Jag kom att tänka på detta nu igen, efter att jag igår hörde inledningen av senaste avsnittet av Ingrid & Maria på Youtube.

Avsnittet handlade bland annat om det där med könsbyte. Jag orkar inte lyssna på sådant mer, för det är så mycket dumt kring könsbyte. Det är som att lyssna på en debatt kring lobotimins fördelar. Jag blir mest irriterad.

En andra anledning är att Flashback nu gått ut med att en "hatgrupp" försöker stänga ner dem. Jag råkar ha följt hatgruppen ett tag så jag vet vilka de är. De har hållit på enda sedan en tråd på Flashback exponerade dem i samband med den s.k Skelettkvinnan. Hatgruppen består av Skelettkvinnan och hennes far. Skelettkvinnan själv tänder alltså på att smeka sig med döda kroppar, vilket kan tyckas något... vågar man säga onormalt? Eller kanske normkritiskt? Ja man vet inte vilka ord man får lov att använda nu för tiden. "Alternativ sexualitet".

Vad som dock inte nämnts i tråden ännu är att Skelettkvinnan föddes som man.

Visst är det märkligt att transsexuella i så hög utsträckning har andra psykiska problem, såsom ångest, självmordstankar, och konstiga sexuella böjelser. Jag läste en gång en berättelse från Danielle Bunten Berry, en datorprogrammerare som föddes som Daniel Berry. Han bytte kön 1992 för att han, vilket han insåg först senare, tände på tanken. Han insåg dock att det var ett misstag för det var mycket jobb med det, samt smärta. Han fick svårare att upprätthålla kontakten med sina barn och han hade svårt att dejta. Tro det eller ej, men om ens förälder plötsligt går genom ett könsbyte så är det påfrestande för barnen. Det behöver inte bero på "transfobi", fast medierna vill förstås kalla det för det.

Nu måste "han" kallas för en hon. Även hans tidiga år måste han kallas för en hon, trots att han var en man då och inte hade någon tanke på att vara en hona. Så har vänsterpöbeln bestämt det: har man bytt kön så beror det på att man fötts in i "fel" kön och att då bli kallad för det kön man är född med kan orsaka så svåra känslor att personen tar livet av sig. Så är det: känslor går före allt.

Minns ni TV-programmet Ångrarna? Det gick på SVT och handlade om två män som bytte kön till kvinnor. Dock så ångrade de sig och skulle göra en operation tillbaka. Måste vi ändå kalla dem... "hon"?

Här är Danielles brev som hon skrev till de som funderar på ett könsbyte:

Don't do it! That's my advice. This is the most awful, most expensive, most painful, most disruptive thing you could ever do. Don't do it unless there is no other alternative. You may think your life is tough but unless it's a choice between suicide and a sex-change it will only get worse. And the costs keep coming. You lose control over most aspects of your life, become a second class citizen and all so you can wear women's clothes and feel cuter than you do now. Don't do it is all I've got to say.

That's advice I wish someone had given me. I had the sex change, I "pass" fine, my career is good but you can't imagine the number of times I've wished I could go back and see if there was another way. Despite following the rules and being as honest as I could with the medical folks at each stage, nobody stopped me and said "Are you honest to God absolutely sure this is the ONLY path for you?!" To the contrary, the voices were all cheerfully supportive of my decision. I was fortunate that the web didn't exist then - there are too damn many cheerleaders ready to reassure themselves of their own decision by parading their "successful" surgeries and encouraging others.

I can speak the transgender party line that I was a female trapped in a male body and I remember feeling this way since I was 4. But, it's never that easy if you look at it sincerely and without preconception. There's little question that a mid-life crisis, a divorce and a cancer scare were involved in at least the timing of my sex-change decision. To be completely honest at this point (3 yrs post-op) is not easy, however, I'm not sure I would do it again. I'm now concerned that much of what I took as a gender dysfunction might have been nothing more than a neurotic sexual obsession. I was a cross-dresser for all of my sexual life and had always fantasized going fem as an ultimate turn-on. Ironically, when I began hormone treatment my libido went away. However, I mistook that relief from sexual obsession for validation of my gender change. Then in the final bit of irony, after surgery my new genitals were non-orgasmic (like 80% of my TG sisters).

So, needless to say, my life as a woman is not an ultimate turn-on. And what did it all cost? Over $30,000 and the loss of most of my relationships to family and friends. And the costs don't end. Every relationship I make now and in the future has to come to terms with the sex-change. And I'm not the only one who suffers. I hate the impact this will have on my kids and their future.

Anyway, I'm making it sound awful and it's not. There are some perks but the important things like being comfortable with myself and having a true love in my life don't seem like they were contingent on the change. Being my "real self" could have included having a penis and including more femininity in whatever forms made sense. I didn't know that until too late and now I have to make the best of the life I've stumbled into. I just wish I would have tried more options before I jumped off the precipice. I miss my easy access to my kids (unlike many TS's I didn't completely lose access to them though), I miss my family and old friends (I know they "shouldn't" have abandoned me but lots of folks aren't as open minded as they "should" be ... I still miss them) and finally, I hate the disconnect with my past (there's just no way to integrate the two unrelated lives). There's any number of ways to express your gender and sexuality and the only one I tried was the big one. I'll never know if I could have found a compromise that might have worked a lot better than the "one size fits all" sex-change. Please, check it out yourself before you do likewise.

https://web.archive.org/web/20110725030149/http://www.anticlockwise.com/dani/personal/changes/dont.htm

Den här sidan av sexbyten beskrivs såklart inte i traditionella medier, även om SVT nyligen gjorde ett undantag vad gäller tonåringar som byter kön.

Varför säger jag då att det är kränkande att använda ordet könskorrigering? Eftersom folk kan byta kön av olika orsaker. Det finns inget bevis för att man är "född" i ett visst kön och sedan korrigerar sig tillbaka till detta könet. Anledningen att vi måste säga detta är för att vi är rädda för att göra könsbytarna ledsna. Alla måste gå med på deras osäkerhet kring sig själva. Den som träffat könsbytare vet att MÅNGA av dem är väldigt osäkra på sig själva. SJUKLIGT osäkra.

De som känner sig säkra på sig själva önskar jag all lycka till, även om jag inte vill behöva tvingas att tycka deras beslut är bra. Tyvärr är det dit vi är på väg. Alla MÅSTE tycka på ett visst sätt, precis som i totalitära stater. Därför är det så viktigt att ta fram dessa argument som jag gör nu.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

      Mike Adams (https://en.wikipedia.org/wiki/Mike_Adams_(columnist) ) begick självmord 23 juli 2020. Detvar en vecka före det att han blivit tvingad avsluta sin universitetskarriär som professor (det engelska begreppet "professor" syftar på...

Pat Buchanan och William S Lind är två profiler inom det som skulle kunna den invandringskritiska högern. Ett annat namn är paleokonservativ, eller traditionell konservativ. Det som särskiljde dem från högern på 1980-talet är att högern utvecklades m...

Har inte bloggat på länge pga jag jobbat med boken som kom ut förra åren (egenpublicerad, kostade cirka 10 000 kr för att få 100 exemplar). Den finns att köpa fysiskt på t.ex. Adlibris för lite över 200 kr eller digitalt för lite under 100 kr. Tyvärr...

Man kan fråga sig varför jag ständigt skriver om detta ämnet, och svaret är att det är ett perspektiv som aldrig får höras annars. Traditionell media är ju som den är. Det saknar helt kanaler för att få ut en alternativ sanning. I Sverige serveras ma...

Jag recenserade nyligen boken "Haveriet" som jag inte ser som en särskilt välskriven och meningsfull bok.   "Migrationen i medierna", med undertiteln "men det får en väl inte prata om?" är en betydligt bättre antologi. Visserligen har de fördelen...