Wigger (eller wigga) är ett nedsättande slangord i engelska språket som betecknar en vit person som uppträder på ett sätt som anses stereotypt för den svarta kulturen. Ordet är ett teleskopord, bildat av engelskans white och nigger, som anses vara stötande av vissa. Wigger/wigga kan också definieras som "wannabe nigga".

Ordet wigger används särskilt för att beskriva en ung, vit person som försöker efterlikna svarta förebilder inom den svarta kulturen, främst hiphop och gatukultur. Att däremot uppskatta ursprungligen svarta kulturyttringar, som hiphop-musik, innebär inte i sig att vara en wigger.

https://sv.wikipedia.org/wiki/Wigger

Vad ordet "svabbe" kan tänkas betyda får man själv försöka klura ut.

Mitt inlägg handlar nu om svenska killar som börjar umgås med killar som har s.k utländsk bakgrund. Då syftar jag specifikt på vissa utländer, och det är inte Kina eller Tyskland,

Jag minns själv när jag var tonåring och hur jag ibland försökte passa in i olika grupper, varav en del var utpräglade invandrargrupper. Det är lustigt i den åldern för det är så viktigt att vara med i någon slags grupp, och oavsett hur långt gruppen står från en själv så inbillar man sig att man kan bli homie med dem. ("homie" betyder home boy, och syftar på något slags kompis)

Det var som missfostret som nyligen dömts för att ha kastat en banger mot Jimmie Åkesson. Just denne kille beskrevs bäst på nordfront, varför jag får länka till dem. Jag tar avstånd från NMR och Nordfront, men det hindrar inte att jag ibland besöker deras webbsajt.

Källa: https://www.nordfront.se/tonaring-atalas-for-smallare-mot-akesson.smr

Här står han med sitt gäng,

Av förundersökningsprotokollet (FUP) framgår att Meletti ser sig själv som en ”antirasist” och han berättade för polisen att Åkesson och hans livvakter vid mötet hade tittat på honom och hans ”blattekompisar”. Han berättade också att om polisen och livvakterna inte hade varit där så skulle han ha slagit sönder Åkesson.

Den unge mannen bor hos en fosterfamilj i Halna som ligger i Töreboda kommun. Tidigare har han dömts för allmänfarlig vårdslöshet efter att ha tänt en eld uppe på taket på Centralskolan i Töreboda och han är även registrerad i ärenden i rätten gällande skadegörelse och misshandel.

Det finns även en typ av motsatt försök när kaosmänniskor försöker att bli kompisar med ordentliga svenskar. Det intressanta är att detta är nödtvunget när det är just EN person och han inte kan umgås med någon likasinnad. Då är han TVUNGEN att försöka passa in.

Är det två personer så kan de hålla ihop och stötta varandra, och ju fler de är desto mer kan de hålla ihop. Men är det bara en person så måste han försöka förändra sig för att passa in.

Det är därför den där svarta personen som reklamfilmer och medier alltid vill visa upp nästan alltid umgås i en grupp där resterande är vita eller andra icke-svarta färger. Om två eller fler svarta växer upp tillsammans så lägger de snart till sig med "svart" kultur, för det är mest i enlighet med deras natur att bete sig på ett visst sätt.

Antirasister ser gärna svart kultur som något negativt och som något som svarta har lurats till att ha genom slaveri, förtryck och kanske dåliga förebilder såsom rappare. Även rapparnas dåliga inflytande är på något sätt vitas fel, eftersom det anses att svarta pga slaveri inte hade möjlighet bli något annat än musiker och idrottare.

Fast sen ser man att de svarta beter sig likadant över hela världen. Givetvis inte i ALLA aspekter, men det finns visst beteende som är typiskt svarta på Afrikas västkust, till skillnad från visst beteende som är utpräglat hos vita. Detta beteendet är framträdande hos svarta oavsett om det är i Västra Afrika, Frankrike, USA, Brasilien eller Sverige.

Jag gör här som synes en liten skillnad då jag poängterar just Västafrika. I Östra Afrika ligger bland annat Somalia0 Kenya och Eritrea, och exempelvis somalier har en lite annan kultur och beteende än den i Västra Afrika. När vi dock tänker på svarta, eller på det vi kallar "neger", så tänker vi ofta på en viss kroppstyp, som är den som från Västra Afrika har spridit sig runt om i världen.

Det som är symptomatiskt för denna typ är bland annat att de är högljudda, tycker om att skämta och stimma, är sexuellt utåtagerande och ger ett lite aggressivt intryck. De tycker om fysisk kontakt, såsom att slå på varandra, kramas och liknande.

Jag vet från när jag var yngre och ibland umgicks med en sådan här person. På den tiden inbillade jag mig att "alla är lika", som vi får lära oss i skolan. Men det gick inte komma från att man som svensk har ett helt annat beteendemönster än de här afrikanerna. De är extremt utåtriktade, medan en svensk gärna tänker till innan han säger något. Detta leder till att man efterhand inte umgås så mycket med sådana personer, eftersom gruppdynamiken blir jobbig för alla parter. När man umgås måste man nämligen anstränga sig extra mycket - ja liksom fejka. Sen kan man heller aldrig vara riktigt öppen eftersom man måste vara känslig kring allt som kan ses som rasistiskt.

Ja, jag har gjort en lång resa sedan den tidens naivitet.

Samma sak gäller med vita. Om två eller fler vita växer upp tillsammans så kan de anamma sitt naturliga beteendemönster, men om en vit växer upp med en massa svarta i USA så blir han tvungen att börja "spela svart". Det man dock märker med de här personerna är att det alltid känns som att något är fel med dem. De känns olyckliga och missanpassade. Eminem är ett exempel.

Eminem växte upp i ett kaosartat Detroit, en stad som är cirka 85% svart, och de vita som bor där kanske inte tillhör samhällets toppskikt. Man ser här i videon hans förvirring kring att han "pratar svart" men att han känns ansträngd och besvärad.

Men man måste göra det man måste för att överleva. Om man måste se nergången och besvärad ut så är det det man måste göra. Men om man hade gett Eminem möjligheten att umgås med människor som är som han själv så hade han efterhand hittat sig själv.

Det var samma sak för mig. När jag själv var ung hade jag faktiskt en period då jag lyssnade på Marilyn Manson, försökte skejta, gick i skejtkläder, och en period där jag umgicks med folk som var hiphoppare. Min flumperiod var den som varade längst, då jag trodde att alla borde få göra som de vill och jag inte brydde mig om lag och moral. Men denna typ av beteende var inte i enlighet med min natur. Jag gjorde det bara för att jag mådde dåligt och var vilsen i mig själv.

När jag sedan fick möjlighet att umgås med andra typer av människor, att läsa böcker och förkovra mig, så insåg jag hur långt bort flummet egentligen var. Jag kan låtsas att jag är homie med korkad människor, sådana jag växte upp med, men faktum är att jag mår mycket bättre när jag umgås med intelligenta människor. Och det är inget fel på det. När man en gång insett det, så är det rätt så lätt att lämna sina gamla "vänner", för man inser också då att det inte ger en något att umgås med dem, och egentligen aldrig gjort heller.

I senaste numret av Nya Tider skrev chefredaktör Vavra Suk en intressant ledare. Han har tidigare varit inne på samma område, då han nämnde att europeiska nationalister och identitärer har två olika synsätt på islam: att man tycker islam kan få hålla sig i sina hemländer, eller att man betraktar islam som något ont som måste bekämpas.

Nu gick han dock ett steg längre och tog aktivt ställning för det mer toleranta perspektivet, och avstånd från contrajihadismen.

Jag tillåter mig citera friskt för ledaren är så bra:

Jag kan i dag se två huvudsakliga inriktningar. Den ena är emot islam var denna än finns, må det vara i London, Paris, Riyadh eller Teheran. Låt mig kalla denna inriktning den kontra-jihadistiska. Den andra står för ickeinblandning, låt mig kalla denna inriktning för den antiimperialistiska.

För mig är kontra-jihadismen en återvändsgränd. Missförstå mig inte, den islamistiska terrorn är något som drabbar oss alla, både i Europa och till exempel i Syrien, som jag besökt och för egen del kunnat se de hemska följderna av. Men kontra-jihadisternas kritik stannar inte där, de vill exportera västerländska liberala värden till alla delar av världen. Det är i min mening ren och skär imperialism.

Det är spegelbilden av den globalistiska agendan som vill införa mångkultur i alla länder och som i dag förstör vårt Europa. De vill ha McDonald’s, Coca-Cola och amerikanska oljebolag i varje land. De vill förgöra alla unika kulturer och göra om världens länder till nationer av lydiga konsumenter vars enda kultur är mode och utsvävningar. Kontra-jihadisten applåderar denna utveckling och de krig den medför mot Mellan­österns länder, bara för att de är muslimska.

För min del anser jag att principen om att leva och låta leva är den enda rätta och den som kan ge oss fred på jorden. Om vi vill försvara våra västerländska värden i Europa, om vi vill stoppa islamiseringen och inte låta någon annan tala om för oss hur vi ska leva, så ska inte vi heller komma till Mellanöstern eller någon annan världsdel och läxa upp dem om hur de ska leva. Det är deras kultur och ingen annan kan bättre veta hur de vill leva än de själva.

Om vi vill försvara västerländska värden ska vi tvärtom omfamna världens olikheter. Här har alternativmedia en viktig uppgift. De problem vi skriver om i Nya Tider, med invandrarbrottslighet, kollapsande välfärd och utförsäljning av statliga bolag och verk till utländska riskkapitalister, är tätt sammanbundet med vad som sker på andra håll i världen. Det är samma globalistiska intressen som verkar där som här.

Den kontra-jihadistiska positionen skapar fiendskap mellan länder och deras folk. Globalisterna startade denna process genom att härja runt och starta krig i Mellanöstern, samtidigt som de satte igång en massinvandring som Europa aldrig skådat tidigare. Kontra-jihadisterna tar denna konflikt till en ny nivå, genom att förklara krig mellan civilisationer. Men utvandringsländerna är också offer i detta globalistiska spel. Om någon läsare tycker att vi har blivit hårt utsatta här i Sverige, så kan ni jämföra med de människor vi träffat under våra resor i Syrien, där i princip alla förlorat någon anhörig, ofta flera.

https://www.nyatider.nu/pa-antiglobalistkonferens-i-moldavien/

Contrajihadism är faktiskt ett vedertaget begrepp men jag vill inte snöa in mig på vilka begrepp man använder.

Counterjihad är en global antimuslimsk rörelse som vänder sig mot vad de uppfattar som en islamisering av Europa och den övriga västvärlden.^[1] Rörelsen har rötter tillbaka till 1980-talet men fick större anslutning först efter 11 septemberattackerna 2001.^[2]

Det som samlar rörelsen är främst åsikter om att islam är mer en totalitär politisk ideologi än en religion och att det pågår en långtgående konspiration i syfte att förslava västvärlden. Vidare finns uppfattningen att det sker en successiv ockupation av främst Europa, dels genom invandring, dels genom barnafödande. Muslimerna utgör en så kallad "demografisk bomb" som successivt islamiserar länder genom att bli allt fler och målet är att skapa ett europeiskt arabien - Eurabia.

https://sv.wikipedia.org/wiki/Counterjihadr%C3%B6relsen

Ja förlåt, counterjihad heter den. Men som sagt, definitioner hit och dit. Vänder man sig mot en islamisering av Europa tror jag ganska många icke-muslimer skulle hålla med, men anser man att muslimer måste bekämpas eller förhindras att komma till Europa så har man mindre stöd. Inte alla counterjihadister tror att det pågår en långtgående konspiration för att förslava västvärlden. En del counterjihadister är helt enkelt emot islamisering. Det är därför jag ogillar att sätta på begrepp. Min 85 åriga farmor är orolig för att islam ska ta över men hon har aldrig hört talats om counterjihadism eller kanske ens jihadism. Konspirationer vet hon inget av, för hon har inte använt en dator sedan hon knappade in hålkort på 1970-talet (något som på den tiden var ett kvinnogöra. Obs - jag kan ha mints de här berättelserna fel).

Hur som helst så brukar jag anklagas för att vara en islamkramare eller liknande. Men det är viktigt att man håller på sin integritet och inte låter sig drivas av vad folk kallar en.

Jag granskade islam med ett öppet sinne och kom snabbt fram till att islamhatarnas negativa islamsyn var kraftigt överdriven. Den var visserligen inte helt överdriven, men såpass överdriven att den inte kunde tas på allvar. Att gå in på varför skulle ta för lång tid och det är för tråkigt att ständigt börja om från ruta 1 i debatten.

För det andra växer islam när det kritiseras. Liksom kristendom som älskar att påtala hur förtryckta de är, så är islam och judendom inte sämre. Det sägs att när man tar ut trollen i ljuset så spricker dem, och det är nog så med många lögner. Det är därför jag tycker det är viktigare att hålla sig till sanningen. Om islam verkligen är en så dålig religion som det påstås så behöver man inte överdriva så förbaskat!

Men islamhatarna förstår inte det. De förstår inte mycket, faktiskt.

Det finns även ett gammalt ordspråk som säger att man hellre ska se sin motståndare som en varg än som ett lamm. Vad jag menar med det är att man lurar sig själv om man tror att islam är en idiotisk och meningslös 600-talsreligion som enbart förslavar människor. Vill man förhindra en islamisering bör man istället vara faktuellt korrekt i islam.

Man kan till och med uppskatta islam samtidigt som man önskar att muslimer flyttade bort från Sverige. Orsaken till detta kan man härleda i ett inlägg jag skrev nyligen som hette De tre problemen med massinvandring, där jag utan att använda hat eller känsloargument beskriver de tre utgångspunkter man kan ta när man kritiserar invandring. Ett av dem handlar om konflikter mellan olika grupper. Om det till exempel utbryter inbördeskrig i Sverige mellan muslimer och icke-muslimer så får man väl erkänna att det var dumt att ta in så många muslimer. Det kanske tar tid för samtiden att erkänna det, men i framtiden kan man hoppas att någon gör den kopplingen.

Ett annat av mina argument är att främmande kultur eller genetik kan försämra ett land. Om vi gör tankeexperimentet att vi tog emot alla kriminella från fängelser i MENA-regionen så inser vi snart att det vore mycket negativt för Sverige. Man behöver inte hata någon för det. Av samma orsak kan det vara problematiskt att ta emot en massa muslimer. Det är nästan anmärkningsvärt hur lite de muslimska länderna skapat under de senaste 200 åren eller så.

Någon kanske säger att det beror på att de varit fattiga och förtryckta, men då säger jag: kolla på Iran. Av de länder i MENA som producerar något av akademiskt värde står Israel och Iran för nästan allt. Ändå har Iran ungefär samma BNP/capita som Algeriet har, och de två länderna har följt varandra år sedan 1970-talet. Vad har Algeriet producerat? Finns det några kända företag eller universitet från Algeriet?

Själv håller jag med Vavra om att den som vill det bästa för Sverige bör inte ägna tid åt hur folk ska leva i MENA. Låt dem få leva som de vill där, så lever vi som vi vill här. Det är väl en ganska enkel tumregel?

Det brukar ju hävdas att mångkultur förbättrar matutbudet, enligt det klassiska pizza-argumentet.

Jag håller med om att pizza är något bra med invandring, precis som kinamat, thaimat, och även falafel.

Men pizzan kom ändå på 1970- eller 1980-talet. Även grekisk mat blev populär då. Jugoslaver drev ofta pizzerior och jag vet ett ställe i orten jag växte upp som sålde kebab vi brukade köpa.

Vad jag märkt nu efterhad är att den kebaben då var mera köttig. Det var på den tiden kebab skars av en rulle och smakade kött. Köpte man kebab fick man alltså köttbitar istället för de salta och hårda slamsor man får idag. Jag mår dåligt av det idag och köper det inte.

Vad som dock slår mig när jag är ute i Malmö, är det att det förstås är trevligt med det mångkulturella utbudet, men att det i centrum finns nästan lika många indiska restauranger som det finns arabiska, trots att Malmö har så oerhört mycket fler araber än indier. Även thaiställen och kinesrestauranger är vanliga.

Finns finns det också falafelställen överallt, men all deras falafel och kebab smakar likadant. En bekant till mig försökt smaka all falafel i stan, men enligt min mening är det som att smaka alla olika Loka-smaker för att försöka hitta "den ultimata". När det kommer till falafel finns det ett par ställen som har en falafel som INTE är hård, och som har lite bättre tillbehör.

Inget ont om falafel, men frågan är hur mycket Malmös matutbud egentligen har dragit nytta av den massiva MENA-invandringen. Kebaben var bättre när det var jugoslaver som sålde den, och pizzan är inte bättre nu än den var 1995 eller så. Visserligen är det kanske billigare nu, vilket beror på att det är mer svarta pengar involverade nu.

Är man vänsterbliven tycker man det är bra med billigare priser, samtidigt som man tycker det är hemskt att företag säljer saker svart. Vänsterblivna har svårt att koppla samman närbesläktade fenomen, som att ifall man importerar lågkompetenta och lågintelligenta människor så ökar klassklyftorna, samt bostadsbristen ökar. Jag har läst en del av dessa vänsterblivna, i tidningar som Aftonbladet eller Hem & Hyra, och de tycker att regeringen måste skjuta till lite mer resurser bara, bekämpa det dåliga, och fokusera på all den "positiva energi" som tros finnas djupt begravd i våra utanförskapsområden....

För ni vet, Zlatan kom ju faktiskt från Rosengård. I Rosengård bor 20 000 personer, vilket är mer än en genomsnittlig svensk kommun... men kan Zlatan så kan vem som helst. Typ.

En annan aspekt med alla de här arabbutikerna är att jag allt eftersom måste säga att jag har tröttnat på dem. Det finns ett ställe i Malmö som säljer "äkta" kebab som är gjord på ordentliga ingredienser, och inte på danskt helfabrikat. Shamiat heter de. En syrisk bekant rekommenderade stället, och jag har gått förbi några gånger men det är alltid knökfullt på mörkhåriga individer, hucklen och gapiga människor. Min bekant sa då att jag skulle beställa bord i förväg och hälsa att jag känner honom --- men det är just detta jag alltid tycker är så jobbigt!

I någon av Herman Lindqvist kåseriböcker (han verkar ha skrivit 10 stycken, ser jag, förutom 60 andra verk) så skrev han om hur man gör när man köar i Marocko (det kan ha varit något annat arabland). Man går in på exempelvis posten, vilket var det han i kåseriet besökte, och tränger sig fram medan man ropar på någon bakom disken. "Salam Ahmad !" När man fått ett svar så informerar man Ahmed om att man behöver få sin post, och så fixar han det.

Jag tänker på Hermans beskrivning ibland när jag är inne i de här arabbutikerna eller restauranger. Mitt besök på Shamiat Fastfood var så obehagligt att jag inte velat gå dit igen. Tänk dig att man går in i en lokal på mindre än 20 kvadrat där det befinner sig 40 människor. Så snart man går in står man vid kassan, där det såklart redan trängs 5-10 personer som ska beställa, ska betala, eller vad de nu gör. Så står man där som två blonda turister i ett arabland och undrar vad fan man ska göra.

En annan sak är ju det att araber sällan är vad man skulle kalla trevliga. Visst är de hyfsat artiga, men i princip alla andra typer av etnisk mat är trevligare än araber. Jag vill inte säga att de är direkt otrevliga, men de är inte heller direkt trevliga.

Jag tror att arabers brist på kövilja beror på att deras syn på livet är som så att Gud ger mat till den Han vill. Någon rättvisa finns ändå inte i livet, liksom. Det är därför de kör som galningar också. Dör man, så är det Guds vilja. Vill Gud att man ska få mat, så låter Han det ske. Vad ska man köa för?

Lite samma sak vad gäller priser. Ett "kompispris" och ett pris till övriga. Låter kanske trevligt att få kompispris, men efterhand känns det också dumt. Detta med prutandet på 10 krs varor. Och varför är alla deras butiker så trånga? De verkar bara kunna stå ut i områden där det är trångt och kaotiskt. Ibland tar jag mig bort till Möllan på en lördag vid 14-tiden eller så, och det är verkligen ett område de har gjort till sitt. Där kör de hur som helst, går hur som helst, parkerar hur som helst, sätter upp skyltar hur som helst, och om det försvinner någon plånbok eller annat i vimlet så är det Guds vilja. Vill man höras så måste man skrika, vilket också verkar vara den typen av omgivning de trivs bäst i.

Jag är förvisso tacksam för den etniska mat som finns i Malmö, men det slog mig alltså idag att Malmös massinvandring knappast är orsaken till det. Det måste sitta minst 50 000 araber och afrikaner runt om i förorterna, och allt vi fått är några kebabställen med undermålig mat. Det finns ett fåtal libanesiska restauranger också som jag misstänks drivs av kristna libaneser - detta eftersom de är TREVLIGA, något som muslimer har svårt att vara mot ickemuslimer. Men jag är som sagt numer trött på arabisk kultur ändå. De får ha sina egna ställen där de kan få servera sina egna människor efter sina egna kösystem. Själv så bestämmer jag nu att jag hellre går till något indiskt, thailändskt, grekiskt eller svenskt matställe, där man ställer sig i kö, får trevlig information på ett språk som man FÖRSTÅR och känner att maten inte riskerar göra en sjuk.

Idag stötte jag på en artikel om en nigeriansk svetsare som kände sig så diskriminerad att hans fackförbund drev fallet till DO. Efter att ha läst DOs dom satt jag så här en stund:

Det hela är bara så dumt.

Berättelsen började bra. Man kände att detta var ett typiskt "12 years a slave"-fall. Stackars nigerianen blev utstött, mobbad, fråntagen sin värdighet, förlorade arbete, diskriminerades. Hela faderullan vi brukar se i amerikanska filmer, där vi ska tycka synd om stackars God Svart Man (spelad av Denzel Washington eller Morgan Freeman) som utsätts för rasism av några vita tölpar, ofta spelad av någon otäck skådis.

Sen läser man nästa del, där företaget ger sin sida, och det är uppenbart att nigerianen hittat på större delen av fallet. Det visade sig även att han var en usel arbetare som inte klarade av göra ett ordentligt svetsjobb och inte passade tider.

Sajten Hotellrevyn, en 100 år gammal tidning utgiven av Hotell- och Restaurangfacket, beskriver fallet.

En relativt ny dom från Arbetsdomstolen (AD) handlar om hur viktigt bevis är vid misstänkt diskriminering. Det gällde en svetsare vid kärnkraftverket Ringhals. Mannen, som vi kallar Patrik, har nigerianskt ursprung. Han ansåg sig ­diskriminerad.
Bland annat hade andra anställda använt öknamn som »Mogadishu« och »Koko stupid«, enligt Patrik och hans fackförbund, Byggnads.

https://www.hotellrevyn.se/reportage/diskriminering-kraver-bevisning/

För det första undrar jag hur pass lämpligt det är att kalla nigerianen för Patrik.

Hade jag kallats för Hassan i en artikel om mig hade jag känt det är lite olämpligt.

De fortsätter:

Arbetsgivaren hävdade att det rådde en ganska tuff stämning på företaget och att mer eller mindre skämtsamma smeknamn förekom mellan de anställda. Men Patriks arbetsledare sa att han aldrig hade hört öknamnen och att Patrik inte hade berättat om dem.  Arbetsledaren ­menade att om han hade fått reda på öknamnen hade han aldrig accepterat det.
AD valde att tro på arbetsgivaren eftersom Byggnads inte kunde ­bevisa att företaget känt till saken.

På sajten Fastighetsfolket, som verkar vara något fackförbund också (hittar ej vad de är), kallas nigerianen istället Leif:

En relativt ny dom (2012:27) från Arbetsdom­sto­len (AD) avgjorde ett fall om diskrimine­ring. Det gällde en svetsare vid Ringhals kärnkraftverk. Man­nen, som vi kallar Leif, har nigerianskt ursprung. Han an­såg sig diskriminerad. Bland annat hade hans arbetskamrater, enligt Leif , använt öknamn med afrikanskt hänvisning som ”Moga­dis­hu” och ”Koko stupid” och Byggnads tog frågan till AD.

https://fastighetsfolket.se/2013/04/03/skriv-ner-allt-om-du-blir-trakasserad/

Både de här sajterna utgår från att nigerianen... "Leif"... blivit utsatt för diskriminerande beteende.

Leif!?!? Varför inte kalla honom för Stina-Åke..? Eller kanske Hassan?

Nej, alla i Sverige måste ju heta något svenskt - eller? Såvida inte det är en reklamfilm, för då måste de vara svarta.

Kriminella måste vara vita, och människor i reklamfilmer måste vara svarta.

Sådana är reglerna nu för tiden.

Nu citerar vi från själva fallet:

Bolaget har utsatt B.O för diskriminering genom att kräva att han skulle genomgå en utförlig läkarundersökning samt uppvisa läkarintyg för att styrka att han inte led av en allvarlig sjukdom. Inte någon annan arbetstagare har avkrävts liknande intyg. Genom att kräva sådant intyg har bolaget utsatt B.O för direkt eller indirekt diskriminering på grund av hans etniska tillhörighet.

Bolaget har diskriminerat B.O genom att omplacera honom till bolagets verkstad och tilldela honom okvalificerade arbetsuppgifter efter det att han uppvisat blodvärden som var lägre än normalt. B.O belades då med svetsförbud. Bolagets åtgärder har utgjort direkt eller indirekt diskriminering på grund av B.O:s etnicitet.

Under tiden på verkstaden utsattes B.O för etnisk diskriminering i form av trakasserier på följande sätt. Han nekades att göra toalettbesök och ta rökpauser samt genom att hans matlåda slängdes. Någon tog hans stol när han arbetade, och vid ett tillfälle kastades stolen i en container. Vid flera tillfällen blev B.O särskilt övervakad av arbetsledaren E.S Inga andra arbetstagare utsattes för sådana åtgärder. Bolaget har också trakasserat B.O genom de i det föregående angivna uttalandena av H.H

B.O har vidare under en längre tid kallats för ”Mogadishu”, trots att han påtalat för arbetsledningen att han uppfattade det som nedsättande och kränkande. Anledningen till att B.O tog illa vid sig är att Mogadishu förknippas med laglöshet, våld och religiös fanatism. B.O har också kallats för ”koko” eller ”koko stupid”. Bolaget har känt till samtliga trakasserier, men har underlåtit att vidta åtgärder eller ens utreda saken. Bolagets företrädare har närmast underblåst trakasserierna genom sin passivitet.

B.O sjukskrevs i juni 2009 som en följd av den diskriminering han utsatts för. Bolaget har underlåtit att vidta rehabiliteringsåtgärder. Bolagets underlåtenhet utgör direkt, alternativt indirekt, diskriminering av B.O

Bolaget har genom att neka B.O permission eller semester när han önskade bevista sin brors begravning utsatt B.O för direkt, alternativt indirekt, diskriminering.

Sammanfattningsvis har bolaget diskriminerat B.O samt underlåtit att utreda och vidta åtgärder mot de trakasserier han utsatts för. Bolaget är skyldigt att utge allmänt skadestånd enligt 1999 års lag om förbud mot etnisk diskriminering samt diskrimineringsersättning enligt diskrimineringslagen för kränkningen av B.O

https://lagen.nu/dom/ad/2012:27

Vad säger bolaget då?

På arbetsplatsen kan samtalstonen ha varit tuff, men samtidigt hjärtlig. Det är riktigt att det har förekommit smeknamn på flera arbetstagare. Ingen av bolagets företrädare har emellertid känt till att B.O skulle ha kallats ”Mogadishu” eller ”Koko stupid”. B.O har kallats ”Tony”. Ingen av hans arbetskamrater har känt till tillmälena ”Mogadishu” eller ”Koko stupid”. Vid ett enda tillfällen har ”Mogadishu” nämnts, och det var i en diskussion om Afrikas östkust och situationen där. Det hade således inte något med B.O att göra.

B.O har varit en uppskattad arbetstagare och har närmast varit positivt särbehandlad. Bolaget hade ett visst överseende med B.O:s uppträdande och ställde t.ex mer bestämda krav på andra arbetstagare när det gällde att passa tider och liknande.

Angående att han kallats Mogadishu eller Koko stupid så är det kanske inte omöjligt att han kallats något sådant. På "manliga" arbetsplatser brukar man få smeknamn baserat på var man kommer från.

Frågan är vilket smeknamn man får lov att ge en nigerian? Mogadishu är tydligen inte okej. En av personerna i videon kallades Öland. En annan Sonny Liston, en tredje Piss i huvet och en fjärde Tjuven i Bagdad.

Nåväl, Mogadishu går alltså inte.

Arbetsledaren antyder lite halvt att "Leif" hade svårt att passa tider. Så oväntat...

Men afrikaner får man ju inte kritisera eller ställa krav på... Hakuna Matata...

Företagets kontrollant fann att svetsarbeten utförda av bl.a B.O inte uppfyllde de krav som ställs beträffande kärnkraftverk. Detta redovisades för Ringhals, som beslutade att stänga av B.O från vidare svetsning inom det aktiva området på Ringhals. Beslutet att belägga B.O med svetsförbud utgjorde alltså inte något arbetsledningsbeslut från bolagets sida, utan fattades av Ringhals. Bolaget hade inte något intresse av att belägga B.O med svetsförbud. Beslutet var tvärtom till nackdel för bolaget. Följden av de utförda kontrollerna var att B.O och ytterligare en arbetstagare avstängdes från svetsarbete. Svetsförbud är i och för sig inte något ovanligt i denna bransch. Enligt uppgift har de flesta svetsare på kärnkraftverk någon gång råkat ut för svetsförbud.

Leif blev alltså avstängd pga undermåligt svetsande.

Den 9 mars 2009 uppdagades vid en rutinkontroll att B.O hade låga blodvärden. Företagshälsovården avrådde honom från arbete på kärnkraftverk. Syftet med en sådan ordning är givetvis att skydda arbetstagarens hälsa. Inte under några omständigheter har det varit fråga om diskriminering.

B.O ville inte underkasta sig den företagshälsovård som erbjöds samtliga anställda hos bolaget. Han vände sig i stället till en vårdcentral i Göteborg, där han hade sin bostad. B.O fick den 26 juni 2009 ett intyg i vilket uttalas att han haft järnbristanemi, vilket botats med järntillskott. Vidare framgår av intyget att B.O hade begärt intyget i syfte att få klargjort att han inte led av någon allvarlig sjukdom. Det var alltså B.O som själv önskade få detta intygat av läkare. Det bestrids bestämt att bolaget skulle ha krävt ett sådant intyg av B.O

Arbetsgivarparterna bestrider förbundets påståenden om att B.O har utsatts för trakasserier, såsom att han inte har fått gå på toaletten, inte fått röka, inte fått sitta och att hans mat kastats bort. Inte någon av arbetskamraterna vid Ringhals eller på verkstaden i Varberg känner till någon sådan händelse. Bolaget förnekar vidare att B.O har övervakats på annat sätt än övriga arbetstagare. Vid ett eller två tillfällen har det dock förekommit särskild övervakning av B.O Det var när han, efter att ha belagts med svetsförbud, skulle avlägga svetsprov under överinseende av arbetsledaren E.S Vid själva svetsprovet fick han enligt de krav som ställs inte sitta ned. Det har inte förekommit att B.O inte har tillåtits att gå på toaletten eller att han inte fått röka. Påståendena om detta är orimliga.

B.O kom in till H.H:s kontor och önskade ha ett samtal. I hemlighet spelade B.O in samtalet, och en utskrift av inspelningen har i tvisten åberopats av förbundet. Utskriften överensstämmer emellertid inte med inspelningen. Vid en jämförelse framgår att uttalanden som är till B.O:s fördel är korrekt angivna, medan uttalanden som är till bolagets fördel är utelämnade eller felaktigt återgivna. Som exempel på detta kan nämnas att det i utskriften anges att H.H sade ”I don’t like you”. På inspelningen hörs det dock klart att H.H sade ”So it’s not that I don’t like you”. Det framgår vidare på tre ställen i utskriften att H.H klargjorde att B.O:s etnicitet inte var av betydelse i sammanhanget.

Nigerianen verkar alltså vara både bedräglig och korkad. Han påstod att han blivit sjukskriven pga trakasserier, när han i själva verket led av järnbrist. Han skrev även av vad arbetsledaren sa på ett felaktigt sätt.

Är det konstigt att DO har lågt förtroende för nigerianen efter detta?

Arbetsgivarparterna noterar att förbundet tidigare under målets handläggning gjort gällande att B.O begärt permission, men att förbundet nu anför att han har begärt semester. En anställd kan enligt kollektivavtalet få permission om högst tre dagar vid nära anhörigs frånfälle. B.O skulle dock bevista en begravning i Afrika, varför bolaget gjorde bedömningen att tre dagar inte skulle vara tillräckligt. Bolagets företrädare diskuterade saken med B.O och ombudsmannen I.R vid två eller tre tillfällen. Det bestrids att bolaget har nekat B.O permission eller semester. B.O beviljades semester under perioden den 6 augusti-4 september 2009. B.O kom inte till arbetet förrän 14 dagar efter semesterns utgång.

Han fick alltså semester i omkring en månad för att gå på begravning för sin bror. Han kom sedan tillbaka två veckor senare. Men visst, hakuna matata, ta dagen som den kommer. Varför passa tider? Tid är ju relativ.

B.O arbetade senast hos bolaget i september 2009. Därefter var han sjukskriven under hösten samma år. Bolaget hade två sammanträden med Försäkringskassan i syfte att samordna rehabiliteringen av B.O B.O kom dock inte till något av dessa sammanträden. Först den 3 december 2009 hölls ett sammanträde med Försäkringskassan.

Det framgår vidare att B.O inte hade velat medverka i de rehabiliteringsåtgärder som bolaget hade erbjudit samt att han vid sammanträdet vägrade att svara på frågor om sina hälsoförhållanden och möjlighet att återgå i arbete. Under inga omständigheter har det förekommit någon diskriminering i samband med rehabiliteringen av B.O

Känslan växer att Leif är en mycket krånglig och krävande person.

Det kan vara värt att påpeka att allt det som tas upp här lär ha dokumenterats, såsom vilka möten som hållits och vad som sagts.

Konstigt att det så ofta i de här fallen handlar om en afrikan som påstår att något rasistiskt sagt, trots att detta direkt kan motbevisas genom teknisk bevisning. Victoria Kawesa gjorde något liknande i tunnelbanefallet. Fungerar det att göra så i Afrika?

Men det blir bättre:

H.H har inför domstolen berättat följande. B.O fick träna svetsning på verkstaden. Han fick också undergå ett svetsprov, som han inte klarade. Han fick då hjälpa till med olika förberedelsearbeten. Dessutom fick han på samma sätt som andra arbetstagare vid verkstaden hjälpa till med sedvanligt underhållsarbete, bl.a målning. När B.O inte ville skrapa rost på en container placerade H.H även en annan arbetstagare på uppgiften, så att det blev två anställda som utförde arbetet. B.O tyckte inte att det var lönt att arbeta i Varberg eftersom han gärna ville arbeta i Ringhals med rätt till traktamente.

Det finns visserligen dokumentation i målet som tyder på att B.O i själva verket var botad från blodbristen redan någon gång i början av april 2009. Det finns dock ingen utredning som ger stöd för att bolaget skulle ha fått kännedom om detta, och förbundet har som domstolen uppfattat saken inte heller gjort gällande att så har varit fallet.

Förbundet har i denna del åberopat en inspelning av ett samtal mellan B.O och H.H Av inspelningen framgår att H.H yttrar bl.a " you look like a slow-motion movie" och "I think it depends on a cultural thing..not because of your colour" . Det första citatet måste uppfattas så att H.H kritiserade B.O för att arbeta eller röra sig långsamt. Yttrandet kan inte betraktas som diskriminerande. Inledningen av det andra yttrandet skulle i och för sig kunna anses vara olämpligt. Yttrandet avslutas dock med ett tydligt klargörande av att B.O:s hudfärg inte hade med saken att göra.

Okej. Nu är det dags för facepalm.

Leif är både en undermålig svetsare och en långsam arbetare. Han drabbas av konstiga sjukdomar, verkar nästan lida av vanföreställningar, kan inte passa tider, tar olovlig ledighet, gick inte på rehabiliteringsmöten, och undanhåll information om att han blivit frisk från sin blodbrist. Till slut drog han arbetsgivaren inför domstol.

Ju fler sådana här människor vi får i Sverige desto mer kostsamt kommer det bli, kan man ju konstatera... Man måste betänka att alla bidrag vi frikostigt delar ut faktiskt betalas av någon, nämligen genom våra exportföretag och genom det vi producerar. Om vi ersätter produktiva svenskar med lata, odugliga invandrare så kommer landet på sikt att sjunka i produktion.

Utifrån allt detta drar ett hotellfackförbund slutsatsen att om man blir diskriminerad måste man skriva ner allt.

Jag skulle säga att man först och främst måste ha NÅGOT slags bevis på att man blivit diskriminerad eller trakasserad. Om man totalt saknar trovärdighet och hittar på saker när det gäller sådant som kan bevisas så tror ju inte rätten på en när man påstår sig blivit diskriminerad.

Konstigt att vissa kulturer ständigt bevisar att stereotyperna om dem stämmer? Ändå säger man att stereotyper är baserade på vidskepelse och fobier...

Den här arbetsgivaren kan ju inte vara alltför glad inför tanken på att anställa någon liknande.

Det finns studier som visar att många människor med utomeuropeisk bakgrund har låg IQ, och även om de har utbildning så presterar de sämre.

Skilsmässor är ett område jag känner är kanske det viktigaste för mig att tala om.

Jag har ofta funderat på hur jag ska skriva om det eller vad jag ska säga. Jag är själv ett resultat av ett brutet hem, men de flesta unga är det nu för tiden. Det är nästan som en norm, och ingen reflekterar över att det kan vara något fel på det. Man träffar någon, skaffar barn, tröttnar på partnern, flyttar isär, och intalar sig själv att det som skedde var det bästa.

Kanske är det så. Problemet är att jag inte kan tala för alternativet. Jag har själv inte varit i en sits där jag skiljt mig från någon så jag vet inte den situationen.

SVT gjorde nyligen ett reportage där den kvinnliga vetenskapsreportern sa att folk som skiljer sig anser sig vara lyckligare efter skilsmässan än före. SVT ger artikeln rubriken Emma Frans: Människor blir olyckligare när de gifter sig. Emma Frans presenteras som "forskare", men det kan ju vara på sin plats påpeka att Emma Frans är forskare i medicinsk epidemiologi och inte i psykologi eller något som har med äktenskap att göra.

Jag försöker hitta det material som hon med självklarhet refererar till. Frans är en produkt av Det Gamla Sverige, där man helt enkelt antog att det TVn sa var sant (och med TVn åsyftas SVT, för det fanns inget annat).

Här är en artikel från juni 2019:

Is it bad for women to be married?  According to science, no. Historically, large studies show that, on average, married people report greater happiness later in life than unmarried people. Separated and divorced people tend to fall into a less-happy bucket, while the never-married and widowed fall someplace in between. Studies also report upticks in happiness in the lead-up to weddings and just after—the so-called “honeymoon effect”—though this benefit to happiness gradually wanes to slightly above pre-wedding levels over time. These positive effects of marriage on happiness are there for both women and men. 

https://greatergood.berkeley.edu/article/item/is_marriage_really_bad_for_womens_happiness

Den här artikeln är skriven av Emiliana R. Simon-Thomas, Ph.D., och vetenskapsansvarig vid Greater Good Science Center. Great Good Science Center beskrivs som"an interdisciplinary research center devoted to the scientific understanding of individual happiness, compassion, strong social bonding, and altruistic behavior." Alltså är hon är person som troligen studerat denna fråga.

Emma Frans verkar med andra ord ha missförstått studierna något. Det stämmer att folk som gifter sig är som lyckligast precis före äktenskapet, när de planerar för bröllopet, och precis efter (smekmånaden), och att lyckonivåerna sedan sjunker. Men de är ändå högre för gifta än för ogifta. Rubriken "Människor blir olyckligare när de gifter sig" är alltså missvisande, men det är ganska symptomatiskt för SVT att vinkla på det sättet så jag blir inte förvånad.

Emma Frans nämner förvisso det jag skriver, men problemet är att det hela vinklas på ett felaktigt sätt. Man blir inte olyckligare av att gifta sig, helt enkelt.

Det är som att undersöka fotbollsspelare som vunnit allsvenskan när de var som lyckligast, och finna att de var det strax före och strax efter de vann allsvenskan, men att lyckonivåerna sedan sjönk. Det innebär givetvis inte att de blev olyckliga av att vinna allsvenskan.

Jag vet inte hur jag annars ska kunna förklara detta. Ibland, särskilt när man stångas med vänstermänniskor och sådana som tror på SVT/DNs lögnfabriker, att man inte kan säga något till dem för att förstå. Jag har ägnat en stor del av mitt liv åt att försöka få korkade människor att förstå enkel logik, men ibland finns det inte mer man kan säga.

Ändå är det som så att SVT/DN har så stort förtroende att det inte finns så mycket en person som jag kan göra.

Kanske anmärker någon på att den engelska artikeln skriver att lyckonivåerna för ett gift par efterhand går tillbaka till strax över de nivåer personerna hade före äktenskap. Det är då lätt förledas att tro att lyckonivåerna för gifta ligger strax över lyckonivåerna för ogifta, men även detta bygger på ett feltänk. Personer i ett parförhållande som några år senare gifter sig går nämligen inte att rakt av jämföra med en generell icke-gift person. Många icke-gifta personer är nämligen ensamma, vilket är välkänt att det gör en person mer olycklig.

Så snart man undersöker om personer som är gifta är mer lyckliga jämfört med personer som är icke-gifta så är resultatet entydigt:

According to a new study, being married can have a lifelong positive effect on people’s well-being, including helping them weather the droop in life satisfaction that comes with middle age. Based on data from a pair of UK surveys, the study found that happiness was even higher among couples who saw their spouse as their best friend. Long-term monogamous couples who’d never gotten married saw similar benefits, and researchers suggest that the happiness of coupledom comes from its unique form of lifelong friendship.

Studies have already shown a link between marriage and happiness, with the married reporting significantly higher life satisfaction than those who are single, separated, divorced, or widowed.

They found that married people were generally more satisfied with their lives than their single peers, and that their happiness was more than just newlywed bliss. It went beyond the honeymoon phase, extending into old age.

“Even after years the married are still more satisfied,” Helliwell said in a statement. “This suggests a causal effect at all stages of the marriage, from pre-nuptial bliss to marriages of long-duration.”

https://www.vice.com/en_us/article/8xvx8a/marriage-makes-people-happier-new-study-finds

Alltså: hur man än undersöker frågan så är äktapar, oavsett om de är gifta eller bara sambos, mer lyckliga än personer som är singel. Detta skillnad kan mätas genom hela deras liv.

Det som är problemet när man har besserwisser-personer som Emma Frans som ska ge ett vetenskapligt svar i frågor hon faktiskt inte har utbildning inom, är att hon gör ungefär det jag gör: googlar runt lite och tar fram de artiklar som verkar mest intressanta. Ofta är dessa artiklar click-bait artiklar, eftersom det är mer intressant att läsa om sådant som går emot vad man kunde förvänta sig, och de därför rankas högre. En person som har utbildning inom ett visst område är mer insatt i nyanserna än den som googlat fram senaste skvallret från The Telegraph.  

Jag tror för övrigt att kvinnor lite extra känner att de behöver informera andra om att äktenskap inte nödvändigtvis gör dem lyckliga. Det är annars en traditionell känsla hos kvinnor att drömma om ett lyckligt äktenskap.

Behöver jag säga att jag avskyr personer som har den dialekt Emma Frans har? Inte oväntat är hon en älskling hos etablissemanget. Kvinna och forskare - det räcker för att alla dörrar öppnas. Om man har rätt är mindre viktigt när man är kändis. Bjud in en medicinare att prata om lyckliga äktenskap, varför inte. På Riks-TV brukar de ha ett par sådana här "talking heads" som bjuds in som allvetande experter där de oemotsagda kan hålla låda.

Det jag gillar med ett forum som Flashback är att man alltid får mothugg om man har fel. Jag tror många bloggare skulle behöva det. Tillika många "experter". Det är på det sättet en debatt bör försiggå: genom öppna argument som andra kan ge motargument till. Orsaken till att man inte kan ha det i stats-TV och deras nära besläktade tidningar är för att de inte kan klara av hantera sådant som är negativa mot en viss grupp.

Anta att de t.ex skriver att IQ-nivåerna sjunker i Norden (de har sjunkit med cirka 7 IQ-poäng sedan 1980-talet), och någon då frågar om invandring kan ha något med det att göra. Så får man såklart inte säga i Riks-TV/tidningar, och därför måste alla kommentarsfält stängas för att förhindra den typen av kommentarer.

Därför heter min blogg för övrigt "allas olika värde", för jag anser att det viktigaste för samhällsdebatten just nu att bli av med det här tramsargumentet "allas lika värde" så snart någon säger något obehagligt för etablissemanget.

Hur som helst, åter till huvudfrågan. Varför vill SVT och vår högfärdiga forskare få det att verka som att äktenskap gör oss olyckliga? Det är faktiskt en socialistisk idé. Redan för 100 år sedan var arbetarna orolig för att socialisterna vill bryta upp äktenskap, men Partiet (alltså S) lovade att de inte hade sådana intentioner. Sedan dess har det visat sig att sossarna systematiskt har gjort vad de kunnat för att "frigöra" kvinnan från hemmets bojor. Det var inte bara sossarna, utan även andra feminister och vänstermänniskor som agerade i sann socialistisk anda för att göra detta.

Man kan tycka det var bra att underlätta för kvinnor att lämna sin make, eller man kan tycka det var dåligt, men man kan inte förneka att det alltid var sossarnas mål. SVT är en vänsterorganisation och som sådan tar de alltid chansen att racka ner på äktenskapet.

Nåväl, det var kort om det. Jag har tänkt skriva mer om problemet med brutna hem i ett framtida blogginlägg.

För ett halvår sedan band jag räntan på mitt lägenhetslån till strax under 2% i 5 år. Jag vet det finns bättre räntor man kan förhandla sig till, men detta var ett slags standardavtal och jag har inte någon särskilt hög lön att förhandla med.

Olle Felten skrev denna vecka en artikel i Nya Tider om Sveriges negativa ränta. Han antyder också att förr eller senare kommer räntan att gå upp, kanske främst eftersom det inte är hållbart med negativ ränta hur länge som helst:

Flera faktorer talar alltså för att Riksbanken skall börja lyfta upp reporäntan mot noll, ungefär i linje med prognosen, kanske med en långsammare takt än vad som varit kännetecknande för Riksbankens räntejusteringar de senaste åren. Inte minst för att inte vara en av de centralbanker som driver fram en situation med negativ sparränta och allt det skulle kunna föra med sig. Då skulle Sverige verkligen bli ett experimentland på det ekonomiska planet med mycket osäker utgång.

https://www.nyatider.nu/vad-hander-med-rantan/

Nyligen diskuterade jag lite om räntan på Flashback, i en tråd som handlade om ett uttalande någon gjorde på SVT om att de som har lån har varit vinnare på den negativa räntan. Hur hänger det ihop? Jo, jag fick det förklarat för mig att om inflationen är högre än räntan så tjänar man faktiskt pengar på att ha lån!

Det är ganska vanligt på Flashback att folk råder att lån är bra att ha. Man kan investera sina pengar i något annat än att betala tillbaka sitt lån, säger de. Visst kan man det, men jag vill ändå höja några varningens finger.

Det första är att förr eller senare kommer räntan att gå upp, och det kommer bli jobbigt då om man sitter med ett stort lån, särskilt om ekonomin går ner och man kanske blir arbetslös och huspriserna sjunker. Nu om någonsin, när räntorna är låga, är det lämpligt att betala av sina lån. Att amortera när man har en ränta på 7% eller mer är svårare än när räntan är under 2%, som den effektiva räntan är nu.

Det andra är att den där börsuppgången som alla pratar om... bara är en uppgång tills den slutar vara det. Det stämmer att på 10 års sikt är aktier en bra investeringsmetod, men om man ser på en årsbasis är det inte ovanligt att börsen tappar 10% eller mer av sitt värde. Det innebär i så fall att man tappar 10% av sitt kapital på ett år.

Så sent som idag kunde vi läsa att börsen nått sitt högsta värde någonsin. Är man då ointelligent så tycker man att det är bevis för att man bör gå in i aktiemarknaden. De mer erfarna ser det däremot som en varning för att det kommer komma en nergång. Den behöver inte komma imorgon, men den kommer att komma, och troligen inom ett år.

Angående räntan så är min tanke att den kommer höjas eftersom vi annars saknar styrmedel. Det finns snart liksom inte så mycket annat göra än att höja räntan - såvida inte man vill sänka den ytterligare och se vad som händer. Men förr eller senare måste den ju höjas. Minusräntan var bara tänkt att finnas ett kort tag. Så tänker åtminstone jag. Som Felten säger så tror många ekonomer inte på någon höjning den närmaste tiden. Kanske har de rätt - men kanske har de fel. Har de rätt förlorar jag inget, eftersom min effektiva ränta ligger i nivå med den rörliga räntan. Har de fel så kan det bli väldigt dyrt om räntan plötsligt skulle höjas.

Jag tror helt enkelt att ekonomin kommer att bli skakig i Sverige inom några år, och det kommer att tvinga fram någon slags reaktion. Kanske blir det en överreaktion som leder till någon oförutsedd konsekvens. Till slut kommer de säga: "nu måste vi höja räntan!" Jag är inte säker på detta, men jag anser det finns en hyfsat stor sannolikhet för det.

Angående ekonomer så ska man inte förlita sig alltför mycket på dem. De brukar ha fel.

Nu är min plan att sitta på min 2% ränta och amortera av lånet. Om fem år har jag amorterat av en fjärdedel av mitt lån. Jag tror faktiskt jag ska öka amorteringen. När man bundit sitt lån kan man inte göra extra amorteringar, men man kan ändå amortera varje månad. Jag ringde banken och frågade hur mycket jag kunde amortera som mest per månad, och de sa 6000 kr. Så mycket kommer jag inte kunna amortera ändå.

Kanske är jag gammelmodig som tycker man ska betala av sina lån... men har folk glömt 90-talskrisen, då många svenskar satt med lån för 500 000 på hus som var värda 10 000 kr?

Nä visst nej, det är bara nazismen vi måste lära av...

Ursäkta om detta inlägg blir lite dåligt skrivet. Det är sent men jag ville få det gjort.

Vi har länge fått höra att rättssäkerhet är det viktigaste. Att ingen oskyldig får dömas. Men ju mer jag läst om historia och om rättsfall och domstolar och så vidare, desto mer inser jag att det är en naiv idé som våra makthavare gärna talar om, men det fungerar inte så i praktiken.

Ett berömt uttryck som finns i olika varianter och som många av oss får höra i skolan är: "Hellre släpper jag ut 20 skyldiga än sätter en oskyldig i fängelse". Citatet går till exempel tillbaka till en av USAs grundlagsfäder, den högt beläste och genialiske Benjamin Franklin:

That it is better 100 guilty Persons should escape than that one innocent Person should suffer, is a Maxim that has been long and generally approved.

https://www.bartleby.com/73/953.html

Redan Franklin ansåg alltså att påståendet hade varit "länge och generellt accepterat".

Men faktum är att rättsfall aldrig är så enkla att bedöma. Man kan läsa ett fall fram och tillbaka och omöjligt säga huruvida personen med säkerhet är skyldig eller inte.

Man kan även, lustigt nog, inse att en person med största sannolikhet begick ett brott även om bevisningen inte räckte till. Den personen blir då satt fri. Ett känt exempel är Mats Alm som mördade sin flickvän Linda Chen men inte kunde dömas för det.

"Så måste det vara i ett rättssamhälle" säger då proffstyckarna. Men nej, så behöver det faktiskt inte vara. I USA hade Alm t.ex troligen blivit dömd, eftersom man i USA döms av en jury av "vanliga män", vilket innebär att vad åklagaren behöver göra är att övertyga dessa vanliga människor om att personen är skyldig. Jag säger inte att USAs system är perfekt, men jag säger att en person som uppenbarligen är skyldig inte släpps fri förutsatt att åklagaren gör sitt jobb.

Om vi tänker oss den här maximen igen om att hellre släppa en massa skyldiga personer än att döma en oskyldig. I verkligheten kan man dock utifrån en persons bakgrund göra en bedömning kring huruvida personen bör sitta i fängelse eller inte. Huruvida de faktiskt begick brottet eller inte är faktiskt mindre viktigt.

Faktum är att domstolar i hög utsträckning omedvetet agerar efter principen "verkar han den typ som begår denna typ av brott". Även domstolar i Sverige. Vackra personer och etniska svenskar bedöms som mer trovärdiga. Då skriker någon genast "det är rasism". Men faktum är att en persons karaktär till viss del kan avläsas på deras utseende.

En plågad person har ett sammanbitet ansikte. En kriminell b--tte blänger på allt och har de där arga muslimögonen som utstrålar kallhet och hat. Terrorister brukar ha den blicken också. Det finns ingen värme i deras ögon.

Ett annat klassiskt tecken på en dålig karaktär är förvridna drag. Ett ständigt snett leende som gör att rynkorna blir sneda. Eller ett öga som ständigt är sammantryckt.

"In two experiments, subjects were able to distinguish between criminals and noncriminals by rating each photo we presented to them," said human development doctoral student Jeffrey Valla '12

"We found a small but reliable effect," Valla said. "Subjects rated the criminal photos as significantly more likely to have committed a crime than noncriminals."

http://news.cornell.edu/stories/2011/04/study-we-can-spot-criminals-photos

Att diskutera huruvida en person kan se kriminell ut är förstås känsligt, som länken också säger, för då börjar någon gnälla om rasbiologi, och i dagens vänsterliberala samhälle ska ju alla vara lika.

Nåväl, utan att gå in för mycket på just detta, är min idé att brott och straff bör baseras på vad som är viktigast för samhället. Faktum är att brott och straff redan baseras just på detta, bara det att vi luras tro att det handlar om "rättvisa". Tänker man på saken inser man dock att det finns en anledning att vissa vardagsbrott bestraffas hårt: man vill stävja andras lust att begå samma brott. Just skattebrott brukar bestraffas ovanligt hårt, utan att de vanliga tyckonomerna hoppar in och säger att "straff måste vara låga för inga studier visar att hårda straff hjälper". Nehej, men skattebrott måste ha ett högt straffvärde eftersom...?

Tyckonomer är överlag inte så smarta. De är som dresserade papegojor. Om straff är låga så går de ut och säger att straff måste vara låga, och om straff är höga så går de ut och säger att straff måste vara höga. Vad samhället än gör eller bestämmer så går de ut och säger att det är bäst så. Det är ett bekvämt jobb. Typ som att vara en astrolog och i efterhand kunna förklara hur olika händelser stod skrivna i stjärnorna.

Idén fick jag faktiskt från den tyska revolutionen. Efter revolutionen avrättades en väldig massa folk i utresningar. De flesta var helt oskyldiga. Varför skedde detta? Jo för att Stalin kände att man måste förhindra motrevolutioner.

Straff är alltså bra sätt att stävja åtminstone vissa brott. Så har det varit i alla tider.

I alla tider har man också varit tvungna att gissa sig till huruvida ett brott skedde eller inte. Ofta kände folket att någon måste bestraffas för brottet, eftersom rättvisa är så djupt rotat i vår natur, och så tog man den man trodde var skyldig.

Hur viktigt är det egentligen huruvida någon är "skyldig" eller inte? Som jag ser det är det inte så viktigt.

Ta t.ex fallet med tre afrikaner som våldtog en ung tjej i Ludvika. En i gänget var inte lika delaktig i våldtäkten som de andra, men tjejen kunde inte peka ut vem det var, och alla tre fick därför frikännas. Vad är poängen? Vem tjänar på detta? Nu har vi släppt ut tre våldtäktsmän på gatan bara för att en av dem inte var delaktig. Han var dock på platsen. Hur stor roll spelar det om han inte stoppade snoppen i henne?

Anta att vi leker med det där tankeexperimentet lite. Anta att vi har 20 IS-terrorister i ett fängelse, men vi har fått reda på att en av dem är oskyldig men vi vet inte vem. Ska vi då släppa ut alla 20 i samhället? Inte ens de mest naiva svenskarna hade gjort det. Det bevisar ju faktiskt att principen inte gäller, om det är alltför samhällsskadligt att släppa ut personerna.

Vi lever liksom inte på 1700-talet längre. Det handlar inte om huruvida det var Anders eller Kalle som blev full och slog till prästen så han ramlade i backen. Vi har riktigt farliga människor nu i samhället som vi inte borde låta springa lösa. Detta är inte folk som kan rehabilitieras eller som gjort något enstaka misstag. Det enda vi kan göra med dem är att rensa bort dem.

Citerar: https://en.wikipedia.org/wiki/Island_tameness

Island tameness is the tendency of many populations and species of animals living on isolated islands to lose their wariness of potential predators, particularly of large animals. The term is partly synonymous with ecological naïvete, which also has a wider meaning referring to the loss of defensive behaviors and adaptations needed to deal with these "new" predators.

Charles Darwin believed that escape behavior evolved to be lower where predators were rare or absent on remote islands because unnecessary escape responses are costly in terms of time and energy.

Först en shoutout till Darwin.  En gång var han en förgrundsgestalt för intellektuella som bekämpade religionen (ofta vänsterliberaler). Numer vill vänsterliberaler inte diskutera honom alltför mycket, eftersom hans idéer bland annat innebär att det sannolikt finns genetiskt utvecklade könsskillnader och genetiska skillnader mellan grupper på olika platser i världen. Vänsterliberaler anser ju att "alla är lika".

Darwin var mycket smart och man kan läsa hans böcker än idag. De citeras faktiskt av vetenskapsmän. Darwin är en av få 1800-talsvetenskapsmän som citeras än idag. (Marx räknas inte för han var inte vetenskapsman)

Vad som gjorde Darwin så stor var att han läste väldigt mycket och observerade och tänkte, och sedan utan skygglappar skrev ner det han observerade. Om det innebar att evolutionen ersatte kreationismen så fick det vara så. Idag skulle det innebära att både feminismen och i viss mån "allas lika värde" och antirasismen har fel, vilket inte skulle bekymra Darwin.

Nåväl. Vad detta inlägg handlar om är det som på engelska kallas "island tameness". Det syftar på att djur som lever på öar utan rovdjur tenderar att förlora sin rädsla för vilda djur. Här ett foto på några fåglar i Galapagosöarna:

Galapagos har inga rovdjur och djuren där är ovanligt tama. Detta observerade för övrigt Darwin när han var där.

Att djuren avvecklar sin rädsla kan vara lite svårt förstå. I naturprogram på TV och tidskrifter förklaras det ungefär som om djuren medvetet gör sig av med ett beteende eller att det sker genom någon magisk kraft. Ungefär som att ifall jag är överviktig så blir mitt barn också överviktigt - att ifall en fågel blir rädd för en hund så blir fågelungarna det också.

I själva verket säger evolutionsteorin något mycket enklare: de djur som blir uppätna sprider inte sina gener, medan de djur som inte blir uppätna sprider sina gener. En annan intressant aspekt som jag läste i en av Dawkins böcker (ej Darwin, utan Richard Dawkins) är att en individ behöver inte kunna flyga från alla rovdjur för att överleva. Det räcker att individen är snabbare än andra individer i gruppen, för då kommer rovdjuret att ta de andra individerna först och främst, vilket gör att den snabbare individen kommer undan. På så vis utvecklas arten. Det är alltså inte så att individer i sig utvecklas.

Åtminstone inte enligt den klassiska evolutionsteorin. Viss nyare forskning visar att man faktiskt kan ärva egenskaper från sina föräldrar som de själva utvecklade under sin livstid (t.ex. allergier), men hur detta går till tror jag inte vetenskapen har någon förklaring på än.

Hur som helst. Det är inte så svårt att förstå varför djurarter utvecklar ett flyktbeteende mot farliga djur. Vad man kanske kan fråga sig är varför djurarter utvecklar bort sin rädsla för farliga djur. Darwin tänkte sig alltså, som jag citerade ovan, att det tar energi att ha ett flyktbeteende.

Det är egentligen inte så svårt att förstå. Det räcker att man observerar fåglar omkring sig på sommaren, såsom sparvar eller duvor. Särskilt i myllrande storstäder så tenderar de att vara orädda, och snabbt flyga in mellan benen i jakt på någon smula. Om vi antar att beteendet är genetiskt (det kan ju vara så att de lär av varandra, men vi ignorerar den aspekten just nu) så kan man lätt dra slutsatsen att de orädda fåglarna är de som får tag på maten först. Därmed har de bättre chans överleva. De mer räddhågsna fåglarna närmar sig mer försiktigt. Några steg fram och några tillbaka. Hela tiden observanta på vad som händer.

I myllrande storstäder så måste djuren vara orädda för att få tag på mat. I en småstad kan de leta genom papperskorgar när människor är borta, men det är svårt i t.ex St Markusplatsen i Venedig.

De mest orädda fåglarna är de som tar maten från kvinnan här.

Vart vill jag nu komma med detta?

Jo jag tänker på människor. Människogrupper som lever utan att ha några fiender blir nog lite avtrubbade. De blir naiva och tror att alla är goda. Ungefär som med fåglarna på Galapagos som går fram till nykomlingar för att sniffa på dem. Vi är också övertygade om att främlingar som kommer till Sverige är vänliga. Låt oss skaka hand och dansa. Om vi får ett fientligt bemötande så antar vi att vi blivit missförstådda i våra goda intentioner. Så snart främlingen förstår hur välmenande vi är så kommer de strax att bli våra vänner!

Det är en slags avsaknad av försvarsmekanismer vi ser! Jag tror dock inte det är genetiskt hos svenskar. Bland människor spelar kultur en viktig roll. Att det inte är genetiskt kan bevisas av att etablissemanget är fanatiskt rädda för ryssen.

Det kan dock vara delvis genetiskt så att svenskar är lite naiva. Att vara "blåögd" är ett gammalt uttryck för en lättlurad person som kan beläggas i både äldre tyska. Blondinskämt är likaledes belagda tillbaka till 1700-talet.

Man kan fråga sig hur det kommer sig att vi blivit så avtrubbade för faror. Har vi haft någon nytta av det?

Man kan tänka sig är att ett samhälle där man betraktar folk omkring sig som suspekta gör det svårare att samarbeta. Samtidigt så undviker man förstås att luras. Araber är traditionellt ett handelsfolk, och som sådant kan man tänka sig att det var av yttersta vikt att undvika bli lurad, samtidigt som man kunde dra nytta av att lura andra. Den som läser om bilannonser på Blocket kan förstå vad jag menar.

I ett jordbrukssamhälle som det svenska lider däremot hela gruppen om en individ börjar göra sitt eget race. Att lura andra gör inte någon nytta för en jordbrukare eftersom skörd i sig inte har något värde. ("hästhandlare" blev däremot ett nedsättande uttryck på folk man inte kunde lita på)

En annan intressant aspekt jag funderar över är att man som svensk kanske ständigt siktar efter att ett slags harmoni, eller lycka, ska infinna sig i interaktionen med andra. Det känns helt enkelt bra att vara, ungefär som en bebis som tycker att så länge han är glad så är allt bra, och är han ledsen är allt dåligt. Det är det jag tänker mig är grunden till ett svenska snällhetsvurmandet: det känns bra.

Typ så här.

Sådär, nu vet du allt du behöver om svenskhet.