. Men istället för att läsa Tolstoj läser vi Jan Guillous Ondskan. Det finns nog en anledning till det. Se ovan...

 

Och i ett senare inlägg:

 

I Sverige får vi ständigt höra att det är så viktigt med mångkultur för det gör oss mer kreativa.

Hur är det med bildning? Som artikeln säger så:

- Teknikföretagen gjorde en undersökning förra året som visar att företag som satsar på design har 50% större vinstmarginal än de som inte gör det. Det är ju en bra siffra att ta fram och visa att ja, det kanske var värt att gå på Konstfack, säger Klas Rabe.

Kanske är det inte sant.
Men sanningen är inte så viktig vad gäller invandring. Invandring är bra, säger de, oavsett vilket.

Då skulle man kunna säga samma sak om bildning. Kanske är kultur bra av samma anledning?

Jag kan f ö hålla med artikeln om att svenskar är ganska värdelösa som konversationspartners, något jag märkt så ofta att jag ofta inte bryr mig om att konversera, men jag går gärna till tillställning där det finns människor från kontinenten, för de har alltid något intressant berätta.

Ta t.ex ryssar. Även bland enkelt folk finns en respekt för att ha en bokhylla med hundratals böcker, såsom de klassiska ryska författarna, men även franska klassiker. Ungdomarna läser det i skolan.

I Sverige är det som att makten har velat att vi inte ska läsa för vi ska avskärmas från de mer traditionella tankemönstrena - kanske för att traditionella tankemönster lätt leder en till att dyrka kärnfamilj, nation och klassiska värderingar.
Ständigt nya, progressiva idéer får en istället att tro att allt som skedde för 1980 tillhör stenåldern och är oviktigt för en modern människa.
Progressiv politik klipper gärna banden med det gamla.

 

Jag har f ö en ny avatar på Flashback. Den säger "Swedish lives also matter". Vi får se om 3 månader om detta uttryck kanske sprider sig.