Jag läste precis klart The Collapse of Complex Societies, av Joseph Tainter, där han går genom olika förklaringsmodeller för varför komplexa samhällen ("imperier") kollapsar. Lite halvdana undersökningar som inkluderar Mayariket och ett amerikanskt ursprungsbefolkningsrike, men det intressanta är väl Romarriket.

Jag vill gärna veta om Rom kollapsade pga invandring, men det är inte den direkta orsaken. Det stämmer förvisso att det var invandrare som gav Rom dödsstöten, men redan innan dess var Rom på nedgång. Det är svårt att härleda till en enskild händelse eftersom nergången skedde under flera hundra år och pga konflikter med andra riken. Vad boken dock kommer fram till är att Romariket blev allt mer komplext och byråkratiserat vilket ledde till ständigt ökande kostnader. De ökande kostnaderna krävde att riket ständigt expanderade för att bekosta sig självt, men detta tog efterhand stopp. Områdena i Germanien var heller inte rika utan kostade mer pengar sköta om än man kunde ta in i skatter. Områdena i Asien gav mer inkomster, men där fick man å andra sidan till slut motstånd från det persiska riket.

Det jag tycker är intressant är att jämföra länder med företag, för de har en del gemensamt. Liksom länder så blir företag allt mer komplexa, vilket gör att de blir allt dyrare att driva. Amazons VD Jeff Bezon sa nyligen att Amazon troligen kommer att gå under en dag också - kanske inom så lite som 20-30 år.

Liksom riken måste storföretag hela tiden expandera för att kunna betala sig. Man kan inte komma från det som kallas avtagande avkastning . och innebär t.ex att man inte bara kan öka folkmängden för att få in mer skatter. En ökande folkmängd kräver mer mat, vilket kräver mer areal för att odla säd. Boken säger att de kinesiska rikena ständigt led av detta problemet: man odlade mycket, befolkningen ökade, men sedan samlade sig befolkningen kring de mest fruktbara områdena och den högre befolkningen kunde inte längre mättas. Därefter följde oroligheter.

Teorin om att en ökande befolkning leder till revolutioner är faktiskt ganska gammal och kan bevisas matematiskt. Den arabiska våren är bara det senaste exemplet, då revolutionen drevs på av den stora mängden unga människor som tyckte de saknade framtidsutsikter. Men nu är det inte ämnet för detta inlägg...

En annan intressant faktor är att riken tenderar att sluta växa i storlek efterhand. Befolkningen börjar plana ut och minska. Romarriket drabbade förvisso av ett flertal plågsamma sjukdomar som decimerade befolkningen.

Det är intressant att försöka se komplexa fenomen, och jämföra länder med företag. I Sverige får vi lära oss att mångkultur är bra för att det "ökar kreativiteten", vilket kanske stämmer. Men samtidigt blir det mindre smidigt göra affärer om folk inte pratar samma språk och har samma kultur. Man riskerar också, liksom i Romarriket, att olika folkgrupper inte är lika lojala som infödda.

Det där med administrativa kostnader tycker jag också är intressant. Sverige byggde på 1970- och 1980-talet upp en stor offentlig sektor (dvs stat, landsting och kommun-jobb) och jobben skapade inte produktionsvärde, vilket till slut ledde till krisen i början av 1990-talet. Jag tycker mig se samma utveckling nu, då vi skapar en massa jobb som inte skapar mervärde. Vi skapar genusenheter som inte skapar produktion, utan kanske snarare minskar produktion för att folk istället påstås "må bra" eller "blir jämlika".

Jämlikhet har historiskt sett inte varit en bra väg att skapa produktion. Man kan nämligen inte fokusera på mer än en huvudsaklig fråga samtidigt. Fokuserar man på att skapa ökad produktion kan man inte samtidigt ha som huvudfokus att skapa jämlikhet. Det är som att fråga om man ska anställa den mest lämpade eller om man ska anställa en person med funktionshinder för att göra det mer "jämlikt".

Samma sak med invandringspolitiken. Migrationsverket och integreringprojekt handlar ju egentligen om att betala folk för att klia ryggen på andra, i förhoppning om att de kommer bli produktiva. Min gissning är dock att de inte kommer bli det.

Ta det här med tatueringar, vilket i princip är att kasta bort pengar. (huruvida det är fint är en annan fråga) Nu för tiden ska alla ha tatueringar - förr så hade folk inte det.

Kreativiteten ökar kanske av invandring, men det gör även konflikter. Frågan är vad som betyder mest.

Jag blev glad idag av att se att åtminstone två av lapparna jag satte upp igår i Malmö satt kvar. Jag trodde alla skulle ha tagits ner.

Det är så svårt att sprida information till folk, men det är ju precis det vi måste göra.

Jag försökte se om det gick att mejla till typ alla elever på gymnasieskolor men det verkar inte gå. Att skicka brev blir för dyrt. Man kan ju dela ut flygblad men det kan vara känsligt.

Tyvärr är SD klåpare vad gäller att väcka opinion. De vågar inte associera sig med någon. Vill SD se hur man ska lyckas i ett val borde de se till Hörby, där SD fick mest röster i Sverige. Där har sedan länge olika respekterade personer, inklusive några halvkändisar, varit del av SD. Och när de satte upp affischer varnade de just för våldtäkter - vilket ju faktiskt är anledningen att folk röstar SD. Man röstar inte på SD pga SDs sjukvårdspolitik, skolpolitik eller ens skattepolitik.

I Malmö har SD ingen som helst respekt. De syns inte och därför finns de inte. De har aldrig synts, faktiskt. Att rösta på SD i kommunen känns som att rösta på ett spökparti.

AFS är ett annat parti jag sympatiserar med och jag tycker de borde ägna sig åt något slags lokalaktivism. Men det har de vägrat. Ska jag själv behöva trycka upp flygblad och sätta upp, i skydd av mörkret, för att ingen annan är kapabel till det?

Jag har även börjat bli mer kritisk nu när jag talar upp mer, t.ex här på bloggen. Det gör dock att jag reagerar starkare över all vinkling och direkt lögn som de har i media. T.ex råkade jag idag lyssna på P3 (olidligt program med ständigt tjej-tjatter om meningslösheter) och då i Ekot tyckte de det var viktigt att prata om... Uighurerna i Kina... med en intervju med en uighur som verkar ha flytt till Sverige och som - som alltid - beklagar sig över hur diskriminerade deras grupp är.

Man ska inte glömma att muslimer alltid sympatiserar med att höra att muslimer blir "diskriminerade". Det finns förstås en annan historia av uighurerna i Kina, nämligen den att den s.k diskrimineringen inte är särskilt diskriminerande. Men SR/SVT är som de här och är snabba att skrika om mänskliga rättigheter. Det genomsyrar liksom hela deras tankesätt. Kan man gnugga lite armbågar med muslimer är man extra glada. Det finns liksom ett patologiskt behov hos vänstern att bli kompis med muslimer. Vänstern vill så gärna inkludera dem.

Jag tänker för mig själv: vänta bara. En vacker dag inser de att Kina gjorde rätt.

Vänstern resonerar ofta som små barn. Som jag gjorde när jag var liten och tittade på t.ex Bröderna Lejonhjärta. Det finns de goda och de kämpar mot de onda. Sedan blir alla lyckliga.

I den riktiga världen fungerar det inte så. Jag läser t.ex just nu om Romarrikets fall (som jag nämnt försöker jag lära mig historia för att komma ifatt allt det man inte lär sig i Vänster-Sverige där historia mest handlar om feminism och Nazityskland). Romarrikets dödsstöt fick man av en Gotisk stam, som i sin tur hade fördrivits in i Romarriket av Hunnerna. Romarriket, som redan var försvagat, välkomnade goterna och hoppades att de skulle bli bundsförvanter - vilket de blev till en början. Men när man gemensamt hade bekämpat hunnerna, och romarriket blev allt mer försvagat, så tog goterna till slut tillfället i akt att storma Rom.

Nåväl. Jag såg återigen den intressanta intervjun med Lennart Matikainen på Nya Tider, där Lennart talar om vad det är som skapar de här vänsterfanatikerna som inte är kapabla att använda enkel logik utan är totalt känslodrivna. Han säger att de antingen är trasiga individer, eller att de har fått en extremt curlad uppväxt. Mycket tänkvärt, faktiskt.

I ett sunt land hade Matikainen varit en mainstreamdebattör, vars åsikter debatterats tillsammans med t.ex Göran Greider och Anders Lindberg. Men i det svårt sjuka Sverige får Matikainen diskutera för sig själv i en avkrok. Han använde ju, som han sa i videon, "det där ordet skäggbarn".  Ja då blir man ju förstås nazist.

Ska det vara så svårt att få lite stöd i denna värld?

En av mina största önskemål i livet är att försöka få lite stöd, men jag känner mig skeptisk till att det kommer ske. Allt jag säger, eller försöker säga, är sanningen såsom jag ser den. Men det är inget vinnande koncept. Jag håller på bli avstängd från Facebook och åtskilliga bekanta har sagt upp kontakten. Inte för att jag saknar dem, men jag tycker ändå det känns trist.

* Media ljuger på.

* Våra skolever får inte reda på sanningen utan bara vänsterliberal smörja genom hela skolsystemet.

* Massinvandringen tutar på - och det är avsiktligt, för att byta ut befolkningen

* Att diskutera med folk - särskilt invandrare - får mig känna att många människor helt enkelt är för lågintelligenta för att förstå frågan. Kanske trist att säga, men med åren kan man lättare se på folk att vissa helt enkelt aldrig kommer att förstå abstrakta begrepp - och det kan man se på dem redan som barn.

Om man nu ska säga något positivt så är det att de lågintelligenta åtminstone inte märker när de smartare tar makten över dem.

Om man ska jämföra svarta afrikaner med judar, och HYPOTETISKT anta att båda grupper är "invaderande", så skulle judar vara "värre".

Nu kommer säkert vänsterpatrasket att klaga och skrika, vilket just bevisar det jag sa: de saknar förmåga för abstrakt tänkande. Tänk dig ett HYPOTETISKT scenario, typ ett datorspel, där vi ställer upp tesen att vi har ett land, låt oss kalla det Hemland, och att olika grupper försöker ta över Hemland. Vilken grupp skulle vara värst? Den som är våldsam men saknar förmåga att organisera sig, eller den som är tystlåten men agerar under ytan?

Se hur det är i USA. De svarta i USA utgör 15% av befolkningen, men äger i snitt bara 5% av vad vita äger. Om det bara funnits vita och svarta i USA hade de svarta ägt mindre än 1% av all rikedom. Inte ens när de blir rika, såsom inom musik eller sportbranschen, lyckas de förvärva och investera pengarna. De undantag som finns sticker ut för de är så ovanliga, t.ex den extremt intelligente Kanye West (som är certifierat geni) eller Dr Dre.

Jämför det med judarna, som äger större delen av alla media och showbusiness, och därigenom har sett till att det är väldigt svårt att framföra kritik... mot judar - men även mot andra minoriter, såsom svarta och homosexuella. Jag säger inte att det är dåligt av dem, men det kan vara värt påpeka att det har egentligen skett utan att den amerikanska majoritetsbefolkningen har varit medvetna om det. Är inte det en mycket framgångsrik strategi?

Folk som saknar förmåga till abstrakt resonemang kommer att börja skrika på rasism, trots att allt jag vill diskutera är ett hypotetiskt scenario.

Det är därför det är så meningslöst, och tråkigt, att diskutera med människor som inte kan tänka abstrakt. Än värre är det när de inte inser sina begränsningar, vilket gäller många vänstermänniskor. Ja, vad gör man då? Om man får lov att önska sig något som i en dröm så skulle det vara att hitta folk att kommunicera med.

Jag blir alltid så glad de gånger jag stött på en höger-tjej. Jag får dock uppfattningen att de ofta är lite socialt isolerade eftersom tjejer har mera grupptänk och det är inte acceptabelt för tjejer (särskilt om de är yngre) att vara emot massinvandring. Möjligt att man hade kunnat hjälpa dem, stötta dem. Men jag har också känslan att jag kanske har för mycket emotionella problem själv.

En lustig sak är dock att när man träffar en person som man kommer bra överens med så känner man sig plötsligt normal. Alla år av ensamhet och förtvivlan suddas liksom bort och man tänker: "fan, jag är okej ändå. Någon tycker om mitt sällskap".

Å andra sidan brukar det oftast vara tvärtom: man stöter på en person och försöker och försöker tala med dem, resonera, lägga fram argument, men de tycker bara allt sämre om en. Ju mer man anstränger sig desto mindre gillar de en. Sen slappnar man av och säger något lättsamt skämt som kanske inte är PK och de ser chockade ut, typ "vad är det för fel på dig"-minen. Och man tänker "ja vad är det för fel på mig egentligen".

Idag fick jag min andra varning på två dagar från Facebook. Jag hade skrivit något i still med "Det vet man ju vilken grupp som begår flest våldsbrott" i en kommentar till en video om Black Lives Matter. Verkar som att någon av mina "vänner" rapporterar mina inlägg. Får jag en till varning blir jag avstängd, men det kanske kan vara värt det.

Sen var jag nere i stan i Malmö och klistrade upp lappar om att Palestina är en terroriststat. Jag skriver helt enkelt sanningen, men liksom i fallet med Facebook så är sanningen kanske olaglig. T.ex är en sanning att Palestina aldrig varit ett land, en annan sanning att Palestinas mål är att utplåna Israel, och en tredje sanning att svenskt bistånd används för att ge pengar till terrorister och deras familjer.

Det som oroar mig är att allt eftersom folkutbytet fortskrider så kommer det snart bli omöjligt att ens lyfta frågan. Ännu finns det svenskar som kanske kan väckas, men när muslimerna når en viss mängd kommer det bli omöjligt. Vi ser redan nu hur känslig att blir som på något sätt är negativt mot muslimer. Då ska politiker genast åka till stället och "ta avstånd".

Varför är det så? Jo för att muslimer ser sig som del av ett muslimskt kollektiv. Åtminstone så länge de har en extern fiende, såsom västvärlden, shiamuslimer, judar - eller varför inte Sverige? Våra politiker vet därför att de måste visa stor välvilja mot muslimerna. Det handlar inte om "tolerans" utan om rädsla.

Tyvärr för deras del krävs det inte mycket för att göra en muslim kränkt. Ett rykte om att en tjej med hijab fick en negativ kommentar och så ska muslimerna ta det som anledning för att göra kaos.

Jag skrev även ett mejl till "akademikern" Mattias Gardell, en mycket opåtlig akademiker. Igår skrev jag ett kritiskt mejl till en journalist på SVT. Han svarade faktiskt, men jag kommer inte läsa svaret. Det intresserar mig inte.

Det känns som att jag måste skriva fler mejl. Det finns ju liksom inget annat sätt att ge uttryck för sina känslor.

Jag läste på Nyheter Idag om ännu en skattefinansierad organisation som ska "bekämpa hatet": Teskedsorden.

De ska alla bekämpa hatare som mig. Men vad jag undrar är: vafan får jag för godheten?

Jag försökte bete mig som de sa till mig. (vilket f ö bara gäller etniska svenskar - muslimer får lov att säga vad de vill) Jag kände mig bara mer och mer utsatt av att vara tvungen bry mig om allas känslor, samtidigt som utlänningarna hånade mig och angrep mig.

Till slut så slutade jag bry mig och sa att nu skiter jag i dem. Ska de hata mig så kan jag hata dem. Sedan blev livet mycket enklare leva.

Om jag ska sluta "hata", vad ska jag göra istället? Detta samhället har inget gett mig något bättre. Det vill få oss må dåligt genom att vi ska skämmas om vi inte är sådär hippt glada som alla är på TV (särskilt de lågintelligenta) - men det kan inte få oss må bra. Så jag vet faktiskt inte varför jag skulle spela med i deras spel.

Varför är det okej att vara arg (t.o.m. hatisk) om man är vänstermänniska, medan högermänniskor måste skickas för "omprogrammering"?

I 20 år har jag läst i alla traditionella tidningar deras snyftreportage om grupper som jag GER BLANKA FAN I.

Varför måste jag bry mig om "alla"? Bryr de sig om mig? Därtill skrivs det en väldigt massa snedvinklade artiklar som väl ingen kan tro på. Efterhand har jag blivit allt mer irriterad på att de kan skriva sin dynga utan att vi kan säga något tillbaka. Och därför är jag arg. De har fått oss att skämmas över våra känslor i många år, men nu orkar jag inte skämmas mer. Kanske för jag nått en ålder där det inte spelar så stor roll längre. Samtidigt vill jag också få spridit mina åsikter medan jag kan.

Facebook kommer ju snart stänga av mig och det är bara en tidsfråga innan t.ex denna bloggen stängs för mig.

Man sitter här och ser hur ens område förslummas. Samtidigt dansar de runt med sina glättiga leenden på TV, och ska smutskasta oss som är bekymrade över samhällsutvecklingen.

Vill de få oss sluta hata - ge oss en anledning att sluta hata.

Det är även nödvändigt att de slutar ljuga. Sluta visa upp 30 åriga män och kalla dem "flyktingbarn". Tillåt oss åtminstone att ifrågasätta sådana berättelser. Får man inte ifrågasätta sådant ser jag inte vad nyttan är med yttrandefrihet.

Tillåt oss vara arga, och kanske sörja, landets förvandling. Det Är faktiskt inte så tjo-faderullan med allt. Det finns MASSOR av småproblem - och de flesta av dem får inte diskuteras. Ta t.ex en tråd på Flashback från igår: Ni svenska kvinnor som skaffat barn med en afrikansk man - Hur funkar familjelivet???

Där är kommentar efter kommentar som säger samma sak: mannen sticker så snart han kan.

Får det diskuteras offentligt? NEJ. Bara en sådan sak. Hade det varit en icke-diskriminerad grupp så hade man fått lov att diskutera det. Men nu är det invandrargrupp och därmed locket på.

Hur många halvafrikanska barn far illa? Troligen väldigt många ... men det får vi inte tala om. Bara att nämna han mulatten som mördade en kvinna i Norge nyligen. Det verkar som att dessa barn ofta får stora identitetsproblem. Får vi tala om det? Nej för "alla är lika".

Helt sjukt.

Varje gång jag läser dylika lögner, eller vinklar där ena sidan inte får nämnas, så blir jag arg. Är det fel att bli arg när man gång på gång ser samhällsskadliga lögner? Eftersom jag nu inte längre orkar eller vill hålla inne det så börjar jag uttrycka det. Och därför ägnar jag mig åt "näthat". Hade jag varit feminist eller homosexuell som projicerar allt sitt hat mot en viss grupp (vita cis-män) så hade mitt hat varit helt okej. Men nu måste jag tystas.

Jag vet inte om det går förbättra situationen, men jag ska åtminstone rösta AFS för att försöka avskaffa Hets Mot Folkgrup lagen och för att vidga åsiktskorridoren. Om det lyckas kommer jag åtminstone kunna uttrycka mig öppet istället för anonymt. Kan man mobilisera tillräckligt många så borde det gå förbättra situationen, men det måste ju göras.

Årtiondets bedrägeri har jag utsett till de "ensamkommande afghanska flyktingbarnen", som varken är ensamma, afghaner, flyktingar eller barn. Ändå kan medierna inte skriva så mycket om det på grund av en pervers tolkning av "allas lika värde".

Årtiondets bluff kanske är de s.k könskorrigeringarna.

Betänk att det snart kommer bli olagligt att kritisera dessa könskorrigeringar. De vet väl om att bluffen måste upprätthållas. Av samma anledning har FN bestämt att vi så smått "bör" försvåra för invandringskritik. De använder inte ordet censur men det är typ det man vill.

Sverige vill helst ha ett samhälle byggt på lögner. Den typen av samhällen är förstås på väg åt fel håll, men makten vill ha makt, och medborgarna är inte tillräckligt engagerade för att inse vad nyttan med yttrandefrihet är.

Är folk verkligen födda i "fel" kropp, eller inbildar de sig bara? Finns det kanske sådana som inbildar sig?

Ett ovanligt exempel på kritik mot könsbytehysterin kunde man läsa i Expressen förra året:

Nu är vi här. En man som har dödat och styckat en kvinna vill byta kön och sitta på kvinnofängelse. Och nu är frågan: vems sida ska man stå på? Samhället har valt mannens sida.

Det gör inte jag. Jag kommer aldrig att kalla Kristoffer Johansson för en kvinna, skriver Kajsa Ekis Ekman.

https://www.expressen.se/debatt/-en-man-som-styckar-kvinnor-ska-inte-sitta-i-kvinnofangelse/

Jag gissar att skribenten Kajsa Ekis Ekman inte är feminist, eftersom feminister är fokuserade på vita medelklasskvinnors löner, medan Ekis Ekman bryr sig om kvinnor som blir styckmördade - något feminister alltså inte är fokuserade på.

Kristoffers känslor är mycket viktiga, anser Kriminalvården. Om kvinnorna på Hinsebergs eller Ystads känslor och trygghet står inte en enda rad i beslutet. Trots att det är vanligt att kvinnliga intagna varit offer för mäns våld. Det skrivs bara kort att "det inte föreligger några säkerhetsmässiga hinder mot att Kim Johansson får vara placerad i någon av dessa anstalter" då de har "den grad av övervakning och kontroll som krävs." Nu räcker alltså plötsligt bevakningen – fast båda dessa fängelser är klass 2! Det vill säga: en lägre nivå med mer gemensamma aktiviteter, allrum, trädgårdsarbete.

Det kan inte göras tydligare: Det är mannens känslor som är viktiga, inte kvinnornas - även då mannen ser sig som kvinna.

Nu verkar hon dock feministisk igen i sin virrighet. Det är förstås inte mannens känslor som är viktiga, utan könsbytarens. Är man könsbytare tillhör man plötsligt en skyddad grupp med skyddade känslor, precis som homosexuella. En homosexuell som är mördar folk eller är psykiskt sjuk ses t.ex gärna som "ett offer för heteronormen".

Samma med Kim Johansson. nu när han "upptäckt" att han egentligen är kvinna så kanske samhället (dvs det vänsterliberala samhället) förklarar hans mord med att han är född i fel kön.

Det vänsterliberala samhället har väldigt svårt att acceptera att vissa människor är dåliga människor som bör sitta i fängelse.

Deras tydligaste misslyckande skedde med Jack Unterweger, en österrikare (liksom Fritz och Hitler) som mördade flera kvinnor men som skrev så vackra böcker att vänstermänniskor ville få honom fri. Han släpptes till slut fri och blev en småkändis på kuppen (offrena talade man inte om - men de var ju prostituerade). Han fortsatte dock mörda kvinnor så snart han släpptes, och han dömdes två år senare för mordet på totalt 10 kvinnor.

I januari skrev jag en artikel om könsidentitet i Aftonbladet, där jag frågade mig vad konsekvenserna skulle kunna bli av att samhället ändrar definitionen av kön – så att kön inte längre är något som sitter i kroppen, utan något som individen själv beslutar. Utan någon samhällsdebatt eller analys om konsekvenser för kvinnor anammar stater och internationella organisationer en definition på kön som öppnar för att förövare ska kunna missbruka den. Jag tog då upp liknande fall i USA och England, där just dömda förövare byter kön och har förgripit sig på kvinnliga intagna. 

För den artikeln fick jag betala ett högt pris. Jag fick dödshot, föreläsningar och intervjuer avbokade, det sades att jag var intolerant och ville ha utrensning och att min text skulle få våldsamma konsekvenser. Just exemplet med fängelser avfärdades som en överdrift och ett skräckexempel. Athena Farrokhzad skrev: "Att en person i England som dömts för våldtäkt flyttats till ett kvinnofängelse efter att hon kommit ut som kvinna beskrivs som ett hot. Varför det?"

Det är denna typ av problematik vi nu får dras med.

Vem som helst har möjlighet att definiera sig som vilket kön som helst. Vilket leder till att män byter om i kvinnors omklädningsrum ifall mannen "känner sig" (eller påstår att "hon" känner sig) som en kvinna.

DET ÄR HELT SJUKT!

Kolla på denna video som trendade nyligen, där en person som ger alla intryck av att vara man blir fullt rasande av att bli tilltalad "sir" - en naturlig artikhetsfras.

Det värsta är att en massa pengar nu kommer spenderas - på att bestraffa den butiksansvarige.

Betänk också att vår regering kommer göra det olagligt att ens använda ordet könsbyte. Det ska heta "könskorrigering", för att alltså göra det olagligt att ens tänka tanken att vissa kanske byter kön istället för att "korrigera" det.

Censur? Vad är det?

Här en intervju med "kvinnan".

Så går det för ett samhälle när det ska baseras på folks känslor.

Det finns ju ingen gräns för hur man kan "känna sig" - eller tro att man känner sig.

För 20 år sedan hade det tyckts helt sjukt att man kan "känna" sig tillhöra 43 olika kön. Idag är det snart olagligt att säga att man inte kan det.

Idag ses det som märkligt när en vit kvinna påstår att hon "känner sig" svart. Men om 10-20 år kommer det ses som något man inte får ifrågasätta.

Jag har sett klipp på folk som "känner" att de måste hugga av sig kroppsdelar. Ännu betraktas detta som en psykisk störning (Body integrity dysphoria) men var inte förvånad om SVT och Metro snart framhäver de här människorna som en diskriminerad grupp i samhället.

Alla ska få "känna sig" som de vill.

Vet ni att en del könsbytare ångrar sig? Det är politiskt inkorrekt att tala om, och de studier som gjorts senaste 20 åren är starkt politiskt vinklade att enbart säga att ingen längre ångrar sig. En bekant till mig sa att han jobbar på att försöka nysta i de vänsterliberala studierna för att hitta sanningen, men om han får fram något lär han väl bli nertystad.

Jag läste faktiskt först om intervjun i en MSM tidning, såsom Expressen, där skribenten kritiserade Modiri för att han var för snäll mot Ingrid. Ingrid är ju, enligt MSM, en jättehemsk person och man kan inte låta sådana få tala fritt.

Jag funderar lite på en handlingsplan från höger.

Det är ju rätt sent nu så jag tänker lite korta drag:

* Alternativmedia måste öka.

* Vi måste sprida den invandringskritiska problembeskrivningen. T.ex bör ordet "massinvandring" alltid användas för att beskriva invandringen till Sverige senaste 20 åren. Ordet "folkutbyte" är lite för extremt ännu men får man möjlighet kan man smyga in ord som "politiker vill ersätta Sveriges befolkning".

* (opportunity) En ekonomisk kris skulle vara jättebra. Men då är frågan bara om SD kan inkassera, och tyvärr har de ännu inte tillräckligt kompetenta och respektabla företrädare. Hade deras politiker varit intelligenta, självtänkande företagsledare, advokater och ingenjörer hade man haft förtroende för SD, men nu känns det som ett toppstyrt parti med nickedockor.

* (opportunity) Om motsättningarna i samhället ökar så gynnas SD. För att öka motsättningarna bör man ägna sig åt s.k näthat, vilket i sin tur ökar upp antirasisternas anti-svenska propaganda, och som i sin tur gör att ännu fler tröttnar på traditionella mediers tjat och vinkling. 

* (opportunity) Martyrskap. Folk som beskriver hur de drabbats negativt av massinvandring. Det är förvånande effektivt med martyrer. Nazityskland, som ju begick en massa mord, hötidlighöll ändå Horst Wessel varje år.Eller Alan Kurdi, den lille flyktingpojken som dog på stranden och som hade "samma sneakers som min son", som en journalist skrev.

Man behöver dock inte ha sådana extrema exempel.

De bästa martyrerna är folk som känns som totalt oskyldiga offer som genomgick fruktansvärda saker som vem som helst kan identifiera och sympatisera med. Som Elin Krantz, mördad 2010 av en eritrean som inte borde varit Sverige.

Hon hette Elin Krantz och var 27 år gammal. Nyinflyttad från Falköping till Göteborg för att gå en utbildning till hudterapeut. Mer än 27 år blev hon inte.

Tidigt på söndagsmorgonen den 26 september 2010 blir hon brutalt våldtagen och mördad av den 22-årige etiopiske invandraren Ephrem Tadele Yohannes. Hennes avklädda och skändade kropp, med underlivet fyllt av gräs, göms av mördaren under ett 83,6 kilo tungt stenblock i en skogsdunge vid spårvagnshållplatsen Temperaturgatan på Hisingen. Ett och ett halvt dygn senare hittas Elins kropp vid en sökning med polisens spårhundar.

Hon var en vanlig ung svensk kvinna, uppvuxen i Falköping i en stor familj med stark familjesammanhållning. 2010 hade hon tagit det stora steget att flytta hemifrån till Göteborg för att utbilda sig till hudterapeut. Steget underlättades av att hennes äldre syster Maria hade flyttat till Göteborg, köpt ett hus på Hisingen och erbjöd Elin att bo hos henne.

Hon var en typisk svensk kvinna som levde i en falsk känsla av trygghet för att hon genom desinformation i massmedia indoktrinerats att gilla mångkulturen och intalats att alla människor är lika. Elin Krantz litade på att politikerna tar ansvar för landet och sin befolkning och att kvinnor kan röra sig tryggt utomhus, även nattetid och även om man är berusad. Hon visste inte att hon ingick i det mångkulturella samhällsexperimentets mest utsatta högriskgrupp, de kvinnor som inte har förstått att svenska politiker gärna offrar deras liv till förmån för ett högre mål; massinvandring och ett mångkulturellt samhälle.

Ephrem Tadele Yohannes föddes i Addis Abeba den 19 december 1987 och är etiopisk medborgare. Ett år före mordet, 2009, hade han kommit till Sverige som en av 33 637 utlänningar som beviljades uppehållstillstånd som anhöriginvandrare det året. Han kom på anknytning till sin etiopiska fru, närmast från Virginia, USA, där de hade bott i några år och fått två barn. Frun och barnen hade flyttat till Sverige i förväg.

I USA hade Ephrem Tadele Yohannes 2007 dömts för sju brott; bland annat rattfylleri, en smitningsolycka med personskador och falska uppgifter till fängelse i sammanlagt 13 månader 11 dagar. Han hade ålagts av domstol att genomgå behandling för sina alkoholproblem och sin aggressionsproblematik.

https://juliacaesar.blog/2017/12/10/ett-mord-som-forandrade-sverige/

Men det finns andra offer också.

Det jag ser som största svagheten (weakness) är ungdomen, som ju genomgått 12 år av total indoktrinering i "man ska vara snäll". Så länge som skolans makt är så stark blir det väldigt svårt att genomdriva en SD-politik. Detta faktum får inte underskattas. De vänsterliberala har sin egen "vänsterjugend".

En annan svaghet är bristen på respektabla personer, alternativt starka ledare. Det finns ingen som riktigt klarar bära fanan just nu. Jag hade hoppats att AFS skulle bli ett alternativ till höger med sin riksdagslista av ingenjörer, läkare och andra högutbildade, men AFS gav snarare intryck av att vara snorungar utan verklighetskontakt.

Ja det kanske man kan kalla en SWOT-analys.

Som enskild medborgare finns det åtminstone några saker av detta man kan göra.

En sak jag inte nämnt är att Sverigevänner bör vara öppna i högre utsträckning. Just nu så lever etablissemanget på att "alla vettiga" håller med dem. Ju fler vettiga som står upp för att de stöttar t.ex SD, desto mer inspirerar det andra att börja fundera i dessa banor. Man får betänka att makten har makten för att de har makten. De kan dock bara tysta oss så länge de kan använda en skämmas-retorik, dvs de vill tysta oss genom att få oss att skämmas. Ju fler som öppet stöttat svenskvänlighet desto svårare blir det för etablissemanget att få oss att skämmas.

Ett bra exempel på maktens härskarteknik visar retorikexperten Elaine Eksvärd i artikeln Så bemöter du rasism – i fem olika situationer, där ett av råden är: "Det du säger nu är rasistiskt, och det passar inte dig, för du är ju inte rasist."

Denna mening är för mig så otäck i sitt översittande att jag faktiskt drömde en mardröm om henne på natten efter.

Att hon har den där snorkiga stockholmsdialekten där i och ä uttalas som iiihhhh gör att det känns ännu värre.

Tips fyra är nedan:

Javisst, stumpan. "Vi" skulle personligen tjäna på att inte vara invandringskritiska utan bara leka på och låtsas att allt går jättebra. Precis den orsaken som gör att journalister inte riskerar sina karriärer. De "tjänar på" att inte skriva sanningen.

En annan sak man kan göra som enskild medborgare är att göra smårasistiska instick. Det kommer provocera invandrare och leder till ökade konflikter. Man kan även skriva och klaga på journalister, akademiker, personer i rättsväsendet och andra opinionsbildare. Låt dem veta hur ni känner. Kan man inte skriva det rakt ut kan man hinta det, t.ex "många av de som kommer är inte särskilt intelligenta och kommer aldrig bidra till det svenska samhället. Troligen inte deras barn heller, eftersom intelligens går i arv." Det borde hålla sig inom ramarna för HMF, men om det inte gör det, får vi anpassa orden allt efterhand.

Det blev ett nytt inlägg direkt igen...

Det visade sig efter valet att ryssar försökt påverka presidentvalet genom att de skapade en facebooksida för Hillary och en för Trump. Sedan hetsade de sidorna mot varandra och ville skapa konfrontation.

Samma typ av påverkansoperation kan vi faktiskt se i Sverige. Det bekräftades förra året att det var ett par Twitterkonton som drevs av "kvinnor" som mest delade invandringskritiska artiklar, men då och då la in hur mycket de tyckte om "svarta välutrustade män". Lägg den frasen på minnet, för om du hör den igen är det troligen från ett Rysslandstroll. (eller åtminstone någon som vill slå split i det svenska samhället)

Det är faktiskt en plan som Ryssland just nu har för att splittra NATO och EU. Planen beskrivs i en bok av Alexander Drugin som heter Foundations of Geopolitics. Boken brukar ofta nämnas i alternativmedia, där Drugin är stor.

"Divide and conquer" är ju ett välkänt begrepp.

Jag tänkte på det för att jag på Flashback såg ett exempel på detta senaste dagarna.

* Hon har haft sex med 8 olika Mörka män innan. Jag mår inte så bra nu

En uppenbar trolltråd

Samma person startade även

Intervju med 30 tal svenska och 20 tal invandrartjejer om SEX

Där han påstod att han intervjuat invandrartjejer och svenska tjejer och utifrån det drog slutsatsen att svenska tjejer tycker bättre om invandrare.

Nu var ju de här trådarna rätt tafatta, och det kan lika gärna vara så att han är ett svenskt troll som att han är ett ryskt troll.

Jag har inget emot att man påpekar invandringsproblem, men när folk kommer utifrån med påhitt om att "svarta knullar sönder våra kvinnor" så går de över en anständighetsgräns.

Däremot är det fel att tro att trollen springer runt och skriker "Putin", som t.ex Marcus Oscarsson verkar tro. Ryssar är för smarta för det. De vet att den taktiken inte ger något, och det är just resultat man är ute efter.

RT.com har jag t.ex fått förklarat för mig har ett visst syfte som inte är helt uppenbart: att förvirra.

RT (som står för Russia Today och får sin sponsring från ryska staten) sprider inte någon uppenbar propaganda eller några uppenbara felaktigheter. Vad de istället gör är att ständigt visa på ett annat perspektiv i alla frågor, genom en massa grova vinklingar och konspirationsteorier. Konspirationsteorier är, som bekant, svåra att motbevisa.

Det gör att läsare allt mer frågar sig vad som är sant, vilket är Rysslands syfte.

Jag tror dock de flesta svenskar är för dumma och för enkelspåriga för att förstå denna slags krigsföring. Vi tänker oss Putin stå med ett spjut i handen. På samma sätt vill etablissemanget inte se flyktingar som ett hot, eftersom de inte har något spjut i handen. Men verkligheten ser inte ut så. All propaganda inleds inte med orden "Var hälsad store ledare".

Det lite paradoxala är att västerlandet själv har ägnat sig åt moralrelativisering i många årtionden. Det är vänstern som ligger bakom den (s.k. kulturmarxism) och där ingår bland annat att alla människor bär på sin egen sanning, att alla kulturers värde är relativa och att vi egentligen aldrig kan eller bör bedömma om ett visst agerande är "dåligt". Nu säger ryssarna: så bra, då vill vi sprida vår sanning.

Det är svårt för vänsterns relativister att komma på ett motargument.

Ja, kära vänner, framtiden är nog mer spännande än vad vi kan ana.

Jag har legat lite lågt med bloggandet ett tag men nu börjar irritation och ilska svepa över mig och det kommer nog behöva få sitt utlopp.

Ta detta med högljudda "utomeuropeiska invandrare" (ja jag har börjat skärpa till mina ordval...) på pendeltåget som alltid alltid alltid ska gapa högljutt i sin mobil. Vad är grejen liksom !?

Inget får man säga heller. Hela befolkningen är drillad i att vi måste "ta avstånd från hatet". Skolungarna lär sig det från första klass och det är otroligt att skolan lyckats så väl. I det mesta annat brukar väl ungdomar vara rebelliska .. ??

En annan sak som slagit mig nu när jag läser lite historia är förslaget om att Roms kollaps delvis kan förklaras genom att de romerska administratörernas intelligens sjönk. En teori som lades fram av ett par personer för en hundra år sedan men som såklart blev omodern efter WW2. Det förklarar nog inte heller hela Roms nedgång, men det som slagit mig när jag ser mig omkring är att lågintelligenta människor klarar faktiskt inte av att administrera. De kan liksom inte se helhetsbilden. Det är möjligt att de kan tränas upp, men då jag själv driver ett enmansföretag så kan jag ju konstatera att en person som är "korkad" omöjligt kan driva ett dylikt företag.

Ta ett område som Rinkeby. Demokrati kan inte fungera i ett sådant område. De röstar in sina bekanta som sedan bara ser till sitt eget bästa.

Ett annat bekymmer är att svenskarna blir allt rikare. Medelklassen har fått det väldigt bra senaste 10-15 åren. Ta förskollärare som nu har en medellön på cirka 30 000 kr. Jag vet folk som jobbar nattskift på McDonald's som får liknande. Löner på under 25 000 ses som lågavlönat. Själv har jag aldrig haft något sparkapital ens.

I andra änden finns det många invandrare som sliter hårt för låga löner. Några tior hit och några tior dit. Det förvånar mig lite att vi alla tycker utvecklingen är okej så länge det inte drabbar oss. Och att välfärden har ekonomiska bekymmer väljer man att blunda åt. "Det löser sig - jag har det ju bra".

Jo, svensken "mitt i livet", som Reinfeldt sa, har fått det bättre. Det är nog det som hela den dysfunktionella invandringspolitiken hänger på: att svenskar tycker de har det bra. Men ser man historiskt så har starka uppåtperioder (t.ex. USA på 1920-talet eller Spanien 1995-2007) följts av starka neråtperioder. Jag sitter och hoppas på att det snart kommer att drabba oss så att folk vaknar till lite och inte tar rikedom för givet.

Sen är det som att svenskens nyrikedom får honom att känna ett dåligt samvete gentemot invandraren, vilket ska kompenseras med den alltid lika tröttsamma inkvoteringen. Särskilt äcklande är det från Stockholmshållet - en grupp som verkar baseras på ryggdunkare och jasägare.

Jag har själv stött på stockholmare som ger ett intryck av att de är totalt meningslösa och intetsägande människor. Ibland undrar jag om de diskuterar med sig själva: "Mmmm jaaaa verkligen, det är heeeeelt sjukt asssååå, mmm jaaaaaaa", och så fortsätter de på den ramsan, liksom livrädda för att samtalet ska ta slut. Eller kanske rädda för att bli avslöjade. Stockholm är 80% yta och 20% kompetens, men de håller sig hårt fast vid sina fina fasader.

Det är faktiskt helt sjukt hur de har byggt upp en mysig bubbla där i huvudstaden. "Hit kan ingen ondska nå", verkar de tänka. Sen skedde ett litet terrorattentat och då ruskades de om lite (själv brydde jag mig inte). Hade det hänt i Rinkeby hade de lite pliktskyldigt skrivit om det en dag eller två.

Vi som observerar utvecklingen får hålla oss till anonyma nätforum. Våra åsikter är olagliga.

Varför vill folk inte se verkligheten?

Det finns åtminstone en sak som gör mig lite glad, och det är regeringsbildningen. För mig som sympatiserar med SD (även om jag främst sympatiserar med AFS) så är regeringsbildningen bästa tänkbara för SD. Jag räknade även ihop vad M+KD+SD skulle få i senaste Novus i SVT, och det blir cirka 47%. Åker L ur så blir det t.o.m egen majoritet, men "kamrat 4%" ÄR stark... vilket KD bevisade, som ju låg på under 3% våren 2018 men klarade sig kvar med god marginal.

Sen har jag funderat på det där med ondska och hat. Jag blir allt som oftast anklagad för att sprida hat, och i vanliga fall bryr jag mig inte, men jag kom att tänka på att ordet en gång betydde något för mig. Liksom ord som nazist och rasist gjorde. Nu känns det mest som meningslösa ord som folk använder när de får slut på argument - eller när de bott för länge i Stockholm.

När jag växte upp var det så viktigt att inte vara hatiskt. Vad hände? Jo, när man försökt vara snäll mot alla tills man är 35+ år, och vaknar upp och inser att man inte haft någon jäkla nytta av det, varför ska man då fortsätta .. ?

Ska de skriva på ens gravsten: "Han var snäll". Antal sörjande: två personer.

Om det nu är så viktigt att vara godhjärtad så måste man väl någon gång få något för det också .. ??

Eller är det månne en plats i himlen man ska hoppas på? Lustigt att våra ateistiska vänsterpartier i så fall driver frågan starkast.

"Var snäll och god... så får du... INGET".

Jo, jag vet, godhetspatrasket i Stockholm får en massa ryggdunkar av det, så jag förstår att de måste hålla charaderna uppe. Men vi vanligt folk som endast jobbar och sköter våra jobb då? Det gör oss ingen nytta att spela goda. Våra karriärer är inte baserade på det, och "vänskapen" är det ju inte mycket med i landet Sverige.

En annan sak jag stör mig på är att den mesta vänskapen är fejk. Man är så rädd vad folk ska tycka och sen en vacker dag inser man att alla de där fejkvännerna inte ger 50 öre åt en när man har problem.

Sen går de runt och säger att allas åsikter räknas. Men om ens åsikter är "kränkande" så ska man inte yttra dem. "Yttrandefrihet skyddar inte kränkande åsikter", som SVT nyligen förklarade.Nehej - vad är yttrandefriheten i så fall till för? Får man bara säga sådant som stockholmsbögarna ger godkänt?

Nåväl, kämpa på tappre soldat.

Jag läser och lär mig, tänker och ser mig omkring i världen. Kanske kan vi börja diskutera sanningar i Sverige någon gång. Kanske kan vi få en värld där folk kan få lov yttra sina åsikter även om åsikterna är "kränkande".

Jag har börjat fantisera om vad jag skulle säga om jag fick vara med i TV-program såsom i aktuelltstudion. Hur jag hade anklagat SVT för att vara folkets fiende nummer 1, och beskrivit afghaninvandringen som det största bedrägeriet i Sverige i modern tid.

När jag var liten trodde jag att det man fick se på TV representerade sanningen. Idag förstår jag att de flesta opinionsmakare inte blir kända för att det de säger är sant, utan för att de tillhör rätt klick och har de rätta åsikterna. Som Greta Thunberg, vars mamma "råkar" heta Malena Ernman. Och när Greta satt och strejkade för klimatet så "råkade" en reklammakare gå förbi och sprida ett foto på henne. Sedan "råkade" SVT göra detta till en huvudnyhet och på något sätt blev hon inbjuden till FN.

Kan säga som så att hade det hänt i Malmö, eller någon ännu mindre ort, så hade ingen brytt sig.

Hade någon demonstrerat mot massinvandring och gruppvåldtäkter hade såklart SVT inte tagit upp det.

Jag tror jag hade gjort mig bra i en TV-studio faktiskt. Men det ville sig inte så att jag bor i närheten av Stockholm, och rätt åsikter har jag inte heller. Det hjälper om man har en viss utbildning också förstås (t.ex. genusvetenskap, men alla utbildningar är förstås en fjäder i hatten). Kallar man sig feminist kan man också sprida sina åsikter fritt.

Jag börjar fundera på att göra något som skulle ruska om Sverige lite. Jag vill såklart inte skada folk, men det finns saker man kan göra för att protestera mot massinvandringen som kommer ge uppmärksamhet och inte skada något. Visserligen är det olagligt men det gör inte så mycket. Man vill ju inte bara sitta och ruttna bort. Kan Elin Ersson bryta mot lagen för att det är rätt, så... Alltså vi MÅSTE få fram budskapet på något sätt.