"Radikalare än Hitler: De esoteriska och gröna nazisterna" heter boken skriven av Göran Dahl , utgiven 2006. Det är ingen nazistisk bok utan avslutas med varningens ord om hur man bäst bör bemöta nazismen, som brukligt är i denna typ av böcker.

Göran Dahl är en professor i sociologi som har specialiserat sig lite på de här tyska radikalkonservativa tänkarna på 1930-talet. Jag nämnde honom i ett tidigare inlägg där han skrivit en artikel för Expo.

Radikalare än Hitler är en populär bok som rätt ständigt är utlånad på biblioteket. Den är även slutsåld på Bokus men finns hitta på t.ex antikvariat.net.

Först kan jag ju passa på att kritisera språket lite och bokens sammansättning. På sina ställen är den snårig på det sätt som akademiska böcker lätt blir om de inte copyedats av en duktig redaktör. Om man bara staplar namn, boktitlar och årtal efter vartannat blir boken svår för en normalläsare att ta till sig. Det hade varit mer intressant om han gjort några djupare porträtt på de mer intressanta figurerna och skippat alla sidosprång.

Boken saknar också en röd tråd för den nämner som hastigast alla tänkare som på något sätt kunde betraktas som "radikalare än Hitler". Vad bokens titel syftar på är att Hitler såg sig som en "moderat nationalsocialist", enligt hans egen utsago. Det var därför han värjde sig mot att införa de mer ockulta eller folkvurmande delarna som olika tänkare föreslog. Enligt boken så föreslog den välkände psykologen C.G Jung att Hitler skulle plantera ekar, eftersom ekar var en arketyp i den tyska nationalsjälen, men Hitler ansåg sig inte intresserad av sådana extrema åtgärder. Han var intresserad av realpolitik.

Jungs eventuella Nazisympatier hade varit ett intressant instick i boken, och Jung nämns på flera platser.

När jag undersöker saken så finner jag en avhandling som beskriver att Jung nog kan sägas ha haft Nazisympatier fram till år 1934:

In this paper, we show that it is untenable to hold that Jung was a “Nazi sympathizer” after May 1934. Jung went through a decisive transition from March to May 1934 in which he became warier of the Nazis. It remains possible, however, to argue that between January 1933 and February 1934 he either was or was not in some degree a Nazi sympathizer. From 1934 to 1936, he became still warier of the Nazis. By March 1936, his attitude toward the Nazis took a further turn: it was clearly more pessimistic than in 1935. Thus, Jung's views of Nazi Germany changed from 1933 to 1936.

https://www.jstor.org/stable/10.1525/jung.2012.6.4.98?seq=1#page_scan_tab_contents

Det beskrivs förstås som något fruktansvärt när en person har sympatiserat med Nazismen (Kamprads ungdomsförsyndelser från 1940-talet gjorde att vänstern hatade honom till och med efter hans död förra året), men med åren kan jag säga att man inte alltid har koll på allt som sker, samt att åren går fort. Hitler blev kansler 1933 efter att ha blivit största parti i valet 1932. Han utlovade bland annat ... fred. Svårt att tro idag.

Nu när det visat sig att Jung haft sympatier för nazisterna - även om det var kortlivat - så kanske Jungs texter hamnar i onåd hos etablissemanget. Det är så det brukar bli. Samma sak drabbade Nietzsche, tills dess att vänsterfilosofer drog fram honom igen på 1970-talet.

Jungs texter kan säkerligen inspirera nazismen, men det kunde även många andra tidiga filosofer. Det är det som gör det så vanskligt när allt som på något sätt sammankopplas med Nazityskland eller antisemitism direkt hamnar i onåd.  Det gör att man missar många skarpa tänkare.

Många av filosoferna på den tiden är dock hopplöst förpassade till historiens skräpkorg. Detta gäller alla som såg något mytiskt i den tyska själen som de såg som sammanlänkat med jorden. Det fanns t.ex ett vurm för bönderna. Inget ont med det, men det blir svårt försvara hur en bonde skulle vara mer "tysk" än en person som bor i en stad.

Ett annat problem som de tyska radikalerna kämpade med var frågan om huruvida kristendomen var tysk eller inte. Det är en fråga som dagens nationalsocialister, och även alt-right, också är lite oklara med, på ett sätt som allt som oftast hånas. Man kan nog konkludera att deras syn på kristendomen är att se religionen i sig som negativ, men dess kulturella värde som positiv. De ser annars asatron som den mest ursprungliga tron, och ursprung var viktigt för tyskarna vid denna tid - och är så än idag för nationalsocialister.

Hakkorset var en av de symboler som representerade den "ursprungliga" tyskheten.

Boken nämner en massa namn och kan tjäna som en startpunkt för den som vill fördjupa sig. Vissa levnadsöden var mer fascinerande än andra, såsom Savitri Devi:

Savitri Devi, eller Savitri Devi Mukherji, ursprungligen Maximiani Portaz, född 30 september 1905 i Lyon, död 22 oktober 1982 i Sible Hedingham i Essex (till följd av en hjärtinfarkt[1] var en akademiker av fransk-grekisk härstamning, med högre examina i filosofi och kemi och fil.dr i vetenskapsteori.

Känd för sina ariosofiska strävanden efter att föra samman hinduism och nazism; hon betraktade Adolf Hitler som en av Vishnus avatarer, nämligen Kalki. Savitri Devi var en pionjär inom djurrättsaktivism då hon befriade djur från försökslaboratorium och förespråkade djupekologi.

Själv tycker jag det är intressant att följa hur antisemitismen genom invandring till Egypten skapade en grogrund för den arabiska antisemitismen som efterhand blev ett genomgående tema i grupper som Muslimska Brödraskapet och därmed salafismen. Det glödande judehatet hos deras viktigaste skribent Sayyid Qutb är som taget ur nazisterna propagandatexter. Men om detta handlar inte Radikalare än Hitler.

En annan intressant gestalt var Julius Evola:

Baron Giulio Cesare Andrea Evola (/ɛˈvoʊlə/; Italian: [ˈɛːvola];[1] 19 May 1898 – 11 June 1974), better known as Julius Evola, was an Italian philosopher, painter, conspiracy theorist, spiritualist, and esotericist. He has been described as a "fascist intellectual,"[2] a "radical traditionalist,"[3] "antiegalitarian, antiliberal, antidemocratic, and antipopular,"[4] and as having been "the leading philosopher of Europe's neofascist movement."[4]

Evola is popular in fringe circles, largely because of his extreme metaphysical, magical, and supernatural beliefs (including belief in ghosts, telepathy, and alchemy),[5] and his extreme traditionalism and misogyny. He himself termed his philosophy "magical idealism." Many of Evola's theories and writings were centered on his hostility toward Christianity and his idiosyncratic mysticism, occultism, and esoteric religious studies,[6][7][8] and this aspect of his work has influenced occultists and esotericists. Evola also justified rape (among other forms of male domination of women) because he saw it "as a natural expression of male desire." This misogynistic outlook stemmed from his extreme right views on gender roles, which demanded absolute submission from women.[6][7][8][9][10]

According to the scholar Franco Ferraresi, "Evola's thought can be considered one of the most radical and consistent anti-egalitarian, anti-liberal, anti-democratic, and anti-popular systems in the twentieth century. It is a singular (though not necessarily original) blend of several schools and traditions, including German idealism, Eastern doctrines, traditionalism, and the all-embracing Weltanschauung of the interwar conservative revolutionary movement with which Evola had a deep personal involvement".[11] Historian Aaron Gillette described Evola as "one of the most influential fascist racists in Italian history".[12] He admired SS head Heinrich Himmler, whom he once met.[12] Evola spent World War II working for the Sicherheitsdienst.[8] During his trial in 1951, Evola denied being a fascist and instead referred to himself as a "superfascist". Concerning this statement, historian Elisabetta Cassina Wolff wrote that "It is unclear whether this meant that Evola was placing himself above or beyond Fascism

Andra personer som nämns i boken är däremot så marginella att det är meningslöst nämna dem.

Det verkar som att tänkarna blandade så friskt att man i slutändan inte kan få något konkret ur deras snurriga idéer. Man var för och emot islam, kristendom, hinduism, och allt möjligt annat - samtidigt. Så länge man kallade det "ursprungligt" så kunde man införa vad som helst - utom judendom då. Vissa trodde att arierna kom från Atlantis. 

Jag tror att om man vill bekämpa nazism så gör man kanske det bäst genom att belysa vad de faktiskt tror på. Ser man på NMR lite ytligt så kan man, om man inte har problem med deras våldsromantik och antidemokratiska idéer, tycka att deras åsikter kanske är bättre än att låta Sverige "tas över" av människor med en "sämre" kultur. Men skrapar man på ytan så hittar man de här snurriga idéer om att allt har ett ursprung som måste bevaras. Det blir dock svårt, eller kanske omöjligt, att försöka hitta detta ursprung.

Även Jung trodde på att människans medvetande innehåller s.k arketyper som är likadana för alla människor i alla tider. Det ligger något i det, men Jung överdrev sina arketyper.

I en tidigare recension av en bok om nazism, Harald Ofstad i "Vårt förakt för svaghet" (sök i bloggen vid intresse), så lärde jag mig en av nazismens grundprinciper: att nazismen skapar rättfärdighet genom "might makes right"-princip. Alltså den starkes rätt att dominera och definiera och därigenom skapa sanning.

Det är ett genomgående tema och även Jungs arketyper kan ses på det sättet. Ett soltecken blir till ett viktigt tecken för att de troende säger att det är ett viktigt tecken. Svenskhet är viktig för att nationalister säger att det är viktigt.

Själv är jag skeptisk till denna typ av "jag tänker, alltså tänker jag"-filosofierna. Mest för att jag tidigare gått vilse i liknande idéer och till slut insåg att man med sådant tankesätt kan rättfärdiga vad som helst, vilket gör att filosofin blir epistemologiskt obrukbar. Jag kan inflika att jag är kritisk till den moderna flumvänstern av samma orsak.

Nåväl - vad kan man då ta med sig från boken Radikalare än Hitler? Inte så mycket som jag hade hoppats. Den ene är tokigare än den andre. Det finns egentligen inte någon av de författare som nämns som jag har lust fördjupa mig i. Den vettigaste av de nazister som nämns verkar vara Hitler själv.