Idag stötte jag på en artikel från Annika Hernroth-Rothstein som beskriver hur judar har det i Sverige.

Visserligen inte första gången jag läser de här ganska skrämmande berättelserna... men just denna från Göteborg i december förra året (en månad sedan) hade jag faktiskt inte läst. Svensk alt-media plockar väl inte lika gärna upp berättelser om judar.

Det här är från från Jerusalem Post:

As this is being written, a group of Jewish teenagers are hiding in the basement of the Great Synagogue in Gothenburg, Sweden. They were supposed to have a party tonight, but instead they hide in fear, after their place of worship was firebomb by as of yet unidentified perpetrators.

The media is already reporting this as a probable protest against US President Donald Trump’s decision to recognize Jerusalem as Israel’s capital, and thus they are excusing the act. They do that all the time in these parts. They watch as the Jewish minority is persecuted and then they find a reason, political or historical, to make the battered Jew an accessory to the crime against him.

---

A few months ago, a few hundred neo-Nazis marched through Gothenburg, or at least they planned to. They were surrounded by police and stopped, and their protest was limited to a shopping mall parking lot. Despite the lackluster results of their pathetic gathering, the country rose up in protest. Op-eds were written, hashtags were tweeted, government hearings were held and, just a few days later, thousands gathered in the middle of Stockholm to denounce the Nazis and what they represent.

Tonight, while Jewish teenagers huddle in fear in a synagogue basement, I try to imagine that the same would be done for us now, in wake of yet another slew of attacks, but I can’t even picture it, as hard as I try. I know in my heart that no one will gather for us as we now are being attacked and persecuted, that no one will launch a “tweet storm” of support and that no national outcry will be raised.

https://www.jpost.com/Opinion/In-Sweden-protesters-shout-antisemitism-517641

Annika Hernroth-Rothstein skriver rätt flitigt i utländska medier men jag har faktiskt inte hört hennes namn förrän nu.

Jag letade runt lite och hittade fler berättelser liknande hennes.

Det påminner mig om dikten: "Först kom de efter judarna, men jag sa inte för jag var inte jude..." (eller ja, dikten börjar med kommunister. Men ändå.)

One who has had enough is Marcus Eilenberg, a 32-year-old Malmo-born lawyer, who is moving to Israel in April with his young family.

"Malmo has really changed in the past year," he said. "I am optimistic by nature, but I have no faith in a future here for my children. There is definitely a threat.

"It started during the Gaza war when Jewish demonstrators were attacked. It was a horrible feeling, being attacked in your own city. Just as bad was the realisation that we were not being protected by our own leaders."

https://www.telegraph.co.uk/news/worldnews/europe/sweden/7278532/Jews-leave-Swedish-city-after-sharp-rise-in-anti-Semitic-hate-crimes.html

However, Dozzi said, “no one wrote about the intimidation by Muslims” at Almedalen. At least two men he described as Muslims told him they would burn the Israeli flag on display at the association’s pavilion. Dozzi said the flag was stolen during a break later that day.

“We have two kinds of enemies,” said Dozzi, who described himself as having Jewish roots. “I think things will only get worse here, with the Muslims and the neo-Nazis. We will have to flee this country eventually.” Dozzi, who works for the association full time, said he feels “safer in Israel.”

https://www.haaretz.com/jewish/caught-between-jihadists-and-neo-nazis-swedish-jews-fear-1.6267001

Här en intervju med Hernroth-Rothstein:

Judar flyr alltså från Sverige.

Vi kallar det inte "fly" eftersom flyr gör man till Sverige.

Anledningen att vi inte kritiserar islamsk antisemitism beror på fenomenet jag beskrivit tidigare: svensk tolerans är egentligen rädsla. Vi vet att kritiserar vi muslimer så blir de arga och kaosar.

Ännu talar ingen om det och vi låtsas som att det faktum att judar lever i skräck är en obetydlig rädsla. Om de är rädda för nazister är en förvisso en befogad rädsla (eftersom nazister är roten till allt ont), men om de är rädda för muslimer är det en obefogad rädsla.

Man behöver väl inte bättre bevis än så för att den svenska godhetsmentaliteten inte handlar om att göra världen bättre, utan om att försöka köpa sig ett rent samvete - eller kanske köpa sig lite goodwill från grupper vi är rädda för.

Anta att det börjar med judarna. Vilken är nästa grupp? Och när blir det "på allvar"?

Den som har ögon att se med kan se att det redan är på riktigt, och den kan också se utvecklingen vi är på väg mot.

Folk är så jävla modiga när de ska fördöma saker som hänt i det förgångna. Såsom slaveri och Nazityskland. Men vi är alltid lika fega vad gäller att stå upp mot problem som vi har mitt framför oss. För då kan man ju faktiskt riskera något.

Varför står ni inte upp mot judehatet då, era vänsteräckel?

I dessa mörka tider, där svenska elever snart är i minoritet i skolor och därmed snart som andel av befolkningen, finns det åtminstone några saker jag tröstar mig med.

En sak är att andra länder lär sig av Sveriges dåliga exempel.

Det andra är att dessa länder fortfarande kommer att finnas kvar och vara starka. T.ex Polen med 38 miljoner invånare, eller Ukraina med 45 miljoner.

Hade vi i Sverige på 1970-talet sett vad som skulle hända 40 år senare så hade vi aldrig röstat för detta. Men nu gjorde vi det. Och det ger mig också visst tröst: Vi röstade på detta, och många judar ville själva ha in mångkulturen. Så vi får det vi röstat för och det vi fortsätter rösta för. Jag känner mig inte manad att göra något. Nergången är oundviklig men det finns fortfarande bra områden i världen dit vi kan flytta om det skulle bli nödvändigt.

Jag tänkte för någon dag sedan skriva ett inlägg om ordet "husblatte" (eller husn***** som det också heter), men sedan startade jag en tråd på Flashback om det istället: Vilka är Sveriges husblattar?

Därför blev det inget inlägg här men däremot har jag gjort en del inlägg på Flashback om det.

Det var intressant att så många inte höll med om min definition, men det är ju också charmen med ett diskussionsforum att man får mothugg.

Oavsett vilket är det bra att ta upp ordet till debatt.

Jag ägnar allt mer energi åt det där med definitioner av ord. Ord är makt. Den som har makt över orden har makt över folket.

Varför är ordet "blatte" ett rasistiskt ord, medan ordet husblatte ses som ett politiskt ord av SVT/SR? Att bli kallad husblatte är ju egentligen ett sätt att invalidera en persons alla åsikter.

Jag hade hellre kallats blatte än husblatte. Jag tror Hanif Bali tycker likadant.

Men om allt detta har jag skrivit i tråden på Flashback och behöver inte upprepa mig.