Jag startade den här tråden idag på Flashback:

En skrämmande insikt jag har är att transrörelsen leder till ökad censur.

Trans, dvs transsexualitet.

Orsaken till detta är för att transor har hög självmordsrisk. Både de som opererar sig och de som inte gör det. Nivåerna är ganska lika, faktiskt.

Vissa (alltså vänsterfolket) tror att det beror på att transor diskrimineras eller inte känner sig välkomna eller liknande. Som bekant är vänsteråsikter inte öppna för att ifrågasättas - särskilt inte när alternativet är att det är något fel på transorna.

Dessa superkänsliga varelser måste alltså ha oerhörda specialförmåner, såsom att INGEN får säga NÅGOT negativt. Detta kallas för "transfobi" och eftersom det leder till självmord bedöms det hårdare än både islamofobi och homofobi.

Yttrandefriheten handlar, som bekant, om att man får lov att säga vad man vill så länge det inte skadar andra. Nu hävdar alltså transorna och deras supporters att den som säger något negativt om transor skadar dem, och därför får man inte lov att göra det.

Detta kan såklart appliceras på annat också. Säga något negativt om homofili kanske leder till att en homosexuell tar livet av sig. Därför måste det också förbjudas.

Till detta kan läggas att många transor jobbar inom IT-branschen. Förvånande många faktiskt. Det gör att företag som Google och Facebook inte vågar annat än att förbjuda kritik mot transor.

Det är faktiskt rätt skrämmande hur utvecklingen går just nu. Jag pratade med en akademiker för några dagar sedan som att man t.ex inte kan säga att kön är biologisk utan man måste säga att kön är en social konstruktion, annars kan det leda till negativa konsekvenser.

Det är samma sak med homorörelsen. Ingen får kritisera den, för då är man homofob.

Eller ta damfotboll. De får lika mycket uppmärksamhet i medierna som herrfotboll - men är det egentligen lika roligt att kolla på? Som i det här inlägget från 2011:

Kritiserar man damlagidrott riskerar man ju att bli betraktad som en mansgris som diskriminerar och ser ned på kvinnor. Så dåligt självförtroende har damlagidrotten fortfarande. Sportsändningarna fylls med inslag om damfotboll, inslag som faktiskt bara torde vara intressanta för de närmast sörjande.

TV-kommentatorerna låtsas dessutom alltid som om det är riktig kvalitetsfotboll de kommenterar. ”Oj, vilket måååål!” skriker de när någon fjuttar in ett skott och målvakten dramatiskt kastar sig åt fel håll. Det liknar ett väl inövat skådespel – kanske sitter kommentatorerna rent av och knyter nävarna i en from förhoppning om att tittarna inte ska genomskåda det hela och se att det är knattefotboll de sitter och blir upphetsade över.

http://www.fristad.eu/2011/07/damfotboll-kejsarinnan-ar-naken/

Damfotboll SKA vara intressant, har de bestämt. Om folk inte håller med så ska de tvingas till det.

Det är liksom så här det är numer, och det har slagit mig att det finns en anledning till det: de flesta människor funderar inte över saken.

Det är så det är i ALLA samhällen och organisationer. Alla driver åt samma håll. Det kan ju även vara dåligt för ens karriär att ifrågasätta normerna. Ja - könsnormen uppmanas man att ifrågasätta, men det är så att säga kontrollerad normkritik. Att kritisera homonormen (alltså att homosexuella är precis som heterosexuella) uppskattas inte. Inte heller att kritisera HBTQ eller transor, eller damfotboll, eller jämställdhet, eller invandringspolitik, eller global uppvärmning. Med mera.

------------------------------------------------

För övrigt skrev den välkända bloggen Fnordspotting idag om en bok jag själv recenserade för några dagar sedan, Burnhams Suicide of the West:

http://fnordspotting.blogspot.com/2019/06/om-lagen-om-hets-mot-folkgrupp-i-ljuset.html

Man kan läsa hans inlägg och jämföra med det jag skrivit. Jag tror jag skrivit om boken två gånger, men uppenbarligen läser jag inte lika snabbt som han gör.

Det kan bero på att jag arbetar minst 8 timmar om dagen i mitt egna företag, och får ägna läsandet 20 minuter max på tåget och så lite andra ströminuter här och där, och ibland på helgerna om det är fint väder. Ändå tjänar jag mindre än 20k före skatt (ärligt talat är det nog närmare 15k än 20k).

Varför skriver jag detta? Jo för att det, förvånande nog, kan ge en viss frihet att ha det såhär. Det hade varit trevligt med mer pengar, men samtidigt har man inte så mycket de kan ta från en. Är man "fattig" ger det en starkare drivkraft att kämpa eftersom man starkare känner att allt kan tas från en. Jag kan också med fog protestera mot allt krav om homosexuellas "rättigheter" eller feminism. De kvinnor som kräver mer rättigheter har det oftast redan väldigt bra - åtminstone mycket bättre än jag har det.

Hade jag själv tjänat 40k i månaden hade det kanske varit förmätet av mig att klaga på att invandrare får subventionerade jobb, eller att kvinnor inte skulle få lite högre i lön, eller liknande. Men nu när jag inte tjänar något så handlar det ju inte om att trycka ner andra grupper. Åtminstone ser jag det inte som att jag sparkar neråt när jag attackerar medelklassfeminister som tjänar dubbelt så mycket som mig, eller invandrare som får jobb för 25-30k varav staten betalar hälften. Och asylsökande får dessutom gratis tandvård och en massa andra bidrag som jag inte får. 

På 1970-talet så tillhörde vänstern ofta just de fattiga. Dagens "vänster" är istället journalister och statsanställda, eller medelklasskvinnor. Det går inte direkt någon nöd på dem. En gång i tiden handlade vänsterpolitik om att skapa ett DRÄGLIGT LIV för alla i samhället, men numer har de bestämt att alla ska vara "jämlika", och är de inte det så måste pappa staten gå in för det är så fruktansvärt om en högutbildad kvinna, typ advokat, måste gå ner i arbetstid när hon får barn och därmed halka efter i löneligan. Jag kan ju säga som så att jag har ingen sympati för henne. 

Jag kan däremot ha sympati för kvinnor inom vården som jobbar stenhårda pass där de sliter halvt ihjäl sig, och samtidigt har de lägsta lönerna av någon yrkesgrupp. Det handlar dock inte om löner utan om att ge folk DRÄGLIGA ARBETSFÖRHÅLLANDEN. Hade de här journalistmupparna vetat något om hur det är inom vården hade vi nog sett fler artiklar om det och det hade krävt förbättring. Men inom vård och socialtjänst får kvinnorna slita vidare med arbetsuppgifter de inte mäktar med. Samma sak inom polisen förresten, och för många lärare, osv. Medelklassfeministem får INTE min respekt däremot.

-------------------------------------

Jag har en känsla av att svenskar inte kritiserar invandringen eftersom de har det så bra. Löner har gått upp rejält senaste åren. Medianlönen i Sverige, dvs vad personen i mitten tjänar, är 30 000. När jag sade upp mig från mitt anställda jobb 2011 hade jag 23k i lön - före skatt.

Är man anställd är man dock inte fri. Det hålls koll på vad man gör på sociala medier, och man "känner" liksom att har man fel åsikter kommer det skada ens karriär. Man vet att man inte kan klicka gilla på fel inlägg eller skriva kommentarer av fel slag, för det är alltid någon i bekantskaptskretsen som läser och för det vidare, och sedan vet "alla" om det.

Jag var själv med om det för ett halvår sedan, när jag slutligen tog bladet från munnen och började skriva mer invandringskritiskt på Facebook. Men om man driver sitt eget företag kan de ens släktingar och "vänner" faktiskt inte göra så mycket skada. Om man inte heller har en massa pengar på spel slipper man bekymra sig över det också. Även om jag får erkänna att det nog vore bättre att driva ett företag där man tjänar mer, men tyvärr vet man inte alltid detta när man börjar. De flesta företag får läggas ner inom 1-2 år, och av de resterande är de flesta faktiskt på gränsen till att ägaren klarar sig på det.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

      Mike Adams (https://en.wikipedia.org/wiki/Mike_Adams_(columnist) ) begick självmord 23 juli 2020. Detvar en vecka före det att han blivit tvingad avsluta sin universitetskarriär som professor (det engelska begreppet "professor" syftar på...

Pat Buchanan och William S Lind är två profiler inom det som skulle kunna den invandringskritiska högern. Ett annat namn är paleokonservativ, eller traditionell konservativ. Det som särskiljde dem från högern på 1980-talet är att högern utvecklades m...

Har inte bloggat på länge pga jag jobbat med boken som kom ut förra åren (egenpublicerad, kostade cirka 10 000 kr för att få 100 exemplar). Den finns att köpa fysiskt på t.ex. Adlibris för lite över 200 kr eller digitalt för lite under 100 kr. Tyvärr...

Man kan fråga sig varför jag ständigt skriver om detta ämnet, och svaret är att det är ett perspektiv som aldrig får höras annars. Traditionell media är ju som den är. Det saknar helt kanaler för att få ut en alternativ sanning. I Sverige serveras ma...

Jag recenserade nyligen boken "Haveriet" som jag inte ser som en särskilt välskriven och meningsfull bok.   "Migrationen i medierna", med undertiteln "men det får en väl inte prata om?" är en betydligt bättre antologi. Visserligen har de fördelen...