I den ständiga debatten om hur stor en minoritetsåsikt måste vara för att den ska dominera, är det ledande budet just nu 25%.

Published this week in Science, the paper describes an online experiment in which researchers sought to determine what percentage of total population a minority needs to reach the critical mass necessary to reverse a majority viewpoint. The tipping point, they found, is just 25 percent. At and slightly above that level, contrarians were able to “convert” anywhere from 72 to 100 percent of the population of their respective groups.

"this is about a minority trying to change the status quo, and succeeding by being unrelenting. By committing to a new behavior, they repeatedly expose others to that new behavior until they start to copy it."

https://www.scientificamerican.com/article/the-25-revolution-how-big-does-a-minority-have-to-be-to-reshape-society/

Som bekant börjar SD närma sig 25% i opinionen. Nu är det inte riktigt samma sak men det finns ändå mycket gemensamt. SD börjar bli rumsrena att säga att man röstar på. Man kan se SD-positiva åsikter på webforum och Facebook och man kan känna att dessa numer har vind i seglen. Man kan inte längre bli tystad, för de SD-positiva är för många - åtminstone online.

I Malmö där jag bor är det däremot annorlunda. Jag har försökt göra lite småaktioner men det är meningslöst eftersom man vet att man helt enkelt blir ignorerad eller nertystad. När artisten Timbuktu ska tala på Malmö Stadsbibliotek funderade jag på att gå dit med en skylt som säger "SD #1 :-D", men faktum är att det vore meningslöst. "Vi", alltså folk som håller med mig, är en för liten grupp. Man känner det överallt i Malmö. Det går inte att sympatisera med Israel till exempel.

Den här regeln gör också att även de som har invandringskritiska åsikter "lär sig" att vara tysta. Det finns helt enkelt ingen sympati för den typen av åsikter i Malmö. I andra orter är det kanske på andra sätt. Det kanske även kan vara på andra sätt på enskilda företag och arbetsplatser eller andra grupper, men som helhet finns det ingen poäng att uttrycka "fel" åsikter i Malmö. Man kan helt enkelt inte påverka. Det är inte lönt skriva till lokala journalister och politiker för de bara rycker på axlarna.

Det är också därför Malmös utveckling oundvikligen går ut på att ge bidrag till invandrare och ta särskild "hänsyn" till bland annat muslimer. De är en såpass stor grupp på 25-50% av befolkningen att det som kallas tipping point har uppnåtts och kommer inte att återgå till hur det var förr. Vindarna blåser i den vänsterliberala riktning som går ut på att dela ut bidrag och tycka synd om människor som är "utsatta" och det finns inget man kan göra för att ändra på det.

Tidningen är sådan (den enda som finns är Sydsvenskan), allt är sådant.

Det måste ha varit så här folk kände i Nazityskland: de såg vad som skulle ske men kunde inte göra något för att förändra det.

I Sverige som helhet blåser det högervindar, sägs det, men när väl den demografiska förändringen blir som i Malmö så kommer det inte att kunna blåsa högervindar längre. Så är det, helt enkelt. Om det är bra eller dåligt är en annan fråga. Invandringsförespråkarna har åtminstone fått den värld de önskat sig: ett härligt mångkulturellt samhälle. Det har väl dock visat sig att man inte har så mycket utbyte av de flesta, vilket troligen beror på att de flesta som flyttat till Malmö är lågintelligenta och lågkompetenta, eller så är de vänsterblivna som saknar rationellt tänkande.

Svenskar får ändå skylla sig själva att de lät detta hända. De som var motståndare var alltför extrema i sin kritik och hade ofta kopplingar till nazism och främlingshat (såsom att sätta upp lappar där det stod "Du får AIDS av negrer"). Antingen var svenskar för mesiga eller för hatiska. Fortfarande idag är den vettiga diskussionen alltför liten och är polariserad i en grupp som typ säger "ut med dem" och en grupp som tycker all invandring är jättebra.