Jag uppskattar att läsa Daniel Poohl från Expo, även om jag får kritik för att jag tycker om det, men Poohl är en av få som förklarar vad de s.k antirasisternas politik går ut på. De flesta andra bara slänger ur sig floskler som de sedan inte kan förklara. Vill man bemöta och motbevisa något måste man nog börja på den ideologiska nivån.

Daniel Poohl och hans gäng är troligen även på den förlorande sidan, vilket gör att man kan läsa det med viss skadeglädje. De här människorna har i princip bara ett mål: att anti-vänsterpartier ska minska och försvinna. Som synes så misslyckas de, trots att de får miljoner i stöd från EU och staten.

Jag tänkte utgå från den här artikeln från 2016, som jag råkade stöta på igår:

Daniel Poohl: 
Sverigedemokraterna är ett hot mot demokratin

Med det har bilden av partiet förändrats. Om nu så många gillar SD, kan partiet då verkligen vara så farligt? verkar en del resonera.

Svaret är ja.
Sverigedemokraterna är farligt.
Det faktum att många människor stödjer partiet gör det inte mindre problematiskt. Tvärtom. Nu om någon gång är det hög tid att inse vilka krafter som knackar på den dörr som sakta glider upp.

Okej då gör vi det.

Den så kallade nolltoleransen efterlevs inte i toppen och saknar förankring bland gräsrötterna.

Det är bara ett av många exempel. Istället används nolltoleransen som ett maktmedel mot de som kommit onåd med partiledningen.

Här ser vi vad Poohls tes är: att gräsrötter är rasistiska och därmed är SD rasistiskt.

Det finns väl ingen som ifrågasätter att SDs väljare och lokalpolitiker troligen är de som är mest rasistiska av de åtta riksdagspartierna? Men vad har det med SDs partiledning och riksdagsledamöter att göra?

Det är som att säga att vänsterpartiet troligen har de mest kommunistiska väljare och lokalpolitikerna.

Vad gäller att nolltoleransen används som ett maktmedel håller jag nog med. SD är toppstyrt och "läckor" sker avsiktligt när man behöver göra sig av med någon. Vissa personer försvinner snabbt medan andra kan hålla sig kvar. Faktum är ju att skandaler blåser över snabbt.

På nätet suddas gränserna mellan partiet och andra delar av den radikalnationalistiska miljön ut. Expo har bland annat visa hur det uppmanas till mordbrand och terrordåd i SD-vänliga Facebook-grupper.

Här fortsätter Poohl sin tes om att SD-svansen är rasistisk och därmed är SD rasistiskt. En stor del av artikeln handlar om detta så jag tänker inte ta upp den aspekten längre. Egentligen tror jag att det är ett irrelevant argument för väljare, eftersom de som röstar SD gör det med tanke på den eventuella kompetens och linje som SD driver, inte på grundval av vilka som sympatiserar med SD.

Problemet är inte bara partiets svans. Det är Sverigedemokraterna i sig. Blåsippans väg är en kulturrevolution som vill göra upp med den svenska liberala demokratin. I den nationalistiska drömmen ska alla enas under fanan, allt annat är ”svenskfientligt”. På köpet kommer rasism, ett splittrat samhälle och en tystad opposition.

Det här är ett intressant stycke.

1. "SD vill göra upp med den liberala demokratin." Tja, det stämmer ju att SD vill göra upp med den vänsterliberala styrningen av samhället. Det bör inte SD skämmas för. Att sen Expo och vänstern ser det som ett "hot mot demokratin" kan SD strunta i.

2. "I den nationalistiska drömmen ska alla enas under fanan." Ett fyndigt sätt att referera till Nazitysklands devis om "Der Fahne Hoch" (fanan hög), en låt som är förbjuden i Tyskland numer. Men ja, jag tror att SD gärna vill ena folk i ett mer nationalistisk samhälle. S vill å sin sida ena folket i en tro på välfärdssamhället och M vill ena folket i en tro på "individuell frihet" (lägre skatter, bättre företagsklimat).

3. "På köpet kommer rasism, ett splittrat samhälle och en tystad opposition". Detta är också intressant.

Vänsterorganisationer som Expo undviker nästan alltid att prata om vad som får SD att växa: den oreglerade invandringen. Det är som om man har en läckande båt där vattnet väller in, och vänsterfolket sitter och beklagar sig över att folk hatar vatten. "Vatten är ju viktigt för livet. Tänk på att människokroppen består till 80% av vatten. Om vi inte hade vatten skulle vi alla dö. Vill du dö?"

Motargument nummer två är att politik handlar om att splittra samhället. S är i princip byggt kring idén om klasskamp. Klasskamp är, som namnet säger, baserat på en ... kamp mellan klasser.

S har också genom årtionden gjort vad de kunnat för att oppositionen inte ska ha alltför mycket säga till om. Privat driven radio var t.ex något som de förföljde (se piratradio). Radiosändare slogs sönder och båtar sänktes. Detta kallas vänstern för "demokrati". När Ryssland gör det så kallas det för diktatur.

Sen gör Poohl en slutkläm i klassisk vänsteranda:

Debatten borde inte handla om huruvida SD kan bjudas in eller inte. Den stora frågan är hur de övriga partierna ska värja sig emot vad som idag är det största hotet mot den svenska demokratin.

Jag behöver inte kommentera detta annat än genom att säga att man inte ska ignorera det, eftersom det vänsterliberala samhället sprider dessa dumheter fritt i skolor och i media vilket gör att de ständigt har överhanden.

Därför hör man ungdomar prata om att "SD är dåliga för de är typ dumma, rasister, vill förbjuda abort, vill skicka hem alla invandrare, och typ sånt asså vet inte riktigt".

Man kan dock hoppas på att establissemanget gör som vänstern vill och vägrar samarbeta med SD. Nu har SD suttit i riksdagen i 8 år, och vid nästa val kommer det vara 12 år. Det innebär att många unga vuxna inte känner till ett samhälle där SD inte varit i riksdagen. Ändå har vi varken haft något världskrig eller judeutrotning. Demokratin är inte heller mer hotad nu än tidigare. På längre sikt är det därför jättebra om SD kan sitta i marginalen och vara harmlösa medan vänstern målar upp skräckbilder. Allt eftersom kommer fler människor att inse att vänsterns världsbild är fantasier. Jag har svårt tro att Nazitysklandargumentet kommer att vara hållbart om, säg, 10-15 år.

Det som på sikt kan sänka SD är istället deras egen inkompetens och toppstyrning. Som tur är för SD pratas det inte så mycket om det i media.