Direktlänk till inlägg 4 april 2019

Psykiskt störd eller politisk aktivist?

Av allasolikavarde - 4 april 2019 23:28

Jag har sedan mina tonår haft problem med att försöka förstå om det jag känner är jag, eller om det jag känner är pga jag har någon psykisk störning. Många i min familj har påstått att jag är "sjuk" och borde "söka hjälp", medan jag å min sida tycker att jag är befogad att vara arg på de saker i samhället jag upplever som felaktiga. Mina vänsterlutande släktingar har ju rätt att komma med svepande yttranden om alla onda och korkade högermänniskor (vilket inkluderar alla till höger om socialdemokraterna). Varför kan jag inte få lov att få ha mina åsikter?


Jag gick till en psykolog i träning under två timmar (det var gratis). Jag berättade bland annat stolt att jag rev sönder tidningar som jag störde mig på för att de innehöll för mycket felaktigheter och tokigheter. Detta var nog för övrigt omkring år 2004 eller så. Hon gjorde i slutet en bedömning om att jag projicerar mina känslor eller något i den stilen. Hennes analys tycktes mig helt felaktig, eftersom jag ju var irriterad på tidningarna för att de skriver så mycket dumheter. Hade jag gått hem och sparkat på katten så hade jag projicerat mina känslor.


Efter de två träffarna har jag heller inte haft någon lust att träffa fler psykologer. Jag vet även utifrån att ha läst psykologtidningar att psykologer till 90% består av vänsterkvinnor tillhörande den präktiga medelklassen. För den som inte tror mig kan jag rekommendera att läsa tidskriften Modern Psykologi, där man kan läsa sådana artiklar som "hur man bemöter Sverigedemokrater i samtal". Ett av förslagen är att bemöta dem genom att visa statistik och siffror om hur bra invandring är. Hmm jag undrar var man hittar de siffrorna? Psykologer kanske lever i en alternativ verklighet. Man kanske skulle skicka dem allihop ett exemplar av Tino Sanandajis bok Massutmaning.


Nåväl, till skillnad från vänstermänniskor så läser jag all möjlig litteratur. Till exempel Modern Psykologi. Jag vill så gärna se om vänstermänniskor har några bra, intellektuella argument som de kan övertyga mig med, men deras argument ligger alltid i nivå med mina vänsterfamljemedlemmars: "Fyyyy dig! Det DÄR var dumt sagt av dig! Tänk om du hade varit flykting!?"


Ja, eller tänk om jag varit Elin Krantz som blev våldtagen och ihjälslagen en i USA straffad etiopier-amerikan efter att hon gick av spårvagnen i Göteborg?

Eller varför kan jag inte bara få lov att tycka att det är fel att staden och landet jag bor i blir allt mer farligt och otryggt?

Varför måste man alltid tänka på andras känslor, och inte på sina egna?


Jag undrar snarare om det inte ligger närmare till hands att se vänstermentalitetens överdrivna sympati som något som lätt orsakar mentala problem. Jag kallar det sympati och inte empati, eftersom det snarare rör sig om klapp-på-huvudet än om att faktiskt engagera sig. Orden sympati och empati betyder olika saker.


Lyckligtvis läste jag nyligen en definition av hur man definierar mental ohälsa/psykisk problem/störning. Det är ett beteende som antingen gör det svårt för personen att fungera i sin vardag, eller att personen själv störs av det på så vis att det gör hans liv sämre.


Det innebär att en person som Donald Trump t.ex inte kan anses psykiskt sjuk eftersom hans beteende inte vållar honom något problem (enligt honom), och han lyckas ju uppenbarligen bra nog till att bli USAs president.


Vad man dock kan konstatera utifrån den här definitionen, är att man i princip blir psykiskt sjuk om man inte har ett arbete eller annan sysselsättning. Det är ju lätt att peka på en person som spenderar dagarna med att skriva hatiska grejer på nätet i sina underkläder, och säga "Han har någon störning som hindrar honom från att söka jobb. Därför sitter han bara här."


Har man ett jobb som man sköter och på det sättet tjänar pengar kan ingen peka på en och säga att man är psykiskt störd. Även om man beter sig lite irrationellt ibland. Det är först när ens mentala tillstånd orsakar en problem som man kan säga att man lider av psykiska problem.


Vad man också kan konstatera är att vilket beteende som kan anses som sjukt beror på vilken tid man lever i. För 40 eller 100 år sedan så hade de utåtagerande, gapiga feministerna kanske setts som psykiskt störda. För att inte tala om homosexualitet och transsexualitet. I dag är det istället de utåtagerande invandringskritikerna som anses behöva omprogrammering.


Jag tycker därför det är viktigt att man ser till att inte låta folks åsikter störa ens mentala tillstånd. Man måste se till att bibehålla den mentala stabiliteten och ge intrycket av att jag är normal, det är ni som överreagerar. Man bör undvika att umgås alltför mycket med folk som ständigt ska klanka ner på en och tala om för en att det man känner och tänker är fel, fel, fel.

 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av allasolikavarde - 2 februari 2021 22:45


      Mike Adams (https://en.wikipedia.org/wiki/Mike_Adams_(columnist) ) begick självmord 23 juli 2020. Detvar en vecka före det att han blivit tvingad avsluta sin universitetskarriär som professor (det engelska begreppet "professor" syftar på...

Av allasolikavarde - 27 januari 2021 19:59

Pat Buchanan och William S Lind är två profiler inom det som skulle kunna den invandringskritiska högern. Ett annat namn är paleokonservativ, eller traditionell konservativ. Det som särskiljde dem från högern på 1980-talet är att högern utvecklades m...

Av allasolikavarde - 16 januari 2021 16:22

Har inte bloggat på länge pga jag jobbat med boken som kom ut förra åren (egenpublicerad, kostade cirka 10 000 kr för att få 100 exemplar). Den finns att köpa fysiskt på t.ex. Adlibris för lite över 200 kr eller digitalt för lite under 100 kr. Tyvärr...

Av allasolikavarde - 19 juni 2020 21:24

Man kan fråga sig varför jag ständigt skriver om detta ämnet, och svaret är att det är ett perspektiv som aldrig får höras annars. Traditionell media är ju som den är. Det saknar helt kanaler för att få ut en alternativ sanning. I Sverige serveras ma...

Av allasolikavarde - 13 juni 2020 10:40

Jag recenserade nyligen boken "Haveriet" som jag inte ser som en särskilt välskriven och meningsfull bok.   "Migrationen i medierna", med undertiteln "men det får en väl inte prata om?" är en betydligt bättre antologi. Visserligen har de fördelen...

Skapa flashcards