Det har varit en ganska händelserik helg, på sätt och vis.

Jag har skurit ner på vissa ställen jag skriver, och ökat på andra.

Jag mejlade SVT idag angående ännu en av deras ljugande artiklar. Dock var mejladressen som stod på sidan troligen fel (peter.al.fakir@sverigesradio.se) och jag fick tillbaka mejlet ("User unknown"). Kanske skulle varit peter.al_fakir@sverigesradio.se Detta är vad jag skrev:

Så var det dags för ännu en snyftartikel från de inkvoterade soporna på SR/SVT, dvs du och din vän Shaho som skriver om er farbror som behöver dialys. Jag hoppas han dör i svåra plågor hellre än att försörjas av Sverige i resten av sitt liv !!! Några andra perspektiv än era snyftperspektiv ges aldrig !!

Jag råkade nu precis höra en inspelning från Ring P1 där en inringare nämnde det att fler dör i trafiken än av terror i Afghanistan. Det var ju ett experiment jag bedrev i att jag spred den informationen i min signatur på Flashback (jag har även bloggat om det med källor) för att se om någon plockade upp det. Kul att se att det lyckades!    

Ja det blev en del tramsig i inlägget igen men det är skönt att ha en plats där man kan samla sig lite. Bloggen har hjälpt mig mycket i att strukturera mina tankar. Planera mina operationer och sånt.    Det hade känts bättre om bloggen hade varit relevant och haft läsare men jag skriver på där jag kan.

Jag läste igår en artikel i Dagens Samhälle där Malmös "starka kvinna" Katrin Stjernfeldt Jammeh (som jag nämnt tidigare på bloggen) skriver följande:

De åtta senaste åren har skolresultaten i Malmö stärkts. Staden har avancerat i SKL:s rankning av landets skolkommuner, bara det senaste året från plats 201 till plats 127.

https://www.dagenssamhalle.se/debatt/med-station-rosengard-bryter-vi-segregationen-25222

Detta känns ju glädjande! Har mångkulturen äntligen börjat ge resultat? Så jag kollade lite på det.

Först kollade jag lärarförbundets ranking: https://www.lararforbundet.se/basta-skolkommun

Där ligger Malmö på plats 220 jämfört med plats 224 förra året. Denna ranking är baserad på 13 kriterier:

1. Resurser till undervisningen.
2. Utbildade lärare.
3. Lärartäthet.
4. Friska lärare.
5. Lärarlöner.
6. Kommunen som avtalspart.
7. Andel barn i förskola.
8. Betygsresultat, genomsnittligt meritvärde i åk 9.
9. Betygsresultat i åk 9 i förhållande till förutsättningarna, Likvärdighetsindex.
10. Andel elever som är godkända i alla ämnen i åk 9.
11. Andel elever godkända i alla ämnen i förhållande till Likvärdighetsindex.
12. Andel elever som fullföljer gymnasieutbildningen inom 3 år.
13. Andel elever som uppnår grundläggande behörighet för högskolestudier.

https://www.lararforbundet.se/artiklar/13-kriterier-for-basta-skolkommun

Jag kan inte hitta en ranking på Malmö som helhet på SKLs sajt, men jag hittar några olika kategorier där Malmö rankas. Om vi tar Elever i åk. 9 som är behöriga till ekonomi-, humanistiska och samhällsvetenskapsprogrammen, hemkommun, andel (%),

Så ser vi att Malmö har höjt sig marginellt sedan 2011. Från 75,9% till 77,1% 2018. Alltså med 1,2%enheter. Dock var det förra året 75,2% och verkar ligga rätt konstant kring den nivån. Malmö har alltså inte förbättrats.

Vad man däremot kan se är att de andra kommunerna rätt konstant försämras.

Samma utveckling ser man i princip i alla områden. Vi kan följa en längre trend om vi kollar kategorin Elever i åk. 9 som är behöriga till yrkesprogram, hemkommun, andel (%)

Den plötsliga nergången mellan 1998 och 1999 kan förklaras av att systemet gjordes om så jag ignorerar just den nergången. Trenden i övrigt för Malmö är inte positiv. År 2000-2001 var det runt 80% av eleverna som hade denna behörighet. Sedan har siffrorna pendlat kring 80%-nivån sedan dess och det är svårt säga någon annan långsiktig trend.

Däremot är det en markant negativ trend för övriga kommuner i landet som nu börjar närma sig Malmös nivåer. Vad exakt detta beror på vet jag inte och har inte tid undersöka just nu. Den branta nergången som man såg de senaste åren kanbero på att vissa småkommuner tagit emot många så kallade ensamkommande. Det kan också röra sig om en landsbygdens förfall.

Denna graf visar att sett till genomsnittet så är 9,3% av eleverna i svenska skolor nyanlända jämfört med 9,7% för Malmö. (ovägt medel är snittet)

Däremot har "en genomsnittlig kommun" bara 7,2% nyanlända elever, vilket beror på att vissa kommuner har väldigt många fler nyanlända elever.

Hade man varit mer ambitiös hade man kunnat göra en jämförelse mellan hur många nyanlända elever en kommun har och vilken ranking de har, kombinerat kanske med förändringar över åren. Men det finns så många faktorer att ta hänsyn till att jag får överlåta det till någon annan.

Man kan fundera över boken Framtidsstaden, av Lars Åberg, som jag skrivit om i ett annat inlägg. Undertiteln på boken är "Vad händer när resten av Sverige blir som Malmö?". Det är väl dit vi är på väg.

Det kan kanske sägas att det är "bra" för Malmö att Sverige tagit emot så många nyanlända. Ju fler nyanlända som placeras i småkommuner runt om i Sverige desto högre hamnar Malmö i rankingen. Men det är förstås bara kortsiktigt positivt, om det ens kan sägas vara positivt.

Visst - om inte annat är det intressant att resultaten i Malmö faktiskt inte försämrats sedan år 2000. Det känns ändå som att den långsiktiga utveckling i Sverige är negativ och där uppgångar bara är lokala och tillfälliga. Typ som när man lånar pengar på ett ställe för att betala tillbaka ett annat lån.

Det kan jämföras med att Malmö har ganska mycket polisnärvaro nu. De jobbar med alla mord och skjutningar. Det gör att brottsligheten är lite lägre än vad den annars varit. Men poliserna har kommenderats från andra småorter runt om i landet, framför allt från södra Skåne. Det gör att vissa orter, såsom Broby och Ronneby i praktiken inte har någon polis och på sikt ökar det förstås brottsligheten där. Efterhand växer sig småbrottslighet större, som i Ronneby som beskrivs som en ort där en lokal kriminell familj styr. Man kunde även höra i ett reportage av Joakim Lamotte som åkte till Staffanstorp (nästan en grannkommun till Malmö) där han fick beskrivet hur några kriminella familjer flyttat från Malmö för att skapa kaos i Staffanstorp.

Jag gissar att utvecklingen inom skolan går åt samma håll: helheten försämras även om det på sina håll kan se ut att bli lite bättre. Kanske är det så att de nyanlända som är mer ambitiösa flyttar till Malmö, där det trots allt är lättare att få jobb (om inte annat så svarta jobb) och att deras barn därför presterar förhållandevis bättre i jämförelse med orter långt ut i vischan? Kanske de lite mer ambitiösa lärarna av samma anledning väljer bort småorter, som därmed lämnas att förfalla allt mer? Studier visar också att låga ambitioner smittar av sig på andra, så ju fler oambitiösa man har i en klass desto mer försämrar det möjligheten för de med högre ambitioner.

Igår kom jag fram till en mycket intressant slutsats angående den västerländska toleransen, nämligen att den är baserad på rädsla.

Jag hade väl tänkt på det innan, men liksom Muhammed Omar tänkte jag att det kanske fanns någon välvilja i grunden och att rädsla bara är en sidoeffekt. Nu har jag däremot insett att det är rädsla hela vägen ner som är motivet för toleransen. Alla bitar föll på plats.

Jag startade en tråd på Flashback om det, men det var lite väl raljant (skyller på att det var fredag, jag hade tagit en öl, och var alltför uppspelt).

Det som gör min slutsats intressant är att det innebär att vi kommer aldrig att lyckas integrera vissa grupper. Ju större de blir, desto mer rädda blir vi för dem, och desto mer kommer vi att tillåta dem.

Man kan ju se hur det blev efter Muhammedteckningarna i en dansk tidning. Efter det vill nu ingen publicera dylika teckningar. De säger väl att de gör det för att vara toleranta, men i själva verket handlar det om en väl befogad oro för vad som kommer hända om de gör det.

Bäst bevisades detta nog när SVT gjorde satir om kineser. Jag har hört efteråt från svenskineser att det är vanligt de får höra skämt om "ni äter väl hunder" eller liknande tjing-tjong skämt. Något som varit otänkbart när det gäller svarta. Hade svensken verkligen varit tolerant för andras skull så hade man ju undvikit alla skämt som slår mot minoriteter. Det är inte roligare för en kinesättling att höra tjing-tjong skämt än för en svart att höra negerskämt.

Men vi är inte goda för andras skull, utan för att vi är rädda. Vi är rädda för reaktionerna. Detta leder till att vi även är rädda för reaktionerna om vi inte tar avstånd från när andra gör något kränkande. Det är därför våra politiker alltid är så snabba att åka ut och ta avstånd varje gång det påstås att en muslim fått sin sjal avdragen (något som oftast visar sig vara lögn).

Eftersom alla är rädda så är alla också rädda för att säga sanningen. Ingen vill ens erkänna för sig själv att de beter sig som de gör av rädsla.

Det är detta som är det så karakteristiska hyckleriet för vänstermänniskor. De säger sig vara goda men egentligen bryr de sig inte om andra - de bryr sig om sitt eget anseende.

Det är också därför partier som socialdemokraterna inte vågade begränsa invandring. De var rädda för vad invandrare skulle säga.

Vad detta oundvikligen kommer leda till är att det kommer bli allt fler krav på begränsningar i åsiktsfrihet, allt eftersom minoritetsgrupperna blir större. Det finns nämligen ingen rationell slutstation för toleransen, utan kraven kommer bara öka, och vi är för rädda för att sätta ner foten.

Hade toleranspolitiken handlat om rationella skäl hade vi kunnat nå en slutstation men som det är nu viker vi oss dubbelt för att tillgodose gruppernas krav, oavsett vilka kraven är.

Jag råkade nyligen halka in på en artikel skriven av en brittisk amatörhistoriker vid namn Sir John Glubb (1897-1986) som gjorde en analys över olika imperier i historian. Han förenklade dem och räknade att de flesta varade i cirka 250 år (hans beräkningar känns väldigt godtyckliga, men låt gå) och sedan undersökte han vilka stadier imperierna gick genom från dess att de blev mäktiga tills dess att de gick under. Artikeln heter The Fate of Empires and Search for Survival (1976) och finns tillgänglig i fulltext på nätet för den som är intresserad.

Det intressanta med den är att som han ser det så har alla imperier ett naturligt slut. Även den västerländska vi lever i nu.

Det är det som kallas för att ha en cyklisk syn på historian. Jag stötte nyligen på det begreppet i en artikel i EXPO som handlade om konservativa tyska tänkare, och jag startade en tråd på Flashback om det i forumet Konservatism, men jag blev inte så mycket klokare. Konservativa tänkare är ofta rätt tråkiga och det är svårt att sätta fingret på vad deras ideologi är. Jag har läst några av klassikerna men om du frågar mig något om dem så har jag ingen aning.

Jag tänker mig dock att har man en cyklisk syn på historian så är man mer sannolik att vara konservativ, jämfört med den som har en progressiv syn på historian (att allt utvecklas till det bättre) som då rimligen är en vänstermänniska.

Vänstermänniskor utgår som bekant från att vi går från en förtryckande värld ("där kvinnor inte hade rösträtt och homosexuella förtrycktes", som de brukar säga) till en mer upplyst och tolerant värld. Det är bekvämt för dem att säga och det ger dem ett syfte. De kan hänga sig fast vid idén om att förr i tiden var människor förtryckta och nu så går vi mot allt mer tolerans i en liksom självklar och naturlig utveckling som bara har några tillfälliga hinder på vägen i form av Sverigedemokrater och andra "efterblivna".

Har man en cyklisk världsbild så kan man istället se att historian brukar upprepa sig. Enligt Sir John Glubb så är alla imperier till en början fokuserade på hårt arbete, självuppoffrande och plikt. Sedan när imperiet stabiliserats blir befolkningen allt mer bekväma och de vill t.ex inte ut och kriga heller. De vill beskydda sig. Efterhand övergår detta tillstånd till att befolkningen söker intellektuella nöjen, samt att kvinnor tar över allt mer. Eftersom imperiet är högt utvecklat drar det även till sig invandrare från olika håll. Invandrarna för med sig den nackdelen att de försvagar sammanhållningen ännu mer. De känner t.ex inte något ansvar mot det nya landet. De är mindre benägna att strida för det.

Glubbs indelning är säkert lite väl snäv, men jag tycker ändå det är intressant att reflektera över den. För det tycks ju som att Sverige har tagit just en sådan bana från ett folk som kämpade för att få det bättre, till ett folk som nu sitter med armarna och kors och liksom kräver att få ha det bra, hela tiden, samtidigt som man tar det för givet att man kan fortsätta ha det bra hur länge som helst, oavsett vad man än gör.

Jag håller på att undersöka historian. för att se vad mer man kan lära. Det är nog mer än bara nazismen, men som bekant är det alltid nazismen som våra politiker drar upp när de ska säga att vi måste "lära av historian". Det är en del av vänstermentaliteten att ignorera historia så mycket som möjligt. I början av 1900-talet så lärde barnen sig i skolan om svenska kungar och bedrifter men nu är allt sådan mindre viktigt. Att vara stolt över sitt land och sin historia kan vara farligt, för tänk om barnet blir en nationalist....

Man pratar inte så ofta om hur socialdemokraterna sänkte hela samhällsmodellen genom att expandera den offentliga sektorn och ständigt öka skatterna.

Man talar heller inte om att alla feministiska epoker i mänsklighetens historia har lett till en samhällskollaps, om man ska tro Glubb. Enligt Glubb så leder kvinnors intåg till att de är alltför vänligt inställd till främmande grupper, vilket resulterar i att främmande grupper tar över och då strax begränsar kvinnors rättigheter igen. En machokultur för det med sig att samhället kontrollerar sina kvinnor, medan en kvinnlig kultur för med sig att kvinnor gör som de vill - med det resultaten att en annan grupp tar över.

Så lär ju även evolutionsteorin. Det är därför monogama djurarter är svartsjuka och hanen bevakar sin hona från andra hanar.

Vi kan tro bäst vi vill att vårt samhälle är mer utvecklat än evolutionsteorin dikterar och all mänsklig historia hittills. Eller så kan vi välja att lära av historian...

Har nu lagt in en stående överföring på 50 kr varje månad till Samnytt.

Jag tycker helt enkelt de gör bättre journalistik nu. Jag avslutade min prenumeration till Avpixlat för jag tyckte sidan hade för mycket hetsande, slaskig journalistik. Det nya Samnytt skriver däremot om många intressanta ämnen. Det var t.ex de som lyfte frågan om FN:s migrationsavtal och de har även nosat reda på flera andra stories som etablerade medier sedan skrev om. Så de är väl värda en månatlig donation.

Det kanske tycks futtigt att ge någon 50 kr varje månad, men det viktiga är att ge något. Tidningar såsom Avpixlat är beroende av att folk ger något. 50 kr per månad tror jag de flesta kan avvara. För att citera Schyffert: "Det kostar som pizza". Inte ens det, faktiskt. Det kostar som en falafel.

Jag lyssnar på lite vänstermusik och så slår det mig att vänsterns stora misstag är att de inte förstår att det finns skillnader mellan människor.

Vänsterns ideologi skapades i homogena samhällen där det fanns arbetare och företagsägare, och företagsägarna skodde sig på arbetarna. Redan där och då var det för många (icke-socialister) uppenbart att det fanns större skillnader mellan människor än bara grader av förtryck, men frågan har ständigt gäckat mänskligheten: är vi alla lika, eller inte?

Rasisterna i början av 1900-talet drog det hela för långt i deras önskan att dela in mänskligheten i några förenklade raser. Det går inte göra sådana indelningar.

Det går inte heller att göra som den "nymoderna" rasismen och grovt indela människor i IQ-grupper. Det är inte så att "den svarta rasen har lägre IQ". Det finns för många olika grupper av svarta för att man ska kunna göra det.

Jag diskuterar en del med de här rasisterna på bland annat Flashback. Ett argument jag brukar använda är att de svarta är inte, som många tror, bättre atleter. De svarta från Afrikas västkust är däremot fysiskt starkare. De svarta från Afrikas ostkust är däremot urusla på styrkegrenar, men är bäst i världen på uthålligetssporter såsom 10 000 meter.

Det finns alltså stora skillnader mellan människogrupper, och många av skillnaderna beror på genetiska orsaker. IQ är faktiskt väldigt ärftligt, upp mot 80% om man räknar med två barn som växt upp i samma miljö. Det är intressant att i en adoptivfamilj så spelar föräldrarnas utbildning ingen roll för barnets sannolikhet att få en högre utbildning.

Detta motbevisar egentligen hela vänsterns ambition om att "alla" ska kunna ha en universitetsutbildning. "Alla" är helt enkelt inte kapabla att få en universitetsutbildning. Studie efter studie visar att man kan inte sätta in ett barn från lågintelligenta föräldrar i en familj med högintelligenta och förvänta sig att barnet blir högintelligent.

Vänstern har gått på pumpen i den här frågan. Nu är det bara en fråga om att informera allmänheten om detta faktum.

En annan konsekvens av denna sanningen är att vänstern har fel i att alla samhällen alltid blir bättre. När jag var liten så sa man att samhällen alltid utvecklas, och att vi människor blir allt smarta och även längre. Rent darwinistiskt evolutionärt kan detta inte ske, utan det skulle i så fall kräva att lamarckism är mer rätt än darwinism, vilket inte är fallet (även om många förväxlar de två och tror att man kan ärva förvärvade egenskaper på något magiskt sätt. En fotnot är att det finns studier som visar att vissa förvärvade egenskaper faktiskt KAN ärvas... men det övertrumfar inte DNA).

Vad detta medför är att ett samhälle aldrig kommer att bli bättre än människorna som bor i det. Vi har låtit vänsterns idéer om jämlikhet för alla prövas och än så länge ser det inte uppmuntrande ut. Vissa länder verkar inte klara av att ha demokrati, helt enkelt. Vänsterfolket i Europa trodde att vi kunde komma dit och "befria" folket, och sen lever de lyckliga i alla sina dagar. En bra idé - men det fungerade inte. Vad som hände är att de röstar fram någon korrupt politiker ur den egna gruppen som sätter andra korrupta politiker i maktpositioner, alternativt lägger beslag på allt av värde för egen del.

Man kan jämföra med Detroit. 1974-1994 röstade staden, som för övrigt var den rikaste i USA cirka 1960, fram en svart borgmästare vid namn Coleman Young.  Jag citerar Wikipedia: "Political scientist James Q. Wilson wrote that, "In Detroit, Mayor Coleman Young rejected the integrationist goal in favor of a flamboyant, black-power style that won him loyal followers, but he left the city a fiscal and social wreck."

Efter honom kom en högutbildad svart domare och professor i juridik, Dennis Archer. Archer försökte fixa Detrois ekonomi, med resultat att han förlorade de svartas röster. De svarta röstade hellre på någon som gav dem bidrag än någon som försökte fixa stadens ekonomi. 2001 gav Archer upp borgmästartiteln, och nästa val vanns av Kwame Kilpatrick.

Kwame använde stadens pengar för egna behov. 2005 utsågs han av Time magazine till en av de sämsta borgmästarna i USA. Just nu sitter han i fängelse i 28 år för en mängd olika brott, inklusive flera fall av bedrägeri. Men han var populär hos sina (svarta) väljare.

In May 2005, the Detroit Free Press reported that over the first 33 months of his term, Kilpatrick had charged over $210,000 on his city-issued credit card for travel, meals, and entertainment.^[22]

In October 2005, a third-party group supporting Kilpatrick, named The Citizens for Honest Government, generated controversy by their advertisement that compared media criticism of him to lynch mobs.

Hur som helst så kan man nog säga att lågkompetenta människor röstar fram lågkompetenta politiker. Det är väl kruxet med demokrati, och orsaken till att demokrati inte alltid fungerar. Tänk om Detroit befolkning hade utgjort ett eget land? Då hade vi troligen haft ett land som gått i konkurs. Man ska alltså inte ta för givet att allt löser sig.

Jag tror att Malmö kan vara på väg åt ett liknande håll. Frågan är bara om Malmö väljer en vänsterväg, som skrämmer bort företag och de med pengar, eller en mer högerinriktad väg, som visserligen innebär att de fattiga fortsätter vara fattiga, men där företag och de rika åtminstone kan sko sig och generera skatteintäkter.

Det är väl det man måste fråga sig. Ska Malmö bli som New York City eller som Detroit?

NY City höll också på att förfalla under 1960-1980-talet, men de räddade staden genom riktade satsningar på ekonomin, på att locka till sig rikedomar, och på att angripa kriminalitet - bland annat satte de många i fängelse och tog på så vis makten över staden igen. Vi får se om Malmö gör samma sak, eller om Malmö kommer att rösta fram lågkompetenta människor som bara vill snylta bidrag från staten.

Tar man in människor från samhällen där korruption är norm, så får man ju korruption. Så enkelt är det. Inte alla är samhällen och kulturer är "lika".

Kan korruption också vara genetiskt? Ja, jag tror det. Jag har undersökt frågan om korruption, och det tycks mig som att korruption är vanligare hos mer sociala människor. Människor som har kärlek till ingruppen och också en motsvarande hat till utgruppen.

Motsatsen till sociala människor kan sägas vara människor med en lättare autism. Dessa människor har varken någon stark kärlek (och gemenskap) till någon, men inte heller någon starkare aversion.

Nackdelen med det där sydländska sociala livet som vi svenskar ibland talar så uppskattande om, är alltså att det uppmuntrar till korruption, vilket ju faktiskt brukar kallas just svågerpolitik. Kanske även kan kallas kompis-politik, eller bruscha-politik.

Är social förmåga genetisk? Ja, det finns flera gener som styr hur sociala vi är, och vår sociala förmåga är till stora delar genetisk förankrad. Givetvis kan man bli mer social, men det är samtidigt rätt tydligt att observera att vissa människor helt enkelt ÄR mer socialt lagda.

Pga vi har det samhälle vi har, och den vänstermedia vi har, så tas detta ämne sällan upp till debatt. Att påpeka att det finns genetiska skillnader mellan människor är ju ett steg mot rasism. Det är även ett steg mot att säga att människor inte är lika mycket värde. Men vad gör man när vetenskapen så tydligt visar på att det finns genetiska skillnader mellan människor?

I den norska serien Hjärnevask ("hjärntvätt"), producerad av den statliga NRK, så handlade ett av avsnitten just om IQ-skillnader mellan människor. I Sverige på 1980-talet hade man nog fortfarande kunnat visa detta avsnitt... men nu har vi får många grupper i samhällen som skulle känna sig kränkta av ett dylikt avsnitt. Här är i alla fall avsnittet. Avsnittet som SVT inte ville köpa in.

Det innebär inte att det som sägs är i videon är 100% vetenskapligt korrekt och bevisbar sanning. Vetenskap har aldrig 100% vetenskapliga bevisbara sanningar!

Betänk dock att när SVT gör något reportage om feminism eller homosexualitet så ställs inga kritiska frågor. Bara trycka på om att det är "naturligt". När det ska göras ett reportage om att IQ är ärftligt, ja då avkrävs man att inte bara ha vetenskapen på sin sida, utan även alla proffstyckare ska få säga sitt.

Som när Uppdrag Granskning gjorde en undersökning som visade att 95% av gruppvåldtäkter begås av utlandsfödda, och Jerzy Sernacki bemötte det med att undersökningen inte visar något alls, eftersom SVT inte har kompetens att göra en dylik undersökning. Där ser vi ett vänsterargument i sitt ess!

Godhetsargument kan man göra utan bevis alls, såsom "all invandring är lönsam", men den som vill påstå att invandring är kostsam måste inte bara förlita sig på vetenskapliga studier, utan måste även bemöta anklagelser om huruvida man är nazist eller liknande - att man "fiskar i grumliga vatten".

Visst är det synd om Anna Odell. Men vad jag stör mig på är att hon som alltid verkar på gränsen till att vara psykotisk på riktigt ska framställas som ett offer för det taskiga systemet.

Redan hennes kalla stirrande blick ger mig psycho varningar. Som i filmen Handen som gungar vaggan från 1992, om en barnvakt som tar över barnet och.. jag minns väl inte riktigt handlingen.. antingen att hon ville ha barnet själv eller ville döda det.

En av bilderna nedan är från filmen och en är på Anna Odell. Gissa själv vilken.

Sen är det som det är i snyft-Sverige. Ingen vill sparka på den som verkar svag. Anna Odell "blev utsatt" för något och systemet var taskigt mot henne. Som om man har så mycket annat val än att spänna fast en psykotisk person...?

Vi lever i en tidsålder som nästan uppmuntrar till psykoser. Oavsett hur skör och sjukt man än beter sig, såsom instagrambrudarna och deras ständiga bekräftelsebehov, med medföljande depressioner, bipolaritet och annat konstigt beteende, så "ska" samhället vara den som pusslar ihop bitarna.

Kvinnor vill gärna få vara lite hjälplösa. De vill framställa sig som starka men också som offer för omständigheterna. De har ett patologiskt behov av att ryggdunka andra som har det svårt. - alltså att ge de andra sympati och medkänsla.

En sak man dock kan påpeka är att psykisk sjukdom delvis är ens eget fel. Det är delvis ens eget ansvar. Inte helt och hållet, inte ens till största delen, men delvis. Kvinnor vill gärna frånta människor deras egenansvar och se människor som små katter som måste ledas rätt och tas om hand. Men någonstans har människan ett val, faktiskt.

Nu är det som det är. Odell är svag och därför håller etablissemanget henne om ryggen. Oavsett om hennes filmer är bra eller inte. Vad som är bra är subjektiv ändå, säger de.

Förvisso finns det många "manliga" filmer som ses som bra fastän det egentligen bara är män som gillar dem. T.ex Citizen Kane och Gudfadernfilmerna. Jag kan själv inte se fascinationen med dem... Kanske är Anna Odell som en Orson Wells för kvinnor? Skillnaden är i så fall att Odell, som är feminist, är psykiskt sjuk. Lustigt nog verkar de två områdena vara närbesläktade, för de mest rabiata feministerna jag känner till är också de som ligger närmast psykisk sjukdom. Många har själva erkänt att de är diagnosticerade (såsom Lady Dahmer).

Varför skrivs det inte om den kopplingen? Det ifrågasätter ju hela feminismens väsen om det visar sig att feminism och psykisk sjukdom är närbesläktat. Typ som att högeråsikter sägs vara närbesläktat med rasism och låg intelligens - något vänstern älskar att ta upp...

Mattias Gardell är en av de mediakåta godhetsridande professorerna som ständigt kommer med utspel om hur vi ska minska rasismen och liknande. Deras argument är ofta en röra av halmgubbar, påståenden de saknar belägg för, och påståenden som inte berör ämnet.

T.ex har Mattias Gardell skrivit en bok om islamofobi som bland annat innehåller långa historiska berättelser om hur islam historiskt sätt inte har varit värre än kristendom. Det är förvisso intressant, men det berör inte direkt vad islam faktiskt går ut på. Det gör att Gardell kan ses som medvetet oärligt. Han vill inte diskutera islam - han vill föra fram att muslimer är diskriminerade. Det är allt han vill diskutera.

Man kan visserligen påstå att islam är fredlig - beroende på hur man definierar fredlig. Men det är oärligt att bara påstå att "islam är fredlig" och sedan inte vilja debattera något mer.

Är islam fredlig eller inte? Det är en fråga vi inte kan få svar på, eftersom den inte får diskuteras offentligt i Sverige. Vi kan däremot diskutera varför islam är fredlig - om man nu kallar det en diskussion.

Andra professorer som kommer med irrelevanta argument i godhetens namn, troligen för att de vet det ger dem mediatid, är Jesper Strömbäck, professor i journalistik, som skrivit boken "Utan invandring stannar Sverige" och Jerzy Sernacki, professor i kriminologi och känd för påståenden om att all kriminalitet beror på socioekonomiska faktorer.