Jag har skrivit lite mindre ett tag, vilket beror på att jag har lite andra projekt, samt på att jag just nu "förkovrar" mig, kan man säga. Dvs jag läser en del böcker, artiklar, tänker och funderar...

Bland annat så funderar jag på det där med invandring och indirekta effekter. Ser man statistiken så verkar faktiskt invandring vara lönsam. Oavsett vad Sanandaji och Ruist säger. Vad som gör den lönsam är indirekta effekter.

Jag är egentligen rätt trött på att käbbla med Flashback-mobben i frågan. Som när jag startade en mycket befogad tråd om hur Sverige kommer se ut om 20 år, och där de flesta svar var något i stil med "Sverige har kollapsat. Vi har sharia och inbördeskrig". Det är ju helt befängda saker.

Sverige har just nu världens 15:e högsta BNP/capita. Av  de länder som ligger före är cirka hälften pytteländer som i de flesta fall blir rika på olja (undantaget är t.ex Luxemburg). Det blir meningslöst att diskutera med folk som påstår att Sverige är "bankrutt".

Då kan man ju fråga sig hur det kan komma sig att vi har så mycket problem i välfärden om vi nu är så rika. Kanske är svaret att vi blir rikare tack vare att sjukvården pressas.

Ta t.ex det här med överbelastning. Ju fler man trycker in i salarna desto billigare blir vården per person.

Å andra sidan finns det ju många negativa effekter av invandring. En av dem är att de fattiga blir fattigare. Detta är i sin tur en av anledningarna till att de rika blir rikare. Saker hänger liksom ihop i ekonomin.

Man får inte låta sig förblindas av sina egna känslor. Chicago, som är den stad i USA med mest mord per capita, har en ekonomi på 680 miljarder dollar, att jämföra med Sveriges 538 miljarder. Chicago med närområde har knappt under 10 miljoner invånare.

Har Chicago "kollapsat" pga sociala problem och kriminalitet? Knappast. Det blir så fånigt när man slänger in sådana begrepp och jag tycker jag måste se mera realistiskt på verkligheten utanför gnällgubbarna.

Vad man måste göra är att satsa på de som gör samhället bättre, och sätta de i fängelse som gör samhället sämre.

Kanske kan viss kriminalitet faktiskt ge ekonomin en stjuts, eftersom det nu blir uppenbart att den godtrogne svensken faktiskt måste kämpa lite. Han måste aktivt få sina barn till en bra skola för det kommer inte lösa sig självt. Han måste se till att barnen inte hamnar i dåligt umgänge, och så vidare. Man kan också tydligare märka skillnaden mellan oss, de goda, och vissa invandrare som förstör samhället. Det gör att vi kan känna oss lite stoltare över oss själva. 

En annan sak jag känt senaste tiden angående att det går bra nu, är att allt fler vaknat till vad Det Nya Sverige innebär.

Jag var som mest aktiv med att skriva på Flashback och blogga inför riksdagsvalet. Jag hade en lite lågperiod under vintern förra året, eftersom SD verkade öka rätt bra och debatten var på väg åt rätt håll. Sedan dalade dock SD under februari-mars 2018 och då fick jag börja engagera mig igen.

Efter Januariöverenskommelsen (JÖ) ligger SD rätt stabilt på 20% i opinionen. Man får hoppas att de nu tar vara på möjligheten att förnya sig inför valet 2022. Hade de bara fixat lite fräscha och kloka ansikten utåt, som känns självständiga (dvs ej går i koppel från SD-toppen) så har de allt i egna händer inför 2022. 

I och med IS-återvändarna och den ständigt ökande brottsligheten så går också allt SD:s väg.

IS-återvändarna är en sådan väckarklocka att den faktiskt gör mig glad, paradoxalt nog. Nu vet vi liksom att det kommer braka loss, och man kan inte skylla det på socioekonomiska faktorer längre.

Ordet "rasism" har förlorat mycket av sin mening. Programmet Svenska Nyheter skämtar om ISIS (och delvis om islam). Man kan börja prata mer fritt, skulle jag säga. Vi får kämpa för att fortsätta öka det man kan säga, vilket jag tror AFS kan klara av.

Ett annat tecken på att det går bra nu är artikeln i Expressen häromdagen: Nazister och våldsdyrkare jobbar för vaktbolagen. (olåst artikel) Artikeln är förvisso bara ännu en uthängning, men det är kul när de tar med citat i denna stil:

I Göteborg finns en person som jobbat för Avarn och som på Flashback gång på gång går till angrepp mot främst somalier som han kallar ”apor” och ”khat tuggande apfränder”, och vidare:
”Somaliena på jobbet däremot är totalt värdelösa, lata sköter inte jobbet och har en neandertalares intelligens.”

eller detta:

I Stockholm är en man i 35-årsåldern kopplad till två vaktbolag. På nätet skriver han att ”det är starkt rotat i zigenarnas kultur” att stjäla.

Det är alltid bra när man får fram åsikter som planterar in de här tankarna i folk.

Därför tycker jag själv det är bra att skriva faktabaserat. Att kalla folkslag för "horungar" eller "äckliga" gör ju ingen nytta men skriver man däremot att vissa folkslag är tjuvaktiga eller lata så är det en tanke som folk kan bekräfta genom sina egna erfarenheter.

Jag är fortfarande lika arg på samhällsutvecklingen nu som för ett halvår sedan, men det känns åtminstone som att det går åt rätt håll nu. Man får inte heller överdriva tron på att Sverige var ett perfekt land förr. Det var ett ängsligt och innestängt land, som uppenbarligen hade så svårt att stå ut med sig självt att man behövde massinvandring. Och nu är det faktiskt allt lättare att tala. Jag brukar t.ex skriva ett par arga mejl i veckan till akademiker, journalister och andra som är lite styva i korken och tala om för dem vad jag tycker om dem.

Jag tänker allt som oftast på han den gubben som talade i SwebbTV om hur illa behandlad han blev i PRO:

Han påstod att "Sverige är en demokratur" eftersom han inte fick uttala sig i traditionell media.

Man det är folk som han som skapat Sverige. Folk som han som röstat fram och stöttat samhällsklimatet.

Hofvander som efter intervjun blev avslöjad av expressen och var tvungen avgå från SD.

Alla de här människorna som blir uteslutna ur SD kommer allt eftersom att hitta en ny hemvist, och då har rasismhotet spelat ut sin mening. Det var en artikel i Kvartal för någon vecka sedan om denna utveckling: När rasistvapnet blir obrukbart

Jag citerar:

Att kalla populisterna för rasister fungerar när de är mycket få till antalet. Men så fort som de populistiska upprorsmakarna kommer över en viss tröskel – som Sverigedemokraterna gjorde 2014 – börjar de bli immuna mot stigmatiseringen. Det är som när rock’n’roll slog igenom på 1950-talet, eller som när homosexualiteten blev brett erkänd under senare decennier – ju större acceptans, desto mer eroderat tabu, vilket leder till ännu mer acceptans i en självgenererande spiral. Det har gjorts vetenskapliga experiment[5] som visar hur försök att inskärpa en norm om avståndstagande till rasism – som förr fick avsedd effekt – nu slår tillbaka bland konservativa väljare, och tvärtom stärker deras övertygelse att de är förföljda rebeller. Kvar i att försöka upprätthålla stigmat blir bara de liberala väljarna. Två separata värderingsblock skapas, precis som i USA. Den ena sidan anklagar den andra för rasism. Den andra anklagar den första för att driva nationen mot undergången. Bägge sidor börjar att aktivt hata varandra, med förhöjd konfliktnivå under hela valcykeln.

Den här artikeln retade gallfeber på får minister i idioti, Annika Strandhäll, som tyckte den var rasistisk. Själv är jag glad att vänstern fortsätter att peka finger och skrika "rasist", för varje gång de gör det så blir ytterligare några väljare trötta på det.

Bilden ovan är bara en skämtbild jag gjort. Poängen är att folk hängs ut pga sina ganska befogade åsikter som om de vore så hemska att man inte ens vill köpa en kokt med bröd av dem.

(för övrigt finns det ininga studier på romer och kriminalitet, vilket beror på regeringen inte vill se sådana studier)

Här är originalbilden, från expressenlänken ovan:

Jag menar: vem bryr sig egentligen om att han har skrivit "över 2000 kommentarer på hatsajter". Jag har skrivit över 9 000 kommentarer på Flashback. Det är väl också en hatsajt? Är jag mer hatare än Bo i så fall?

Nä, detta svartmålandet håller inte längre till. Jag rycker mest på axlarna.

Bo trodde nog också på sosse-Sverige. Har har på sätt och vis fått det han förtjänat. Folk som han byggde upp det ängsliga Sverige där ingen vågade säga sin mening. Nu kallar folk som han det för en "demokratur", men han borde kanske ha haft bättre koll på hur Sverige såg ut på 1970-talet, för det var inte så mycket bättre då.

Nu är det bättre än någonsin. Vi behöver dock kämpa ännu mer för att få säga ännu mer av det vi tror på. Det bör ske genom små steg. Genom t.ex kommentarer på Facebook som får folk att tänka utan att vara hetsande mot någon specifik folkgrupp. Även att skriva hatmejl tror jag har viss effekt så länge det är att påpeka folks oärlighet eller t.ex påpeka fakta såsom att vissa invandrargrupper inte vill integrera sig. Att bara rabbla ur sig svärord och hot kanske inte gör så mycket nytta däremot. Man måste dock ligga på. Låt dem veta att de inte kan komma undan med snyftpropaganda och ljugande hur mycket som helst.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

      Mike Adams (https://en.wikipedia.org/wiki/Mike_Adams_(columnist) ) begick självmord 23 juli 2020. Detvar en vecka före det att han blivit tvingad avsluta sin universitetskarriär som professor (det engelska begreppet "professor" syftar på...

Pat Buchanan och William S Lind är två profiler inom det som skulle kunna den invandringskritiska högern. Ett annat namn är paleokonservativ, eller traditionell konservativ. Det som särskiljde dem från högern på 1980-talet är att högern utvecklades m...

Har inte bloggat på länge pga jag jobbat med boken som kom ut förra åren (egenpublicerad, kostade cirka 10 000 kr för att få 100 exemplar). Den finns att köpa fysiskt på t.ex. Adlibris för lite över 200 kr eller digitalt för lite under 100 kr. Tyvärr...

Man kan fråga sig varför jag ständigt skriver om detta ämnet, och svaret är att det är ett perspektiv som aldrig får höras annars. Traditionell media är ju som den är. Det saknar helt kanaler för att få ut en alternativ sanning. I Sverige serveras ma...

Jag recenserade nyligen boken "Haveriet" som jag inte ser som en särskilt välskriven och meningsfull bok.   "Migrationen i medierna", med undertiteln "men det får en väl inte prata om?" är en betydligt bättre antologi. Visserligen har de fördelen...