Nu har jag läst klart Sundströms bok om Danmark, som jag nämnde i ett inlägg nyligen om Pia Kjaersgaard.

 

Det jag först kan säga om boken är att DN-journalisten Lena Sundström är roligare än man tror. I de intervjuer jag såg med henne kring 2010 (valåret då SD kom in i riksdagen) så verkade hon är syster-duktig typ av PK-prinsessa som skulle varna oss alla för vad som hände om SD kom in riksdagen: då skulle vi bli som Danmark.

Boken nämner flera gånger att Danmark har fått så dåligt rykte och att danskar skäms för att säga de är från Danmark. Någon som minns den debatten? Det brukar vara så med folk som har en agenda att de presenterar sådana uppgifter som stöttar deras agenda.

Jag hittar inte senaste statistik men från 2016 ser vi:

The number of foreign overnight stays in Sweden last year grew to 13.9 million, according to EU statistical office Eurostat – an increase of 3.1 percent on 2015. Denmark came second with 11.6 million, Norway third with 9.8 million, Iceland fourth with 6.8 million, and Finland last with 5.6 million.

The figures, based on a statistical forecast, show some clear trends.

One is that despite the growth, Sweden is at risk of slipping behind the likes of Denmark, Norway, and Iceland. Among the Nordics, the island nation saw by far the biggest percentage growth in tourism, with an 18.5 percent increase in overnight stays. Norway meanwhile also saw large growth, up by 11.4 percent compared to 2015.

https://www.thelocal.se/20170126/sweden-attracted-more-foreign-tourism-than-any-other-nordic-in-2016

Faktiskt har jag flera gånger i andra forum fått frågor från potentiella turister om Sverige är ett säkert land att turista i. Hoppsan sa. Men det är väl viktigt att poängtera att det inte har något med invandring att göra, utan man kan säkert skylla det till "utländsk påverkansoperation" (alltså Ryssland), eller på den ökande högerextremismen, eller varför inte socioekonomiska faktorer...

Kan kolla en undersökning om vilka länder som har bäst rykte också:

1. Japan -
2. Norway +4
3. Switzerland -1
4. Sweden -
5. Finland +8
6. Germany -3
7. Denmark +2
8. Canada -3
9. Austria +1
10. Luxembourg -
11. New Zealand -
12. United States -5
13. Netherlands +3
14. Italy +4
15. Australia -7
16. UAE +3
17. France -
18. Singapore -4
19. United Kingdom -7
20. South Korea -

Sverige rankas fyra i världen medan Danmark ligger sjua, men platserna verkar ändras rätt mycket mellan åren och ska nog inte ses som 100% säkra. Bilden av att omvärlden ser Danmark som rasistiskt är kraftigt överdriven. Det rasistiska Danmark ligger t.ex före det mångkulturella Kanada och UK och det till synes toleranta Nederländerna.

Boken om Danmark gav Sundström Guldspaden och Publicistklubbens stora pris. Varför är inte svårt att förstå, eftersom den är som en lång varning för högerpopulism, och i förlängningen för SD. Man ska inte förglömma att 2009 var etablissemanget dödsförskräckta för vad som skulle hända om SD kom in i riksdagen. Dagen efter att valet genomfördes 2010 och SD fick lite över 5% så organiserades antirasistiska demonstrationer där svenska folket skulle intyga att de tog avstånd från detta parti "med högerextrema rötter".

Det känns faktiskt ganska avlägset nu, när man sett Jimmie Åkesson göra ett klanderfritt intryck i TV-soffor i nio år. Säga vad man vill om Åkesson men han är bra på att framställa sig som en svärmorsdröm. Det är kanske ingen tillfällighet att SD fick 19% av rösterna bland dem som är 65+, en grupp som annars kan förvänta sig vara S-trogna.

Förutom att Danmark påstås ha minskat i positiv attraktion, vad är annars Sundströms tes? Vad var det som gav henne Guldspaden? Motiveringen var:

”För en personlig skildring som med skenbar lätthet lyckas begripliggöra hur intolerans och främlingsfientlighet kan äta sig in i ett demokratiskt lands politik och medier.”

https://www.svt.se/kultur/guldspaden-2010-pris-till-svt-for-gravande-journalistik

 

Ja, vi kan ju ana en viss politisk motivation från etablissemanget...

 

Men jag vill ändå påpeka det att Sundström har gjort ett gediget arbete, något som är ovanligt, särskilt bland journalister. De vill helst skriva en bok med lite lösa tankar, vilket går betydligt snabbare än att traggla sig genom tjocka referensböcker för att hitta någon mening man kan citera.

 

Själv uppskattar jag alla böcker som bygger på gediget arbete, oavsett vilken politisk vinkling de har. Jag skrev t.ex en positiv recension av en bok som vänsterjournalisten Martin Gelin skrev om den amerikanska högern. (läs den boken!) Likaså uppskattar jag Expo för deras väl underbygga artiklar, till skillnad från tidskriften Etc som bygger på löst tyckande och snyftartiklar.

 

Låt oss inte glömma alla dessa tramsböcker som Sundströms från tiden 2000-2016! Då allt handlade om att motverka "främlingsfientlighet och rasism". Som "tur är" så drev de sin antirasistiska kamp så hårt att den kommer att implodera och det kommer komma en kraftig motreaktion, som de själva alltså bär ansvar för! Eftersom de är så fega och ointelligenta.

 

Chang Frick varnade för denna motreaktion i en debatt med Thomas Mattsson på Expressen för ett antal år sedan:

 

”Det är ett allvarligt problem för samhället” att sådant som tidigare ”klottrades på toalettdörrar” nu får stor spridning genom ”hatsajter” som Nyheter Idag, menade Mattsson. Expressen däremot, det är en tidning som står upp för det anständiga och det rätta.

Mitt svar var att debatten, så som den såg ut där och då, var överdriven åt det invandringspositiva hållet. Mitt resonemang var likt Thomas Gürs pendel, alltså att om en fråga tillåts skena iväg åt endera hållet kommer förr eller senare en motreaktion som slår åt motsatt håll. Och om detta sker i framtiden kommer jag än en gång vara motvalls, men då från andra hållet.

https://nyheteridag.se/ska-expressen-bli-en-toalettdorr-som-sprider-hat-och-skapar-allvarliga-problem-for-samhallet/

 

DN-journalisten Sundström vann en guldspade och publicistklubben stora ryggdunkarpris för att hon... varnade för rasismen och för en normalisering av "främlingsfientliga partier". Det känns som att DN fortfarande fastnat i detta tänkande, men vi rätt tänkande människor med sunt förnuft får kämpa vidare och hoppas att sanning och rättvisa vinner i längden.

 

Vad mer kan man lära från boken? Som jag antydde i mitt förra inlägg om Kjaersgaard så är den svenska debatten bankrutt i hög utsträckning pga det svenska medieklimatet, och nu när jag läst färdigt boken så kan det konstateras att det var mer sant än jag trodde. Har man, som i Sverige, ett medieklimat som styrs av ett par stora koncerner som bestämt sig för att kampen mot rasism är den viktigaste kampen, så sprids ständigt samma typer av vinkling. ("kampen mot rasism" kan förstås kläs i olika formuleringar)

 

I Danmark så var Extrabladets redaktör välkänd för att sympatisera med Dansk Folkeparti. På 1990-talet så hade de flera serier där de beskrev invandringens problem, och eftersom tidningen är oberoende så kunde ingen hindra dem.

 

Ekstra Bladet är dansk kvällstidning grundad 1904. Tidningen ägs av JP/Politikens hus. Den är en oberoende socialradikal kvällstidningen, sedan 1960-talet präglad av ett sensationsinriktat innehåll.

https://sv.wikipedia.org/wiki/Ekstra_Bladet

 

Sundström jämför med Expressen serie om invandring som inleddes med löpsedeln "Kör ut dem! Svenska folket om flyktingar." och som resulterade i att chefredaktören på studs fick sparken. Det är nog ingen tillfällighet att Bonnier nyligen köpt upp Mittmedia, som äger ett 20-tal tidningar.

 

Det är nog helt enkelt som så att om Sverige hade haft oberoende "sensationella" tidskrifter, sådana som har samma mål som Extra Bladet:

 

Redaktören Hans Engell har beskrivit tidningen på följande sätt: "Ekstra Bladet er Danmarks politisk mest ukorrekte avis - stiller de spørgsmål, som andre ikke tør. Ekstra Bladet er aldrig i regering. Altid i opposition." En mycket uppmärksammad reklamkampanj hade som tema 'FIND DIG I EKSTRA BLADET eller find dig i hvad som helst'.

https://sv.wikipedia.org/wiki/Ekstra_Bladet

 

så hade svensk invandringspolitik inte blivit så extrem som den blev, för då hade det funnits opposition.

Idag kan möjligen sägas att GP utgör ett slags opposition. GP som ägs av Stampen som är ett lokalt Göteborgsbolag och som i sig inte behöver dansa efter Stockholmsmediernas pipa.

 

Inte konstigt att Sundström fick en massa priser. Etablissemanget vill gärna uppmuntra sådant beteende som gynnar dem själva och hennes bok passade perfekt i beskrivningen av Danmark som ett rasistiskt land som kapats av högerpopulistiska och främlingsfientliga politiker, hjälpta av medierna.

 

Tack och lov slipper man helt nazi-referenser i boken. Extra Bladet jämförs inte med Der Stürmer.  Pia Kjaersgaard jämförs inte med Goebbels.

 

Annars skulle jag nog främst beskriva boken som fragmentarisk. Flera kapital beskriver Sundströms egna upplever i Danmark, som inte alltid är relaterade till invandringsfrågan. Hon går ut och dricker öl, hon försöker och misslyckas med att få vänner, hon blir bestulen på sin plånbok och hon pratar med olika udda kufar.

 

I ett kapitel intervjuar hon någon lantis på Jylland (halvön som utgör västra Danmark) som ogillar muslimer trots att inga bor i byn.

 

Hon beskriver en del av de ologiska krav som krävs för att bli dansk medborgare.

 

Hon besöker en SFI-kurs.

 

Och såklart så pratar hon med alla godhjärtade invandrare som känner sig extra utsatta i Danmark.

 

Allt som oftast blir hon sådär bemästrande med sådana PK-pinnar som jag får intrycket av att hon som person tycker om. Här kommer stockholmaren och ska tala rätsida av de korkade danska rasisterna. Trots att hon upplever det som att hon är klokast i världen så tycker jag ändå att de hon intervjuar gör ett bra och rationellt intryck (DN-läsare håller säkert inte med mig). Här ett samtal med Sören Krarup, en politiker för Dansk Folkeparti, född 1937. Jag har kortat ner och förenklat det lite så det är inte ett direkt utdrag ur texten ( sid 283):

 

---

- Jag gillar Danmark och älskar Nörrebro, säger jag entusiastiskt. [Sundström bor i Nörrebro som är känt som Danmarks invandringsghetto i Köpenhamn, typ som Rosengård är i Malmö]

- Gör du det!, säger Sören. Jag skulle säga att det inte liknar Danmark mer. Det har blivit en stadsdel där det har blivit så fyllt av fremmede att dansken idag känner sig helt främmande själv om han kommer dit.

- Är jag en fremmede?

- Nej, du är svensker, säger Sören. Men alltså du kan ju se, du kan ju se hur mycket muslimer det är... på Nörrebro.

- Jo jo, säger jag. Men jag älskar det. Har du bott där?

- Nej det har jag inte. Eller jo i slutet av min studietid. Men det var en helt vanlig stadsdel då.

 

Sören säger att han tycker det är rätt elementärt och att jag nog kan förstå om man jag bara vill. Ett folk är som en familj, familjens hem är det land som folket bor i, och familjen kan ha gäster, som kan bli upptagna i familjen om de går med på att bli en del av familjen.

 

- Det är precis samma sak med de fremmede som vill bli danska medborgare. Det är så enkelt och så elementärt, säger Sören.

 

Jag visar honom annonsen som visar en liten blond flicka och texten "När hon går i pension är det muslimsk majoritet i Danmark..." I annonsen räcker det att man är muslim för att man ska vara något farligt.

 

- Men islam är ett hot mot alla västliga länder som muslimerna bor i, säger Sören. Om de blir många eller i majoritet utgör de en fruktansvärd fara för de övriga medborgarna, för då vill de härska och tvinga till sig makten.

 

Sören suckar. Förstår att jag inte förstår.

 

- Förstår man inte skillnaden mellan kristendom och islam, då förstår man intet, säger han.

 

Jag frågar Sören vilket han tycker är värst. En laglydig muslim eller en kriminell kristen?

 

Sören säger att en laglydig muslim som följer dansk lag naturligtvis är bättre än en kriminell kristen som bryter mot dansk lag. Jag frågar Sören om det då inte är en halvdålig idé att dra upp gräns mellan muslimer och danskar. Mellan dem som bär slöja och de som inte gör det.

 

- Att bära slöja är en bekännelse till ett totalitärt system som bryter mot dansk lagstiftning, punktum, säger Sören.

 

Det känns som att vi rör oss runt i cirklar och nu är tillbaka där vi startade i ordväxlingen.

 

- Men är det inte farligt för ett samhälle att ha en massa medborgare som står utanför samhället?, säger jag.

- Men om de blir danska medborgare så står de ju inte utanför samhället, säger Sören.

- Men om du är en dansk medborgare som inte kan använda din utbildning på grund av din tro... säger jag.

- Men vad är det för tro som är oförenligt med att vara dansk medborgare? säger Sören.

 

Sören tycker att det är uppenbart att det är jag som gått fel.

 

- De säger, herre Gud, det är ju 30 gram tyg och det betyder inget. Så säger vi: det är fullständigt riktigt, det betyder inget, så ta av det!  Då säger de nej, och vi säger 'varför vill ni inte det?'. 'Jo', säger de, 'för att det betyder mer än något annat för oss'.

- Tycker du det är okej att bränna Dannebrogen?, säger jag. [den danska flaggan]

- Nej det tycker jag inte.

- Men kan det inte vara samma sak om du ber en muslimsk tjej att hon ska ta av sig slöjan? Är det inte samma som om jag säger att vi ska gå ut och bränna Dannebrogen?

- Jag vill inte bränna Dannebrogen.

 

Jag ger upp diskussionen.

Jag fiskar upp ett dansk-kontrakt där det står att diskriminering, hot och hån på grund av kön, hudfärg, tro eller sexuell läggning är olaglig i Danmark. Jag pekar på annonsen som jag lagt upp för honom på bordet.

 

- Är inte det hån mot religion? , säger jag

- Det är ju en varning för islam, säger Sören.

 

Jag börjar om från början.

- Men om man tittar på det här dansk-kontraktet. Kan du ge något exempel på vad som skulle kunna vara ett hån mot islam?

Det kan inte Sören.

- Nu är det ju framför allt tal om de som hånar det som gäller i Danmark här. Att danska kvinnor kallas för luder av muslimer, och att danska normer kallas orena och mindervärdiga. Det kan väl vara att det finns fula saker man kan säga till muslimer, och man bör tala ordentligt till dem. Men att göra folk uppmärksamma på vad islam handlar om, det är inte uttryck för hån, det är en fråga om upplysning. Och det är en upplysning som i hög grad är nödvändig för de västliga länder där muslimerna bosätter sig. Det är ju... jag har frågat dig om du läst Koranen och det har du ju sagt att du inte gjort så mycket.

- Det är inte min kvällslektyr, men det är inte heller Bibeln, säger jag.

- Men om du försvarar islam måste du också känna till Koranen, säger Sören.

- Jag försvarar inte islam utan människors rättighet till religionsfrihet och medborgarskap.

- Men det är naivt att tala om människors rättigheter. Jag har skrivit en bok där jag kritiserat att man gör mänskliga rättigheter till en helig lag. Den heter Dansken och de mänskliga rättigheterna, där jag jämför det med dansen kring guldkalven. [När Moses enligt judisk mytologi kom ned från berget med moselagarna så hade judarna redan gjort sig en ny gud: en guldkalv de dansade kring]

- Så du menar att de mänskliga rättigheterna är ett hot mot Danmarks säkerhet?

- Det är ett hot mot den danska och europeiska livsstilen. Jag uppmanar dig att läsa min bok, den är rätt förträfflig.

 

Sören säger att han tycker Sverige är ett totalitärt land. Han känner inte till SD särskilt väl, men han har läst om dem.

- För mig, för oss, är Sverige ett avskräckande exempel. Ni är ju terroriserade av den politiska korrekthet som till exempel gör SD till en grupp som inte får en ordentlig behandling.

 

 

---- slut utdrag

 

Som jag skrivit tidigare så är det intressant att följa vänstermänniskors resonemang. För det första för att de är så övertygade om deras egen moraliska förträfflighet och att de har rätt. Det är viktigt att känna till dessa människors argument, för att kunna besvara frågan varför Sverige bestämde sig för en så extrem politik och samtidigt kunde tysta och trycka ner all opposition. Många människor i utlandet har frågat mig hur det kommit sig att Sverige blev så extremt och det är inte helt lätt att ge ett kortfattat och enkelt svar.

 

Sverige får tjäna som en fallstudie i hur det går till när man tar över debatten i ett land. Det där med mänskliga rättigheter är rätt så träffande, för liknelsen med moselagarna har slagit mig. Jag har t.o.m gått en kurs i MR (mänskliga rättigheter) hos röda korset och det är slående vilken tyngd man sätter i de här lagarna som ju faktiskt är människoskapade. Eller är det månne så att Gud gav oss lagarna om mänskliga rättigheter...?

 

Vad etablissemanget därför kunnat göra är att härleda kritik mot invandringspolitiken till något slags lös koppling till MR, och därmed kunnat vinna debatten på studs eftersom MR inte får kritiseras... "Någon kan ju dö om personen inte får livslång försörjning i Sverige, vill du det?" "Näää.... men...". "Nej just det! Internationella konventioner! Mänskliga rättigheter! Tänk på judarna på 1940-talet!"

 

När jag nu googlar på "Världens lyckligaste folk" så är Sundströms bok inte en av toppträffarna, utan det är en Expressenartikel som handlar om vilka folk som rankas som lyckligast 2019. I topp ligger Finland, följt av Danmark, Norge, Island, Nederländerna, Schweiz, och sedan Sverige.

 

Nej, Sundströms bok hade väl inte så lång hållbarhet, men det var väl inte poängen heller. Alla priser hon fick för den var för att det var ett politiskt inlägg utan att vara ett alltför uppenbart politiskt inlägg i debatten.

 

TV4 har fortfarande kvar det avsnitt av Kalla Fakta som Sundström också gjorde samtidigt som hon skrev boken (vilket väl bevisar de nära kopplingar som alla Stockholmsmedierna har):

 

Svensk dokumentär från 2009. Sverigedemokraterna går stadigt framåt och frågan är vad det skulle innebära om de kommer in i riksdagen 2010. Journalisten Lena Sundström flyttade till Köpenhamn i Danmark för att söka svar. Där har Sverigedemokraternas motsvarighet Dansk Folkeparti haft vågmästarroll och partiets politik har satt djupa spår i landets politiska liv. Hon möter bland andra den vanlige dansken och politikern som skärpt kraven på invandrarna och som är emot mänskliga rättigheter.

https://www.tv4play.se/program/v%C3%A4rldens-lyckligaste-folk/817049

 

Sundström som "blev upptäckt" av Liza Marklund när Sundstrum jobbade på en Piteåtidning. Liza fick in henne som krönikör på PK-tidningen Metro och skrev även för Dagens Arbete. 2005 började hon på Aftonbladet och 2013 var hon programledare för Kalla Fakta i TV4. Numer har hon nått det finaste man kan nå som rättrogen PK-journalist: skribent i DN.

 

Jag var inte så jätteintresserad av politik 2010 men jag minns att Sundström ofta dök upp i debattprogram för att förklara för oss faran med SD, utifrån hur det såg ut i Danmark. Här en video från 2010 som hånar hennes roll:

 

I torsdags gick en film på SVT som hette Instructions not Included.

Den finns tillgänglig i fem dagar till: https://www.svtplay.se/video/22954510/instructions-not-included

I vanliga fall är utländska icke-amerikanska filmer på SVT inte så bra, vilket beror på att SVT mest köper in filmer som har rätt värdegrund. T.ex en film om ett homosexuellt par i Indien, en film om ett homosexuellt par i Iran, en film om ett homosexuellt par i Colombia, en film om ett homosexuellt par i England, och så vidare.

Även Instructions Not Included innehöll faktiskt ett homosexuellt par, vilket visade sig senare, och det fick mig vilja byta kanal, men nivån var ändå acceptabel. Problemet med homosexuella par i filmer är att de alltid framhävs och glorifieras. Förr i westernfilmer hade de goda alltid vita hattar och de onda svarta hattar, så att publiken skulle veta vem de skulle heja på. I dagens filmer har de homosexuella alltid "vita hattar". Dvs, de är alltid goda föredömen och supertrevliga utan några allvarliga karaktärsdefekter. Det homosexuella paret är alltid det perfekta, supertrevliga paret, som i värsta fall lider pga att deras familjer inte accepterar dem eller för att samhället är homofobiskt.

Det gör att det blir så tråkigt och förutsägbart med homosexuella karaktärer och jag brukar undvika filmer med sådana. Samma sak med svarta rollkaraktärer, för övrigt.

"Vi är inte rasistiska, utan vi behandlar alla lika. Därför framställer vi alltid vita som onda och svarta som goda. Det är hur mycket vi behandlar alla lika. Och samma med homosexuella."

Vänstermänniskor är inte så smarta så de tycker väl att ovanstående mening är logiskt sammanhängande. Det går inte att argumentera med vänstermänniskor eller människor med låg intelligens. Deras enda sätt att argumentera är att tysta folk, vilket är orsaken till att jag måste skriva denna blogg anonymt.

Hur som helst så är filmens huvudperson en söt, smart och vit ung tjej på 6-7 år. och hennes godhjärtade pappa som försöker ta hand om henne.

Att huvudrollsinnehavaren är en så blond och söt tjej med ett nordiskt utseende får ses som ett plus, och kanske krävs det att mexikanare gör denna typ av filmer eftersom man har svårt att tänka sig att en amerikansk eller svensk film skulle tillåta sig att förhärliga en så söt renrasig nordisk modell.

 

Hur kan en mexikansk ung tjej se nordisk ut? Jag försökte undersöka saken, men så vitt jag vet är hon mexikansk.

Her grandfather is Mexican billionaire Carlos Peralta, a real estate mogul and owner of the Mexican baseball team "Tigres de Quintana Roo" (Quintana Roo Tigers).

https://www.imdb.com/name/nm5160381/bio?ref_=nm_ov_bio_sm

I Mexiko, liksom överallt annars i världen, så utgör de vita människorna en överklass. Den mexikanska överklassen ser t.ex ut så här:

 

Medan normalmexikanen ser ut som ungdomarna här (de till vänster är nog ledarna):

 

Konstigt att det är likadant över hela världen...

Men men, det var en fin film om en söt ung tjej. Han som regisserade filmen var även han som skrivit den och spelade huvudrollen. Jag tror att amerikaner inte gör sådana filmer längre. I USA är allt så massproducerat och man har inte den typen av hjärta i filmer. Den politiska korrektheten har också förstört alla naturliga och normala känslor som människor har.

T.ex som när den manlige huvudkaraktären sa till dottern att hon kommer att bli en vacker blond tjej med långa ben. Det är sånt som många svarthåriga människor tänker på. Jag vet det själv. Men i filmer så framställs det ju alltid som att de med utländskt utseende är så överlägsna de vita.

Hur som helst en bra och rörande film som är värd att se. Kanske slipper man PK-pekpinnar i mexikanska filmer? Amerikanska filmer tycker jag numer är värdelösa att se på grund av alla token-karaktärer de måste trycka in. Svenska filmer är ännu värre för de saknar ofta all form av story och har istället BARA token-karaktärer som försöker komma överens.