Alla inlägg den 2 januari 2019

Av allasolikavarde - Onsdag 2 jan 21:55

Jag har på min läselista lagt till en bok som heter

The Coddling of the American Mind:
How Good Intentions and Bad Ideas Are Setting Up a Generation for Failure

 

 

Av Jonathan Haidt som tidigare skrivit boken The Righteous Mind, som handlar om skillnaden i tankesätt mellan konservativa och liberala. Rekommenderar den.


Haidt är själv vänster (dvs "liberal" i USA) men han är ärlig om det, och med The Righteous Mind så visade han på att konservative egentligen kan ses som mer utvecklade än vänstermänniskor, eftersom konservativa bryr sig om fler faktorer än vänstern gör. Vänstern bryr sig mest om godhetsaspekter ("Care" och liknade) medan högern bryr sig om lag och ordning samt något som heter sanctity, dvs helighet. Det gör att konservativa överlag förstår sig på vänstermänniskor, medan vänstermänniskor inte förstår sig på konservativa eftersom vänstermänniskor inte kan förstå en aspekt såsom helighet.


I The Coddling  så kritiserar författarna den amerikanska universitetsvänstern. Den som kräver safe spaces så de inte får höra något kränkande och som vill förbjuda konservativa talare från att tala.


First Amendment expert Greg Lukianoff and social psychologist Jonathan Haidt show how the new problems on campus have their origins in three terrible ideas that have become increasingly woven into American childhood and education: What doesn’t kill you makes you weaker; always trust your feelings; and life is a battle between good people and evil people. These three Great Untruths contradict basic psychological principles about well-being and ancient wisdom from many cultures.  Embracing these untruths—and the resulting culture of safetyism—interferes with young people’s social, emotional, and intellectual development. It makes it harder for them to become autonomous adults who are able to navigate the bumpy road of life.

https://www.thecoddling.com/


Ser man till den svenska debatten är det just de här faktorerna som har spelat så stor roll i vänsterns ... "debatt" (om man kan kalla det debatt) och det är också det jag själv reagerar så mycket emot i mitt skrivande. Det torde vara självklart att de tre punkterna är dumheter ur så många olika aspekter... men vad kan man göra? Folk tror på dem ändå.


Det var som när jag skrev ett inlägg för ett tag sedan om lumpen (man kan söka på "lumpen" på bloggen) och skrev det att lumpen gör pojkar till män genom att pojken lär sig att man kan göra något som är riktigt jävligt... och man överlever. Man kan bli hånad, bespottad, fysiskt och psykiskt nerbruten... och sen är det över och man överlevde.


I dagens samhälle saknas denna aspekten. Istället är människor fullt övertygade om att minska fysiska eller psykiska smärta de känner orsakar permanent trauma och borde förbjudas.


Jag såg en film för några dagar sedan, kring nyår, som hette Älskling jag krympte barnen och plötsligt kom där en scen där den äldre systern drog tag i örat på sin lillebror (anta att hon var 16 och han var 13 kanske). Det slog mig att det inte visas sådana scener längre (åtminstone kan jag inte minnas någon). Vänstern skulle bli för kränkta.


Faktum är att jag inte tror att lättare fysisk smärta, såsom ett slag på axeln, nödvändigtvis vållar psykisk trauma som skadar en person för resten av livet.


Det skrevs ju en bok av en svensk psykolog för några år sedan som hette Ingen tar skit i det lättkränktas land. Mest en anekdotisk bok förvisso. Jag minns inget specifikt från den och vid detta lagen har den glömts bort. En bok som medelklassen läser, skrattar lite åt hur fåniga vi svenskar är som om de tittade på en ståupp-sketch med David Batra, och så var det med den boken. De inser nog inte de långsiktiga konsekvenserna av ett samhälle där all fokus riktas på att försöka ta bort allt smärtsamt ur människors liv. Vi kan se det i USAs universitetskultur - och jag vet inte om det är lika starkt i Sverige, men det känns ofta kvävande.


Jag tror en del av orsaken är kvinnors intåg. Kvinnor är av naturen smärtundvikande och vill gärna förbjuda allt som kan orsaka smärta. Män är däremot lite våldsamma av naturen. Eftersom kvinnor inte kan förstå sig på män så tror de att de som kvinnor kan förhindra smärta genom att begränsa männens våldsamhet. Som sagt kan kvinnor inte förstå att män känner detta biologiskt, utan kvinnor tror det beror på sociala orsaker såsom patriarkatet.


En man som är begränsad i sin manlighet tenderar att bli olycklig. Jag vet för jag växte upp så, och liksom de flesta unga män så kände jag inte att det var något fel i det. Men faktum är att man som man blir djupt störd, och till slut permanent olycklig och inkapabel att göra något som helst, om man inte får möjlighet att uttrycka sin ilska ibland.


Punkt 2 är också en kvinnlig tanke, och en tanke jag ägnat väldigt många timmar åt att argumentera emot: always trust your feelings.


Punkt 3: Life is a battle between good and evil people behövs väl inte ens kommenteras. Nästan varje inlägg jag skriver berör denna vänstertanke.


Så, det kanske är ett lästips i... sommar? Vinter? Sportlov? Vad vet jag.

Boken kom ut 28 juli 2018. Jag tror inte den finns på svenska än.


Jag ser allt mer kritik av detta vänsterdaltandet (jag fick googla på vad ordet "coddling" betyder på svenska). Åtminstone något positivt.

Tyvärr finns det inte så mycket vi, vanliga människor kan göra.

Jag har åtminstone lagt 50 kr i månaden i donation till Swebb TV nu, för de gör så många professionella videos. Sedan tidigare ger jag 50 kr till Samnytt också. Och så prenumererar jag på Nya Tider. Alternativmedia behövs!


Min blogg är förstås ganska meningslös men jag hoppas att den åtminstone kan intressera någon, och jag hoppas att mina tankar kan bevisa att jag åtminstone gjort mitt bästa. Hade jag kunnat göra professionella videos hade jag gjort det. Hade jag kunnat podda hade jag gärna gjort det.


När man väl öppnat munnen och börjat prata vad man känner, så inser man snart att orden formulerar sig självt. I början tar det emot för man har lärt sig att man inte får säga negativa tankar om t.ex invandring, men så snart man börjat så inser man att ens tankar faktiskt har ord. Sedan bygger man på dessa tankar med nya tankar och nya ord.


Kontrollerar man orden så kontrollerar man makten. Jag ska försöka läsa mer om maktstrukturer framöver. Än så länge läser jag lite sociologi och man får ju många intressanta idéer, samtidigt som de olika tankarna inte alltid kopplas ihop med existerande kunskap.


Det är också svårt att komma fram till en slutsats eller att försöka nysta upp vad som är roten till det svenska systemet, eller till denna ständiga övertro på mänskliga rättigheter och liberal demokrati... eller för den delen, på "allas lika värde". 

Finns det någon enhetlig ideologisk grund, eller är det ett lappverk? (nu blev jag osäker på om ordet lappverk är kränkande mot samer. Se där, så långt ner vi fallit, när man i mening efter mening måste fråga sig om man kränker någon).


Men okej, det får jag skriva om i ett framtida inlägg.


Själv drömmer jag om ett samhälle där vem som helst kan få lov att tycka vad som helst och ha vilken åsikt som helst. Vill man tycka det är äckligt att se två bögar kyssas så ska man få lov att tycka det utan att man får vänsterpöbeln efter sig. Vill man tycka att islam är en krigisk religion så ska man få lov att tycka det.

(Däremot tycker jag inte man bör kränka andra avsiktligt, genom att t.ex rita Muhammed som rondellhund. Jag ser inte någon anledning med att avsiktligt kränka andra, oavsett om det är genom konst eller genom att säga "din mamma är ful och fel". Och jag anser inte att det är omöjligt att begränsa yttrandefriheten vad gäller kränkningar och dra en skiljelinje mellan avsiktliga kränkningar och åsikter. )


Det tycks mig konstigt att vi lever i år 2018 och ser oss själva som det mest utvecklade samhället, men vi får inte lov att ha våra åsikter om åsikterna går emot en påhittad värdegrund. Det är helt okej att förklara att man har femton olika sexualiteter, men om någon ifrågasätter dessa sexualiteter så är det olagligt. Visst är det en märklig värld vi lever i.


Det är dock som jag nyligen läste "Fem snabba med Navid Modiri", som säger:

Vad kommer du minnas av 2018?
– Att jag upptäckte att den svenska toleransen som vi pratat om så länge och marknadsfört oss med globalt egentligen var en förtäckt och undertryckt konflikträdsla.


Konstigt nog gjorde jag samma upptäckt för någon månad sedan, som kan läsas i mitt inlägg "tolerans är egentligen rädsla" (eller liknande). För mig var det en mycket stor upptäckt, och framför allt förklarar det varför alla är så "toleranta" mot just islam...

ANNONS
Tidigare månad - Senare månad
Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se